Palliativ vård är en helhetsvård av patienten och dennes familj. Fler människor önskar att få dö i det egna hemmet och olika hemsjukvårdsformer har vuxit fram. Hemsjukvården är en form som har ökat och målet är att ett stort antal personer med sjukvårds- och omvårdnadsbehov ska kunna bo kvar i det egna hemmet. Det vårdvetenskapliga perspektivet beskriver att målet med vårdandet av den palliativa patienten är att förhindra eller lindra lidandet och skapa villkor för välbefinnande. Det är också viktigt att stödja patienten och dennes familj så att de upplever en så bra livskvalitet som möjligt, något som den tidigare forskningen visar. För att som sjuksköterska kunna ge god omvårdnad är det viktigt att ha förståelse för patientens behov. Syftet med studien är att beskriva palliativa patienters upplevelse av att bli vårdade i hemmet. Som metod har vi valt att granska kvalitativa artiklar med bas i Evans (2003) analysmodell. Resultatet presenteras i tre teman med subteman: Det känns oftast gott att vara hemma, Livet är begränsat - jag försöker få kontroll och Att leva i dödens närhet kan vara både tryggt och otryggt. Vi ser att det är viktigt att ta del av patienternas upplevelser för att kunna ge dem en god vård och en ökad livskvalité. Oavsett "vem" som knackar på patientens dörr måste vi hjälpa dem att bevara hemkänslan, minnena och deras "hjärta". / Program: Fristående kurs

Antalet höftfrakturer ökar med en allt åldrande befolkning. För individen kan det medföra psykiska och fysiska konsekvenser med risk för bestående funktionsnedsättning. Återhämtningen och rehabiliteringen är inte avslutad vid utskrivning utan fortsätter under en längre tid. Studiens syfte var att undersöka hur den äldre patienten med höftfraktur efter hemgång upplevde dagliga aktiviteter med fokus fysisk aktivitet. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie med inspiration från kvalitativ analys i artikelbearbetningen. Resultatet beskrevs utifrån kategorierna Upplevelsen av begränsningar, Upplevelsen av minskad självständighet och Upplevelsen av att anpassning krävs. De äldre upplevde begränsningar efter höftfrakturer som nedsatt rörelseförmåga och fallrädsla vilket kunde resultera i en isolerad tillvaro med minskad självständighet i daglig- och fysisk aktivitet. Det psykiska måendet påverkades negativt till följd av begränsningar med känslor av frustration och nedstämdhet. Information om tiden efter höftfrakturen ansågs bristande. Ett behov av anpassning infann sig med tillämpning av olika strategier för att klara aktiviteterna. Litteraturstudiens resultat synliggör att återhämtningen var en lång process, präglad av begränsningar i utförandet av aktiviteter. / The number of hip fractures increases with an aging population. For the individual, it can have psychological and physical consequences with the risk of permanent disability. The recovery and rehabilitation is not completed at discharge but continues for a longer time. The aim of the study was to investigate how the elderly patient with hip fracture after returning home experienced daily activities focusing on physical activity. The method used was a general literature study with inspiration from qualitative analysis in the article processing. The result was described based on the categories The experience of perceived limitations, The experience of reduced independence and The experience of required adaptation. The elderly experienced limitations on hip fractures such as reduced mobility and fear of falling, which could result in an isolated existence with reduced independence in daily- and physical activity. The mental attitude was adversely affected by limitations with feelings of frustration and depression. Information about the time after the hip fracture was considered lacking. A need to adapt occurred with the application of different strategies to cope with activities. The results of the literature study shows that the recovery was a long process, characterized by the limitations in the performance of activities.

Bakgrund: Tidigare studier har påvisat att vårdpersonal inte besitter tillräcklig kunskap i ämnet, och bortser från våldets konsekvenser för kvinnors hälsa. Dåligt bemötande och ointresserad attityd får kvinnorna att isolera sig mer och inte vill berätta om våldet. Syfte: Syftet är att belysa hur våldsutsatta kvinnor upplever bemötande från personal inom den öppna hälso och sjukvården Metod: Allmän litteraturöversikt med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra teman framkom efter innehållsanalysen. Kvinnors farhågor, hinder genom vårdpersonal, positiva egenskaper från vårdpersonal och kommunikation. Kvinnors farhågor beskriver att kvinnorna hade liten tilltro till hjälp, var rädda för att inte bli tagna på allvar. Negativa attityder från vårdpersonal sågs som förminskning av kvinnorna, tidsbrist samt personalens okunskap kring dilemman, som kunde uppstå för kvinnorna vid separation. Positiva attityder från vårdpersonal kunde bestå i en god relation till personalen, att kvinnorna blev trodda i berättelsen, personalens empatiska förmåga. Det som var viktigt inom kommunikationen var att personal lyssnade, visade viljan att vilja hjälpa och var närvarande även i den icke-verbala kommunikationen. Slutsats: Litteraturöversikten visar att det fortsatt finns problem inom primärvården gällande att bemöta och hjälpa denna patientgrupp. Framsteg genom 2000 talet är att fler inom vården har förbättrat bemötandet och kvinnorna vågar berätta om det finns en tillitsfull relation till vårdgivaren. Fortsatt forskning inom området anses nödvändigt för att belysa vad kvinnor önskar i mötet med primärvård, likaså behövs ytterligare utbildning till personal inom primärvård. / Background: Previous studies have shown that healthcare professionals do not have sufficient knowledge of the subject and ignore the consequences of violence on women's health. Poor and uninterested attitudes cause women to isolate themselves and not disclose violence. Purpose: The purpose is to elucidate how women exposed of intimate partner violence experience the treatment in open healthcare. Method: Literature review with qualitative content analysis. Results: Four themes emerged after the content analysis. Women's fears, barriers from healthcare professionals, positive attitudes from healthcare professionals and communication. The women's fears describe that women had little faith in receiving help and were afraid of not be taken seriously. Negative attitudes were experience of diminution, lack of time and healthcare professional‟s ignorance of the dilemma that could arise, for women during separation. Positive attitudes were a good relationship between professionals and patients, the women were believed in their story, the empathic ability of the professionals. Important in communication was that healthcare professionals listened, wanted to help, and were present in the non-verbal communication. Conclusion: The literature review shows that there are still problems in primary care regarding responding and helping this patient group. Progress through the 2000s is that more healthcare professionals have improved their attitudes and women choose disclosure if there is a trusting relationship with the caregiver. Continued research and increased knowledge from healthcare professionals is necessary in order to understand what women expect from primary care.

<p>Psykisk ohälsa ökar i samhället, 20 % av Sveriges befolkning riskerar att någon gång i livet drabbas av depression. 600 personer varje år drabbas av kronisk njursvikt vilket innebär att dialysbehandling kan bli aktuellt. Att leva med en livslång sjukdom, som det innebär när man behandlas med dialys, och samtidigt drabbas av psykisk ohälsa innebär ett stort lidande för den enskilda individen. Genom att sjuksköterskan bemöter patienterna med empati och medmänsklighet så skapar denne goda förutsättningar för att relationen ska präglas av tillit och ärlighet. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur sjuksköterskan kan identifiera och förebygga depression hos människor som behandlas med dialys. Resultatet visar att depression är vanligt förekommande bland dialyspatienter. Depression hos dessa människor kan leda till sömnproblem, nutritionsproblem, känsla av förlust och social isolering. Identifiering av depression kan ske genom användning av bedömningsformulär, detta kan även användas som en åtgärd för att förebygga depression. Mer kvalitativ forskning inom ämnet hade varit ett bra sätt för att öka förståelsen för denna patientgrupps situation. Genom att öka kunskapen ökar också förståelsen för depression och vad det innebär att leva med en livslång sjukdom och denna komplexa situation.</p> / <p>Mental illness is increasing in society, 20% of Sweden's population is at risk to suffer some from depression at some point in their lives. 600 people each year suffer from chronic kidney failure, which can lead to the need for dialysis treatment. To live with a lifelong disease and suffer from mental illness at the same time exposes the individual for a great suffering. By responding to the patients with empathy and compassion the nurse creates good conditions for the relationship, to be able to be characterized by trust and honesty. The purpose of this literature study was to elucidate how the nurse can identify and prevent depression for people treated with dialysis. The results show that depression is common among dialysis patients. For these people, depression can lead to sleeping problems, nutritional problems, feelings of loss, and social isolation. Identification of depression can be done through the use of evaluation forms; this can also be used as a measure to prevent depression. More qualitative research on the subject would be a good method to increase the understanding of the situation these patients are in. Raising awareness also increases the understanding of depression and what it means to live with a lifelong disease, and the complex situation it means.</p>

Bakgrund: SBU (2006) efterfrågade mer evidens för Acceptance and Commitment Therapy, (ACT) mot långvarig smärta då det både är en stor orsak till lidande och en dyr samhällskostnad (87,5 miljarder kr, år 2003). Enheten för Långvarig Smärta – Avdelning, (ELS-A) är den enda vårdavdelningen i Sverige som behandlar långvarig smärta med ACT. Syfte: Att undersöka hur patienter, som för minst ett år sedan genomgått ACT-behandling på en slutenvårdsavdelning med långvariga smärttillstånd som specialitet, upplevde behandlingsmetoden och dess resultat samt sjuksköterskans roll vid behandlingen. Metod: Kvalitativ forskningsintervju med semi-strukturerade frågor tillämpades för datainsamling. Fem färdigbehandlade patienter intervjuades och därefter analyserades intervjuinnehållet i en analysmodell. Resultat: Patienterna ställde sig väldigt positiva och tacksamma till både ACT-behandlingen och resultatet av den. Alla patienter upplevde en minskning av smärtproblematik, medan själva smärtnivån inte påverkats något nämnvärt. Efter avklarad sexveckorsbehandling valde två av fem av patienterna att fortsätta vidareutbilda sig i ACT på egen hand. Patienterna upplevde både positiva och negativa delar med ACT som gruppbehandling, medan ingen ställde sig negativ till individuell träning. Sjuksköterskans roll uppfattades som väsentlig och vital för avdelningens dagliga arbete. Det mest uppskattade med sjuksköterskan var hennes höga kompetens i form av vidareutbildning och yrkeserfarenhet samt hennes ständiga närvaro på avdelningen. Slutsats: ACT som behandlingsmetod uppskattades främst för det multiprofessionella arbetet. Behandlingen gav goda resultat gällande smärtupplevelsen för patienter med diagnosen långvarig smärta. ACT var uppskattat och intervjupersoner fortsatte därför egenbehandlingen efter utskrivning från ELS-A. Sjuksköterskan var en uppskattad person med sin höga kompetens och dagliga närvaro på avdelningen. / Background: SBU (2006) has requested more evidence-based research about the efficiency of Acceptance and Commitment Therapy on chronic pain, a disease that cost Sweden 87,5 million Krona in 2003. ELS-A is today the only department in Sweden where patients diagnosed with chronic pain can enroll for treatment. The treatment at the clinic is based on the philosophy of Acceptance and Commitment Therapy (ACT). Aim: To examine how patients diagnosed with chronic pain, one year after finalized treatment at ELS-A, evaluated the method of treatment, their level of pain today, and what role the nurse had during the enrollment. Method: Qualitative research interviews with semi-structured questions were applied for data collection. Five patients were interviewed and the data was analyzed. Results: The patients were very supportive and grateful both towards the experience of the ACT treatment itself, and the results of said therapies. All five patients experienced a reduction in how their pain previously negatively affected their lives, however the level of pain they felt remained the same. After the six weeks of clinical treatment two out of five of the interviewed patients continued studying the ACT-method independently. The patients all had both positive and negative experiences from the group interactions, and found greater appreciation for the individual treatment. The nurse played an important role in the department's everyday order of business. The nurse's performance during these days of testing was excellent. Her level of higher education, work experience and work ethic during the program was most appreciated by all. Conclusion: ACT treatment was appreciated mainly for the multi-professional team. The treatment gave good results in terms of pain perception in patients with a diagnosis of chronic pain. ACT was appreciated and interviewees therefore continued self-treatment after discharged from ELS-A. The nurse was a popular team-member with her high knowledge and daily presence at the department.

Psykisk ohälsa ökar i samhället, 20 % av Sveriges befolkning riskerar att någon gång i livet drabbas av depression. 600 personer varje år drabbas av kronisk njursvikt vilket innebär att dialysbehandling kan bli aktuellt. Att leva med en livslång sjukdom, som det innebär när man behandlas med dialys, och samtidigt drabbas av psykisk ohälsa innebär ett stort lidande för den enskilda individen. Genom att sjuksköterskan bemöter patienterna med empati och medmänsklighet så skapar denne goda förutsättningar för att relationen ska präglas av tillit och ärlighet. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur sjuksköterskan kan identifiera och förebygga depression hos människor som behandlas med dialys. Resultatet visar att depression är vanligt förekommande bland dialyspatienter. Depression hos dessa människor kan leda till sömnproblem, nutritionsproblem, känsla av förlust och social isolering. Identifiering av depression kan ske genom användning av bedömningsformulär, detta kan även användas som en åtgärd för att förebygga depression. Mer kvalitativ forskning inom ämnet hade varit ett bra sätt för att öka förståelsen för denna patientgrupps situation. Genom att öka kunskapen ökar också förståelsen för depression och vad det innebär att leva med en livslång sjukdom och denna komplexa situation. / Mental illness is increasing in society, 20% of Sweden's population is at risk to suffer some from depression at some point in their lives. 600 people each year suffer from chronic kidney failure, which can lead to the need for dialysis treatment. To live with a lifelong disease and suffer from mental illness at the same time exposes the individual for a great suffering. By responding to the patients with empathy and compassion the nurse creates good conditions for the relationship, to be able to be characterized by trust and honesty. The purpose of this literature study was to elucidate how the nurse can identify and prevent depression for people treated with dialysis. The results show that depression is common among dialysis patients. For these people, depression can lead to sleeping problems, nutritional problems, feelings of loss, and social isolation. Identification of depression can be done through the use of evaluation forms; this can also be used as a measure to prevent depression. More qualitative research on the subject would be a good method to increase the understanding of the situation these patients are in. Raising awareness also increases the understanding of depression and what it means to live with a lifelong disease, and the complex situation it means.

For many historians, sociologists, and anthropologists of medicine, "disease" and "illness" are not equivalent. Whereas "disease" denotes the physician's ostensibly objective criteria, "illness" emphasizes the patient's subjective experience. This dissertation examines that distinction precisely at a point where it breaks down, in the history of a diagnosis called "anosognosia," also known as the denial of illness. / History of Science

Background Nutritional deterioration in patients with head and neck cancer (HNC) has a multifactorial etiology mainly associated with tumor and treatment related factors. The objective of the present thesis was to investigate the impact of the disease and treatment on body weight and eating in patients with HNC treated with radiation therapy (RT) as the single modality treatment or as preoperative RT by analyzing body weight and body mass index (BMI) over time, predictive factors for weight loss and BMI, weight loss and BMI as prognostic factors for survival, and by studying the patients’ own experience of food and eating. Methods ARTSCAN is a randomized prospective multicenter trial conducted between the years of 1998 - 2006. Data were collected during and after RT with a total follow-up time of five years. Nutritional data from the whole study cohort (n = 712), from patients with oropharyngeal cancer (n = 232) and from two of the participating treatment centers (n = 101) were retrospectively analyzed in the present thesis. In addition, interviews (n = 13) were conducted nine months after the termination of RT as part of a care development project. Results On a group level, the patients lost weight during and after RT with a nadir at five months after the termination of RT. Factors related to a higher weight loss were oropharyngeal cancer, a high BMI at the start of RT, post-treatment aspiration, no tube feeding at the start of RT, and larger treated volumes. Furthermore, a high BMI at the start of RT was shown to be significantly related to a better five-year overall survival in patients with oropharyngeal cancer, whereas weight loss was not. The patients’ own narratives showed that all aspects of food, eating and meals were affected by the remaining sequelae, and that the patients found ways to accept and cope with the changes that had to be done to facilitate eating. Conclusions and clinical implications The disease and treatment gave persistent effects on the HNC patients’ weight and BMI which calls for a prolonged nutritional follow-up. The predictive factors found for weight loss can be used during patient history to find patients at risk for nutritional deterioration. In oropharyngeal cancer, patients with a high BMI at the start of RT had the best survival. This finding indicates that patients with a low BMI should be encouraged to gain weight before RT start. All aspects of food, eating and meals were affected during and after RT, and therefore the nutritional treatment should be given with a holistic approach to meet the multifaceted need patients with HNC experience.

Bakgrund: ESBL är ett enzym som kan produceras av bakterier i tarmens normalflora och gör bakterien motståndskraftig –resistent- mot många antibiotika. För den enskilde individen får det konsekvenser vid en infektion orsakad av ESBL-bildande tarmbakterier, och då behandling krävs. De som infekteras med dessa bakterier riskerar att svara dåligt på behandling med våra vanligaste antibiotika, och det kan krävas inläggning på sjukhus även vid banala infektioner. Syfte: Att fördjupa kunskapen om vad det innebär för den enskilda individen att drabbas av ESBL-bildande tarmbakterier. Metod. En modifierad variant av Grounded Theory användes som analysmetod av sju öppna intervjuer. Resultat: I analysen växte kärnkategorin Att bli utkastad i det skrämmande och okända utan karta och kompass fram. Samtliga informanter upplevde att de fått bristande information, eller ingen information alls om sin diagnos. Informationsvägen från läkaren var antingen via telefon eller genom ett brev via posten. Konsekvensen blev att det uppstod många tankar och funderingar efteråt, och det innefattade även frågan om hur man blivit smittad; genom sjukvården eller om de själva orsakat att bli smittade. I mötet med sjukvården upplevdes att okunskapen hos personalen i vissa fall orsakade stigmatisering. Här förekom såväl extrema hygienåtgärder i form av “skyddsmundering“ som alltför bristande hygienrutiner. Därutöver framkom också upplevda attitydproblem från personalens sida, nonchalans, bristande förståelse, ingen villighet eller tid att svara på frågor. Allt detta ledde till att informanterna i sin egen vardag fick ta saken i egna händer. Samtliga försökte skaffa sig information på annat sätt, exempelvis via internet. I oron för att smitta andra konstruerades egna åtgärder av kvinnorna i studien, exempelvis att instruera andra om handtvätt, att själv desinfektera föremål vid vårdbesök och i bostaden, att inte åka med tunnelbana eller buss, att inte umgås med andra och att själv uppleva informationsplikt om sin smitta. Männen i studien vidtog, trots bristande eller ingen information alls, inte några speciella åtgärder i sitt vardagsliv, de fortsatte att leva som tidigare. Ingen ville oroa sina anhöriga/närstående. Det förekom att barnen ej informerats alls om diagnosen. Konklusion: För att kunna hantera sin livssituation är det av stor betydelse att den som drabbas av en ESBL-bildande bakterie får en god information av patientansvarig läkare. / Background: Extended spectrum beta lactamase (ESBL), an enzyme produced by bacteria in normal intestinal flora, renders such bacteria resistant to many antibiotics. Some patients infected with ESBL respond poorly to antibiotic treatment, and even trivial infections may require hospitalization.Purpose: To increase understanding of the emotional impact of ESBL-producing intestinal bacteria.Method: This study used a modified version of grounded theory during seven open interviews to analyze coping mechanisms for ESBL infection.Results: Our analysis identified a core category (i.e., being thrown into scary and unknown territory without a map and compass). All respondents felt they received no or insufficient information about the diagnosis, and reported that any information they did receive arrived only by phone or letter. Consequently, respondents questioned whether they had been infected through medical care or through their own actions. They believed that lack of knowledge and attitude problems among healthcare providers (perceived as carelessness, lack of understanding, and unwillingness or lack of time to answer questions) stigmatizes patients. Such deficits led respondents to take matters into their own hands as they tried to obtain information by other means (e.g., the Internet). Respondents described extreme hygiene measures as a "protective suit" against inadequate hygiene. Female respondents constructed individual coping mechanisms (e.g., instructing others about hand washing technique, disinfecting objects during healthcare visits and at home, avoiding metro or bus travel, avoiding social interactions, and informing others of the infection). Conversely, male respondents took no special measures and lived as they did before infection. No one wanted to worry relatives/significant others, and no one told their children about the diagnosis.Conclusion: It is to important that attending doctors provide good information to individuals infected by ESBL-producing bacteria. Moreover, such individuals must develop good life management and coping skills. / <p>ISBN 978-91-86739-12-6</p>

Background: Mental illness is a growing public health problem which can cause significant disabilities and lead to poor quality of life. As primary care nurses often are the first to encounter these patients they need knowledge to be able to respond appropriately to this group. Aim: The aim was to describe how the sufferer of mental illness experiences the introduction to primary care. Method: The literature review was based on the results of 11 scientific articles which were analyzed with the inspiration of a metasynthesis method. Results: Four categories emerged: the experience of being treated like a human being, the importance of a therapeutic space, the experience of time and availability as well as the importance of competent personnel and the importance of continuity. Patients described different aspects deemed important when encountering nursing staff. Conclusion: Patients experienced that they received good care when they felt listened to and seen as individuals with their own thoughts and feelings. Person-centered care lead to patients feeling acknowledged. / Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem och kan leda till storafunktionsnedsättningar och sämre livskvalitet. Sjuksköterskor inom primärvårdenbehöver kunskap för att kunna bemöta denna patientgrupp då det vanligtvis är de sommöter dessa patienter först.Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med psykisk ohälsa upplever mötet medprimärvården.Metod: Litteraturstudien bygger på 11 vetenskapliga artiklars resultat som analyseradesmed inspiration av en metasyntes.Resultat: Fyra kategorier framkom: Upplevelsen av att bli behandlad som en helmänniska, vikten av ett terapeutiskt utrymme, upplevelsen av tid och tillgänglighet samtbetydelsen av kompetent personal och vikten av kontinuitet. Patienterna beskrev fleraolika faktorer som påverkade mötet med vårdpersonalen.Konklusion: Patienterna upplevde att de fick bra vård när de blev lyssnade på ochsedda som individer med egna tankar och känslor. En personcentrerad vård ledde till attpatienterna kände sig bekräftade.