The relationship between the Swedish state’s welfare political commitments and the emergence and development of three female-dominated welfare state occupational groups - nurses, home relief helpers and occupational therapists - is at the heart of this thesis. The primary aim is to study the professional possibilities and limitations created by the state’s welfare political commitments in health care, family policy and rehabilitation. The thesis emphasises the importance of regarding the state as a historically conditioned actor and as an organisation of organisations. The state is not a unified and static actor and this makes it difficult to speak of the state’s relationship to different welfare occupations in general terms. Nurses, home relief helpers and occupational therapists have encountered the state in different historical contexts and established ties to different parts of the state. Abbott’s (1988) term jurisdiction is used to characterise the area within welfare politics that nurses, home relief helpers and occupational therapists have made claims on or been allotted. The struggle for jurisdiction takes place on three, analytically separate but in reality interconnected arenas. These arenas are the workplace, the media arena and the legal arena. The thesis limits itself to the legal arena, that is, the state’s administrative, planning and legislative structures. At the centre of the analysis of the legal arena are the Swedish Government Commission and the welfare political reform work that to a large degree has been formed by these institutions’ function and work. An important conclusion from these three case studies is that the state’s welfare political commitments have been central for the emergence of nurses, home relief helpers and occupational therapists and their development into welfare state occupational groups. The state’s welfare political ambitions have contributed considerably to the transformation of nurse, home relief helpers and occupational therapists into modern occupational groups. Dependency on the state has not always been easy to handle however. The state’s welfare political interests have often contradicted the wishes of the professions regarding the content, length and organisation of training programmes, as well as regarding continuing education and licensing. The state has been unwilling to provide more training than deemed necessary from a welfare political perspective. An important conclusion from this study is that it is difficult for welfare state occupational groups to steer their professional project in a direction that falls outside of the state’s welfare political commitments.

Magister Philosophiae - MPhil / The purpose of this study was, first, to develop an occupational therapy curriculum theory to serve as a guideline for South African occupational therapy educators wishing to expand their insight into their work. This was done and is presented on the basis of a critical review of key sources from the literature about curriculum. The occupational therapy curriculum arrived at in this manner was intended to serve as a basis for the development of a set of criteria in terms of which the ongoing viability of the existing written occupational therapy curriculum of the University of the Western Cape (UWC) could be evaluated. The set of criteria thus arrived at was then applied to three documents: the written Minimum Standards for the training of Occupational Therapists of the World Federation of Occupational Therapists (WFOT), the written Minimum Standards for the training of Occupational Therapy students of the South African Medical and Dental Council (SAMOC), and the written Occupational Therapy curriculum of the University of the Western Cape. The purpose was to identify the curricular assumptions underpinning these documents, and also to evaluate their ongoing viability as guidelines (in the case of the WFOT and SAMOC documents) or as curricula (in the case of UWC). It was found that the Minimum Standards of WFOT are essentially informed by a rationalistic philosophy, and that its ongoing viability (as a guideline for minimum standards) appears to be limited. The evaluation of the Minimum Standards of the SAMOC produced similar findings. The UWC document proved to be more eclectic, but again with academic rationalism as the dominant curriculum paradigm. However adequate it might be for the present, the longer-term viability of the document appeared questionable. After adaptation had been made to the UWC document on the basis of the developed set of criteria, its immediate viability seemed to have been enhanced, but with little effect on its longer-term viability. The excercise suggested that the process of curriculum planning, evaluation and modification can be facilitated by the application of such a set of criteria, presenting as it does a "nutshell" overview of an existing or amended curriculum. This study confirms that written occupational therapy curricula and standards provide no guarantee that curriculum intentions will be realized. Such documents merely provide the parameters within which curriculum debates can occur and in terms of which curriculum planning. implementation and evaluation can take place. As intentions have to be manifested in practice. the creation of an occupational therapy curriculum that is viable in an enduring way will require a study similar to this one but which addresses the operational curriculum.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2009. / Härtill 4 uppsatser.

Occupational Therapy is amongst the top three interventions sought for young children with ASD in South Africa. Due to scarce local research on OT for ASD, this study explored the nature as well as perceptions of OTs on intervention for ASD. Using a qualitative exploratory study design, semi-structured interviews were conducted with twenty OTs in public and private health, as well as special needs education. Thematic analysis was used to analyse transcribed data. OTs descriptions and perceptions of assessment, direct and indirect intervention as well as challenges facing families and undergraduate and qualified OTs in South Africa were explored. Assessment for ASD utilised play based skilled observations with limited use of standardised tests. Developmental approaches were preferred to behavioural ones, with the majority of OTs referencing the Sensory Integration (SI) framework for assessment and therapy, even if they were not SI certified practitioners. The value of SI in reframing a child’s behaviour for parents was significant. The South African Model of Creative Ability was a unique local application to practice for ASD. Intervention in education was most ASD specific, including AAC and visual approaches due to a comprehensive programme and greater levels of team collaboration. A family focussed practice was most evident in private and public health. Direct individual therapy was predominant, with all sectors struggling to provide the intensity of therapy recommended for ASD, due to unique contextual challenges. Undergraduate training is insufficient preparation for working with ASD and a need for local OT specialists was identified. Implications for research and practice are discussed. / M.O.T. University of KwaZulu-Natal, Durban 2013.

BAKGRUND Bakgrunden till denna avhandling är att erbjuda ett alternativt sätt att förstå habiliteringspraktik. Den teoretiska ramen i avhandlingen är Pierre Bourdieus fältteori, vilket innebär ett antagande att det sociala livet bygger på symboliska och kulturella trossystem med hithörande doxor, med egna slags symboliska ekonomier och dominansförhållanden. Analysen har inneburit att rekonstruera och analysera ett kampfält, det vill säga att studera agenter som företräder olika intressen och deras kamp för erkännande och tolkningsföreträde. Vad som framkommer i denna avhandling kan hjälpa till att belysa varför habiliteringen blev som den blev. SYFTE Avhandlingens syfte är att analysera trosföreställningar och symbolisk makt inom habiliteringsområdet - det vill säga det symboliska kraftfält som skapades av specifika gruppers formering, intressen och ställningstaganden kring barn och ungdomar med handikapp i Sverige under perioden 1960-1980. METOD Avhandlingen har en historiesociologisk ansats. I analysen har intressepositioner rekonstruerats utifrån tidskrifter som är knutna till fackförbund, intresseorganisationer samt till det socialmedicinska forskningsfältet. Bakom dessa tidskrifter finns således mobiliserade grupper som agerar kollektivt genom sina föreningar och förbund. Tidskrifterna är knutna till yrkesgrupper: läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, förskollärare, socionomer och psykologer samt till Förbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna - FUB, Riksförbundet för Rörelsehindrade barn och ungdomar - RBU och Handikapporganisationernas centralkommitté - HCK (idag HSO). Även arkivmaterial avseende löner för de olika yrkesgrupperna har använts. Analysen har huvudsakligen rört gruppernas positioneringar i förhållande till den dominanta doxan men också den sociala basen för gruppernas positioner. RESULTAT Avhandlingens konklusion visar betydelsen av: a) historiska strukturer avseende medicinens särställning i samhället och utvecklingen av hälso- och sjukvården i stort samt omhändertagandet av barn med funktionshinder. b) offentliga utredningar som konsekrationsinstanser och sociala mobiliseringsprocesser var viktiga delar i uppbyggandet av symboliska ekonomier. c) myter och ideologier i utövandet av symbolisk makt. d) allianser mellan stat och medicinen samt mellan yrkesgrupper och klienter. Avhandlingen visar också styrkan i doxorna och vilka konsekvenser det kunde innebära att lämna ett socialt fält man var skolad inom. Samklangen mellan doxa och fält fanns inte riktigt i det nya sammanhanget, vilket innebär ett slags strukturella glapp. Konsekvenserna kunde vara att man hamnade i en parialiknande situation utan skydd från det fält man lämnade, likt en "avfälling" och dessutom att det mottagande fältet inte riktigt erkände dem. SLUTSATS Inom medicinens fält konstituerades under den här tidsperioden en "habiliteringssfär" där medicinens doxa var dominant. Genom sociala mobiliseringsprocesser och klassificeringsstrider bidrog dessa till skapandet av olika grupperingar, symboler och ömsesidiga erkännanden av vissa symboliska värden rörande hur man skulle se på omhändertagandet av barn med handikapp.BAKGRUND Bakgrunden till denna avhandling är att erbjuda ett alternativt sätt att förstå habiliteringspraktik. Den teoretiska ramen i avhandlingen är Pierre Bourdieus fältteori, vilket innebär ett antagande att det sociala livet bygger på symboliska och kulturella trossystem med hithörande doxor, med egna slags symboliska ekonomier och dominansförhållanden. Analysen har inneburit att rekonstruera och analysera ett kampfält, det vill säga att studera agenter som företräder olika intressen och deras kamp för erkännande och tolkningsföreträde. Vad som framkommer i denna avhandling kan hjälpa till att belysa varför habiliteringen blev som den blev. SYFTE Avhandlingens syfte är att analysera trosföreställningar och symbolisk makt inom habiliteringsområdet - det vill säga det symboliska kraftfält som skapades av specifika gruppers formering, intressen och ställningstaganden kring barn och ungdomar med handikapp i Sverige under perioden 1960-1980. METOD Avhandlingen har en historiesociologisk ansats. I analysen har intressepositioner rekonstruerats utifrån tidskrifter som är knutna till fackförbund, intresseorganisationer samt till det socialmedicinska forskningsfältet. Bakom dessa tidskrifter finns således mobiliserade grupper som agerar kollektivt genom sina föreningar och förbund. Tidskrifterna är knutna till yrkesgrupper: läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, förskollärare, socionomer och psykologer samt till Förbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna - FUB, Riksförbundet för Rörelsehindrade barn och ungdomar - RBU och Handikapporganisationernas centralkommitté - HCK (idag HSO). Även arkivmaterial avseende löner för de olika yrkesgrupperna har använts. Analysen har huvudsakligen rört gruppernas positioneringar i förhållande till den dominanta doxan men också den sociala basen för gruppernas positioner. RESULTAT Avhandlingens konklusion visar betydelsen av: a) historiska strukturer avseende medicinens särställning i samhället och utvecklingen av hälso- och sjukvården i stort samt omhändertagandet av barn med funktionshinder. b) offentliga utredningar som konsekrationsinstanser och sociala mobiliseringsprocesser var viktiga delar i uppbyggandet av symboliska ekonomier. c) myter och ideologier i utövandet av symbolisk makt. d) allianser mellan stat och medicinen samt mellan yrkesgrupper och klienter. Avhandlingen visar också styrkan i doxorna och vilka konsekvenser det kunde innebära att lämna ett socialt fält man var skolad inom. Samklangen mellan doxa och fält fanns inte riktigt i det nya sammanhanget, vilket innebär ett slags strukturella glapp. Konsekvenserna kunde vara att man hamnade i en parialiknande situation utan skydd från det fält man lämnade, likt en "avfälling" och dessutom att det mottagande fältet inte riktigt erkände dem. SLUTSATS Inom medicinens fält konstituerades under den här tidsperioden en "habiliteringssfär" där medicinens doxa var dominant. Genom sociala mobiliseringsprocesser och klassificeringsstrider bidrog dessa till skapandet av olika grupperingar, symboler och ömsesidiga erkännanden av vissa symboliska värden rörande hur man skulle se på omhändertagandet av barn med handikapp. / The dissertation examines the formation of specific groups, their interests and positions related to children with disabilities and their education and care in Sweden developed during 1960―1980. The theoretical framework is based on Pierre Bourdieu’s sociological theory of social space, which assumes that social life is based on symbolic and cultural systems of beliefs with respectively specific doxas and symbolic economies. Consequently, the analysis has focused on the agents’ position-takings and their struggle for recognition and preferential rights of interpretations. The reconstruction of a “habilitation sphere” was conducted through agents, their positions of interests and position-takings as analytical tools. The positions were mainly reconstructed on articles in journals of 10 professional organizations covering 6 occupations and 4 disability organizations. The occupational groups were paediatric doctors/child psychiatrists, physiotherapists, occupational therapists, social workers, psychologists and pre-school teachers. The other positions were related to the county council union, four disability organizations (DHR, FUB, RBU and HCK), two of which were parent organizations and in addition, the research field of social medicine. Other materials were e.g. reports of commissions of inquiry. In order to explore the social foundations of the occupational positions, materials from archives have been used. The conclusion shows the significance of: a) historical structures related to the exceptional position of medicine in society, the development of the Swedish health care system in general and the organizations of “special” children b) commissions of inquiry as consecration authorities and processes of social mobilization, both important contributions in shaping symbolic economies, c) myths and ideologies in the exercising of symbolic power, d) alliances between the state and medicine, and between occupational groups and clients. The analysis also shows the strengths of the doxas which could work as a shield for the agents but also as obstacles for external agents when entering the habilitation sphere. / Finns även tillgänglig för synskadade i s.k. DAISY-format.