Seit Mitte 1950er Jahre hatten Bundesregierungen immer wieder betont, dass die Bundesrepublik „kein „Einwanderungsland“ sei. Das Bekenntnis der Rot-Grünen Koalition zum „Einwanderungsland“ und die Reformen im Bereich des Staatsbürgerschaftsrechts (1999), des Arbeitsrechts (2000) und der Zuwanderung (2004) markierte daher für viele Experten einen Paradigmawandel in der deutschen Immigrations- und Integrationspolitik. Dieser Wandel ist nie systematisch untersucht worden. Für den Zeitraum von 1981 bis 2005 geht die Arbeit auf der Basis einer stichwortbasierten Inhaltsanalyse und eines Gesetzgebungsindexes deshalb den Fragen nach, (1) inwieweit sich Veränderungen in der politischen Zuwanderungsdiskussion in Deutschland am Beispiel des Deutschen Bundestags nachweisen lassen (Diskursebene), (2) inwiefern die gesetzliche Steuerung und Regulierung von Immigration und Integration in dieser Periode von Liberalisierungstendenzen gekennzeichnet war (Policyebene), und (3) in welchem Verhältnis Diskurs und Policy zueinander stehen. Politische, ökonomische und gesellschaftliche Rahmenbedingungen werden dabei berücksichtigt. Theoretisch basiert die Arbeit auf den Annahmen der Punctuated Equilibrium Theory, die etwas ausführlicher dargestellt und mit den Konzepten Paradigma, Frame und Policywandel verbunden wird. / The paper deals with parliamentary discourse and public policy in the realm of immigration and integration in the Federal Republic of Germany between 1981 and 2005. All federal governments until the late 1990s had publically denied that Germany was a “country of immigration”. After the coalition under Chancellor Gerhard Schröder took office in 1998 this traditional “anti-immigrant” rhetoric seemed to change and reforms of long held policy strongholds in the areas of citizenship, work, immigration and integration were initiated. Some experts interpreted these changes as a fundamental policy “paradigm shift”. The paper sets out to examine this diagnosis as it has never been systematically tested. At the theoretical level, the author links the Punctuated Equilibrium Approach with related concepts of paradigms, frames and policy change. Methodologically, he combines a keyword-based content analysis for analyzing parliamentary debates on “foreigners” with an index approach that helps tracing liberalization tendencies in federal policies on immigration and integration over time.

<p>I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som <em>intellektuell verksamhet</em>.<em> </em>Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser.</p><p>Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras.</p><p>Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework<em>, </em>Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework<em> </em>och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory<em>.</em> De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga <em>sociala konstruktioner, </em>som både är förankrade i<em> och </em>organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv.</p><p>I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de <em>kognitiva låsningar</em> som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk <em>maktanalys</em>.</p><p>Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna <em>gör</em> med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är <em>språk</em>, <em>kommunikation</em> och <em>samtal</em>: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor.</p><p>Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.</p>

I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som intellektuell verksamhet. Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser. Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras. Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework, Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory. De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga sociala konstruktioner, som både är förankrade i och organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv. I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de kognitiva låsningar som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk maktanalys. Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna gör med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är språk, kommunikation och samtal: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor. Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.

In 2007 the rotating Presidency of the Council of the European Union (EU) was reformed by the introduction of the so-called trio Presidency . The trio mechanism encourages policy continuity by grouping incumbent Presidencies in teams of three and inviting them to coordinate. This thesis seeks to contribute original knowledge on EU policy-making by mapping how trio practices are established, exploring which factors explain how Member States coordinate, and by assessing how the trio arrangement affects the EU agenda. Empirically, the trio function is examined through its implementation in the policy area of sport, focusing on the three trios to assume office after the coming into force of the Lisbon Treaty in 2009. The analysis is structured around a number of carefully selected dossiers adopted between 2010 and 2013. Guided by a conceptual framework based on agenda-setting and new institutionalism, these decisions are submitted to in depth process-tracing. The analysis draws on qualitative research, primarily official documents and 37 semi-structured interviews. The findings reveal that actors approach the trio with differing preferences and expectations, leading to much variation in how the arrangement is performed. The thesis identifies a number of factors that explain variation. Thus, a fixed agenda supports trios in coordinating priorities and activities ex ante. Moreover, coordination is conditioned by trio composition, as federal and new Member States are more inclined to cooperate. Further, trio practices are shaped by factors such as multiannual planning and focusing events, with the intenseness of trio coordination reflecting whether the agenda includes issues that demand sustained attention. The thesis concludes that the introduction of the trio mechanism has preserved the ability of Member States to use the Council Presidency to prioritise national priorities whilst also encouraging and facilitating EU policy continuity. By extending agenda-management beyond a six month spell, the trio can strengthen the agenda-setting powers of incumbent Member States, particularly on issues that concern establishing urgent responses or developing Council procedures. Moreover, evidence suggests that the arrangement can produce a specific spirit of collegiality, trio solidarity, which sees trio Member States support each other during negotiations, thus affecting EU policy-making beyond agenda-management.

As experienced fighter pilots leave the United States Air Force (USAF) and Royal Australian Air Force (RAAF), there is a need to develop new competent pilots to meet national defense requirements. Fighter training programs are expensive for taxpayers, and the USAF and RAAF face significant resource problems developing and implementing these programs. Using policy feedback theory and punctuated equilibrium theory as the theoretical foundation, the purpose of this comparative, multi-case study of current USAF F-16 and RAAF F-18 fighter pilot training policies was to inform training policy development and efficacy of future USAF and RAAF fighter pilot training programs. Data were gathered from training policy documents and 12 interviews with F-16 and F-18 pilots. Data were deductively coded and analyzed using policy feedback and punctuated event themes. Findings indicate that policy feedbacks and punctuated events influence fighter pilot training policy. Best practices for training include optimum stress management, appropriate academic course timing, and phase-based training techniques. Optimal instructional approaches included a servant leadership philosophy and a need for improved kinesthetic flight preparation tools and procedures. The USAF and RAAF approach fighter pilot training differently. The positive social change implications stemming from this study include recommendations to the USAF and RAAF that may improve fighter pilot training policy at the lowest possible cost to the taxpayers.

Made available in DSpace on 2016-06-02T19:15:01Z (GMT). No. of bitstreams: 1 5622.pdf: 4394717 bytes, checksum: 7cdfe56150e2202e37e0c203bf9f5d30 (MD5) Previous issue date: 2013-09-25 / Financiadora de Estudos e Projetos / When sport was implemented in Brazil conceding everyone s right, governmental actions started incurring in sports field aiming the provision of the democratization, autonomy and liberty. Such fact favors the overcoming of the traditional corporatist sport policy present in previous policy contexts. The Brazil s democratic context enables the sport policy to conform a new standard of sport public policymaking. Thereby, our study assumes that the alternation of the public regime enabled significant changes in the standard of sport public policymaking. Thus, our objective of study focuses on analysis key elements: ideas, actors and institutions which influence on the process of sport public policymaking in the time range that involves the sport constitutionalization in 1988 until the creation of the Ministry of Sport in 2003.The objective is to analyze the incidence of ideas, policy actors and governmental institutions surrounding the sport policy brought by the changes in the policy system, and the indications in the sport policymaking until the creation of the Ministry of Sport. To carry out this study, we based ourselves on the conceptual and methodological approach to the public policy, the Punctuated-Equilibrium Theory, which uses the structure of policy ideas and subsystems (actors and institutions) in order to investigate long periods of public policy stability and policy abrupt changes. / A partir do momento em que o esporte fora instituído no Brasil como direito de todos, ações governamentais incidiram no setor esportivo com o objetivo de prover a democratização, a autonomia e a liberdade. Fato que favoreceu para a superação da tradicional política de esporte corporativista existente nos contextos políticos passados. O contexto democrático do Brasil possibilitou à política de esporte a conformação de um novo padrão de formulação de políticas públicas de esporte. Desse modo, nosso estudo parte do pressuposto que a alternância de regime político possibilitou significativas mudanças do padrão de formulação de políticas públicas de esporte. Assim, o nosso objeto de estudo se concentra em elementos chaves de análise: ideias, atores e instituições, que influênciam no processo de formulação de políticas públicas de esporte no recorte temporal que envolve a constitucionalização do esporte, em 1988, até a criação do Ministério do Esporte, em 2003. Com o objetivo de analisar a incidência de ideias, atores políticos e instituições governamentais em torno da política de esporte trazidas com a mudança de regime político e as pontuações na formulação de política de esporte até a criação do Ministério do Esporte. Para isso, utilizaremos a abordagem conceitual e metodológica de análise de política pública o Modelo do Equilíbrio Pontuado que se utiliza de estrutura de ideias políticas e subsistemas políticos (atores e instituições) para analisar períodos longos de estabilidades política pública e mudanças abruptas na mesma.

No description available.

This thesis investigates the role of ideas in policy processes. It does so using three theories as a starting point, selected for being alike yet unique in their description of how ideas may “get stuck” in the organization’s production and reproduction of policy. The theories are Discourse Coalition Framework, Advocacy Coalition Framework, and Punctuated Equilibrium Theory. These theories have very different emphases but share constructivist traits and an interest in how social processes of meaning making take form in a rather “traditional” organizational setting, thus paying attention to, if not reducing the study to, the institutions of representative democracy. Two theoretical problems are identified within these theories. They concern 1) the mechanism and 2) the object of analysis. The theoretical question addressed in part I is: How are we to understand the proposition that ideas may cause stability in policy processes? What is the underlying mechanism? It is argued that the cognitive mechanism which the theories use should be substituted with a social psychological one. The assumption that stability is created when political actors conform to the ideas of others when they are confronted with apparent unanimity among policy makers, rather than that they internalize these ideas, makes both greater stability and instability in policy processes more plausible. Part II poses the question; if we are to investigate policy stability and instability using the discussed theoretical perspective, what unit of analysis should we use? In other words, what is a policy? It is argued that if ideological stability is seen as an effect of how policy formulation is organized (as is argued in part I), then close attention must be paid to processual factors when it is decided what unit of policy, on what level, might be explained. It is furthermore argued that although we may theoretically form an idea about substantially coherent patterns of policy recognizable as a policy, which should result from stable organizational patterns of communication in the policy process, it remains an empirical question if and where these patterns can actually be found. An analysis of Swedish environmental policy is performed to allow for observations of the degree to which empirical evidence is consistent with the policy patterns predicted by the theoretical assumptions outlined in part one.

This thesis aims at the development of the Czech asylum policy from the year 2000 to the year 2016. Asylum policy is an area that isn't in the center of the public concern for most of the time and only few actors take part in this policy. However, we can say that currently, because of the events such as the refugee crisis, the asylum policy is becoming a very ongoing topic and plays a crucial role in the public discourse. For this and other reason, in this thesis I am researching the development of asylum policy, explanation and description of changes that have happened. The development of asylum policy in the period is analyzed first the terms of practical changes, that are caused by the legislative or important events. This consists of the identification of particular periods, as well as their characteristic features. The analysis is also made in the theoretical perspective: Punctuated Equilibrium Theory (PET) and frame theory are used. The PET is suitable for explaining changes in the policy process, that can possibly occur after long periods of stability. Framing is an important feature of the PET. For the purpose of this thesis, framing is also used as a method of analysis of the negotiations in the parliamentary debates that concern the legislative of the asylum policy. The frames that are used...

No description available.