Begreppet penningtvätt sägs härstamma från mellankrigstiden i USA, där maffian använde sig av olika tvättinrättningar för att dölja pengarnas illegala ursprung. Dagens moderna teknik och utveckling har ökat vår levnadsstandard med medför också att det blir enklare att tvätta pengar. Under senare år har internationella erfarenheter visat att penningtvätt är ett utbrett problem och Sverige är inget undantag. Nyligen framtagen statistik visar att penningtvättens omfattning uppskattningsvis handlar om ca 2,7 % av världens BNP, vilket motsvarar ca 1 600 miljarder USD. Det finns flera verksamhetsutövare som är rapporteringspliktiga enligt penningtvättslagen (SFS 2009:62), en av dessa är revisorer. Trots att revisorer är en yrkesgrupp som är välutbildad och har god insyn i företagen, har de bara lämnats in två, åtta och sju misstänkta penningtvättsrapporter till Finanspolisen mellan åren 2008 – 2010. Syftet med undersökningen är att förklara varför revisorer lämnar så få rapporter om misstänkt penningtvätt samt att utreda hur revisorns roll uppfattas i arbetet att upptäcka och rapportera penningtvätt. Revisorer, myndigheter och andra relevanta organisationers åsikter undersöks genom kvalitativa intervjuer för att kunna belysa de åtgärder som behöver genomföras i revisorers arbete och rapportering mot penningtvätt. Då de valda respondenterna har mångårig yrkeserfarenhet som berör området penningtvätt anses de kunna bidra med tillförlitliga och intressanta åsikter för undersökningen. Revisorerna är medvetna om att penningtvätt ska vävas in i den riskbedömning som görs när de granskar en kund och att penningtvätt ska anmälas om de upptäcker en misstänkt transaktion. De är dock osäkra på hur stark misstanken ska vara för att en rapport ska lämnas. Att revisorerna sätter likhetstecken mellan anmälningsskyldigheten och en rapport om misstänkt penningtvätt är en viktig del i varför det inkommer få penningtvättsrapporter, detta medför att revisorerna vill vara relativt säkra på sin sak innan en rapport lämnas. Undersökningen visar att revisorerna inte har någon större kunskap om hur penningtvättslagen (SFS 2009:62) fungerar och vad en penningtvättsrapport leder till. Största anledningen är att det saknas fokus på penningtvätt, dålig tillsyn och få domar inom området är en följd av detta. Intresset att skaffa sig nödvändig kunskap om penningtvätt är därför svagt bland revisorerna. Revisorerna anses utgöra en viktig del i brottsbekämpningen och därför är det viktigt att få revisorerna att förstå vad en rapport innebär, inte bara i arbetet mot penningtvätt utan även i arbetet mot brottsligheten i helhet.

<p><strong>Titel: Penningtvättslagen- Revisorers praktiska inställning till lagen</strong></p><p><strong> </strong></p><p>Från den 15 mars 2009, gäller en ny penningtvättslag i Sverige. Lagen grundar sig på EU:s tredje penningtvättsdirektiv som gäller i alla EU-länder. Liksom tidigare skall kunderna identifieras och misstänkta transaktioner anmälas till Finanspolisen. Affärsförbindelserna skall nu dessutom följas upp, och jämföras med vad som är känt om syftet med denna förbindelse. Vi ville inrikta oss på något aktuellt och förändringarna i Penningtvättslagen kändes därför intressanta. Lagförändringen är relativt ny och ämnet hade inte berörts nämnvärt. Det hade inte hunnit gå så lång tid sedan lagförändringen trädde ikraft men vi trodde ändå att revisorerna hunnit anpassa sig efter de nya rutinerna. Vårt syfte var att förklara hur enskilda revisorer i Sverige praktiskt upplevde lagändringen av penningtvätt i praktiken samt att beskriva om det förekom några påverkansfaktorer, (vid t.ex. inrättande av interna rutiner eller utbildningar för att förhindra penningtvätt, id-kontrollen, anmälningsplikten eller administrationen).  Det vi ville beskriva var om FAR SRS samt tillsynsmyndigheterna var till hjälp och undersöka om revisionsbyråerna hade inrättade åtgärdsprogram vad beträffade penningtvättsfrågor.</p><p>Vi genomförde en kvantitativ studie med en enkätundersökning, för att kunna nå en större grupp av auktoriserade och godkända revisorer.</p><p>Respondenterna påtalade i undersökningen att lagen gjort administrations och granskningsarbetet mer krävande. Vidare har studien visat att revisionsverksamheterna, oavsett företagsstorlek, hade inrättade rutiner i penningtvättsfrågor.</p><p>Vi kunde även konstatera att revisorerna var nöjda med vägledning från FAR SRS och att den ansågs vara tillfredsställande men att tillsynsmyndighetens vägledning ansågs otillfredsställande.</p>

Titel: Penningtvättslagen- Revisorers praktiska inställning till lagen   Från den 15 mars 2009, gäller en ny penningtvättslag i Sverige. Lagen grundar sig på EU:s tredje penningtvättsdirektiv som gäller i alla EU-länder. Liksom tidigare skall kunderna identifieras och misstänkta transaktioner anmälas till Finanspolisen. Affärsförbindelserna skall nu dessutom följas upp, och jämföras med vad som är känt om syftet med denna förbindelse. Vi ville inrikta oss på något aktuellt och förändringarna i Penningtvättslagen kändes därför intressanta. Lagförändringen är relativt ny och ämnet hade inte berörts nämnvärt. Det hade inte hunnit gå så lång tid sedan lagförändringen trädde ikraft men vi trodde ändå att revisorerna hunnit anpassa sig efter de nya rutinerna. Vårt syfte var att förklara hur enskilda revisorer i Sverige praktiskt upplevde lagändringen av penningtvätt i praktiken samt att beskriva om det förekom några påverkansfaktorer, (vid t.ex. inrättande av interna rutiner eller utbildningar för att förhindra penningtvätt, id-kontrollen, anmälningsplikten eller administrationen).  Det vi ville beskriva var om FAR SRS samt tillsynsmyndigheterna var till hjälp och undersöka om revisionsbyråerna hade inrättade åtgärdsprogram vad beträffade penningtvättsfrågor. Vi genomförde en kvantitativ studie med en enkätundersökning, för att kunna nå en större grupp av auktoriserade och godkända revisorer. Respondenterna påtalade i undersökningen att lagen gjort administrations och granskningsarbetet mer krävande. Vidare har studien visat att revisionsverksamheterna, oavsett företagsstorlek, hade inrättade rutiner i penningtvättsfrågor. Vi kunde även konstatera att revisorerna var nöjda med vägledning från FAR SRS och att den ansågs vara tillfredsställande men att tillsynsmyndighetens vägledning ansågs otillfredsställande.

No description available.

No description available.

During the recent period, several notorious scandals about money laundering crimes or suspicions of money laundering in the banking sector have occurred in large banks operating in Sweden. Regulations on what a bank must do to prevent money laundering have become stricter over the past ten years. Money laundering or suspicion of money laundering are one of the biggest risks banks can face. A bank has an internal audit function that creates security and a balanced picture of how well processes and routines work for both the board and management. An audit carried out by the internal audit function is part of the framework for risk management in a bank. However, it is considered a challenge for the internal audit function to detect money laundering because perpetrators actively bring illegal money into the system and hide the verification chain to avoid prosecution.   The purpose of the study is to create an understanding of how the internal audit process prevents money laundering in banks that have activities in Sweden with the help of three organizational factors. The study has a qualitative approach where semi-structured interviews were conducted. Furthermore, the study found indications that the three organizational factors are of great importance in the prevention of money laundering in the large banks operating in Sweden. However, the study has made great delimitations; hence, further research is needed. / Under den senaste perioden har flera ökända skandaler om penningtvättbrott eller misstankar om penningtvätt inom banksektorn förekommit i stora banker som är verksamma i Sverige. Regelverk för vad en bank måste göra för att motverka penningtvätt har blivit skarpare under de senaste tio åren. Penningtvättbrott eller misstanke om penningtvätt är en av de största riskerna som banker kan utsättas för. I en bank har man en internrevisionsfunktion som skapar trygghet och en balanserad bild av hur väl processer och rutiner fungerar för både styrelsen och ledningen. En granskning som internrevisionsfunktionen utför är en del av ramverket för riskhantering i en bank. Det anses dock vara en utmaning för internrevisionsfunktionen att upptäcka penningtvätt eftersom gärningsmän aktivt medför illegala pengar in i systemet och döljer verifieringskedjan för att undvika åtal.   Syftet med studien är att skapa en förståelse för hur internrevisionsprocessen förebygger penningtvätt i banker som har aktiviteter i Sverige med hjälp av tre organisatoriska faktorer. Studien har en kvalitativ ansats och semistrukturerande intervjuer utfördes. Resultatet av denna studie indikerar att internrevisionens huvudintressenter är styrelsen och revisionsutskottet. Vidare fann studien indikationer om att de tre organisatoriska faktorerna har en stor betydelse vid förebyggandet mot penningtvätt i de stora bankerna som är verksamma i Sverige.  Studien har gjort stora avgränsningar; därför är detta område i behov av vidare forskning.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att redogöra för hur kassapersonalens förutsättningar för att förhindra penningtvätt kan förklaras med hjälp av beslutsteorier. Teoretisk och empirisk metod: Forskningsmetoden för uppsatsen är kvalitativ, med en abduktiv ansats. Den för studien valda empiriska metoden är semi-strukturerade intervjuer där respondenterna är valda med hjälp av subjektivt urval samt ett så kallat snöbollsurval. Teoretisk referensram: Som bakgrund till studien ligger såväl internationella direktiv och rekommendationer som svensk reglering av penningtvätt och finansiering av terrorism. Vi har också utgått från befintliga teorier kring regleringens betydelse, samt teorier om den riskbaserade regleringen. Den teoretiska referensramen innehåller dessutom tre olika beslutsteorier. Slutsats: Vår slutsats är att kassapersonalen anser sig ha de rätta förutsättningarna för att kunna förhindra penningtvätt. Men brister i hanteringen av penningtvätt visar att förutsättningarna inte är tillräckliga. / Purpose: The purpose of the thesis is to describe how bank tellers have the opportunity to prevent money laundering by applying different decision theories. Theoretical and empirical method: The research method of the dissertation is qualitative, with an abductive approach. The chosen empirical method is semi-structured interviews where the respondents are selected with a subjective selction and a so called snowball selection. Theoretical approach: Behind the study are both international directives &amp; recommendations and Swedish statutory laws of money laundering and financing of terrorism. We have also originated from existing theories about the importance of the regulation and theories about the risk-based regulation. The theoretical approach also contains three different decision theories. Conclusion: Our conclusion is that bank tellers think they have the right opportunities to prevent money laundering. But flaws in the management of money laundering show that the prerequisites are not sufficient.

Bakgrund: Penningtvätt har under de senaste åren ökat och fått mycket uppmärksamhet. Nya lagar och regleringar med syfte att förebygga och bekämpa penningtvätt har tagits fram. För att uppnå målen har ett flertal organisationer skapats på nationell och international nivå. Flera tillsynsmyndigheter har fått uppdraget att medverka i bekämpning av penningtvätt. Syfte: Syftet med studien är att undersöka revisorns förhållnings- sätt till lagen om penningtvätt. Studien syftar även till att redogöra för revisorns ansvar gentemot penningtvättslagen samt framhålla vad begreppet kundkännedom innebär för revisorn i förhållande till lagen. Metod: För att uppnå studiens syfte har denna undersökning använt sig av den kvalitativa metoden. Intervjuformen som tillämpas är semi-strukturerad och studiens urval är ett icke-sannolikhetsurval. Undersökningens oberoende variabler är penningtvättslagen, revisorns ansvar och kundkännedom. Resultat: Studien visar att penningtvättslagen inte i någon större uträckning påverkat revisorns förhållningssätt. Gällande revisorns ansvar i förhållande till lagen anses lagen tämligen verkningslös ur ett brottsbekämpande perspektiv men kan ha positiv verkan ur ett brottsförebyggande syfte. Slutligen visar studien att ett effektivt sätt att motverka penningtvätt är att ha en god relation till klienten. / Background: Money laundering has increased particularly in recent years and received much attention. New laws and regulations with the aim of preventing and combating money laundering have been introduced. To prevent and fight money laundering organizations have been created on international levels. On national levels different official regulators have received assignments to participate against money laundering. Purpose: The purpose of this study is to examine the auditors' approach to the law of money laundering. The study will also explain the auditor's liability to the anti money laundering act and emphasize what the concept of customer due diligence means for the auditor in relation to the law. Method: In order to achieve the purpose of the study this survey uses the qualitative method. The interview shape applied is semi-structured with a non-probability selection. The independent variables of the study are the laundering act, the auditors' responsibility and costumer due diligence. Conclusion: The study shows that the money laundering act not has affected the auditors' approach to any greater extent. Regarding the auditors' responsibility the law is considerable ineffective from a law enforcement perspective but can deliver positive results from a law enforcement purposes. Finally, the study shows that an effective way to prevent money laundering is to have a good relationship with the client.

Purpose: Apply selection theory to the subject of money laundering. The aim of the study is to examine why auditors report few money laundering reports to the finacial intelligence. Method: Qualitative interviews for data collection. Frame of reference: Selection Theory formulated by the National Council for Crime Prevention, audit-expectationgap and the money laundering act. Results and conclusions: Money laundering reports from auditors to the financial intelligence police have been few, both presently and in the past. There are many causes for the few reports, a short conclusion reads as follows: Laundering is difficult and time-consuming to examine. Auditors do not consider it a part of their duties. They have a high threshold for reporting suspected money laundering, higher than the money-laundering act prescribes. It is fairly safe for auditors to avoid reporting without consequences for themselves. Some auditors fear the customer can claim a compensation charge if they send in an erroneous report. Through the study the author understood that auditors tend to be more loyal towards their employers than towards law enforcement authorities. The author finds it likely, that, to a large extent, auditors are happy to discontinue their mandate, when they find irregularities, rather than to report to the law enforcement authorities (FIU or Swedish Economic Crime Authority).    Some shelf-corporation company auditors could probably prevent money laundering to a greater extent than they do today. Some shelf corporation divestments carried out are probably sold to persons who intend to commit tax offences, false accounting and fraud. The coordinator at the Financial Intelligence (FIU) police unit stated that unfortunately shelf-corporation auditors do not obey the money laundering act. / Syfte: Tillämpa selektionsteori inom ämnet penningtvätt. Huvudutgångspunkten är att undersöka varför revisorer avger få penningtvättsrapporter till Finanspolisen. Metod: Kvalitativa intervjuer (13 stycken) för insamling av data.  Referensram: Brottsförebyggande rådets selektionsteori, revisions-förväntningsgap samt penningtvättslagen. Resultat och slutsatser: Revisorer gör i dagsläget, och har även historiskt, gjort få penningtvättsrapporter till Finanspolisen. Många orsaker ligger till grund för rapporteringsgraden, nedan följer en kort sammanfattning. Penningtvätt är svårt och tidsödande att granska. Revisorer anser att det inte ingår i deras arbetsuppgift. Revisorer har en hög rapporteringströskel för misstänkt penningtvätt, högre än penningtvättslagen föreskriver. Det är tämligen riskfritt för revisorer att undvika rapportering, vissa revisorer upplever dessutom att risken för att kunden yrkar skadestånd vid en felaktig anmälan är stor. Författaren har genom studien förstått att revisorer är mer lojala mot sina uppdragsgivare än gentemot rättsvårdande myndigheter. Författaren finner troligt att revisorer i större utsträckning nöjer sig med att avsluta sitt uppdrag genom revisorsavsägelse då dessa finner oegentligheter än att anmäla till myndigheter (Finanspolisen eller Ekobrottsmyndigheten).        Vissa lagerbolagsföretags revisorer kan sannolikt stävja penningtvätt i betydligt större utsträckning än de gör idag. En del lagerbolagsförsäljningar som genomförs, säljs troligen till personer som ämnar genomföra skattebrott, bokföringsbrott och bedrägerier. Tyvärr upplever samordnare på FIPO att lagerbolagsrevisorer inte följer penningtvättslagen.

Titel: Bankrevisorers yrkesutövning i det förebyggande arbetet mot penningtvätt Syfte: Studien syfte är att öka förståelsen samt förklara hur externa och interna bankrevisorer arbetar förebyggande mot penningtvätt inom banksektorn. Syftet besvaras genom att undersöka hur penningtvättslagen tillämpas i bankrevisorers yrkesutövning, hur det arbetet förhåller sig till god revisionssed samt om berörda parter upplever ett förväntningsgap gällande bankrevisorers ansvar att upptäcka finansbrott, såsom penningtvätt. Metod: Studien har tillämpat en kvalitativ forskningsmetod för att studera hur externa och interna bankrevisorers yrkesutövande förhåller sig till det förebyggande arbetet mot penningtvätt. Detta har genomförts med hjälp av tio stycken semi-strukturerade intervjuer med externa och interna bankrevisorer samt berörda parter för att kunna bidra med ytterligare perspektiv. Resultat och slutsats: Ett resultat som studien kan påvisa är att varken interna eller externa bankrevisorer rapporterar misstänkt penningtvätt direkt till Finanspolisen. Interna bankrevisorer rapporterar misstänkt penningtvätt till Compliance-funktionen samt att externa bankrevisorer rapporterar misstänkt penningtvätt till företagets VD eller styrelse i första hand. Studien finner stöd i att god revisionssed är en betydande faktor i det förebyggande arbetet mot penningtvätt för externa och interna bankrevisorer. Det finns även ett förväntningsgap eftersom externa och interna bankrevisorer kan göra mer i deras yrkesutövning för att förebygga penningtvätt inom banksektorn. Förslag till vidare forskning: En liknande studie som enbart fokusera på banker som sysslar med kontanthantering samt att Revisorsnämndens perspektiv beaktas. Studiens bidrag: Studien bidrar till att kartlägga externa och interna bankrevisorers ansvar i det förebyggande arbetet mot penningtvätt inom banksektorn. Studiens resultat bidrar till företagsekonomisk forskning genom att öka förståelsen av samarbetet mellan samtliga parter för att förebygga penningtvätt inom banksektorn. Nyckelord: Bankrevisorer, internrevision, externrevision, penningtvätt, PTL, penningtvättslagen, god revisionssed / Title: Bank auditors professional practice in the prevention of money laundering Aim: The aim of this essay is to increase understanding and explain how external and internal bank auditors work to prevent money laundering in the banking sector. The aim is answered by examining how the Money Laundering Act apply in their professional practice, how the work relates to the generally accepted auditing standards and if concerned parties are experiencing a gap of expectations regarding bank auditors responsibility of detecting financial crimes such as money laundering. Method: The essay has applied a qualitative research method to study how external and internal bank auditors professional practice relates to the prevention of money laundering. This has been achieved by executing ten semi-structured interviews with external and internal bank auditors and other concerned parties to contribute additional perspectives. Results and Conclusions: The result of the essay shows that neither external nor internal bank auditors report suspected money laundering directly to the Finance Police. Internal bank auditors report suspected money laundering to the Compliance department and the external bank auditors report suspected money laundering to the company CEO or board in firsthand. The essay shows that the generally accepted auditing standards are a significant factor in the prevention of money laundering for external and internal bank auditors. The result shows a gap of expectations, the external and internal bank auditors can contribute more in their professional practice to the prevention of money laundering in the banking sector according to concerned parties. Suggestions for future research: A similar study focusing solely on banks with cash management including the Auditor Board´s perspective. Contributions of the essay: The essay helps to identify external and internal bank auditors responsibility in the prevention of money laundering in the banking sector. The results contribute to business research by increasing understanding of the cooperation between concerned parties to prevent money laundering in the banking sector. Keywords: bank auditors, internal audit, external audit, money laundering, PTL, the Money Laundering Act, generally accepted auditing standards