ABSTRACT Background: Suicide is one of the leading causes of death worldwide and a serious public health issue. A prior suicide attempt is therefor a significant risk factor for future suicide, which could be preventable with evidence-based interventions. Stigmatization surrounding mental health and suicide has led to many people that are thinking of suicide, or those who have attempted it, to not seek help. This increases the risk for future suicide attempts, and therefore the amount of deaths.    Aim: The aim of this study was to describe patients experiences of support and care after a suicide attempt.    Method: A qualitative literature study where 14 articles were included from the databases PubMed and PsycInfo. The articles were quality reviewed using the SBU’s quality assessment template and were analyzed using the meta-synthesis method.    Result: Experiences of inadequate care were mostly based on insufficient knowledge, deficiencies in how patients were treated, stigmatization and fear, and bad quality of care. Experiences of good care were mostly based on patient centered care, a strong patient-personal relationship, good care meeting, and patient involvement. The patients emphasized the need to be heard and support from others in the same situation.    Conclusion:  Three main categories were identified that described how patients experienced support and care after a suicide attempt: experiences of inadequate care, experiences of good care, and favorable factors for good care. The results highlighted the need for more knowledge among nurses to ensure the best possible care for people who have gone through a suicide attempt.   Keywords: Nursing Care, Patient Experience, Suicide Attempt, Suicide Prevention. / SAMMANFATTNING Bakgrund: Suicid är en av de ledande dödsorsakerna i världen, och ett allvarligt folkhälsoproblem. Ett tidigare suicidförsök är en stor riskfaktor för senare suicid, vilket anses kunna förebyggas med evidensbaserade insatser. Stigmatisering kring psykisk ohälsa och suicid har lett till att många människor som tidigare begått suicidförsök eller har tankar om det, väljer att inte söka vård vilket ökar risken för fler suicidförsök och därmed dödsfall.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av stöd och vård efter suicidförsök.   Metod:  En kvalitativ litteraturöversikt där 14 artiklar inkluderades från databaserna PubMed och PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades med SBU:s kvalitetsgranskningsmall, och innehållet analyserades med hjälp av metasyntesen.    Resultat: Upplevelser av bristande vård grundade sig främst i otillräcklig kunskap och kompetens, brister i bemötande, stigmatisering och rädsla, samt brister avseende vårdkvalitet. Upplevelser av god vård grundade sig mycket i personcentrerad vård, god relation mellan patient och vårdpersonal, vårdpersonalens goda bemötande, samt delaktighet. Patienterna framhävde även behovet av att bli hörd och få stöd av andra i samma situation.    Slutsats:  Tre kategorier identifierades som beskrev hur patienter upplevde stöd och vård efter suicidförsök; upplevelser av bristande vård, upplevelser av god vård, och gynnsamma faktorer för god vård. Resultatet visade på att det krävs mer kunskap och kompetens hos sjuksköterskor för att bemötandet av patienter som genomgått ett suicidförsök ska bli så bra som möjligt.    Nyckelord: Bemötande, Patienters upplevelse, Suicidförsök, Suicidprevention, Omvårdnad.

No description available.

No description available.

No description available.

Introduction: Substance abuse syndrome is common in society. According to the Patient Act, each individual is always entitled to adapted care, according to maturity, age, experience, ethnicity and other individual aspects. Previous studies have shown that healthcare professionals feel insecure meeting patients with substance abuse syndrome, so it will be interesting to investigate how patients experience the response from healthcare professionals and what consequences leads to. Aim: The aim was to compile current research on how people with previous or ongoing substance use syndrome experience the treatment from healthcare professionals. As well as their views on the significance of the treatment for the impact on the care they receive. Method: The method used is a literature review with a qualitative approach. The data collection was done via the database PubMed, where 11 scientific studies were found and reviewed via SBU's review template. Results: Three main categories were identified and followed by subcategories. The main categories that were used were treatment, stigma and pain treatment. It demonstrated a need for healthcare professionals to become aware of the stigma and differences in power that arise at healthcare meetings with patients. This review of the literature showed that patients did not experience a satisfactory treatment, it also emerged that the patients experienced a better treatment from specialist trained staff in the subject of substance use syndrome. The consequences for the patients when the treatment from the care staff was not perceived as satisfactory was an inadequate pain relief, delayed care, premature discharge, self-medication and the patients completely refraining from seeking care. In the long run, the consequences became a longer and more difficult suffering for the patient. Conclusion: The nurse's previous experience and competence were decisive for how the patient experienced the treatment in the care search. A non-judgmental attitude created an increased sense of security for patients, to dare to open up and not use strategies to hide their substance use syndrome. Keywords: “substance use disorder”, “experience”, “nurses”, “stigmatization”, “patient experience”and “substance dependence”. / Introduktion: Substansbrukssyndrom är vanligt förekommande i samhället. Enligt patientlagen har alltid varje enskild individ rätt till en anpassad vård, efter mognad, ålder, erfarenhet, etnicitet och andra individuella aspekter. Tidigare studier har visat att sjukvårdspersonal känner sig osäkra inför mötet med patienter med substansbrukssyndrom, därför blir det intressant att undersöka hur patienterna upplever bemötandet från sjukvårdspersonalen och vad det kan ha för upplevda konsekvenser.  Syfte: Syftet var att sammanställa aktuell forskning om hur personer med tidigare eller pågående substansbrukssyndrom upplever bemötandet från vårdpersonal. Samt deras åsikter om bemötandets betydelse för inverkan på den vård de får.  Metod: Metoden som använts är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Datainsamlingen gjordes via databasen PubMed, där 11 vetenskapliga studier hittades och granskades via SBU:s granskningsmall.  Resultat: Tre Huvudkategorier identifierades och följdes av underkategorier. Huvudkategorierna som togs fram var bemötande, stigmatisering och smärtbehandling. Det påvisade ett behov hos vårdpersonal att bli medvetna om stigmatisering och maktskillnader som uppstår vid vårdmötet med patienterna. Denna litteraturöversikt visade att patienter inte upplevde ett tillfredsställande bemötande, det framkom även att patienterna upplevde ett bättre bemötande från specialistutbildad personal inom ämnet substansbrukssyndrom. Konsekvenserna för patienterna när bemötandet från vårdpersonalen inte upplevdes som tillfredsställande var en icke adekvat smärtlindring, försenat vårdförlopp, för tidiga utskrivningar, självmedicinering och att patienterna helt avstod från att söka vård. I förlängningen blev konsekvenserna ett längre och svårare lidande för patienten.  Slutsats: Sjuksköterskans tidigare erfarenhet och kompetens var avgörande för hur patienten upplevde bemötandet i vårdsökandet. En icke dömande attityd skapade en ökad trygghetskänsla för patienterna, att våga öppna upp och inte använda strategier för att dölja sitt substansbrukssyndrom.  2 Nyckelord: missbruksrelaterade sjukdomar, upplevelser, sjuksköterskor, stigmatisering, patientens upplevelse, substansberoende

Bakgrund: Sjögrens syndrom är en autoimmun, inflammatorisk sjukdom som främst drabbar kvinnor. Sjukdomens komplexa symtombild medför att sjukdomen ofta är svårdiagnostiserad varför många patienter tvingas leva med symtom som orsakar lidande och i längden riskerar att ge svåra komplikationer på många av kroppens viktigaste organ. Syftet: var att beskriva hur patienter med Sjögrens syndrom upplever sin livskvalitet. Metoden: är en litteraturöversikt inspirerad av Goodmans sju steg. Resultatet: grundade sig på tio vetenskapliga artiklar, en kvalitativ och nio kvantitativa som togs fram ur databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet visade att patienter med Sjögrens syndrom upplever både hög och låg livskvalitet i varierad grad inom områden som rör fysisk-, social- och psykiska aspekter. Tidigare diagnos av sjukdomen kan minska lidande, underlätta det dagliga livet samt i flera fall förhindra komplikationer. Fysisk aktivitet som regelbunden träning har visat ha en positiv inverkan samt att många patienter har hoppet om en ljusare framtid kvar. I resultatet framkom även att många patienter känt sig misstrodda av vårdpersonal varför mer kvalitativ forskning efterfrågas för att öka kunskap och förståelse inom vården. / Background: Sjögrens syndrome is an autoimmune, inflammatory disease mainly affecting women. The syndromes set of complex symptoms makes diagnosis difficult why many patients of sjögrens live with symptoms causing suffering and eventually risking organ damage. Intent: to describe how patients of sjögrens syndrome experience their quality of life. Method: a literature survey inspired by the seven steps of Goodman. Result: based on ten scientific articles, nine quantitative and one qualitative from the databases PubMed and CINAHL. The result shows that patients of sjögrens syndrome experience both high and low quality of life regarding physical, social and mental aspects. Early diagnosis of the disease can alleviate suffering, help day to day life and in cases prevent complications. Physical activity such as regular workout has proven positive making many patients hopeful about the future. The results also showed that patients felt mistrusted by healthcare staff making more qualitative research required to increase the healthcare’s knowledge and understanding of sjögrens syndrome.

Bakgrund: Post Covid-19 är ett tillstånd med långvariga diffusa symtom som kan drabba patienten först efter en sjukdomsdebut i Covid-19. Tillståndet som är komplext och påverkar personens livskvalité saknar för tillfället evidensbaserad behandling och diagnostik. Syfte: Syftet var att belysa upplevelser av mötet med vården vid Post Covid-19 ur ett patientperspektiv. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes och 12 vetenskapliga artiklar inkluderades. Resultat: Litteraturstudiens resultat framställdes till fem kategorier, vilka var upplevelser av tillgång till vård, upplevelser av vårdpersonalens bemötande, upplevelser av kunskap relaterat till Post Covid-19, upplevelser av kontinuitet och upplevelser av stöd- och engagemang. Konklusion: Det förelåg brister i bemötandet av personer med Post Covid-19 relaterat till frånvaro av ett holistiskt- och personcentrerat förhållningssätt bland vårdpersonal. Personer med Post Covid-19 upplevde misstro och tvivel från vårdpersonal, vilket skapade känslor av att inte bli tagen på allvar. Vidare framkom behov av ökad kunskap gällande tillståndets epidemiologi, diagnos och behandling. Sammantaget belyser den föreliggande litteraturstudiens resultat en otillräcklig hälso- och sjukvård för personer med Post Covid-19.

Background: Hypoglycemia is a common adverse effect to anti-hyperglycemic treatment for diabetes mellitus, it is characterized by a plasma glucose level of 79 mg/dl (3,9 mmol/l) or lower. Hypoglycemia has an abundance of symptoms, both neurogenic and neuroglycopenic which can result in loss of consciousness, seizure, and death if left untreated. General nurses have shown they are lacking in information regarding symptoms of hypoglycemia and as such experiences Aim: The aim of this study was to elucidate the lived experiences of hypoglycemia in patients diagnosed with diabetes mellitus. Method: A general literature review with an inductive approach. Results: The results of this study found that patients diagnosed with diabetes experienced challenges associated with hypoglycemia such as fear, particularly associated with nocturnal hypoglycemia. Patients diagnosed with diabetes also experienced helplessness, a lack of control, avoidance, restrictions and stress factors associated with hypoglycemia. Patients diagnosed with diabetes experienced hypoglycemic confidence primarily based on preventing recurrence and successful treatment, and for some through hope. Conclusion: The findings of this study indicate a need for nurses to understand the experiences patients diagnosed with diabetes have of hypoglycemia, to properly assist patients in health promotion and achieving a self-care balance. / Bakgrund: Hypoglykemi är en vanlig biverkning av anti-hyperglykemibehandling vid diabetes mellitus, hypoglykemi karakteriseras av ett plasmaglukosvärde på 79 mg/dl (3,9 mmol/l) eller lägre. Hypoglykemi har många symtom, båda neurogena och neuroglykopeniska som kan resultera i medvetslöshet, samt anfall och mortalitet om tillståndet är obehandlat. Generella sjuksköterskor har visat bristande kunskap gällande vanliga symtom vid hypoglykemi och patienters erfarenheter. Syfte: Syftet var att belysa levda erfarenheter av hypoglykemi hos patienter diagnostiserade med diabetes mellitus. Metod: En allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Denna litteraturstudie visar att patienter med diabetes har erfarenheter av svårigheter associerade med hypoglykemi som rädsla, särskilt rädsla för nattlig hypoglykemi. Patienter med diabetes upplevde hjälplöshet, bristande kontroll och undvikande, samt restriktioner och stressfaktorer associerade med hypoglykemi. Patienter med diabetes och hypoglykemi upplevde självförtroende främst relaterat till förhindrande av återfall, och för visa, genom hopp. Konklusion: Litteraturstudiens resultat indikerar att sjuksköterskor behöver förstå erfarenheter av hypoglykemi hos patienter med diabetes för att främja patienters hälsa och egenvårdsbalans.

Bakgrund Smärta som varar längre än tre månader klassas som långvarig. Denna smärta kan leda till funktionsnedsättning och ökar behovet av vård och sjukskrivning. Långvarig smärta påverkar personer fysiskt och psykosocialt. Det kan leda till ångest och depression. Copingstrategier är de metoder som en individ kan använda sig av för att hantera sin smärta. Syfte Syftet var att belysa erfarenheter av copingstrategier hos patienter med långvarig smärta. Metod Designen för detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt. Litteratursökningarna gjordes i databaserna PubMed, PsycInfo och CINAHL. De 12 artiklar som inkluderades i resultatet granskades med stöd av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Den dataanalysmetod som användes i denna litteraturöversikt var en integrerad analys. Resultat Resultatet delades in i tre huvudkategorier: fysiska copingstrategier, mentala copingstrategier och sociala copingstrategier. De huvudfynd som hittades var att träning som copingstrategi kunde vara mycket hjälpsamt för smärthantering men kunde även leda till ökad smärta och ångest. Vila och planering gjorde mycket för patienters energi. Andlighet och inställning bidrog till en ökad acceptans. Relationer, emotionellt stöd och sysselsättning visade sig vara effektiva copingstrategier. Slutsats Många olika typer av copingstrategier användes av patienter, men det framkom att ingen copingstrategi passade alla. Denna litteraturöversikt visade att det kan vara svårt för vården att rekommendera copingstrategier. Dock visade det sig att en sjuksköterska behöver vara lyhörd i mötet med patienter med långvarig smärta och bör kunna förmedla kunskap kring copingstrategier. Vidare kan sjuksköterskan fungera som stöd och guida patienter till att hitta de strategier som fungerar för dem. / Background Pain that lasts longer than three months is classified as chronic. This pain can lead to disability and increases the need for healthcare and sick leave. Chronic pain can affect individuals physically and psychosocially. It can lead to anxiety and depression. Coping strategies are the methods an individual can use to manage their pain. Aim The aim was to illustrate experiences of coping strategies in patients with chronic pain. Method The design of this study was a non-systematic literature review. Literature searches were conducted in the databases PubMed, PsycInfo, and CINAHL. The 12 articles included in the result were reviewed using the assessment tool from Sophiahemmet University. The data analysis method used in this litterature review as an integrated analysis. Results The results were divided into three main categories: physical coping strategies, mental coping strategies and social coping strategies. The key findings were that exercise as a coping strategy could be very helpful for pain management but could also lead to increased pain and anxiety. Rest and planning significantly benefited patients' energy. Spirituality and mindset contributed to increased acceptance. Relationships, emotional support, and employment were shown to be effective coping strategies. Conclusions Many different types of coping strategies were used by patients, but it emerged that no coping strategy suited everyone. This literature review showed that it can be challenging for healthcare providers to recommend coping strategies. However, it was found that a nurse needs to be responsive in the encounter with a patient with chronic pain and should be able to convey knowledge about coping strategies. Furthermore, the nurse can serve as a support and as a guide to aid patients in finding the strategies that work for them.

Bakgrund Psykisk ohälsa utgör ett omfattande folkhälsoproblem. Primärvården spelar en avgörande och alltmer betydelsefull roll i att tillgodose behov och behandla patienter med psykisk ohälsa samtidigt som den främjar välbefinnande. Med sin kapacitet har primärvården möjlighet att erbjuda en holistisk och integrerad vård som adresserar både fysiska och psykiska hälsotillstånd simultant. Hur patienter bemöts inom primärvården kan vara av avgörande betydelse för deras framtida hälsa; en mindre gynnsam upplevelse kan förändra patientens förtroende för vården och potentiellt resultera i att de avstår från att söka vidare vård för sina psykiska besvär. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur patienter med psykiskohälsa upplever primärvården. Metod En litteraturöversikt med åtta publicerade originalartiklar. Insamlingen av data utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed samt genom manuell sökning. Artiklarna analyserades utefter Fribergs analysmetod. Resultat I resultatet identifierades tre övergripande teman; stigmatisering, vårdrelationens betydelse och möjlighet till delaktighet. Stigmatiseringen upplevde patienterna kom från både vårdgivare och samhället, och där en känsla av inre skam ledde till att färre sökte vård. En god vårdrelation, präglad av medkänsla och respekt, förbättrade patienternas upplevelser och minskade stigmatiseringen. Delaktighet i vården påverkades av finansiella och sociala hinder samt brist på samordning mellan olika vårdinstanser. Patienter efterfrågade längre och mer tillgängliga möten för att kunna bygga förtroendefulla relationer och få adekvat stöd. Slutsats Patienter med psykisk ohälsa som tillhandahållit hjälp inom primärvården beskriver både positiva och negativa vårdupplevelser. En god vårdrelation inkluderar kommunikation och delaktighet, medan negativa upplevelser ofta relateras till stigmatisering och fördomar. Det är viktigt att främja positiva vårdrelationer med respekt och lyhördhet för att förbättra vården för denna patientgrupp. / Background Mental health constitutes a significant public health issue. Primary care plays a significant and increasingly important role in meeting the needs and treating patients with mental health problems while also promoting well-being. With its capacity, primary care has the potential to offer holistic and integrated care that addresses both physical and mental health conditions simultaneously. How patients are treated within primary care can be crucial for their future health; a less favorable experience can alter the patient's trust in care and potentially result in them refraining from seeking further care for their mental health problems. Aim The purpose of the literature review was to describe how patients with mental health issues experience primary care. Method A literature review comprising eight published original articles was conducted. Data collection was carried out in the CINAHL Complete and PubMed databases, as well as through manual searching. The articles were analyzed using Friberg's analysis method. Results The results identified three overarching themes: stigmatization, the significance of the relationship in health care, and opportunities for participation. Patients experienced stigma from both healthcare providers and society, and a sense of internal shame led to fewer seeking care. A good healthcare relationship, characterized by compassion and respect, improved patients' experiences, and reduced stigmatization. Participation in care was influenced by financial and social barriers as well as a lack of coordination between different healthcare providers. Patients requested longer and more accessible meetings to build trusting relationships and receive adequate support. Conclusions Patients with mental health problems who received care within primary care services describe both positive and negative care experiences. A good relationship includes communication and participation, while negative experiences are often related to stigmatization and prejudice. It is important to promote positive relationships with respect and responsiveness to improve care for this patient group.