Diss. Linköping : Univ.

Vid afasi påverkas förmågan att samtala och interagera med andra människor i varierande grad. Omgivningen kan utgöra en stor skillnad för hur personen med afasi lyckas interagera med hjälp av olika slags stöd, t ex med skrivet material som förstärkning till samtalsinnehållet. Aura Kagan har inom ramen för samtalsmodellen SCA (Supported Conversation for Adults with Aphasia) utformat ett bedömningsmaterial för konversationsförmåga hos personer med afasi och deras konversationspartners. Detta bedömningsmaterial har i den här studien använts som utgångspunkt för utformningen av ett svenskt bedömningsmaterial för konversationsförmåga som är ämnat att användas vid vårdinrättningar som rehabiliterar personer med afasi. Sex logopeder använde det framtagna materialet för att bedöma konversationsförmågan dels hos tio personer med varierande karaktär och svårighetsgrad av afasi, dels hos deras konversationspartners. Samtalen videoinspelades. Ytterligare två logopeder använde samma bedömningsmaterial för att bedöma konversationsförmågan i de inspelade samtalen. Bedömningsmaterialet hade hög interbedömarreliabilitet (Intraclass correlation coefficients = 0,69-0,87, p ≤ 0,02) och mycket hög intern reliabilitet (Cronbachs α = 0,93-0,95). Medverkande logopeder intervjuades om bedömningsmaterialets användarvänlighet. I den kvalitativa analysen av intervjuerna framkom förslag på förbättringar, t ex reducering av delfrågor och anpassning av skattningsskalor. I en anpassad form skulle det framtagna materialet kunna ha stor klinisk betydelse och öka förekomsten av funktionella afasibedömningar av konversationsförmåga i Sverige.

Emojis har fått en allt större roll i elektronisk konversation. Den här studien undersöker bruket av emojis och smileys i sms- och chattspråk samt vad det finns för attityder till dessa. Detta undersöks genom en enkätundersökning som har distribuerats på sociala medier. Under-sökningen är uppdelad i två delar, där den första delen syftar till att kartlägga bruket av emojis och smileys utifrån ålder, utbildning och kön och den andra delen syftar till att undersöka attityder till användningen av emojis, smileys och interpunktion och även undersöka hur vi genom våra attityder placerar in personer i olika fack (så som ålder, kön, egenskaper osv.) när vi läser meddelanden på sociala medier. Resultatet visar att majoriteten av informanterna använder sig av emojis och har en positiv inställning gentemot dessa. Det visade sig även att emojis har en betydande roll för hur vi kategoriserar personer i elektronisk konversation. Däremot var det svårt att identifiera några större skillnader när det kom till variablerna ålder, utbildningsbakgrund och kön.

I det dagliga arbetet och som en del av omvårdnaden måste sjuksköterskan samtala med patienterna. Samtal kan vara väldigt svåra, vissa samtal är svårare än andra. För att oerfarna sjuksköterskor lättare skall kunna relatera och hantera dessa samtal i yrkeslivet var syftet med studien att beskriva vad sjuksköterskor anser vara det svåraste i svåra samtal. Ett fåtal studier beskriver vad sjuksköterskor anser vara svåra samtal och ingen studie har funnits som beskriver vad de anser vara det svåraste i dessa samtal. En kvalitativ metod valdes och innehållsanalys användes som metodanalys. Studien innefattar intervjuer med sex sjuksköterskor från ett sjukhus i västra Sverige. Resultatet av analysen visar sex huvudkategorier som innehåller sex sjuksköterskors beskrivning av vad det svåraste är i svåra samtal. Kategorierna är: samtal när personkemin inte stämmer, hoppfulla samtal vid negativa besked, samtal med arga patienter, känsliga samtal, försonande samtal med anhöriga och närvara i samtal under tidsbrist. Alla sjuksköterskorna upplevde att det svåraste i alla samtalen var att vara närvarande i samtalet för att behålla patientens hopp och få patienten att försonas med sin situation. / In the daily work of a nurse, talking to patients is part of the nursing care. Communication can be very difficult, and some conversations are harder than others. To make it easier for inexperienced nurses to relate and handle these conversations it’s important to establish what conversations nurses consider difficult and what the most challenging aspects are, and this was the aim of this study. Only a few previous studies describe what nurses consider difficult communication, and none of them focus on what the nurses perceive as the most challenging aspects. A qualitative method was chosen and content analysis was used as an analyze method. The study comprises interviews with six nurses in one hospital in the west of Sweden. The results of the analysis show six main categories which contain six nurses’ descriptions of what they consider to be the most difficult communication. The categories are: communication when the personal chemistry don’t match, hopeful communication when delivering negative notification, communicating with angry patients, sensitive communication, conciliating communication with relatives, and being presence in communication under stress. What all nurses found most challenging was, to be present in the conversation to keep the patients hope and help the patient accept their situation.

Bakgrund: Skolsköterskan har möjlighet att upptäcka barn som blivit våldsutsatta och det är en svår uppgift att samtala med dessa barn. En god kommunikation är ett villkor för att hjälpa barnet klara av lidande och finna mening i sin upplevelse. Trygghet och säkerhet är ett viktigt stödjande element för att kunna hjälpa ett våldsutsatt barn. Skolsköterskor har en unik möjlighet att göra skillnad som kan förändra dessa barns liv. Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av samtal med våldsutsatta barn. Metod: Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sex intervjuer genomfördes med skolsköterskor verksamma i förskoleklass till och med gymnasiet år 3. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde fyra kategorier; bygga upp ett förtroende, trygghet i arbetsrollen, hantera svårigheter i samtalet samt ge stöd i samtalet med 13 underkategorier. Konklusion: Studien visar att varje samtal med ett våldsutsatt barn är unikt och att skolsköterskorna blir känslomässigt berörda. Stödet till barnet bör vara utformat så att det ger barnet tid att lyssna, tillgänglighet och att inge hopp. Resultatet kan användas till att öka förståelsen av hur skolsköterskor samtalar med våldsutsatta barn samt hur de stödjer barnet i samtalet. Det kan även utgöra grund för fortsatt diskussion om hur skolsköterskorna kan utveckla sina hälsosamtal samt samtalsmetoder. / Background: The school nurse has the opportunity to notice and address children that have been abused. Connecting with these children is a delicate task, good communication is vital in order to help the child to work through the suffering and find a meaning in the experience. A secure environment and a feeling of being safe are important in order to help a traumatized child. The school nurse has a unique possibility to make a significant difference to improve a traumatized child’s life. Aim: The aim of this study was to describe the school nurse experience in communicating with children that have experienced abuse. Method: Six interviews were conducted with school nurses working with children from preschool to 3rd year of high school. The data from these interviews were analyzed with an inductive content analysis. Result: From the analysis, four major categories were found; feeling secure in the work roll, handling difficulties during consultations and providing support during consultations. Conclusion: The study shows that all consultations with abused children are unique; it also shows how easy it is for the nurse to become emotional involved. The consultations should give the child the opportunity to be heard, inspire hope and to make the nurse available when the child needs to talk. The result of this study could be used in order to enhance the understanding of how the school nurses interact with abused children and how they can offer the children support. It could also be used as a foundation for further studies in how the nurse can perform consultations and how to improve interview methods.

<p>I det dagliga arbetet och som en del av omvårdnaden måste sjuksköterskan samtala med patienterna. Samtal kan vara väldigt svåra, vissa samtal är svårare än andra. För att oerfarna sjuksköterskor lättare skall kunna relatera och hantera dessa samtal i yrkeslivet var syftet med studien att beskriva vad sjuksköterskor anser vara det svåraste i svåra samtal. Ett fåtal studier beskriver vad sjuksköterskor anser vara svåra samtal och ingen studie har funnits som beskriver vad de anser vara det svåraste i dessa samtal. En kvalitativ metod valdes och innehållsanalys användes som metodanalys. Studien innefattar intervjuer med sex sjuksköterskor från ett sjukhus i västra Sverige. Resultatet av analysen visar sex huvudkategorier som innehåller sex sjuksköterskors beskrivning av vad det svåraste är i svåra samtal. Kategorierna är: samtal när personkemin inte stämmer, hoppfulla samtal vid negativa besked, samtal med arga patienter, känsliga samtal, försonande samtal med anhöriga och närvara i samtal under tidsbrist. Alla sjuksköterskorna upplevde att det svåraste i alla samtalen var att vara närvarande i samtalet för att behålla patientens hopp och få patienten att försonas med sin situation.</p> / <p>In the daily work of a nurse, talking to patients is part of the nursing care. Communication can be very difficult, and some conversations are harder than others. To make it easier for inexperienced nurses to relate and handle these conversations it’s important to establish what conversations nurses consider difficult and what the most challenging aspects are, and this was the aim of this study. Only a few previous studies describe what nurses consider difficult communication, and none of them focus on what the nurses perceive as the most challenging aspects. A qualitative method was chosen and content analysis was used as an analyze method. The study comprises interviews with six nurses in one hospital in the west of Sweden. The results of the analysis show six main categories which contain six nurses’ descriptions of what they consider to be the most difficult communication. The categories are: communication when the personal chemistry don’t match, hopeful communication when delivering negative notification, communicating with angry patients, sensitive communication, conciliating communication with relatives, and being presence in communication under stress. What all nurses found most challenging was, to be present in the conversation to keep the patients hope and help the patient accept their situation.</p>

Bakgrund: En personcentrerad vård är central för sjuksköterskans omvårdnadsarbete. I en personcentrerad vård ingår att kunna möta patienten i hens tankar kring existentiella ämnen, såsom döden. Forskning visar att det finns ett behov hos patienter som vårdas palliativt att ha existentiella samtal om döden. Att ha de här samtalen kan vara ett sätt för patienten att hantera den sista tiden i livet. Dock pekar forskning på att behovet inte möts av vårdpersonal som tenderar att undvika den här typen av samtal. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att ha existentiella samtal om döden med patienter som vårdas palliativt. Metod: Litteraturstudien genomfördes med en kvalitativ ansats. Tio artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier kunde identifieras: Sjuksköterskan och det existentiella samtalet, Samtalstekniker som påverkade upplevelsen av samtalet samt Hinder för ett gott samtal. Sjuksköterskans upplevelser varierade och olika känslor uttrycktes. Det poängterades att ett aktivt lyssnande var en förutsättning för ett bra samtal. Samtalen kunde också upplevas som viktiga men svåra och ett behov av mer utbildning och tid för samtal uttrycktes. De tre kategorierna delades in i totalt sju subkategorier. Konklusion: Sjuksköterskor upplevde att samtalen var svåra och gjorde dem osäkra. Även positiva känslor kunde uppstå och vikten av att ha existentiella samtal poängterades. För att kunna bedriva en god personcentrerad omvårdnad behöver patientens existentiella behov tas i beaktning och mer utbildning och tid för samtal är således önskvärt. / Background: A person centered approach to caring is essential to the nurses’ encounters with patients. A person centered care involves being able to talk to patients about their thoughts on existential matters, such as death. According to previous research, patients in palliative care express a need for having existential conversations about death. These conversations can be a way of handling the end of life stage. Although, research shows that health care professionals tend to avoid existential conversations. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences of having existential conversations about death with patients in palliative care. Method: The literature review was carried out using a qualitative method. Ten articles were analyzed using a qualitative content analysis. Result: Three categories were identified: The nurse and the existential conversation, Conversational skills that impacted the experience of the conversation and Barriers to enable good conversations. Nurses expressed a variety of emotions and active listening was emphasized as a prerequisite for good conversations. The conversations were perceived as important although difficult, and a need for more education and time to talk was emphasized. The three categories were divided into seven subcategories. Conclusion: Existential conversations made nurses feel insecure. Positive experiences also occurred and the importance of the conversations were emphasized. To be able to offer a person centered care, the existential needs of patients has to be considered. Therefore, more education and time to talk is desirable.

Habilitationsschrift--Universität des Saarlandes, Saarbrücken. / Includes indexes. Includes bibliographical references (p. 285-303).

Bakgrund: Hälsa är ett brett begrepp med komplex innebörd. Begreppet innefattar många delar, däribland sexuell hälsa. Den sexuella hälsan är mångsidig och kan påverkas av sjukdomstillstånd, läkemedel och sociala faktorer. Patienter upplever sexuell hälsa som en del av deras identitet, och anser att det är viktigt att kunna samtala om ämnet med sin sjuksköterska. Sjuksköterskor har ett ansvar att främja god sexuell hälsa hos patienter, delvis för att det ingår i personcentrerad vård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att samtala med patienter om sexuell hälsa. Metod: Litteraturöversikten utfördes med en kvalitativ design som analyserades induktivt utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: 11 vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet. Tre huvudteman identifierades efter att resultaten sammanställdes. Sjuksköterskorna upplevde “egen osäkerhet”, “patientens identitet” och “organisatorisk påverkan” som framträdande faktorer som påverkade samtalet mellan patienter och sjuksköterskor gällande den sexuella hälsan. Huvudtemana mynnade sedan ut i totalt sex subteman som beskrev begränsad kunskap och erfarenhet, patientens ålder och bakgrund samt arbetsmiljön, prioritering och ansvarsfördelning i verksamheten. Slutsatser: Kontinuerlig utbildning och tydliga riktlinjer är essentiella för att sjuksköterskor ska samtala med patienter om sexuell hälsa. Behovet av vidareforskning har uppmärksammats i litteraturöversikten. / Background: Health is a broad concept with several components, one being sexual health. Sexual health is versatile and can be affected by illnesses, medicines and social factors. Sexual health is a part of patients’ identity and it is important that nurses discuss it with them. The nurses have a responsibility to promote good sexual health, partly because it is included in person centered care. Aim: To describe nurses experiences of conversing with patients about sexual health. Method: The literature review was conducted with a qualitative design that was inductively analyzed based on Friberg’s five-step model. Result: 11 scientific articles form the basis for the result. Three main themes were identified. The nurses experienced “one’s own insecurity”, “the patient’s identity” and “organisational influence” as prominent factors that influenced the conversation between patient and nurse regarding sexual health. The main themes fell into a total of six sub-themes. These described limited knowledge and experience, patient’s age and background, as well as work environment, prioritization and division of responsibilities in the organization. Conclusions: Continuous education and clear guidelines are essential for the nurses to conversate about sexual health with patients. The need for further research was identified in the literature review.

Conversation is the primary mode of language use. A key feature of conversation is turn-taking, during which interlocutors rapidly switch between speaker and listener roles without conscious effort. As previous neuroimaging studies have investigated language comprehension in isolated contexts, little is known regarding the neurocognitive bases of language use in reciprocal interaction. The present fMRI study investigates turn-taking, production, and comprehension processes, by utilizing existing conversational data between participants (N = 23) and a confederate outside the scanner. Turn initiations were associated with regions (the medial prefrontal cortex and the middle frontal gyrus) outside of the perisylvian core language network. Production and comprehension were both associated with core language regions in the temporal lobes, but activation in the left inferior frontal gyrus was mainly associated with production. Activation in the fusiform face area was linked to comprehension. The current findings suggest that (1) the coordination of speaker change is dependent on pragmatic processes that have been relatively overlooked in models of speech preparation, and (2) listeners are aided by their interlocutor's facial gestures when processing speech input during conversation. In addition, the results indicate that production and comprehension processes may differ (e.g., on the syntactic level), even in conversation. / Konversation är en central aspekt av språkanvändning. Något som kännetecknar konversation är turtagning, där samtalsdeltagare snabbt och utan ansträngning växlar mellan lyssnar- och talarroller. Eftersom tidigare neurolingvistiska studier huvudsakligen har undersökt språkförståelse i isolerade kontexter så är förståelsen för de underliggande neurokognitiva funktionerna som möjliggör mänsklig konversation fortfarande liten. Den här studien ämnade att undersöka vilka hjärnregioner som aktiveras under turtagning, språkproduktion och språkförståelse, genom att använda data från funktionell magnetresonanstomografi (fMRT), när deltagare (N = 23) ingick i samtal med en samtalspartner utanför skannern. Turinitieringar associerades med regioner (mediala prefrontala cortex och mellersta frontala gyrusen) utanför det klassiska språknätverket. Det här indikerar att koordinering av talarbyte involverar pragmatiska processer, vilka fått relativt lite uppmärksamhet i tidigare modeller för planering av språkproduktion. Produktion och förståelse aktiverade områden inom språknätverket, men aktivering i den inferiora frontala gyrusen var huvudsakligen associerad med produktion. En möjlig tolkning av det fyndet är att produktion och förståelse i konversation involverar distinkta processer på syntaktisk nivå. Aktivering i det fusiforma ansiktsområdet var huvudsakligen relaterad till förståelse, vilket indikerar att lyssnare använder information i deras samtalspartners ansiktsuttryck medan de tolkar ett yttrande.