För att tillgodose det allmänna behovet för samhällets utveckling kan det i vissa fall behöva vidtas tvångsvisa markåtkomster genom expropriation. I expropriationslagen (SFS 1972:719) preciseras det vem som får expropriera och för vilket ändamål en expropriation får ske. Den 1 augusti 2010 trädde den första reformen i kraft sedan expropriationslagens införande. Ändamålet med reformen var främst till för att förstärka den enskilde äganderätten. De mest signifikanta lagändringarna som gjordes var i det fjärde kapitlet där tredje paragrafen, presumtionsregeln, avskaffades. Utöver detta infördes nya ersättningsbestämmelser där ett schabloniserat påslag om 25 procent tillades markåtkomstersättningen. Regeringen ansåg att ändringarna i reformen skulle bidra till en starkare äganderätt och uppsatsen syftar bland annat till att undersöka huruvida äganderätten stärkts samt hur reformen påverkat aktörer. Studien inriktar sig huvudsakligen på att analysera de två största förändringarna i reformen baserat på en intervjustudie, där respondenternas åsikter format resultatet av undersökningen. Urvalet av intervjupersoner baserades på kunskap och expertis inom expropriationslagen. Till resultatet har nio företrädare för olika företag, kommuner och andra myndigheter blivit intervjuade som på ett eller annat sätt tillämpar lagen i sitt dagliga arbete. Efter bearbetning av intervjuerna som hållits, har slutsatser dragits kring schablontilläggets införande och presumtionsregelns avskaffande. Ersättningsbestämmelserna som gäller idag har lett till att den enskilde äganderätten har stärkts sett utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Kommunrepresentanterna som intervjuats anser att det är rimligt att fastighetsägare idag får ytterligare 25 procent i kompensation för den marknadsvärdeminskning fastigheten genomgår. Trots att det schabloniserade tillägget och presumtionsregeln prognostiserades till att påverka kommunernas budget vid markåtkomst, visar slutsatsen att de inte möter på svårigheter eller hinder. / Society is constantly evolving. For this to occur, land can sometimes be required through eminent domains. The Expropriation Act (SFS 1972:719) specifies who can expropriate and for what purpose. The Expropriation Act went through a reform on the 1st of August 2010 and was the first reform since the introduction of the law. One of the purposes of the reform was to strengthen the rights of private property owning. The most significant change of the law was in the fourth chapter. The third paragraph (rule of presumption) was abolished and new compensation provisions were introduced to the chapter. The newer remuneration supplement was based on compensation for the land access plus an additional 25 percent. The government considered that the changes in the reform would contribute to a stronger ownership and the thesis aims, among other things, to investigate whether the ownership has been strengthened and how the reform has affected practitioners of the eminent domains.The study focuses mainly on analyzing the two biggest changes in the reform based on an interview study in which respondent's opinions shaped the results of the survey. Selections of interviewees were based on knowledge and expertise within the Expropriation Act. Eight representatives were mainly chosen to be interviewed as they somehow apply the Expropriation Act in their daily work. After processing the interviews that were held, conclusions were drawn about the introduction of the remuneration supplement and the abolition of the presumption rule.The compensation provisions that applies today have strengthened the individual ownership from an economic perspective. The municipalities that were interviewed expressed that it was reasonable that property owners in present time receive an extra 25 percent caused by the effects of the eminent domain that occurs. Although the remuneration supplement and the rule of presumption were forecasted to affect the municipalities´ financial position for land access, implications show that there were no significant inconveniences due to the reform.

Den 1 mars 2020 genomfördes en lagändring i PBL 9:4 a som innebar att komplementbostadshus fick bli 5 kvadratmeter större än tidigare. Innan gällde samma regler för att bygga en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus och de fick då vara totalt 25 kvadratmeter. Den nya lagändringen innebar att komplementbyggnader fortsatt får vara högst 25 kvadratmeter medan komplementbostadshus får vara 30 kvadratmeter. Ändringen medför en del problem vilket framförallt kommuner och byggföretag märkt av, då det finns ett större intresse av att bygga 30 kvadratmeter stora garage än bostäder. Privatpersoner har svårt för att förstå det nya regelverket, vilket medför att kommunerna lägger mycket tid på att förklara vad som gäller. I arbetet kallas komplementbostadshus på 30 kvadratmeter för bolundare och komplementbostadshus på 25 kvadratmeter för attefallare. I denna studie utreds hur kommuner och byggföretag ser på den nya byggnadsformen bolundare. Det utreds även vad som gäller vid uthyrning av en privatperson och hur många startbesked som kommunerna gett. Syftet med lagändringen var att större komplementbostadshus skulle medföra att underskottet på bostäder skulle minska. I arbetet framkom att majoriteten av kommunerna inte trodde att bolundaren skulle påverka tillgången på permanentbostäder i deras kommun. Byggföretagen hoppades att bolundaren skulle bli det nya "populära", även om ett av byggföretagen inte trodde att det skulle bli en quick fix på bostadsmarknaden.Resultatet visar att kommunerna inte är helt nöjda med lagändringen och att reglerna är otydliga för privatpersoner. Det framkommer också vad som skiljer mellan en attefallare och en bolundare sett till lagstiftningen. Resultatet visar även på en brist på regelverkets tydlighet när det kommer till uthyrning av komplementbostadshus, då främst gällande vilken hyra som är skälig. Nämnvärt är dock att det redan kommit ett förslag från civilutskottet om att ändra PBL 9:4 a ytterligare en gång, så att den tillåtna byggarean blir 30 kvadratmeter för alla lovbefriade komplementbostadshus och komplementbyggnader. Förslaget är tänkt att gälla från 1 augusti 2020. Om lagändringen går igenom återstår att se. / On Mars 1st 2020 a law change was performed in Sweden's Planning and Building Act (PBL) 9:4 a. The change made possible for the constructor to build an accessory dwelling with an area of 30 square meters without a planning permission. All you need is an approval from the municipalities that you can start to build. Before the law change you could build a small house that could be up to 25 square meters and the building could be either an accessory dwelling or an accessory building (garage, storage, guest house) without a planning permission. The new law changes do not involve the accessory buildings, it only involves the accessory dwellings so that they can be 30 square meters. The accessory building can still only be 25 square meters. The change has caused some trouble, which municipalities and construction companies have noticed. There is a greater interest in building a 30 square meter garage instead of housing. Individuals find it difficult to understand the new regulations, which means that the municipalities spend a lot of time explaining the building rules for the individuals. In this study the 30 square meter accessory dwelling is called bolundare and the 25 square meter accessory dwelling is called attefallare. This study investigates the view of the 30 square meter accessory dwelling that the municipalities and construction company have. It also investigates which rules that apply when an individual want to lease their bolundare and how many starting clearances municipalities have given. The purpose with this law change was to allow bigger accessory dwelling to lessen the housing shortage that we have today. In this study we saw that the municipalities did not think that bolundare will affect the ability of permanent housing. The construction companies were more positive, even if one of the companies did not think that bolundare will be a quick fix in the housing market.The result shows that the municipalities are not completely satisfied with the changes in the law and that the rules are complicated to the individuals. It also emerges what difference it is between a bolundare and an attefallare. The result also shows that individuals have difficulties understanding the rules that refer to when an individual want to lease their bolundare. There is already a proposal from the Committee on Civil Affairs to change PBL 9:4 a one more time this year. More specifically august 1st 2020. The proposal says that all accessory buildings and accessory dwelling should be allowed to be 30 square meters without a building permit. If it will be allowed remains to be seen.

Trygghet har en omfattande påverkan på vårt vardagliga liv som är betydande för vår fysiska och personliga säkerhet, psykologiska välbefi nnande samt möjlighet till social interaktion och gemenskap. I det här kandidatarbetet undersöks begreppet trygghet kopplat till fysisk planering med fokus på de storskaliga höghusområden och låga fl erbostadsområden som byggdes under miljonprogrammet. Vidare syftar arbetet till att undersöka hur den fysiska miljön påverkar upplevd trygghet. Miljonprogramsområden kan upplevas otrygga på grund av utmaningar relaterade till sociala problem som brottslighet och otrygghet i den off entliga miljön samt bristande underhåll och trivsel. I detta arbete har miljonprogramsområdet Årby i Eskilstuna har valts som fokus. Årby har valts eftersom området har ett rykte av att vara otryggt, vilket till viss del kan bero på att det byggdes under miljonprogrammet. I arbetet används en kvalitativ forskningsstrategi i form av en fallstudie. Metoderna innefattar en platsanalys där den fysiska miljön i det valda området undersöks och en dokumentstudie för att samla information om tidigare forskning som berör trygghet i bostadsområden. Utifrån informationen som samlats in har en vision, mål och strategier tagits fram för hur det valda området kan utformas för att stärka den upplevda tryggheten. Strategierna har därefter legat till grund för det gestaltningsförslag som tagits fram över ett mindre område i Årby miljonprogramsområde.

No description available.

The project is an attempt to explore the concept of degrowth and its implications on the municipality of Södertälje, Sweden. Degrowth is brought as a critique of the dominant ideology of taken-for-granted economic growth and its inherent over-exploitation of resources. It is advanced as the new agenda for a different society and seeks to reduce its metabolism. A voluntary degrowth starts at the political level with a series of policies and regulations that eventually lead to a radical transformation of the urban fabric, structures, programmes and lifestyles. Therefore the project aims at visualising the transition from a growth-based society to one that favours environmental and social well-being over economic growth. Food production is brought in as the first agent of change, but other types of production come in thereafter. Three preferred areas have been chosen to illustrate the changes: an improved waterfront catalyzed by a food hub, a reconfigured city centre and a motor-oriented industrial area metamorphosed into a complex mix of housing and productive spaces.

No description available.

Creating 3D-models is a common feature for the constructor in the planning phase. However, this has proved to be problematic as the models do not meet the right quality. Lacking quality in 3D-models can lead to bad consequences and it is therefore important to perform a quality control on the model. Tyréns in Umeå has seen a need to have a process of controlling 3D-models to ensure that they have the right quality. The purpose of this study has been to analyze whether there are any methods for quality control of 3D-models that Tyréns can make use of today. The goal of the work has been to present a working method that Tyréns can use in the future to quality assure 3D-models. The work has been completed by studying literature from the university library and city library in Umeå. The law about construction and Boverket website have also helped to carry out the work of the report. To get a picture of how problems can look like in a 3D-model, a couple of reference objects have been used. The information about the reference objects are collected from interviews, investigations and magazines. The result of this study shows that there are no general working methods for analyzing 3D-models. On the other hand, there are quality assurance methods in the manufacturing industry that could be used to control the models as well. The problem with these methods is that they are adapted to an industrial environment. This means that they are not developed to detect errors that may occur during the planning phase. Therefore, the quality control methods used in the manufacturing industry are required to be corrected and adjusted so that they can be used to control 3D-models. However, what can be used from industry methods is that the quality control should be planned at an early stage and then carry out the controls. The method developed in this report is a work method that includes planning, control and follow-up, which makes the workflow time consuming. However, the conclusion of the work is that the most important thing about quality control of 3D-models is that it is planned and then performed. / Att upprätta 3D-modeller är ett allt vanligare inslag för konstruktören i projekteringsskedet. Men detta har visat sig vara problematiskt då modellerna inte uppfyller den kvaliteten som konstruktören önskar. Bristande 3D-modeller kan leda till svåra konsekvenser och det är därför angeläget att utföra en kvalitetskontroll på modellen. Konsultföretaget Tyréns i Umeå har sett ett behov av att ha en arbetsgång för att kontrollera just 3D-modeller för att säkerställa att de har rätt kvalitet.   Syftet med denna studie har varit att analysera om det finns några vedertagna metoder för att kvalitetssäkra 3D-modeller för byggnadskonstruktörer på Tyréns att använda sig av. Målet med arbetet har varit att kunna presentera en arbetsmetod som möjliggör att Tyréns kan kvalitetssäkra 3D-modeller i framtiden.   Arbetet har genomförts med hjälp av litteratur från universitetsbiblioteket i Umeå och Umeås stadsbibliotek. Plan- och bygglagen och Boverkets hemsida har också varit till hjälp för att genomföra arbetet. För att få en tydligare bild av hur problemen kan se ut med 3D-modellerna så har ett par referensobjekt använts där informationen kring dessa kommer från intervjuer, utredningar och tidskrifter.   Denna studie visar att det inte finns några generella arbetsmetoder för att kvalitetsgranska 3D-modeller. Däremot finns det kvalitetsgranskningsmetoder inom tillverkningsindustrin som skulle kunna tillämpas för att granska 3D-modeller. Problemet med dessa metoder är att de är anpassade för just en industriell miljö. Detta medför att de inte är utvecklade för att upptäcka fel som kan förekomma i projekteringsskedet, till exempel att projektören ritar efter ett felaktigt underlag. Därför har de granskningsmetoder som används inom tillverkningsindustrin korrigerats och anpassats efter vad som behövs kontrolleras i projekteringsskedet. Det som  kan användas från industrins granskningsarbete är att planeringen bör ske i ett tidigt skede och sedan också genomföra granskningarna. Kvalitetsgranskningen för 3D-modeller som är framtagen i detta arbete är en omfattande arbetsgång som innefattar planering, kontroll och uppföljning vilket gör arbetsgången tidskrävande. Slutsatsen med arbetet är dock att det viktigaste med kvalitetssäkringsarbetet är att det planeras och sedan utförs.

Syftet med detta arbete är att undersöka en stads profilering och hur den anknyter till platsmarknadsföring. Uppsatsens problemformulering bygger på kunskapsöversikten som beskriver en allt större användning av platsmarknadsföring bland städer för att synas på en internationell marknad. Kritiska synpunkter mot platsmarknadsföring är att städers konkurrens med varandra skapar likartade målsättningar och lösningar bland städer som går ut på att vara ledande inom utpekade områden samt vara en stad med stor attraktionskraft för turister, invånare och företag. Detta kan ske med byggnader eller event för att skapa en unik igenkänningsfaktor. En målgrupp som platsmarknadsföringen riktar sig mot är den kreativa klassen, bestående av personer som anses drivande och innovativa. Dessa personer anses dras till spännande platser och universitetsstäder vilket påverkar utformningen av städer och hur städer väljer att framhäva sig själva. Även om platsmarknadsföring är kritiserad för att arbeta mot att endast attrahera enstaka grupper anser föreståndarna för platsmarknadsföring att det är ett verktyg som syftar till att förbättra för medborgare och externa grupper. Studien genomförs genom att undersöka hur Textile Fashion Center i Borås utgör en del av stadens profilering samt vilken profil som lyfts fram av Borås och fastighetsägaren för Textile Fashion Center. Fallet studeras genom främst en innehållsanalys av Borås planeringsdokument med koppling till platsen samt översiktsplaner och fastighetsägarens bok om stadsomvandlingen av Textile Fashion Center. För att få ett bredare perspektiv och djupare förankring av innehållsanalysen kompletterades innehållsanalysen med en platsobservation. Ur platsobservationen framgick att det fanns flera kopplingar till det textila kulturarvet som framhävdes, exempelvis byggnaden där textilproduktionen i den har haft en betydande faktor för Borås tillväxt. Av studien framkommer att Borås profilering fortfarande fokuserar på textil men syftet är att gå från nedgången industristad till modern och innovativ designstad. Därav använder Borås sig mycket av deras kulturarv som textilstad och romantiserar bilden av de industriella byggnaderna och Viskan. Det industriella kulturarvet lyfts fram i platsmarknadsföringen och tillskrivs positiva värden för att skapa legitimitet för den nya ’textilstaden’. Fortsättningsvis kan det diskuteras om det som marknadsförs gör staden mer unik. Borås Textilhögskola som är med i verksamhetsklustret Textile Fashion Center och forskningen som bedrivs på platsen är verksamheter som går in i den valda profileringen för att blir mer kända och ledande inom textil i Sverige för att skapa sig ett varumärke. Studien pekar på att det som fanns med i visionen för att skapa den attraktiva, spännande och innovativa plats som önskas kan kopplas till dagens stadsbyggnadsideal med funktionsblandning, skapa starkare sammanlänkning mellan stadsdelar, främja för möten för att skapa en ’levande’ stad. För framtida forskning kan denna studie fördjupas och utvecklas på flera sätt. Rörelsemönstret på platsen kan studeras ytterligare för att tydligare urskilja vad det är som lockar flest besökare samt vilka som vistas på platsen, om det är besökare eller främst personer som arbetar eller studerar i området. Vidare kan det vara av intresse att studera användarnas uppfattning av platsen och om de märker av kulturarvet som framhävs. Att studera djupare hur Borås försöker höja sin status i förhållande till närliggande städer kan ge insikt om hur globalisering påverkar mellanstora städer. Men det kanske viktigaste syftet med platsmarknadsföringen är att synas, och det vore därför relevant att studera hur utomstående uppfattar Borås.

Det finns en mängd miljöproblem på global, regional och lokal nivå, kunskap om de lokala miljöproblemen kan bli avgörande för förståelsen av vilka åtgärder som är lämpliga i vilka miljöer. Lokala miljöproblem är också mindre komplicerade och lättare att åtgärda relaterat till de regionala och globala problemen. Sedan urbaniseringens början har landskapen förändrats och ytor av öppen landsbygd har bildat stadsmiljöer för att ge utrymme till bland annat boende och arbetsplatser för människorna i staden. Urbaniseringen har lett till att urbana värmeöar har uppstått på grund av föroreningar från industrier, trafik, bostäder, värmesystem, luftpartiklars återstrålningseffekt, bebyggelsens utformning samt materialval, minskad avdunstningsavkylning, effektiv dränering och mycket mer. Flerfallstudien av några av Sveriges kommuners översiktsplaner och andra ledande dokument leder till en inblick i vad som anses vara hållbar stadsutveckling. Förtätning är en återkommande strategi för hållbar stadsutveckling inom ett flertal av Sveriges kommuner, ofta utifrån positiva sociala effekter, såsom ökad säkerhet, närhet mellan målpunkter, ökat underlag för kollektivtrafik etcetera. Det finns en mängd olika åtgärder för att minska stadens klimatpåverkan ur värmesynpunkt, en del är mer kostsamma än andra, samtidigt är en del mer experimentella än andra. En stad som förtätas innebär att outnyttjade eller redan bebyggda områden i staden exploateras, detta innebär att staden växer inåt. Då staden blir tätare och växer uppstår flera lokala miljöproblem, bland annat så ökar den urbana värmeöeffekten. Det talas sällan om de negativa miljöeffekter som uppstår vid olika planeringsprojekt, men att använda konkreta och enkla lösningar för att få fram genomförbara alternativ, kan leda till att värmeöeffekten samt miljöpåverkan minskar i städerna.

Enligt Fastighetsbildningslagen 15 kap 8 § så ska länsstyrelsen bevaka allmänt intresse i lantmäteriförrättningar utanför detaljplanerat område. Detta sker genom att man granskar samtliga genomförda förrättningsakter från Lantmäteriet och överklagar om man anser att allmänt intresse inte i tillräcklig grad tillgodosetts. För att titta närmre på hur detta arbete fungerar och vilka allmänna intressen som leder till flest överklaganden så har en studie genomförts. Samtliga överklaganden mellan 2013-2018 har studerats och kategoriserats utifrån skälen till överklagande. För att begränsa studien valdes de fem norrländska länen, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt Gävleborg. Som komplement till detta har även intervjuer med fyra handläggare vid länsstyrelserna intervjuats för att få deras syn på saken. Slutsatserna är att strandskyddet är det vanligaste skälet till överklagande med över hälften av de totala överklagandena. Det är också där man ser mest olika på bestämmelserna från Lantmäteriet och länsstyrelsens sida. Andra vanliga skäl till överklaganden är fastighetsbildning i strid mot varaktighetsvillkoret i Fastighetsbildningslagen 3 kap 1 §, förrättning som innebär olägenhet för lantbruket enligt Fastighetsbildningslagen 3 kap 6 § eller fastighetsbildning som inte möjliggör rationellt skogsbruk enligt Fastighetsbildningslagen 3 kap 7 §. Från intervjuerna med handläggare kan man konstatera att de flesta upplever att arbetet med granskning och överklaganden fungerar bra och att man upplever att länsstyrelsen och Lantmäteriet har ett bra samarbete.