No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att lindra symtom och ge en god livskvalitet till patientermed obotlig sjukdom. En av den palliativa vårdens fyra hörnstenar handlar om stöd tillnärstående, då en svår obotlig sjukdom inte bara drabbar patienten utan även familjen. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att leva med en vuxenfamiljemedlem som vårdas palliativt på sjukhus eller i hemmet. Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie med deskriptiv design. Sökningargenomfördes i databaserna Amed, Cinahl och PsycINFO. I studien inkluderades 7 kvalitativaartiklar som svarade mot syftet. Resultat: Resultatet sammanfattas i fem kategorier; Ett förändrat liv, Känslomässigareaktioner, Behov, Påfrestningar och Stöd. Dessa innefattar femton subkategorier. Slutsats: När en familjemedlem blir svårt sjuk förändras livet även för de närstående. Det kanvara en påfrestande och känslosam tid och de närstående är i behov av stöd för att lättarekunna hantera situationen. Här har sjuksköterskan en del av ansvaret att tillse att denärstående får det stöd som de behöver.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att öka livskvaliteten för patienten och dess anhöriga under den sista tiden i livet. Vid övergången från kurativ till palliativ vård hålls ett brytpunktssamtal av ansvarig läkare. Utan detta brytpunktssamtal fortsätter vården att vara kurativ. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slutskede samt hur de uppfattade den egna förmågan, och de egna upplevelserna av, att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Studien har genomförts via en kvalitativ intervjustudie som innefattade åtta intervjuer som analyserats genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Från intervjuerna utkristalliserades tre huvudkategorier: att läkare inte tar initiativ till brytpunktssamtal, att sjuksköterskor upplever en oförmåga till god palliativ omvårdnad på grund av tids- och resursbrist och att de anser sig ha en god kunskap och förmåga om hur omvårdnaden av den palliativa patienten bör ske. Det framkom att brytpunktssamtal i de allra flesta fall endast är ett samtal mellan ansvarig läkare och patientens anhöriga. Patienten och den ansvariga sjuksköterskan är således inte delaktiga i samtalet. Vad som sades och vilka som deltog dokumenterades sällan. Detta upplevde många av de tillfrågade sjuksköterskorna som ett problem då det var dem som efter samtalen oftast fick bemöta både patientens och anhörigas frågor efter dessa samtal. Flera av sjuksköterskorna talade om att de var de, som sjuksköterskor, som skulle föra patientens talan vid de tillfällen då patienten själv inte kunde närvara eller kommunicera. Slutsats: För att optimera den palliativa vården behöver brytpunktssamtalen genomföras tidigare och dokumenteras tydligare. Frånvaron av sjuksköterskor på brytpunktssamtalen leder till svårigheter både i bemötandet av anhörigas frågor och till ge korrekt information om brytpunktssamtalets innehåll och innebörd.

Palliativ vård i hemmet är en aktiv helhetsvård som ska tillfredsställa den svårt sjukapatientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov samt omfatta stöd även tillde närstående. Sådan behandling, vård och omsorg för svårt sjuka kräver samarbetemellan involverade professioner. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskorserfarenhet av hur teamarbete fungerade i palliativ hemsjukvård. Data samlades ingenom intervjuer med sju distriktssköterskor som arbetade i en mellanstor kommun isödra Sverige. Området där distriktssköterskorna var verksamma omfattade både tätortoch landsbygd. Analys av intervjuerna genomfördes med en tematisk innehållsanalys.Analysen resulterade i ett tema; Teamarbete innebär samarbete med olika professioner,patienter och deras anhöriga. Samt två huvudkategorier och sex subkategorier.Resultatet visade att skapandet av förutsättningar till en värdig död i hemmet var enprocess av engagerat teamarbete med planering och samordning av den palliativavården med olika yrkesprofessioner. Det framkom att samarbetet till de övriga i teametoch anhöriga hade en stor och avgörande betydelse för hur vården utvecklades.Teamarbete med ett bekräftande förhållningssätt i palliativ hemsjukvård skapade ocksåstöd i svåra beslut och bidrog till samverkan i arbetet att ge en värdig död.

Background: Within palliative care setting persons with terminal illness is cared for. The aim of the care is to enhance the quality of life for the patient through a holistic approach. The disease can lead to major suffering and require the person to handle the situation. If the person´s ability and capacity to do so is insufficient the identity may be perceived as threatened and quality of life diminished. Self-care can help a person to cope with loss of identity, enhance independence and improve quality of life. Aim: The aim of this study is to explore self-care strategies of patients within palliative care setting.   Methods: The work is a systematic literature review based on ten scientific articles. Both qualitative and quantitative articles are used. Meaningful units in relation to the aim of the study were identified in the result of the articles and  analyzed. New themes and subthemes were formed. In the discussion the result is discussed with Orem self-care deficit nursing theory. Results: The results identified various self-care actions aimed at enhancing the quality of life. Two themes were identified, one theme was to live until death and describes various self-care strategies, where the aim is to maintain normatility and identity. The second theme was to be within the sick body and consisted of strategies related to the disease from which the person suffered. Discussions: The discussion discussed and strengthened the results by linking to literature in other contexts, and Orem´s self-care deficit nursing theory. We argue for the importance of self-care for the whole person and supports this with the reasoning of Orem.

Introduktion: Parkinsons sjukdom (PS) är en kronisk, progressiv sjukdom som bl.a. drabbar rörelsemönstret och leder till sociala, psykiska och fysiska problem för både den drabbade och dennes familj. Syfte: Syftet med detta arbete var att belysa patientens och dess närståendes upplevelse av att leva med Parkinsons sjukdom till livets slut. Metod: Artiklarna söktes via PubMed och Cinahl, vilka bearbetades utifrån syftet. 16 st artiklar kvalitetsbedömdes och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet delades in i fem kategorier; "Att få diagnosen", "Psykisk påverkan", "Social påverkan", "Fysisk påverkan" och "Palliativ vård". Att leva med och ge omvårdnad till någon som har Parkinsons sjukdom var krävande och genererade stor frustration. Sjukdomen gjorde det svårt att planera sin tid och framtid. Diskussion: Brist på kunskap, tid och stöd orsakade lidande för patienten och dess närstående. Både patient och närstående upplevde inskränkningar i det sociala livet. Bristerna inom vården ledde till att de närstående fick en högre arbetsbelastning samt en misstro till vårdpersonalen. Med stor sannolikhet leder god kommunikation mellan vårdgivare, patient och närstående till en bättre vårdsituation till livets slut. Slutsats: Denna litteraturöversikt kan leda till ökad förståelse för patienten och dess närståendes upplevelser av PS till livet slut. Vidare forskning är önskvärt för att utforma en specialiserad vårdmodell för patienter med PS i palliativt skede.

No description available.

Som sjuksköterska inom hälso- och sjukvården är mötet med palliativa patienter vanligt. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors möjligheter samt svårigheter i mötet med palliativa patienter i hemsjukvård, på hospice samt på sjukhus. En litteraturstudie genomfördes där författarna granskade tretton kvalitativa och två kvantitativa vetenskapliga artiklar som hämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet i studien visade att sjuksköterskorna oavsett om de arbetade inom den palliativa vården på sjukhus, i hemmet eller på hospice, så stod de inför olika svårigheter och möjligheter i sitt möte med patienter. Sjuksköterskorna ansåg att de viktigaste delarna var att kunna skapa goda relationer till patienter och anhöriga och att dessutom kunna ha en god kommunikation. Det framkom också att sjuksköterskorna upplevde svårigheter då de stod inför svåra etiska frågor. Sjuksköterskorna kände att de i sitt arbete kunde uppleva en maktlöshet på grund av tidsbrist och ekonomi, samt att det fanns en risk att i arbetet bli utbränd. Arbetet underlättades av att arbeta i team och få stöd från arbetskamrater. Det var även viktigt att sjuksköterskorna tog hand om sin egen hälsa. Sjuksköterskorna upplevde att den palliativa vården styrkte dem i sin yrkesroll och det gav både yrkesmässiga och personliga erfarenheter.