Thesis (M.S.)--University of Wisconsin. School of Nursing, 1972. / eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Bibliography: leaves 50-52.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1985.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1987.

<p>I det dagliga arbetet och som en del av omvårdnaden måste sjuksköterskan samtala med patienterna. Samtal kan vara väldigt svåra, vissa samtal är svårare än andra. För att oerfarna sjuksköterskor lättare skall kunna relatera och hantera dessa samtal i yrkeslivet var syftet med studien att beskriva vad sjuksköterskor anser vara det svåraste i svåra samtal. Ett fåtal studier beskriver vad sjuksköterskor anser vara svåra samtal och ingen studie har funnits som beskriver vad de anser vara det svåraste i dessa samtal. En kvalitativ metod valdes och innehållsanalys användes som metodanalys. Studien innefattar intervjuer med sex sjuksköterskor från ett sjukhus i västra Sverige. Resultatet av analysen visar sex huvudkategorier som innehåller sex sjuksköterskors beskrivning av vad det svåraste är i svåra samtal. Kategorierna är: samtal när personkemin inte stämmer, hoppfulla samtal vid negativa besked, samtal med arga patienter, känsliga samtal, försonande samtal med anhöriga och närvara i samtal under tidsbrist. Alla sjuksköterskorna upplevde att det svåraste i alla samtalen var att vara närvarande i samtalet för att behålla patientens hopp och få patienten att försonas med sin situation.</p> / <p>In the daily work of a nurse, talking to patients is part of the nursing care. Communication can be very difficult, and some conversations are harder than others. To make it easier for inexperienced nurses to relate and handle these conversations it’s important to establish what conversations nurses consider difficult and what the most challenging aspects are, and this was the aim of this study. Only a few previous studies describe what nurses consider difficult communication, and none of them focus on what the nurses perceive as the most challenging aspects. A qualitative method was chosen and content analysis was used as an analyze method. The study comprises interviews with six nurses in one hospital in the west of Sweden. The results of the analysis show six main categories which contain six nurses’ descriptions of what they consider to be the most difficult communication. The categories are: communication when the personal chemistry don’t match, hopeful communication when delivering negative notification, communicating with angry patients, sensitive communication, conciliating communication with relatives, and being presence in communication under stress. What all nurses found most challenging was, to be present in the conversation to keep the patients hope and help the patient accept their situation.</p>

Thesis (Ph.D. in Nursing) -- University of Colorado Denver, 2008. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 122-135). Free to UCD Anschutz Medical Campus. Online version available via ProQuest Digital Dissertations;

Bakgrund: Individer med narkotikamissbruk tillhör en stigmatiserad grupp som löper stor risk att drabbas av ohälsa och därför kan förväntas ha mycket kontakt med hälso- och sjukvården. Studier har visat att sjuksköterskor har negativa attityder och försämrat bemötande gentemot denna grupp. Syfte: Syftet var att beskriva vilka upplevelser personer med aktivt eller tidigare narkotikamissbruk haft av bemötande från sjuksköterskor och annan vårdpersonal samt deras inställning till hälso- och sjukvård. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats genomfördes. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i fyra teman: Stigmatiserande bemötande, Motarbetande bemötande, Attityder till hälso- och sjukvården och Mänskligt bemötande är gott bemötande. Slutsatser: Deltagarna i den här studien har inom hälso- och sjukvården upplevt negativt bemötande kopplat till deras aktiva eller tidigare missbruksproblematik. Negativt bemötande mot en utsatt grupp kan leda till förstärkt utanförskap, känslor av maktlöshet och ökad risk för ohälsa. Med ökad kunskap kan sjuksköterskan ge bättre bemötande vilket skulle kunna ha hälsofrämjande effekt. Implikationer: Mer specifikt utbildningsinnehåll om beroende och narkotikamissbruk behövs både på grundutbildningen och som fortbildning för redan verksamma sjuksköterskor för att denna patientgrupp ska få ett bättre bemötande. / Background: Individuals with drug abuse belong to a stigmatized group at high risk of ill-health and can therefore be expected to be in much contact with health care. Studies have shown that nurses have negative attitudes and deficient encounter towards this group. Aim: The aim was to describe what experiences persons with present or former drug abuse has had regarding encounters with nurses and other health care personnel and also their attitude regarding health care. Method: An interview study with a qualitative approach was conducted. Result: The analysis of the interviews resulted in four themes: Stigmatizing encounters, Opposing encounters, Attitudes regarding health care and Humanly encounters are good encounters. Conclusions: The participants in this study have experienced negative encounters in health care related to their present or former drug abuse. Negative encounters towards an exposed group can lead to strengthened exclusion, feelings of powerlessness and increased risk of illness. With enhanced knowledge, the nurse can provide better encounters which could have a health promoting effect. Implications: More specific education about addiction and drug abuse is needed both in the undergraduate program and as further training for practicing nurses in order to give this patient group a better encounter.

Bakgrund Missbrukssyndrom är vanligt förekommande i samhället och innebär en skadlig användning av olika substanser t.ex. alkohol och droger. Användningen pågår trots negativa konsekvenser för personens livssituation och ökar risken för en instabil hälsa. Vilket leder till ett ökat behov av hälso- och sjukvård. Forskning har visat att personer med missbrukssyndrom upplevde utanförskap, stigmatisering och skam vid kontakt med sjukvården.  Syftet Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med missbrukssyndrom och sjuksköterskans attityder i vårdmötet, samt att beskriva inkluderade artiklars undersökningsgrupper.  Metod En beskrivande litteraturstudie. Tio artiklar inkluderandes i resultatet. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Diskussion fördes mellan författarna för att sammanställa ett objektivt resultat.   Huvudresultat Sjuksköterskor hade skilda meningar om missbrukssyndrom var en sjukdom. Personer med missbrukssyndrom ansågs som oansvariga över sitt hälsotillstånd enligt sjuksköterskor. Sjuksköterskorna beskrev hur de upplevde patientgruppen som oberäknelig och manipulativ samt att den orsakade ökad arbetsbelastning. Vidare uppkom en känsla av frustration över den egna misstron och osäkerheten kring patientgruppen. Önskemål om utbildning uttrycktes. Enligt sjuksköterskorna var tålmodighet och att vara stödjande viktiga delar i vårdandet samt att inte spegla det egna tyckandet.   Slutsatser Beroende på om sjuksköterskor såg missbrukssyndromet som ett sjukdomstillstånd eller som självförvållat, framkom positiva eller negativa attityder och upplevelser. Kunskap och utbildning inom missbrukssyndrom behövs för att upprätthålla ett etiskt förhållningssätt i sjuksköterskans profession. / Background Substance-use disorder is common in society and involves harmful use of different substances, for example. alcohol and drugs. The use is in progress despite adverse consequences for the person's life situation and increases the risk of unstable health. Which leads to an increased need for healthcare. Research has shown that people with substance-use disorder experience exclusion, stigma and shame in contact with healthcare   Aim To describe nursing experience of meeting people with substance-use disorder and the nurse's attitudes in the healthcare meeting, as well as describing the survey articles of the included articles.   Method A descriptive literature study. Ten items are included in the result. Article search was made in the PubMed and Cinahl databases. Discussion was conducted between the authors to compile an objective result.   Results Nurses had different opinions about if substance-use disorder were a disease or not. Persons with substance-use disorder were considered irresponsible for their health status according to nurses. Nurses described how they experienced the patient group as erratic and manipulative and that caused increased workload. Furthermore, a sense of frustration arose over their own missile and the uncertainty surrounding the patient group. Requests for education were expressed. According to the nurses, patience and support were important parts of care and to not reflect their own opinion.   Conclusion Depending on whether nurses saw the substance-use disorder as a state of illness or as self-inflicted, positive or negative attitudes and experiences have emerged. Knowledge and education in substance-use disorder is necessary to maintain an ethical approach within the nurse's profession.

O nascimento de um bebê malformado, especialmente, quando a aparência é defigurada, provoca um impacto nos profissionais que prestam atendimento ao recémnascido, imediatamente, após o nascimento, repercutindo na qualidade da assistência prestada. Este estudo foi motivado pela inquietação da pesquisadora procurar compreender as ações e reações dos enfermeiros quando assistem o nascimento de recém-nascidos com malformação desfigurante no contexto da sala de parto. O estudo teve como objetivo: compreender a experiência dos enfermeiros que assistem o nascimento de um recém-nascido com malformação desfigurante. Optou-se por realizar uma pesquisa com abordagem qualitativa, estudo de caso coletivo, e os dados foram analisados à luz do referencial teórico do Interacionismo Simbólico. A coleta de dados ocorreu por meio de entrevista semi-estruturada com enfermeiros que atuam no centro obstétrico de um Hospital Municipal, situado na zona sul da cidade de São Paulo. As entrevistas foram gravadas em fita cassete, posteriormente, transcritas em sua íntegra e analisadas. A análise dos dados permitiu identificar categorias conceituais que compuseram os dois temas: Compartilhando com a equipe médica a assistência ao recém-nascido e Assumindo a responsabilidade da assistência ao binômio mãe-recém-nascido. Os resultados do estudo salientaram a dificuldade enfrentada pelo enfermeiro na assistência do nascimento de um bebê malformado em decorrência do despreparo na formação profissional, relacionada ao processo de comunicação enfermeiro-paciente e dificuldade de lidar com as próprias emoções / The birth of a malformed child, specially when the malformation affects the baby appearance, provokes impact on caregivers who attend the baby immediately after childbirth and on quality of attendance. This study was motivated by the necessity of understanding the performance of nurses when they attend babies with visible congenital malformation. The aim of this study was to understand the nurse`s experience for attending babies with visible congenital disfigurement in the context of delivery room. The qualitative methodological approach used in this study was the Collective Case Study and to analyse data it was used the Symbolic Interactionism theoretical framework. The sample was composed by ten nurses that work at the birth center of a public hospital located in the south district of São Paulo city. Data was obtained by interview that was recorded, transcripted and analysed. From data analysis categories emerged that composed two themes: Sharing the newborn care with medical staff and Assuming the responsibility of the mother-infant care. The results point out the difficulties faced by the nurses when they need to take care of the babies who have visible congenital disfigurement due to their unprepared formation related to the nurse-patient relationship and the difficulties to deal with their emotions

Bakgrund: Många patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning får en nedsatt verbal förmåga relaterat till mekanisk ventilation eller sederande läkemedel. Patienterna får på grund av detta svårt att kommunicera med intensivvårdssjuksköterskan vilket kan påverka deras vårdrelation. Syfte: Att undersöka det vetenskapliga underlaget för åtgärder som kan användas för att förbättra kommunikationen mellan intensivvårdssjuksköterskor och patienter med nedsatt verbal förmåga på intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som baserats på forskning med kvantitativ design. Sökning och urval av studier har gjorts med hjälp av PICO. De studier som svarade på litteraturstudiens syfte granskades sedan för risk för bias innan en narrativ analys användes för resultatet. Resultat: 17 artiklar inkluderades och efter analys framkom tre huvudteman: ‘utbildning inom kommunikationsåtgärder till intensivvårdspatienter med nedsatt verbal förmåga’, ‘elektroniska åtgärder och hjälpmedel för att förbättra kommunikationen’ och ‘icke-elektroniska åtgärder och hjälpmedel för att förbättra kommunikationen’. Till huvudteman om elektroniska åtgärder och icke-elektroniska åtgärder identifierades tre respektive två stycken subteman. Samtliga studier bedömdes ha måttlig eller hög risk för bias. Slutsats: Det vetenskapliga underlaget för åtgärder som kan användas för att förbättra kommunikationen mellan intensivvårdssjuksköterskor och patienter med nedsatt verbal förmåga är bristfälligt. Att utbilda intensivvårdssjuksköterskor inom kommunikationstekniker och hjälpmedel till dessa patienter samt användning av en kommunikationsbräda för att underlätta kommunikationen har påvisat statistiskt signifikanta förbättringar för patienterna.  Bristfälligt vetenskapligt stöd även för dessa två åtgärder leder dock till att det inte är möjligt att dra en definitiv slutsats utifrån denna litteraturstudies resultat. / Background: Many patients who receive care in the ICU suffer from a reduced verbal ability due to mechanical ventilation or sedation. It can also make it difficult for the patients to communicate with the intensive care nurse, which might affect the nurse-patient relationship. Aim: To explore the scientific basis for measures that can be used to improve the communication between the intensive care nurse and patients with reduced verbal ability in the ICU. Method: A literature study with systematic approach based on research with quantitative design. PICO was used for the search and selection of studies. The studies that answered this study's aim were then reviewed for risk of bias before a narrative analysis was used for the result. Results: 17 articles were included. Three main themes emerged after analysis: ‘training in communication measures for intensive care patients with a reduced verbal ability’, ‘electronic measures and aids to improve communication’ and ‘non-electronic measures and aids to improve communication’. The two last themes had three respectively two sub themes. All studies were assessed to have a moderate or high risk of bias. Conclusion: Training intensive care nurses in communication techniques and aids as well as the use of a communication board to facilitate communication has shown statistically significant improvements for patients with reduced verbal abilities in the ICU. Because of the poor quality of the included studies and the insufficient scientific basis it is however not possible to draw a definitive conclusion based on the results of this literature study.

Bakgrund: Vad som upplevs som humor är individuellt. Humor och skratt medför både fysiologiska- och psykologiska effekter och en hypotes finns gällande humor och god hälsa. Humor har betydelse för kommunikationen men människors olika bakgrund kräver försiktighet vid användandet. Humorns positiva effekter kan kopplas till Kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor som beskriver sjuksköterskans arbete utifrån fyra arbetsområden: främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters och sjuksköterskors erfarenheter av humor i omvårdnad. Metod: En litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Humor utvecklades genom erfarenhet och krävde känsla och patientkännedom. Enligt sjuksköterskorna utgjorde humor ett effektivt kommunikationsredskap, beskrevs relationsfrämjande och något som kunde underlätta vid omvårdnadsåtgärder samt svåra situationer. Enligt patienterna krävdes empati och tillit för att humor skulle upplevas vårdande. De beskrev humor som en försvarsmekanism, ett sätt att prata om svåra saker och som självvårdande strategi. Slutsats: Sjuksköterskors förmåga att använda humor utvecklas genom erfarenhet. Genom att vara medveten om humorns begränsningar kan positiva effekter i omvårdnaden uppnås såsom främjande av relationer och underlättande vid omvårdnadsåtgärder. Då empati och tillit finns närvarande kan humor bli vårdande och bidra till välbefinnande och hälsa hos patienten. Klinisk betydelse: Kunskap om betydelse av humor skulle kunna få sjuksköterskor att bättre förstå och hjälpa patienter i omvårdnadssituationer. / Background: What is perceived as humor is individual. Humor and laughter contribute to both physiological and psychological effects and one hypothesis exists regarding humor and good health. Humor is also of importance in communication, but due to individual’s varied in backgrounds its use requires caution. The positive effects of humor can be linked to Competence description for registered nurses, which describes a nurse’s responsibilities in four different areas of work: promoting health, preventing disease, restoring health and alleviating suffering. Aim: The aim of this research study was to describe patients’ and nurses’ experiences of humor in nursing care. Method: A study of the literature based on eleven qualitative scientific articles. Result: Humor was developed through experience and in order to use humor, sensitivity and patient knowledge were required. Through its property of being an effective tool of communication, humor was described as a promoter of relationships, which could facilitate patient care. Patients argued that in order for humor to be viewed as caring, the presence of empathy and trust was required. They also described humor as a defense mechanism and as a self-nurturing strategy. Conclusion: Nurses’ ability to use humor is developed through experience. By being aware of the limitations of humor, positive effects in patient care can be achieved, such as promoting relationships and facilitating patient care. When empathy and trust are present, humor can become nurturing and contribute to well-being and health. Clinical Significance: Knowledge about the significance of humor may make nurses better able to understand and help patients in nursing care.