No description available.

De senaste decennierna har det inom hälso- och sjukvården tagits en mängd initiativ för att enskilda individer i större utsträckning skall få vara delaktiga i utformningen av sin egen vård. Forskning har funnit att kroniskt sjuka patienter besitter en unik kunskap baserad på erfarenhet av att leva med sin sjukdom. Ett förändrat synsätt inom vården har därför vuxit fram där man i större utsträckning vill involvera patienten i sin vård, ett förhållningssätt som förespråkas inom patientcentrerad vård. Syftet med denna studie är bland annat att belysa hur missnöjda patienter ser på sjukvård och ifall deras syn på sjukvården återspeglar ett patientcentrerat förhållningssätt. Likaså ämnas det undersökas ifall en ökad patientmedverkan kan leda till ökad patientsäkerhet. För att uppfylla studiens syfte söktes svar på frågor som vilken typ av stöd och information patienter och anhöriga behöver för att känna sig välinformerade om vad en diagnos innebär och vilka behandlingsalternativ som är möjliga. Data har samlats in genom en webbaserad enkätstudie med 28 respondenter. Både kvantitativa data och kvalitativa data står till grund för datamaterialet. Resultaten visar bland annat att det för patienten är ytterst viktigt att få information som är individuellt anpassad. Detta kan innebära att information skall ges både muntligt och skriftligt, gärna med uppföljningssamtal. Lika viktigt är det att vårdpersonal tar sig tid att lyssna på patienten, och ser till vilka preferenser och behov patienten ger uttryck för. För att patienterna skall kunna medverka till en bättre vård är det viktigt för patienten att denne känner sig delaktig i vården och att patienten själv är påläst för att bättre kunna förstå det som sker. Lika viktigt är det här att vårdpersonalen visar att de är lyhörda och tar sig tid att lyssna, och att de därigenom låter patienten få fram den kunskap och erfarenhet som patienten faktiskt har av att leva med sin sjukdom eller skada. Denna studie kan ses som ett led i ett kvalitetsarbete med målet att förbättra patientens delaktighet inom vården genom att lyfta fram kunskap om vad patienter själva anser vara betydelsefullt för en bättre vård.

Bakgrund: I Sverige har akutmottagningar i landet ungefär 2,5 miljoner patientbesök per/år. Akutmottagningar brukar vara stressfyllda miljöer med hög patientomsättning, möten är rutinmässiga och utrymmet för individuellt anpassad vård är begränsat. Patienterna blir vid ankomst bedömda och prioriterade utifrån triage, för att försäkra att patienten med de mest brådskande behoven blir omhändertagen först. Efter triagen får de flesta patienterna vänta, ibland i flera timmar. Syfte: Att belysa patientperspektivet av att vara patient på akutmottagningar inom den svenska hälso- och sjukvården. Metod: Litteraturstudie, sökningar av artiklar genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed, vilket resulterande i 9 kvalitativa och 2 kvantitativa artiklar. Analysen inspirerades av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: 5 teman identifierades: Att vara patient under triagen, att vara patient under väntetider. Den ovissa väntetiden, Kommunikation och Delaktighet, Att vara i en utsatt sits. Diskussion: Väntetiderna kan underlättas genom att personalen tittar till patienterna. Den upplevda väntetiden har betydelse för patienternas uppfattning av kvalitén på vården Slutsats: Att vara patient på akutmottagning upplevs inledningsvis, positivt, detta förändras under väntetiden, sjuksköterskorna upplevs arroganta och ointresserade. Förbättringar kan göras för att förbättra upplevelsen av att vara patient, bekvämare sängar mm, personal som tittar till patienterna. Nyckelord: Omvårdnad, patientcentrerad vård, patientupplevelse, väntetid, triage.

I dagens samhälle är övervikt och fetma allt vanligare, fler människor dör av övervikt än undervikt i världen. Livsstilsrelaterade problem och levnadsvanor så som stillasittande och ohälsosamma matvanor ökar både nationellt och globalt. Till följd av den ökade övervikten ökar belastningen på samhället men även på hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan har en viktig roll i att stödja och motivera patienter till en mer hälsosam livsstil och motiverande samtal (MI) kan vara ett verktyg för sjuksköterskan att göra det. Syfte med studien är att undersöka hur MI kan stödja patienter med övervikt till att genomföra livsstilsförändringar. Då det fanns många tidigare studier om MI gjordes en litteraturstudie. Resultatet visade på att MI hade effekt på att hjälpa patienten till insikt om hinder i förändringsprocessen men även stärka patientens självförmåga för att kunna genomföra en förändring av ohälsosamma levnadsvanor. Resultatet visar även en förbättring av metabola riskmarkörer till följd av MI. Dock varierar resultatet på hur MI påverkar följsamheten till förändring och detta kan bero på patientens initiala attityd till hälso- och sjukvården och hur motiverade de var från början.

Bakgrund: Patientcentrerad vård är ett viktigt begrepp i den svenska hälso- och sjukvården. Begreppet patientcentrerad vård innehåller olika delar som autonomi, integritet, empowerment och patientdelaktighet. Hälso- och sjukvårdslagen och Socialstyrelsen beskriver att dessa delar är viktiga för sjuksköterskor att följa. Syfte: Studiens syfte är att beskriva sjusköterskors erfarenheter av patientcentrerad vård. Metod: En kvalitativ metod användes tillsammans med ett sjuksköterskeperspektiv. Insamlingen av data gjordes med kvalitativa enkäter med öppna frågor. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras med sex  teman; Att visa respekt för patientens autonomi och integritet, Att förstå patientens livsvärld, Att göra patienten delaktig, Att kunna kommunicera med patienten samt Att inte ha tid att lyssna på patienten. Dessa teman beskriver vikten av en god kommunikation och patientdelaktighet. Resultatet beskriver även hur sjuksköterskor kan visa hänsyn och respekt för patienten. Det framkom även att det ibland kan vara svårt att följa en patientcentrerad vård. Slutsats: Studien påvisar att sjuksköterskors erfarenheter av patientcentrerad vård främst är god. Faktorer som exempelvis stress kan dock påverka den patientcentrerade vården negativt. / Background: Patient-centered care is an important concept in Swedish healthcare. The concept of patient-centered care contains of different parts as autonomy, integrity, empowerment and patient participation. Hälso- och sjukvårdslagen and Socialstyrelsen is describing that these parts is important for nurses to follow. Aim: The aim of this study is to describe nurses' experiences of patient-centered care. Method: A qualitative method was used with a nursing perspective. To collect data qualitative questionnaires with open-ended questions was used. The data was analyzed with a qualitative content analysis. Results: The results is presented with six themes; To show respect for the patients autonomy and integrity, To understands the patients lifeworld, To make the patient participating, To communicate with the patient and Not having time to listen to the patient. Those themes describes the importance of a good communication and patient participation. The results also describes how nurses can show consideration and respect for the patient. It also emerged that it sometimes can be difficult to follow a patient-centered care. Conclusion: The study shows that nurses' experiences of patient-centered care is mainly good, but that factors such as stress can affect the patient-centered care negatively.

Bakgrund: En viktig del av diabetessjuksköterskans arbete innefattar att stödja och utbilda patienten angående diabetesegenvård. Att stödja patienten i egenvården kan medföra förbättrad glykemisk och metabol kontroll med bibehållen livskvalitet. Det finns viss evidens för att en skriftlig individuell behandlingsplan kan vara en personcentrerad metod för att främja god egenvård hos patienter med diabetes typ 2 i primärvården. Det finns idag ingen sådan nationellt framtagen behandlingsplan. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera om en skriftlig individuell behandlingsplan kan påverka HbA1c eller empowerment hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: 50 patienter deltog i en kvantitativ randomiserad kontrollerad studie. Hälften av patienterna randomiserades till interventionsgrupp och erhöll en skriftlig individuell behandlingsplan i samband med besöket. Patienterna fick besvara frågeformuläret Swe-DES 23 samt lämna HbA1c. Uppföljande data samlades in efter tre månader (n=36). Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Patienterna som erhöll en skiftlig individuell behandlingsplan sänkte sitt HbA1c, mätt efter tre månader. Det fanns dock inga signifikanta skillnader gällande HbA1c-förändring mellan interventions och kontrollgrupp. Inga förändringar gällande empowerment kunde uppmätas. Slutsats: Sjukvården behöver utveckla enkla kostnadseffektiva arbetsmetoder för att kunna erbjuda personcentrerad vård till det ökande antalet patienter med diabetes som behandlas i primärvården. Studiens urval var för litet för att kunna dra några signifikanta slutsatser. Vidare studier behövs för att undersöka om den individuella skriftliga behandlingsplanen kan påverka HbA1c samt empowerment.

Bakgrund: En viktig del av diabetessjuksköterskans arbete innefattar att stödja och utbilda patienten angående diabetesegenvård. Att stödja patienten i egenvården kan medföra förbättrad glykemisk och metabol kontroll med bibehållen livskvalitet. Det finns viss evidens för att en skriftlig individuell behandlingsplan kan vara en personcentrerad metod för att främja god egenvård hos patienter med diabetes typ 2 i primärvården. Det finns idag ingen sådan nationellt framtagen behandlingsplan. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera om en skriftlig individuell behandlingsplan kan påverka HbA1c eller empowerment hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: 50 patienter deltog i en kvantitativ randomiserad kontrollerad studie. Hälften av patienterna randomiserades till interventionsgrupp och erhöll en skriftlig individuell behandlingsplan i samband med besöket. Patienterna fick besvara frågeformuläret Swe-DES 23 samt lämna HbA1c. Uppföljande data samlades in efter tre månader (n=36). Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Patienterna som erhöll en skiftlig individuell behandlingsplan sänkte sitt HbA1c, mätt efter tre månader. Det fanns dock inga signifikanta skillnader gällande HbA1c-förändring mellan interventions och kontrollgrupp. Inga förändringar gällande empowerment kunde uppmätas. Slutsats: Sjukvården behöver utveckla enkla kostnadseffektiva arbetsmetoder för att kunna erbjuda personcentrerad vård till det ökande antalet patienter med diabetes som behandlas i primärvården. Studiens urval var för litet för att kunna dra några signifikanta slutsatser. Vidare studier behövs för att undersöka om den individuella skriftliga behandlingsplanen kan påverka HbA1c samt empowerment. / Background: An important part of the work as a diabetes nurse is to support and educate the patient in diabetes self-care. This can lead to improved glycemic and metabolic control,without affecting the quality of life. There is evidence supporting that an written care-plan can be a person-centered method that promote good self-care through increased empowerment, within the group of patients diagnosed with diabetes type 2. There is currently no such nationally developed care-plan. Aim: The aim of this study was to evaluate if a written care-plan can affect HbA1c or empowerment in a group of patients diagnosed with diabetes type 2. Method: A quantitative randomized controlled trial. A total of 50 patients participated, of with 25 were randomized to the interventions group and received the written care-plan. Empowerment was measured with Swe-DES 23 and the participating patients HbA1c were collected. This data was then compared with data after three months (n=36). Non-parametric methods were used for the analysis.Results: The participating patients in the intervention group had a significant decrease in HbA1c after three months. There were no significant differences in HbA1c decrease in-between the groups. No significant differences were found regarding empowerment. Conclusion: The healthcare need to develop simple and cost effective work methods to be able to offer person-centered care to the increasing number of patients with diabetes in the primary care. The sample size was small and no significant conclusions could be drawn. Further studies are required to evaluate if the written care plan can have an effect on HbA1c or empowerment in patients with diabetes type 2.

Bakgrund: Patientdelaktighet är ett koncept som används för att skapa patientcentrerad vård. Vid patientdelaktig rehabilitering ger fysioterapeuten patienten möjlighet att delta och engagera sig i sin egen rehabilitering genom att informeras om olika behandlingar och dess möjliga konsekvenser. Patienten får då chansen att göra val efter sina egna preferenser och villkor. Enligt self determination theory är det en persons egna val som gör människan tillfredsställd samt att det gör beteendeförändringar mer hållbara och långsiktiga. Reumatisk sjukdom är kronisk, därav bör rehabiliteringen eftersträva en beteendeförändring. Syfte: Att beskriva upplevelserna av ett aktivt patientdeltagande vid besök hos fysioterapeut för personer med reumatisk sjukdom. Metod: En kvalitativ intervjustudie, med deskriptiv design. Deltagare till studien rekryterades med ett ändamålsmässigt bekvämlighetsurval. Sex deltagare i studien intervjuades och hade en medelålder på 77 år. Intervjuerna analyserades med en induktiv ansats. Resultat:  Studien resulterade i 4 huvudkategorier: ”Att göra egna val”, ”Att ta del av information”, ”Att ha gemensamma diskussioner” och ”Att inte bestämma självständigt” med totalt 12 tillhörande underkategorier. Slutsats:  I studien visade det sig att respondenterna upplever aktivt patientdelatagande då respondenterna blev involverade i behandlingen genom att bli informerade och få göra egna val. Nyckelord: fysioterapi, kvalitativ forskning, patientcentrerad vård, personlig autonomi, reumatism.

Reflektion handlar om att träna sig i att fläta samman teoretisk kunskap och praktisk kunskap till en helhet. Det är en färdighet och kvalitet som under sjuksköterskans utbildning framhålls som en betydande del i sjuksköterskeprofessionen. Dels för att reflektion används som ett didaktiskt vertyg i sjuksköterskans lärandeprocess och kunskapsutveckling, men också viktig ur ett vårdvetenskapligt perspektiv för sjuksköterskan. Ett reflekterande förhållningssätt behövs för att sjuksköterskan ska kunna möta patientens livsvärd och därmed kunna bedriva en personcentrerad vård där patients autonomi och intregritet bevaras. Inom sjukvården kan reflektion användas i flera syften, bland annat som kompetensutveckling på individ-, grupp- och verksamhetsnivå. Syftet med detta examensarbete var att belysa reflektionens betydelse i vården och vårdandet utifrån sjuksköterskans perspektiv. Författarna valde att utforma examensarbetet som en litteraturöversikt för att skapa en översikt över aktuell forskning inom området. Författarnas resultat visade att reflektion stärker vården och vårdandet då det var ett viktigt redskap för att utveckla och stärka sjuksköterskans kärnkompetenser. Författarnas slutsatser var att reflektion främjade flera färdigheter hos sjuksköterskan så som ett kritiskt tänkande och ett reflekterande förhållningssätt. Dessutom visade resultaten att reflektion i grupp stärkte kommunikation, samarbete och gemenskap i vård teamet. Dessa empiriska resultat stämde överens med den teoribildning som fanns och författarnas förförståelse av reflektionens betydelse för sjuksköterskan och vården.

Bakgrund  Nära relationer mellan äldre och deras vårdare har visat ge ett ökat välbefinnande hos patienten. Eftersom det ingår i sjuksköterskans arbete att främja patientens hälsa bör sjuksköterskan då också ska skapa en nära relation till patienten. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor på en geriatrisk vårdavdelning upplever vårdrelationen mellan dem och patienten. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie genomfördes. Åtta sjuksköterskor verksamma på geriatriska kliniker intervjuades. Samtliga intervjuer analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Av resultatet framkom att vårdrelationen är en professionell relation mellan sjuksköterska och patient som även kan vara personlig i olika grad. Personlig vårdrelation kunde definieras på olika sätt vilket tydligt påverkade sjuksköterskans förhållningssätt till denna typ av relation. Vikten av gränser i vårdrelationen belystes då emotionellt engagemang i patienten påverkade den kliniska blicken samt kunde påverka sjuksköterskan negativt psykiskt. Slutsats Resultatet visade att vårdrelationen med fördel var personlig, men på ett professionellt vis. Genom att sätta gränser i vårdrelationen tilläts sjuksköterskan etablera en personlig relation till patienten utan att bli privat och känslomässigt involverad. Patientens behov blev då tydligare, utan att påverka den kliniska blicken.