Marine Food group is active within the marine foodservice industry and is established in Finland, Sweden, USA and Singapore. The group both sells galley equipment and spare parts as well as carrying out installation of the marine foodservice areas in both new build vessels and in vessels where an old galley is changed into a new one. The group also provides its customers with turnkey deliveries, which are when the supplier has the overall responsibility for the delivery of a marine foodservice area. Marine Food group transfers goods and services between the enterprises situated in Finland, Sweden and the US and has not established a transfer pricing system for these transactions. The company located in Singapore was recently established and any intra-group transactions have not been conducted yet. This master’s thesis aims at developing a transfer pricing system that could be applicable on these transactions and acceptable to the tax authorities in Finland, Sweden and the US. The elements that should be included when developing a transfer pricing system is functional analysis, economic analysis, an analysis of transactions, selection of transfer pricing method and comparables. The Marine Food group is therefore analyzed based on these elements in order to be successful in developing a transfer pricing system. Furthermore, the transfer pricing rules in Finland, Sweden and USA is examined in order to develop a transfer pricing system that is acceptable to the tax authority in respective country. The Organization for Economic Co-operation and Development has issued Transfer Pricing Guidelines, which are another significant source that are examined when establishing a transfer pricing system for Marine Food group. Spare parts are transferred between the Swedish company, Marine Food AB and the US based company, Marine Food LLC. The transfer pricing method that should be applied in Sweden is the resale price method since Marine Food LLC operates like a reseller for the spare parts. Internal comparables exist and comparability for the purposes of resale price method can be established with reference to both internal and external data. In the US, the comparable profit method should be applied given that it meets the best method rule. The transactions from the Finnish Company, Marine Food Oy and the Swedish company, Marine Food AB consist of installation works and stainless steel furniture. Hence, the transactions both involve goods and services and should be looked at separately. The transfer price for the installation works should be set by using the transactional net margin method. In order to determine the transfer price under the transactional net margin method both internal and external comparables can be used in this case. The transfer price for the stainless steel furniture should on the other hand be established using the resale price method. In order to determine comparability external comparables are used due to lack of internal data. Marine Food AB sells galley equipment and spare parts to Marine Food Oy. The transfer pricing method that should be applied on these transactions is the resale price method since the least complex party in the transaction, Marine Food Oy, act like a reseller of the galley equipment and spare parts. Comparability is to be established with reference to external comparables since internal comparables do not exist.

I dagsläget kan enligt den svenska rättsordningen en skattskyldig på samma grund påföras skattetillägg och lagföras för någon form av skattebrott utan att dubbelbestraffning anses föreligga. Såväl den svenska lagstiftningen som Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller förbud mot dubbelbestraffning. Under flera decennier har till Europadomstolen förts mål som behandlar dubbelbestraffning och domstolen har framarbetat flera metoder att använda vid bedömningen av om ett förfarande strider mot dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen. Den 10 februari 2009 meddelade domstolen dom i målet Zolotukhin mot Ryssland. Domen meddelades i stor kammare och domstolen uttryckte att den såg ett behov av att förtydliga hur bedömningen skulle ske. I och med denna dom tog diskussionerna kring den svenska ordningens förenlighet med Europakonventionen fart. I Norge motsvarar sanktionssystem på skatteområdet i stor utsträckning det svenska. Regeringen har där lämnat ett förslag om förändring av lagstiftningen då Høyesterett funnit att den norska rättsordningen strider mot Europakonventionen. Mot denna bakgrund avser författaren att utreda huruvida den svenska rättsordningen på skatteområdet strider mot Europakonventionen samt om det finns ett behov av ny svensk lagstiftning och vilka huvuddrag denna i sådana fall skulle innehålla. Författarens slutsats är att rättsläget har förändrats i och med Zolotukhin-domen och att det, som framgår av domen, är huruvida de faktiska omständigheterna är identiska eller i det närmaste identiska som ska vara avgörande för bedömningen. Med anledning av detta anser författaren att det svenska sanktionssystemet på skatteområdet strider mot Europakonventionen och att det därmed finns ett behov av en ny lagstiftning på området. För att uppnå en rättsordning som är rättssäker och i enlighet med Europakonventionen samtidigt som påföljdernas straffmässiga och preventiva effekt upprätthålls anser författaren att utformningen av en ny lagstiftning bör utvecklas i likhet med det norska förslaget. Skatteverket ska, utifrån tydliga riktlinjer, bedöma huruvida rekvisiten för skattebrott är uppfyllda och, om det finner att så är fallet, överlämna ärendet till polisen för väckande av åtal. Om Skatteverket inte anser att det rör sig om grov vårdslöshet eller uppsåt, eller om domstolen eller polisen inte instämmer i bedömningen och återför ärendet till skattemyndigheten, kan skattetillägg påföras. Påförande av skattetillägg bör inte vara möjligt på enbart objektiva grunder, dock ska tolkningen av de subjektiva omständigheterna göras restriktivt.

Gränsdragningen mellan hobbyverksamhet och näringsverksamhet har under senare tid blivit särskilt uppmärksammad i frågor rörande hästhållning då det länge saknats en enhetlig bedömning vid inkomstbeskattningen av sådan verksamhet. Gränsdragningen är avgörande för hur överskott skall beskattas och för reglerna om underskottsavdrag. I syfte att underlätta för likformig bedömning publicerade Skatteverket våren 2009 en promemoria avseende hästrelaterad verksamhet. Förevarande uppsats syftar därför till att undersöka gränsdragningsproblematiken med inriktning på hästsport och huruvida tilldelning av F-skattsedel innebär att näringsrekvisitet vinstsyfte anses vara uppfyllt. För att näringsverksamhet skall anses föreligga krävs att verksamheten bedrivs varaktigt och självständigt i vinstsyfte. För hobbyverksamhet finns ingen sådan klar definition utan istället sägs det vara en verksamhet som bedrivs varaktigt men som ej kan räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Tidigare gällde att innehav av en häst alltid innebar hobbyverksamhet, medan innehav av tre hästar garanterade beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet. Dessa regler har nu övergivits och istället görs en helhetsbedömning av hur verksamheten skall klassificeras. Det mest centrala i bedömningen av en verksamhet med hästar synes vara vinstsyftet. Det förfaller vara så att då en verksamhet uppvisar underskott är den generellt sett att betrakta som hobbyverksamhet, medan en verksamhet som genererar vinst ofta anses uppfylla kraven för att näringsverksamhet skall anses föreligga. Därtill finns en regel som stadgar att innehav av jordbruksfastighet alltid skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet, varför kriterierna på varaktighet, självständighet och vinstsyfte ej behöver vara uppfyllda vid sådant innehav. Om hästar innehas på sådan fastighet görs dock avsteg från denna regel då hästar per automatik ej anses ha naturligt samband med jordbruksfastigheten. Istället görs en objektiv bedömning i det enskilda fallet för att avgöra om hästhållning är hänförlig till näringsverksamheten. Den som bedriver näringsverksamhet skall ansöka om F-skattsedel. Innehavet av F-skattsedeln är avgörande för vem som bär ansvaret för såväl skatteavdrag som inbetalning av socialavgifter. För att få en F-skattsedel tilldelad ställs krav på att verksamheten bedrivs självständigt och varaktigt i vinstsyfte. Tilldelningen av F-skattsedeln är dock preliminär varför även vinstsyftet endast kan anses vara preliminärt uppfyllt. Betydelsen av detta är att innehav av F-skattsedel inte per automatik medför beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet.

No description available.

The subsidiary company of Swedish Match AB called Intermatch Sweden AB has submitted a claim to RegR for them to change the notification of SRN, regarding the company’s settlement of foreign tax. To make the matter clear Intermatch Sweden AB has pointed out that they consider deductions for depreciations not to have an effect on the foreign income when the amount to settle is calculated. The intention with this study is to analyse the legal situation regarding how the level of the settlement is affected by the consolidated costs. Such as additional depreciations regulated in the law “Settlements of foreign tax”. In the process I will aspire to address the arguments of the study with the help of one ruling put in focus and related previous ruling. Additional depreciations of the assets, which arise due to the depreciation as recorded in the books, should not reduce the foreign income when the level of settlement is to be calculated the RegR has pronounced. I don’t see a complete analogy in the way the different consolidated costs has affected the outcome of the rulings in regards to the level of settlement. By that I mean that the costs at hand have affected the calculation in different ways and these differences have not been presented by the company in question In doing so disregarding how the denominator and the Swedish tax are affected. A new bill has been accepted and will take effect on January 1st 2009 witch means that the issues at hand will lead to a different conclusion since additional depreciations after January 1st 2009 will be treated as a cost of the operations when calculating the level of settlement.

Business restructurings within multinational enterprises (MNEs) are regular occurrences. Such restructurings are often carried out in order to increase the MNE‟s competitiveness on the market by making the supply chain and management more efficient in order to ac-quire benefits due to economies of scale. There is a risk that such cross-border business re-structurings will transfer the profit/loss potential that is associated with the assets, risks and/or functions that are transferred, to low-tax jurisdictions in order to minimize the MNEs tax burden. Germany amended its tax act in order to prevent such profit potential from being transferred out of the country. This amendment came into effect on the 1st of January 2008. The OECD, which is the normative body on the international tax arena, re-leased a Discussion Draft for the public in September 2008 with the purpose to highlight the transfer pricing aspects of business restructurings and to serve as an interpretation of the application of the Transfer Pricing Guidelines on business restructurings. In this thesis, the concepts of profit/loss potential and indemnification, as they are pre-sented in the Discussion Draft, will be analyzed. The interpretation of the OECD will then be contrasted with the German and Swedish regulation of these concepts. The OECD defines a business restructuring as a transfer including a bundle of assets, risks and/or functions which are transferred across borders within a MNE. If this transfer in-volves the shift of profit/loss potential it shall be included in the valuation of the transfer price of the transactions. The profit/loss potential shall only be included if it can be identi-fied as belonging to a specific asset, risk or function of the bundle. In Swedish legislation there is only one rule which tax authorities can use in order to adjust the income of related parties. This regulation is not a specific rule for business restructurings as such but a gener-al rule for all transfer pricing matters. Sweden has traditionally followed the OECD guide-lines and the Swedish courts and tax authorities will most likely apply the guidance set out by the OECD on business restructurings as well. Germany views a business restructuring as a transfer package which consist of assets, risks and/or functions which are transferred a cross borders within a MNE. The concept of business opportunities, i.e. the profit potential of the combined assets, risks and/or func-tions of the transfer package, shall be included in the valuation of the transfer package. In the valuation of the transfer package synergy effects for the MNE and location savings as a whole shall be included. This concept deviates from the view of the OECD. The OECD states that only local synergy effects and location savings shall be included in the valuation of the transfer package. The German approach leads to an inherent risk of overvaluation of the transfer package. The way of valuing the transfer package in Germany could lead to taxation without realization, i.e. profits that would never have been or never could be rea-lized in Germany will be taxed. This contradicts the principle of realization. The OECD, in the Discussion Draft, gives an account for the possibilities for an indemni-fication for the transferor. A business restructuring can sometimes be compared with the breach of a contractual relationship. In such a situation, associated parties would be entitled to an indemnity if independent parties would be indemnified. Such an approach will be dif-ficult to apply in practice since indemnification is closely linked to nations national com-mercial legislation. The matter of indemnifying a party shall be decided on the merits of each case, and it can thereby be complicated to formulate a general regulation. The ques-tion regarding which authority shall be competent to govern such a matter must thereby al-so be resolved.

In 1984 the Swedish government introduced a special law which gave tax benefits to foreign researchers who for a limited time was engaged in research or development work in Sweden. The purpose was to facilitate for companies to recruit skilled employees from outside of Sweden and to make Sweden more attractive to this important group of researchers and to strengthen the Swedish competitiveness. In 2001 the law for foreign researchers was reformed to include foreign experts, researchers, managers and other key personnel. In Sweden called “expert tax”. As a result of this; problem with the predictability of who may have the potential to apply for the expert tax benefits was developed. This thesis deal with the tax rules for foreign expert, focusing on the predictability in order to apply for the expert tax. The focus has been on analyse the case law in this area to see if the case law has expanded the tax purposes or if the problem lies in the tax basic design in terms of predictability. Problems today are found in the preambles, case law and doctrine. The law and preambles for the expert tax rules have a vague formulation. Hence, this is why so many interpretations have been done by Foskarskattenämnden and the Swedish courts. This has led to the purpose of the tax being enlarged and do not exclude any business or employees today. This is why it is so difficult to predict who would become suitable for the expert tax, which indicates that the tax is vague formulated and not precise enough. The complexity has lead to interpreting the law in each case which may produce results that can differ among cases of similar nature. We need stronger legislation and a more clear picture of what the tax rules for foreign expert stand for, in order to obtain a tax functioning and avoid predictability problems.

Sammanfattning. I uppsatsen berörs ämnet bevisbördans placering i taxeringsprocessen. Detta görs genom användning av en rättsdogmatisk metod. Av frågestelningen utgörs syftet att utreda vart bevisbördan är placerad på kostnadssidan när det gäller inkomstslaget näringsverksamhet. Som framgår av uppsatsen är bevisbördan generellt placerad på den skattskyldige när det gäller kostnadsavdrag. Att så är fallet framgår av den i doktrinen förda diskussion att placeringen har blivit vedertagen. Vissa undantag finns, ett är då lag stadgar att bevisbördan är placerad på annat vis. Andra fall är vid eftertaxering och påförande av skattetillägg, i båda dessa fall anses det så betungande för den enskilde att bära bevisbördan att den istället placerats på myndigheten. En bevisbördepunkt placeras även ut på sannolikhetsskalan, denna placering utgör det beviskrav som skall vara uppnått för att den bevisskyldige skall få bifall för sitt yrkande. Beviskravet fastställs i de flesta fall av domstolarna då lagen oftast inte ger utryck för vilket krav som ställs. Om bifall kan medges är beroende av den bevisning som läggs fram inför rätten samt vilket värde bevisningen ges. En fri bevisvärdering skall tillämpas där varje enskilt bevis skall bedömas utifrån sitt specifika värde.

<p>I dagsläget kan enligt den svenska rättsordningen en skattskyldig på samma grund påföras skattetillägg och lagföras för någon form av skattebrott utan att dubbelbestraffning anses föreligga. Såväl den svenska lagstiftningen som Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller förbud mot dubbelbestraffning. Under flera decennier har till Europadomstolen förts mål som behandlar dubbelbestraffning och domstolen har framarbetat flera metoder att använda vid bedömningen av om ett förfarande strider mot dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen. Den 10 februari 2009 meddelade domstolen dom i målet Zolotukhin mot Ryssland. Domen meddelades i stor kammare och domstolen uttryckte att den såg ett behov av att förtydliga hur bedömningen skulle ske. I och med denna dom tog diskussionerna kring den svenska ordningens förenlighet med Europakonventionen fart. I Norge motsvarar sanktionssystem på skatteområdet i stor utsträckning det svenska. Regeringen har där lämnat ett förslag om förändring av lagstiftningen då Høyesterett funnit att den norska rättsordningen strider mot Europakonventionen. Mot denna bakgrund avser författaren att utreda huruvida den svenska rättsordningen på skatteområdet strider mot Europakonventionen samt om det finns ett behov av ny svensk lagstiftning och vilka huvuddrag denna i sådana fall skulle innehålla.</p><p>Författarens slutsats är att rättsläget har förändrats i och med Zolotukhin-domen och att det, som framgår av domen, är huruvida de faktiska omständigheterna är identiska eller i det närmaste identiska som ska vara avgörande för bedömningen. Med anledning av detta anser författaren att det svenska sanktionssystemet på skatteområdet strider mot Europakonventionen och att det därmed finns ett behov av en ny lagstiftning på området. För att uppnå en rättsordning som är rättssäker och i enlighet med Europakonventionen samtidigt som påföljdernas straffmässiga och preventiva effekt upprätthålls anser författaren att utformningen av en ny lagstiftning bör utvecklas i likhet med det norska förslaget. Skatteverket ska, utifrån tydliga riktlinjer, bedöma huruvida rekvisiten för skattebrott är uppfyllda och, om det finner att så är fallet, överlämna ärendet till polisen för väckande av åtal. Om Skatteverket inte anser att det rör sig om grov vårdslöshet eller uppsåt, eller om domstolen eller polisen inte instämmer i bedömningen och återför ärendet till skattemyndigheten, kan skattetillägg påföras. Påförande av skattetillägg bör inte vara möjligt på enbart objektiva grunder, dock ska tolkningen av de subjektiva omständigheterna göras restriktivt.</p>

<p>Gränsdragningen mellan hobbyverksamhet och näringsverksamhet har under senare tid blivit särskilt uppmärksammad i frågor rörande hästhållning då det länge saknats en enhetlig bedömning vid inkomstbeskattningen av sådan verksamhet. Gränsdragningen är avgörande för hur överskott skall beskattas och för reglerna om underskottsavdrag. I syfte att underlätta för likformig bedömning publicerade Skatteverket våren 2009 en promemoria avseende hästrelaterad verksamhet. Förevarande uppsats syftar därför till att undersöka gränsdragningsproblematiken med inriktning på hästsport och huruvida tilldelning av F-skattsedel innebär att näringsrekvisitet vinstsyfte anses vara uppfyllt.</p><p>För att näringsverksamhet skall anses föreligga krävs att verksamheten bedrivs varaktigt och självständigt i vinstsyfte. För hobbyverksamhet finns ingen sådan klar definition utan istället sägs det vara en verksamhet som bedrivs varaktigt men som ej kan räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Tidigare gällde att innehav av en häst alltid innebar hobbyverksamhet, medan innehav av tre hästar garanterade beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet. Dessa regler har nu övergivits och istället görs en helhetsbedömning av hur verksamheten skall klassificeras. Det mest centrala i bedömningen av en verksamhet med hästar synes vara vinstsyftet. Det förfaller vara så att då en verksamhet uppvisar underskott är den generellt sett att betrakta som hobbyverksamhet, medan en verksamhet som genererar vinst ofta anses uppfylla kraven för att näringsverksamhet skall anses föreligga. Därtill finns en regel som stadgar att innehav av jordbruksfastighet alltid skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet, varför kriterierna på varaktighet, självständighet och vinstsyfte ej behöver vara uppfyllda vid sådant innehav. Om hästar innehas på sådan fastighet görs dock avsteg från denna regel då hästar per automatik ej anses ha naturligt samband med jordbruksfastigheten. Istället görs en objektiv bedömning i det enskilda fallet för att avgöra om hästhållning är hänförlig till näringsverksamheten.</p><p>Den som bedriver näringsverksamhet skall ansöka om F-skattsedel. Innehavet av F-skattsedeln är avgörande för vem som bär ansvaret för såväl skatteavdrag som inbetalning av socialavgifter. För att få en F-skattsedel tilldelad ställs krav på att verksamheten bedrivs självständigt och varaktigt i vinstsyfte. Tilldelningen av F-skattsedeln är dock preliminär varför även vinstsyftet endast kan anses vara preliminärt uppfyllt. Betydelsen av detta är att innehav av F-skattsedel inte per automatik medför beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet.</p>