<p>Försvarsmakten har i dokumenten Försvarsmaktens Utvecklingsplan 2010-2019 uttryckt att förmåga tillgemensamma operationer, inom ramen för behovsanpassade och tillfälligt sammansatta stridsgrupper,skall utvecklas inom de närmaste åren. Detta finns även uttryckt i Verksamhetsuppdraget för 2009 därgemensamma operationer särskilt skall uppmärksammas på övningar inom ramen för den territoriellaintegriteten. I Verksamhetsuppdraget finns detta med som en punkt i den operative chefensprioriteringslista, detta torde innebära att antalet övningar, där förmågan till gemensamma operationersärskilt övas, borde vara ett par stycken. Så är dock inte fallet. De övningar som genomförs inommarinen i kustnära områden samordnas inte med markstridskrafterna alls, däremot samordnas merövningar med flygstridskrafterna. Trots att gemensamma operationer finns med som ett koncept för hurFörsvarsmakten skall kunna genomföra operationer och det till och med finns en egen doktrin för det,genomförs det så gott som inga övningar. Och det finns med som ett mål trots att det i mångt och mycketsaknas materiel för att öva gemensamma operationer på ett bra sätt, exempelvis kan nämnas detgränssnitt för kommunikation och länksystem för måldata som är helt olika mellan enheterna i de olikaarenorna. På förbandens nivå ses det mestadels som något för högre nivå att samordna sådana övningaroch operationer. Detta är med största sannolikhet sant. Det måste ges tydligare direktiv för hurgemensamma operationer skall övas och användas för att det skall få genomslag på lägre nivå.</p> / <p>The Swedish Armed Forces has in the document “Försvarsmaktens utvecklingsplan2010-2019” expressed that the capability to conduct joint operations, within the frameof temporary combat groups, is to be developed in the coming years.The same is also expressed in the document “Verksamhetsuppdrag 2009” where jointoperations are said to be especially considered in exercises within the frame ofterritorial integrity. This is one of the operative commander’s priorities, which shouldindicate that the number of exercises, where joint operations capability especially istrained, should be at least a few. That is not the case. The exercises that are conductedwithin the littoral area are not coordinated with the army at all, although someexercises are coordinated with the air force. Despite the fact that joint operations areaccepted as a concept of how the Swedish Armed Forces is supposed to performoperations there are as good as no exercises at all. There is even a special doctrine forjoint operations.A big problem with joint operations in the Swedish Armed Forces is that there is nocommon equipment to perform joint operations exercises in a good and effective way.For example there is no common interface for communication and linking of targetacquisition data between the units of different arenas.At the regiment/flottilla level joint operations exercises are mostly seen as somethingto be coordinated at a higher level. This is probably true and the conclusion is that ithas to be clearer how a joint operation is to be conducted at a lower level in order to beaccepted.</p>

Försvarsmakten har i dokumenten Försvarsmaktens Utvecklingsplan 2010-2019 uttryckt att förmåga tillgemensamma operationer, inom ramen för behovsanpassade och tillfälligt sammansatta stridsgrupper,skall utvecklas inom de närmaste åren. Detta finns även uttryckt i Verksamhetsuppdraget för 2009 därgemensamma operationer särskilt skall uppmärksammas på övningar inom ramen för den territoriellaintegriteten. I Verksamhetsuppdraget finns detta med som en punkt i den operative chefensprioriteringslista, detta torde innebära att antalet övningar, där förmågan till gemensamma operationersärskilt övas, borde vara ett par stycken. Så är dock inte fallet. De övningar som genomförs inommarinen i kustnära områden samordnas inte med markstridskrafterna alls, däremot samordnas merövningar med flygstridskrafterna. Trots att gemensamma operationer finns med som ett koncept för hurFörsvarsmakten skall kunna genomföra operationer och det till och med finns en egen doktrin för det,genomförs det så gott som inga övningar. Och det finns med som ett mål trots att det i mångt och mycketsaknas materiel för att öva gemensamma operationer på ett bra sätt, exempelvis kan nämnas detgränssnitt för kommunikation och länksystem för måldata som är helt olika mellan enheterna i de olikaarenorna. På förbandens nivå ses det mestadels som något för högre nivå att samordna sådana övningaroch operationer. Detta är med största sannolikhet sant. Det måste ges tydligare direktiv för hurgemensamma operationer skall övas och användas för att det skall få genomslag på lägre nivå. / The Swedish Armed Forces has in the document “Försvarsmaktens utvecklingsplan2010-2019” expressed that the capability to conduct joint operations, within the frameof temporary combat groups, is to be developed in the coming years.The same is also expressed in the document “Verksamhetsuppdrag 2009” where jointoperations are said to be especially considered in exercises within the frame ofterritorial integrity. This is one of the operative commander’s priorities, which shouldindicate that the number of exercises, where joint operations capability especially istrained, should be at least a few. That is not the case. The exercises that are conductedwithin the littoral area are not coordinated with the army at all, although someexercises are coordinated with the air force. Despite the fact that joint operations areaccepted as a concept of how the Swedish Armed Forces is supposed to performoperations there are as good as no exercises at all. There is even a special doctrine forjoint operations.A big problem with joint operations in the Swedish Armed Forces is that there is nocommon equipment to perform joint operations exercises in a good and effective way.For example there is no common interface for communication and linking of targetacquisition data between the units of different arenas.At the regiment/flottilla level joint operations exercises are mostly seen as somethingto be coordinated at a higher level. This is probably true and the conclusion is that ithas to be clearer how a joint operation is to be conducted at a lower level in order to beaccepted.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Interoperabilitet som förutsättning för gemensamma operationer.   En analys av, för svenska Försvarsmakten styrande och inriktande dokument, utifrån Michael Codners teorier om interoperabilitet. Sammanfattning: I Försvarsmaktens uppdrag från regering och riksdag står det att huvuduppgiften är att upprätthålla och utveckla ett militärt försvar med grunden i förmåga till väpnad strid. Därutöver beskrivs att denna uppgift skall kunna lösas enskilt eller i samverkan med andra. Försvarsmaktens förband ska även ha förmåga att verka försvarsmaktsgemensamt. I samverkan med andra kan innebära någon form av gemensam operation. Gemensamma operationer ställer krav på interoperabilitet. I svensk Militärstrategisk doktrin står det att den ska harmonisera med internationella doktriner för att vara kompatibel med dessa. Om nu svensk definition av interoperabilitet hänför sig till internationella tolkningar av begreppet, på vilket sätt skapar de dokument som inriktar och styr Försvarsmakten, förutsättningar för interoperabilitet, mellan nationella enheter och med internationella samarbetspartners. Att analysera om dessa förutsättningar finns i styrande dokument är syftet med denna uppsats.   Interoperabilitet definieras av Försvarsmakten som en förmåga att fungera effektivt inom multinationellt samarbete. För analys av Försvarsmaktens styrande dokument skapas i uppsatsen ett analysschema som grundar sig på internationell forskning om interoperabilitet. Analysen kommer fram till att de flesta av interoperabilitetens dimensioner berörs av något dokument men också att det finns utvecklingspotential. Avslutande diskussionen redogör för ett antal förslag på utveckling av de styrande dokumenten för att dessa bättre ska skapa förutsättningar för interoperabilitet och gemensamma operationer.

No description available.

Sammanfattning: Syftet med denna studie har varit att ur ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv analysera och tolka situationer där svensk militär personal under utlandsuppdrag, för att lösa sina uppgifter kommit att interagera på ett sätt som inte direkt kan hänföras till något slags regler. Studien har skett genom textanalys av svenska officerares personliga berättelser. Analysen har inte skett med inriktning att finna prevalenser i fenomenen, utan att identifiera typexempel på problemsituationer och hantering av dem. Likafullt bär somliga typfall en allmängiltighetens prägel. Exempelvis är det tydligt att kulturkrockar inte uppträder endast i möten mellan utlandsstyrka och lokalbefolkning utan förekommer i betydande utsträckning både inom utlandsstyrkan som helhet, inom egna förband och gentemot aktörer i hemlandet. I denna studie förekommer exempel på hur detta bottnar i divergenser i definitioner av situationen mellan aktörer liksom i rolltagandet befattningshavare emellan. Bland regelbrott, oavsett om det rör sig om konstitutiva regler, regulativa regler eller direkt order, hittar vi motiv som att regeln är kontraproduktiv, utsätter egna förband för fara, inte är möjlig att omsätta eller inte avgjort är tillämpbar. Brott mot konstitutiva regler som lösning på problemsituationer visar gärna inslag av analogiskt tänkande, ett lösande av en problemsituation genom att lyfta in ett resonemang eller beteende från mindre problematiska situationer. Det förefaller också som om problemsituationer under utlandsuppdrag inbjuder till ett kreativt agerande och att den svenska ledningsfilosofin ger utrymme för det. Uraktlåtenhet att handla, trots noggranna över-väganden förekommer här dels när uppgiften att skydda lokalbefolkningen kräver ett ingri-pande mot allierade förband, dels när informanten varit osäker på intentionen hos motparten och hellre valt att fria än att fälla. Rutinsituationen har också visat sig vara en potentiell problemsituation, då utdragna perioder av rutintjänst kan verka demoraliserande på förbandet.

<p>The purpose of this essay is to examine the United Nation’s work and structure to find possible factors that can explain why some peacekeeping operations have achieved to mainstream a gender perspective, when others have not. This study is based on two cases; the peacekeeping operation in Namibia and the peacekeeping operation in Kosovo.</p><p>The theory I have chosen to apply is feminism, a theory that allows an alternative explanation to this phenomenon. The conclusion is that there are three decisive factors: The leadership and its will to recruit female personnel to decision-making positions, the number of female employees and whether the peacekeeping operation cooperates with local women-organisations or not. All this is of great importance whether the institutional hegemonic masculine culture within the United Nation and its peacekeeping operations, is challenged or not.</p>

Har storleken någon betydelse?Enligt den amerikanske marina militärteoretikern Milan N. Vego har den detvad avser fartyg vid mellanstatliga konflikter i kustnära farvatten.Denna uppsats syftar till att svara på frågan om samma förhållanden gäller vidPeace Support Operations (PSO).Uppsatsen analyserar Vegos tes, små ytstridsfartygs egenskaper, kraven vidPSO:s och de fall där små ytstridsenheter har verkat vid PSO:s.Slutligen värderas analyserade fakta och frågan besvaras. / The fast patrol boat (FPB) has played an important role in the cold war and inits aftermath. In recent years though, we have seen a development where theFPB:s are disappearing in nation after nation. The American naval theoristMilan N. Vego claims that the FPB:s have a natural role in naval operations innarrow seas during wartime. This essay is trying to answer the question ofwhether this is also true in peace support operations (PSO).Since wartime operations and PSO:s differ in both it’s goals and it’s methods Ihad to break down the methods in to functions. The functions are; anti surfacewarfare (ASuW), anti submarine warfare (ASW), anti air warfare (AAW), minecounter measurements (MCM), command and control (C²) and other functions.To answer the question I started to examine the abilities of the FPB:s, to findout it’s strengths and it’s weaknesses. In the next step I described and examinedthe demands in a PSO with emphasis on the naval tasks. I also tried toanticipate what future PSO:s will probably look like.My next step was to examine the three known cases where FPB:s haveparticipated in PSO:s. Each case was studied and described as a separate case.Finally I have tried to value to what extent the wartime functions have beenused in the studied PSO:s. I then discussed what functions I deemed wasnecessary in order to conduct the PSO:s. My next step was to estimate whetherthe studied cases corresponds to estimated future PSO:s.My conclusion is that the FPB:s are a valuable asset in PSO as well as inwartime operations. The reason for the decline of FPB:s in European navies hasnot been answered in this essay, nor the consequences. This is an interestingsubject for further investigation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Syftet med uppsatsen är att genom empirisk forskning beskriva hur statsmakten, iuppsatsen syftande på regeringskansliet och Försvarsmakten, har förberett processen kringfinansieringen av en potentiell europeisk krishantering som inte har allokerade medel istatsfinanserna för 2003? Med strukturering av Premfors policyanalys svarar uppsatsen påtvå frågor; Hur regeringskansliet och Försvarsmakten förberett beslutet om finansiering avsvenskt deltagande i en europeisk krishantering när kostnaderna överstiger anslaget förfredsfrämjande truppinsatser och om det finns skillnader i uppfattning mellan dessaintressenter kring hur finansieringen skall ske. Efter analys av ett antal intervjuer och avpropositioner, brev och skrifter framkom svaret på frågeställningarna; Regeringskansliet,men inte Försvarsmakten, har förberett sig på en finansiering utanför anlagsposten förfredfrämjande insatser. Regeringskansliet har slagit ihop två anslag till ett för att fåflexibelt management av de medel som riksdagen fördelar i statsbudgeten tillförbandsverksamhet och fredfrämjande truppinsatser. Det visade sig även attregeringskansliet och Försvarsmakten faktiskt har en tydlig skillnadsuppfattning kring huren finansiering utanför anslagsposten skall ske. Premfors analysmodell visade attpolicyproblemet ligger i ett otydligt regleringsbrev från regeringen till FörsvarsmaktenBilaga: Frågeställningar vid intervjuer / The purpose of this essay has been to, based upon interviews of administrativeofficials and analyses of governmental documents, describe how thegovernmental authorities, represented by the Ministry of Defence, ministry ofFinance and the Swedish Armed Forces, have prepared the strategic process offinancing the budget deficit of the Swedish military forces participation inEuropean Union crises management. The essay primary answers to twoquestions. How are the preparations are done and if there a difference in theactors view of how the financial issues should be resolved. The method appliedby the author was a model of policy analysis and a model of decision-makinganalysis gave the following conclusions. Preparations have been done to makeit possible to move allocated assets in the defence budget between the peacetime administration and training of the Swedish Armed Forces and SwedishArmed Forces, specific task of performing international peace keepingmissions. The essay points out that the unclear regulating instructions from thegovernment to the Swedish Armed Forces are the policy problem.Consequently, the governmental actors have a different view of how thefinance the budget deficit. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Sedan 1948 har FN påbörjat 55 fredsbevarande operationer, av vilka 15 fortfarande pågår. Ungefär likalänge har diskussioner förts om möjligheten att hålla styrkor med hög beredskap för FN-operationer.Diskussionen har behandlat stående styrkor såväl som insatsförberedda förband i egenskap avstyrkeregister. I dagsläget existerar styrkeregister vars syfte är att reducera förseningar vid stationering.Syftet med denna uppsats är att undersöka om storleken på dessa styrkeregister betingarstationeringsförseningar. Utifrån detta syfte är uppsatsens huvudhypotes ”Ju större mängdinsatsförberedda fredsbevarande styrkor, desto mindre försening för fredsbevarande operationer”.Hypotesen, tillsammans med konkurrerande förklaringar, provas med hjälp av linjär regressionsanalys.Datasetet inkluderar FNs samtliga fredsbevarande operationer (54) under perioden 1948-2000.Uppsatsens bidrag till den vetenskapliga litteraturen är att den testar en empirisk hypotes med statistiskametoder och genererar härvid ett nytt dataset. Den statistiska analysen finner inget samband mellanmängden insatsförberedda förband och stationeringsförseningar. Resultatet skall emellertid inte tolkassom att FNs ansträngningar varit fruktlösa. Vid enstaka tillfällen kan stationering ha skett skyndsamt tackvare de insatsförberedda styrkorna varvid positiva effekter uppnåtts, framförallt ur humanitär synvinkel.Studien avslutas med ett antal uppslag för framtida forskning. / Since 1948, the UN has initiated 55 peacekeeping operations out of which 15are still in progress. During virtually the same period there have beendiscussions on the feasibility of maintaining units with a high degree ofreadiness for UN operations. The discussion has covered standing forces aswell as rapid-reaction units in the form of force registers. There are currentlyforce registers in existence with the purpose of reducing reaction periodsthereby reducing deployment delays. What effect, then, have these forceregisters? The purpose of this paper is to investigate whether the size of theseregisters justifies the reaction periods and thereby reduces delays. With thispurpose in mind, the main hypothesis of this paper is: “the larger the numberof rapid- reaction peacekeeping units, the smaller the delay for peacekeepingoperations.” This hypothesis, together with competing explanations, is testedwith linear regression analysis. The dataset includes the UN’s all peacekeepingoperations during 1948-2000. This study contributes to previous research bystatistically testing an empirical proposition, and for that purpose generates anew dataset.The study finds that the occurrence of force registers and rapid-reaction unitshas not affected deployment delays on UN’s peacekeeping operations 1948-2000. Consequently, there is no support for the common assertion that rapidreactionunits have a general importance for UN’s ability to deploypeacekeeping operations on authorized time. A possible explanation to theresult is that the UN doesn’t have direct access to the rapid-reaction units.Additional possible explanations are also recorded in this study. The study alsofinds that neither the size of authorized units nor the occurrence of alreadydeployed missions, or units, in the area has any impact on deployment delays.Despite the fact that the statistical analysis finds no relationship between thesize of the rapid reaction units and deployment delays, the result should not beinterpreted as indicating that the UN’s efforts towards a rapid-reaction forcehave been fruitless. In individual cases, deployment may have been able to takeplace more rapidly, enabling the achievement of positive effects, especiallyfrom a humanitarian point of view.The study concludes by suggesting a series of possible avenues for futureresearch. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03