Orientador: Marla Andréia Garcia de Avila / Resumo: Introdução – Em geral, as crianças com hidrocefalia são submetidas a várias cirurgias e requerem cuidados diários, principalmente devido ao uso de derivação ventrículo peritoneal. Embora toda a família seja afetada, um de seus membros, denominado cuidador informal, assume a responsabilidade pelo cuidado, nem sempre com preparo técnico e emocional. Cabe aos profissionais de saúde a realização do processo educativo, tendo como foco o conhecimento e como objetivos a promoção de saúde e a prevenção de complicações. Artigo 1: Objetivo –Avaliar o conhecimento, a atitude e a prática de cuidadores informais de crianças com hidrocefalia antes e após intervenção com material educativo previamente desenvolvido. Método –Trata-se de um estudo quase-experimental, do tipo antes e depois, realizado com 32 cuidadores informais de crianças com hidrocefalia de um hospital universitário do interior de São Paulo. A coleta de dados ocorreu em três etapas: pré-teste, intervenção educativa através do material educativo e pós-teste. Foi utilizado o inquérito conhecimento, atitude e prática como instrumento de avaliação pré e pós-teste. Para análise da comparação pré-teste e pós-teste foi utilizado o teste t pareado e Teoria Clássica dos Testes. Resultados –Após a leitura do material educativo, os domínios conhecimento e prática obtiveram um aumento na taxa de acertos de 17% e 21,4%, respectivamente, e valor p<0,01. Artigo 2: Objetivo - Compreender se o material educativo “Diário de Laura: conhecendo ... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Abstract: Introduction - In general, children with hydrocephalus are submitted to many surgeries and require daily care, mainly due to the use of peritoneal ventricle shunt. Although the whole family is affected, one of its members, called informal caregiver, assumes responsibility for care, not always with technical and emotional preparation. It is up to health professionals to carry out the educational process, focusing on knowledge and the objectives of health promotion and prevention of complications. Article 1: Objective - To assess the knowledge, attitude and practice of informal caregivers of children with hydrocephalus before and after intervention with previously developed educational material. Method - This is a quasiexperimental before and after study conducted with 32 informal caregivers of children with hydrocephalus from a university hospital in the inland of São Paulo State. Data collection took place in three stages: pre-test, educational intervention through educational material and posttest. The knowledge, attitude and practice survey was used as a pre- and post-test assessment tool. For analysis of pre-test and post-test comparison, the paired t-test and Classical Test Theory were used. Results – After caregivers read the educational material, the correct answer rate increased by 17% in the knowledge domain and 21.4% in the practice domain, with pvalues of < 0.01. Article 2: Objective - To understand if the educational material “Laura's Diary: Knowing Hydrocephalus a... (Complete abstract click electronic access below) / Mestre

Sammanfattning Bakgrund: Perioperativ omvårdnad omfattar den vård patienten får både pre-, intra- och postoperativt. Sjuksköterskor har ett brett ansvar gentemot sina patienter som är i behov av vård, det är sjuksköterskans ansvar att samarbeta med andra professioner för att kunna bemöta patientens behov och lindra dess lidande. Under den perioperativa omvårdnaden är det väsentligt att arbeta utifrån ett patientsäkert perspektiv, det är sjuksköterskans ansvar att förse patienter med en god- och säker vård.  Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av perioperativ omvårdnad.  Metod: Inför den här litteraturöversikten valdes en kvalitativ metod med en induktiv ansats, nio stycken artiklar granskades och analyserades utifrån Fribergs femstegsanalys.   Resultat: Under den perioperativa omvårdnaden är kommunikation med patienter och annan vårdpersonal viktigast. Dock fann många sjuksköterskor att det inte fanns tillräckligt med tid att förmedla all information till patienterna. Hade patienter någon form att kognitiv diagnos blev det oftast svårare att förmedla informationen, mer tidskrävande och de var inte alltid säkert att patienten hade förstått det som har sagts. Slutsats: Sjuksköterskor ansåg även att det krävs ett gott samarbete både med patienten och annan vårdpersonal. Omvårdnaden brister om samarbetet inte fungerar, det skapar ineffektivitet, minskad patientsäkerhet och utformar hierarkier. / Summary Background: Perioperative nursing includes the care the patient receives both pre-, intra- and post-operatively. Nurses have a wide responsibility towards their patients that are in need of care. It’s the nurse's responsibility for collaborating with other professionals to be able to respond to the patient's needs and ease the patients suffering. During perioperative nursing it is essential to work from a patient-safe perspective, it is the nurse's responsibility to provide patients with good and safe care. Aim: Describe nurses' experiences of perioperative nursing. Method: For this literature review, a qualitative method with an inductive approach was selected, 9 articles were reviewed and analyzed based on Friberg's five-step analysis. Outcome: During perioperative nursing, communication with patients and others health professionals is most important. However, many nurses found that there was not enough time to convey all information to the patients. If patients had any form of cognitive diagnosis, it was often more difficult to convey information, more time-consuming and they were not always sure that the patient had understood the information. Conclusion: Nurses also felt that good collaboration is required both with the patient and other staff. Nursing fails if the collaboration does not work, it creates inefficiency, reduces patient safety and creates hierarchies.

Operationssjuksköterskan verkar i en tekniskt avancerad miljö och arbetar aktivt att förebygga risker och vårdrelaterade skador genom att planera och dokumentera patientens vård utifrån en omvårdnadsprocess. Utebliven eller bristfällig dokumentation av tyst kunskap kan påverka patientsäkerheten negativt då utförda handlingar inte är spårbara i patientens journal och osynliggör operationssjuksköterskans kompetens för omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av dokumentation av perioperativa omvårdnadsåtgärder utifrån patientsäkerhet. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats där femton semistrukturerade intervjuer genomfördes med operationssjuksköterskor. Materialet tolkades utifrån konventionell innehållsanalys. Resultat: Materialet resulterade i tre kategorier: Tekniska förutsättningar, Ett personligt- och delat ansvar och Meningsfullheten med dokumentationen. Kategorierna beskriver operationssjuksköterskans erfarenheter kring dokumentation med olika känslor och förbättringsförslag lyfts och redovisas. Konklusion: Studien visar att operationssjuksköterskans dokumentation kan kompletteras i form av muntlig rapportering till postoperativa avdelningen för att stärka, upprätthålla patientsäkerheten och för att synliggöra operationssjuksköterskans kompetens för omvårdnad och motverka tyst kunskap. Mycket av rutinerna kring dokumentationen är relaterat till kulturen på arbetsplatsen vilket operationssjuksköterskorna var medvetna om och ville förändra. Det visade sig även att dokumentationen var något som operationssjuksköterskan själv kunde påverka genom att prioritera och skapa goda förutsättningar för samarbete med assistenten på sal. / The theatre nurse works in a technologically advanced environment and works actively to prevent risks and health-related injuries by planning and documenting the patient's care based on a nursing process. Missing or deficient documentation of tacit knowledge that can adversely affect patient safety as performed actions are not traceable in the patient's journal and invisible to the theatre nurses’ expertise in nursing. Aim: The aim was to describe the theatre nurses’ experiences of documentation of perioperative nursing from patient safety.  Method: Qualitative method with inductive approach and fifteen semi-structured interviews were conducted. The material was interpreted based on conventional content analysis.  Result: The material resulted in three categories: Technical conditions, A personal and shared responsibility, and the Meaningfulness of the documentation. The categories describe the operations nurse’s experiences regarding documentation with different emotions and improvement suggestions are raised and reported.  Conclusion: The study shows that the theatre nurses’ documentation can be reinforced in the form of verbal reporting to the post-anaesthesia care unit to strengthen and maintain patient safety, and to make visible the nurse competence for nursing where tacit knowledge emerges. Much of the routines around the documentation are related to the culture in the workplace, which the theatre nurses were aware of and wanted to change. It also turned out that the documentation was something that the operating nurse herself could influence by prioritizing and creating good conditions for and collaboration with the assistant on ward.

Bakgrund: I Sverige genomförs årligen hundratusentals operationer. Vid dessa operationer behövs kirurgiska instrument samt en operationssjuksköterska som är ansvarig för hur de kirurgiska instrumenten iordningställs inför operationen. Uppdukningen av de kirurgiska instrumenten är en stor del i operationssjuksköterskans arbete. Det är viktigt att veta vilka instrument som ska dukas upp, deras användningsområde och vart de placeras. Det finns olika direktiv angående hur uppdukningen ska utföras. Motiv: Få studier är genomförda där operationssjuksköterskornas erfarenhet och upplevelse av uppdukning är beskrivna. Denna studie kan resultera i ökad kunskap om hur operationssjuksköterskan upplever uppdukning av kirurgiska instrument och hur det påverkar operationssjuksköterskans arbetssituation.  Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationssjuksköterskans erfarenhet vid uppdukning av kirurgiska instrument. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med åtta operationssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Deltagarnas upplevelser och erfarenheter av att duka upp kirurgiska instrument beskriver hur de byggt upp deras eget uppdukningssystem baserat på klinisk erfarenhet. Att jobba efter ett eget system inbringade en känsla av trygghet och kontroll men trots detta fanns situationer i processen som gjorde att otrygghet och brist på kontroll upplevdes. Från intervjuerna identifierades tre huvudkategorier; Att forma ett eget system, Att arbeta efter ett eget system, Att gå ifrån sitt eget system. Konklusion: Att uppleva trygghet och kontroll vid uppdukning av kirurgiska instrument var viktigt för operationssjuksköterskorna. Det framkom faktorer som påverkar känslan av trygghet och kontroll både positivt och negativt. För att erhålla klinisk kompetens inom området krävs omfattande klinisk erfarenhet.   Nyckelord: Operationssjuksköterska, Erfarenheter, Kirurgiska instrument, Kvalitativ innehållsanalys / Background: In Sweden, hundreds of thousands of operations are conducted yearly. Each operation needs surgical instruments and an operating room nurse who is responsible for setting up and organizing the instruments prior to the operation. Setting up surgical instruments is an integral part of the operating room nurses’ responsibility. To set up the instruments it is of importance to know which instrument is needed for the operation, how the instrument is used, and where it should be placed. Practice guidelines differ in their recommendations regarding how surgical instruments should be set-up and organized prior to the operation. Motive: There is limited research about operating room nurses’ experiences of setting up and organizing surgical instruments. This study can result in increased understanding regarding how operating room nurses’ experience set-up of surgical instruments and how this affects their working environment.   Aim: The aim of this study is to describe operating room nurses’ experiences of setting up and organizing surgical instruments. Methods: Individual semi-structured interviews were conducted with eight operating room nurses. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Result: The participants' experiences of setting up and organizing surgical instruments describe how they build up their own organizational system based upon clinical experience. While utilizing their own system they experience a sense of security and control. However, there are situations in which feelings of insecurity and lack of control can occur. The interviews identified three main categories; Forming your own system, Working with your own system, Working outside your own system. Conclusion: Experiencing security and control related to set-up and organization of instruments was considered important for the operating room nurses. Factors were identified that affect the operating room nurses’ feelings of security and control both positively and negatively. Substantial clinical experience is necessary to achieve clinical competence setting up and organizing surgical instruments.  Keywords: Perioperative nursing, Experiences, Surgical instruments, Qualitative content analysis

Bakgrund: Operationssjuksköterskan ska bedriva säker vård där patienten också ska kunna känna sig säker. Personcentrerad vård är en förutsättning för säker vård och påverkas av faktorer som teamsamarbete, kommunikation och operationssalens miljö. Genom att beskriva patientens upplevelse av säkerhet vid perioperativ omvårdnad kan patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser identifieras och förstås vilket är en förutsättning för personcentrerad, och därmed, säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av säkerhet vid perioperativ omvårdnad. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Datainsamling utfördes i databaserna CINAHL och PubMed där 13 kvalitativa artiklar inkluderades efter att ha genomgått kvalitetsgranskning. För bearbetning av data utfördes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De två huvudkategorierna som identifierades var att vara en del av teamet och en främmande miljö. Att vara en del av teamet beskrev patientens behov för att kunna uppleva säkerhet där även förtroende påverkade upplevelsen. En främmande miljö beskrevs med syn- och hörselintryck samt känselintryck vilka representerade det patienten upplevde fysiskt och psykiskt på operationssalen. Slutsats: Perioperativ omvårdnad kan upplevas som säker likväl som osäker vård. Med personcentrerad omvårdnad kan upplevelsen av säkerhet främjas. Operationssalens miljö har betydelse där syn-, hörsel- och känselintryck påverkar upplevelsen av säkerhet. Med tydlig information, kunskap och vägledning upplevs säkerhet i den ovissa och osäkra situationen. Kontinuerlig verbal- och icke-verbal kommunikation där den perioperativa personalen visar på kompetens och pålitlighet skapar förtroende hos patienten som då upplever säkerhet. / Bakgrund: Operationssjuksköterskan ska ge säker vård och patienten ska också kunna känna sig trygg. Patientcentrerad vård är en förutsättning för säker vård. Genom att beskriva patientens egen upplevelse av säkerheten under den perioperativa vården kan patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser identifieras. Att förstå patientens upplevelse är grunden för att ge patientcentrerad vård och även säker vård. Sikta: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av trygghet under perioperativ omvårdnad. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Data samlades in via databaserna CINAHL och PubMed. 13 kvalitativa artiklar inkluderades efter en kvalitetsgranskning och en kvalitativ innehållsanalys gjordes. Resultat: De två huvudkategorierna som identifierades var att vara en del av teamet och en utländsk miljö. Att vara en del av teamet beskrev patientens behov där känslor av tillit påverkade upplevelsen av säkerhet. En främmande miljö beskrevs genom auditiva och visuella intryck och fysiska och psykiska sinnen i operationssalen. Slutsats: Perioperativ omvårdnad kan upplevas som såväl säker som osäker vård. Ett patientcentrerat tillvägagångssätt kan främja upplevelsen av säkerhet. Operationssalens miljö påverkar upplevelsen genom auditivt och visuellt intryck och fysiska och psykiska sinnen. Tydlig information och vägledning bidrar till upplevelsen av säkerhet. Kontinuerlig kommunikation som visar kompetens och tillförlitlighet skapar förtroende och en känsla av trygghet.

Bakgrund: 46-77% av alla patienter drabbas av en mild hypotermi någon gång i det perioperativa förloppet. En av punkterna på WHOs checklista för säker kirurgi är hypotermi och huruvida patienten lider risk att drabbas av hypotermi och vilka åtgärder som ska tas för att förhindra det. Det finns flertalet komplikationer patienten kan drabbas av vid intraoperativ hypotermi och operationssjuksköterskan arbetar för att förhindra det. Motiv: Det finns mycket forskning om vad som händer med patienten vid oplanerad intraoperativ hypotermi och hur det bör förebyggas. Men det finns inte lika mycket forskning om operationssjuksköterskors erfarenhet i området. Motivet var därför att medvetande göra hur operationssjuksköterskan arbetar med intraoperativ hypotermi. Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av oplanerad intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter, konsekvenser av det samt sätt att förebygga detta.  Metod: Studien var en empirisk kvalitativ studie där åtta specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård från en operationsavdelning i södra Sverige blev intervjuade. Innehållsanalysen till studien var inspirerad av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet i studien baseras på tre kategorier med åtta underkategorier. Kategorierna presenteras som Samarbete mellan yrkeskategorier nödvändigt, Konsekvenser av hypotermi, Hypotermi och omvårdnadsåtgärder Konklusion: Operationsteamets erfarenheter och de utsatta normerna på avdelningen styr det förebyggande arbetet mot intraoperativ hypotermi. Mycket av ansvaret verkar ligga på anestesisjuksköterskorna. Samarbete mellan dem olika personalkategorierna i teamet är viktigt. Operationssjuksköterskor upplever oro och stress för att inte tillräckligt förebygga hypotermi och orsaka patienten onödigt lidande. / Background: 46-77% of all patients experience a mild hypothermia at some point in the perioperative course. One of the items on the WHO's checklist for safe surgery is hypothermia and whether the patient is at risk of developing hypothermia and what measures should be taken to prevent it. There are several complications the patient may experience with intraoperative hypothermia and the theater nurse works to prevent it. Motive: There is a lot of research on what happens to the patient in unplanned intraoperative hypothermia and how it could be prevented. But there is not as much research on the surgical nurse's experience in the area. The motive was therefore to disclose how the surgical nurse works with intraoperative hypothermia. Aim: The aim of the study is to describe theater nurse’s experience of unplanned intraoperative hypothermia in adult patients, consequences of it and ways to prevent it Methods: The study was an empirical qualitative interview study in which eight theater nurses from a surgical department in southern Sweden. The analysis was performed using qualitative content analysis inspired by Graneheim and Lundman Result: The results of the study are based on three categories with eight subcategories. The categories are presented as Teamwork necessary, Consequences of hypothermia, Hypothermia and Nursing measures    Conclusion: Surgical team’s experience and the norms in the department guide the preventive work against intraoperative hypothermia. Much of the responsibility seems to lie on the anesthesia nurses. Teamwork between the different team professions is important. Theater nurses experience some anxiety and stress that their preventive measures are not sufficient and contributes to unnecessary patient suffering.

No description available.

Introduktion: Operationssjuksköterskan ansvarar för patientens omvårdnad under den perioperativa processen och den ska bedrivas utifrån personcentrerad omvårdnad (PCO). I den högteknologiska miljön fungerar operationssjuksköterskan som en länk mellan tekniken och patienten. Endast ett fåtal studier belyser operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad och behovet av ett omvårdnadsinriktat arbete inom operationssjukvården kan ifrågasättas. Syfte: Studiens syfte var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av vad som utmärker perioperativ omvårdnad. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Datainsamlingen gjordes genom reflexiva intervjuer av tio operationssjuksköterskor från två operationskliniker. Intervjuerna baserades på en upplevd situation av perioperativ omvårdnad. Dataanalysen genomfördes utifrån innehållsanalys. Resultat: Operationssjuksköterskornas upplevelser av perioperativ omvårdnad kan sammanfattas i en huvudkategori: Patientsäker omvårdnad. Tre generiska kategorier framkom: Bevara patientens värdighet, Samordna och kontrollera patientens vård samt Skydda patientens kropp. Operationssjuksköterskorna beskrev hur de arbetade utifrån patientens individuella behov samt hade operationsmetodiska och medicintekniska kunskaper vilket förhindrade vårdskador hos patienten. Konklusion: Den perioperativa omvårdnaden utmärks av att operationssjuksköterskorna genom sina specifika kunskaper samordnar och kontrollerar patientens vård, skyddar patientens kropp och medverkar till en bevarad värdighet hos patienten vilket bidrar till en patientsäker vård. Enligt riktlinjer ska den perioperativa omvårdnaden vara personcentrerad vilken den delvis är men ytterligare evidens kring PCO perioperativt skulle vara betydelsefullt. / Introduction: The operating theatre nurse (OTN) is responsible for the patient’s care during the perioperative process and it should be conducted on the basis of person-centered care (PCC). In the high-tech environment the OTN work as a link between technology and the patient. Only a few studies illustrate the OTN’s perioperative care and the need for a care-oriented work in the operating room is questionable. Aim: The aim of the study was to describe OTNs' experiences of the characteristics of perioperative nursing. Method: The study was a qualitative interview study with an inductive approach. The data was collected through reflexive interviews of ten OTNs’ from two surgical clinics. The interviews were based on a perceived situation of perioperative care. Data analysis was carried out with content analysis. Result: The OTNs' experiences of perioperative care can be summarized in one key category: Patient safe care. Three generic categories emerged: Preserving the patient's dignity, Coordination and control of the patient’s care and Protect the patient's body. The OTNs’ described how they worked according to individual patient needs and had specific operating and technical knowledge which prevented the emergence of health damage to the patient. Conclusion: The perioperative nursing characterized by the OTNs’ through their specific knowledge coordinates and controls the patient's care, protect the patient's body and contributes to the preservation of the patient’s dignity, which contributes to a patient safe care. According to the guidelines, the perioperative care should be person-centered which it partly is but further evidence regarding perioperative PCC would be significant.

Vid den perioperativa dialogen möter den perioperativa sjuksköterskan patienten vid tre tillfällen i samband med operation. Detta har visat sig komma både patienter och sjuksköterskor till godo. För att införa perioperativ dialog krävs förändringar i organisationen. Syftet med arbetet var att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att införa och arbeta med perioperativ dialog på operationsavdelning. Arbetet är en pilotstudie med kvalitativ ansats, där chefssjuksköterskor intervjuats. I resultatet framkom kategorierna förutsättningar och hinder med sub- och sub-subkategorier. Chefssjuksköterskorna i undersökningen hade svårt att se hur perioperativ dialog skulle kunna införas i deras operationsverksamhet. De pekade på personalbrist, och genom det svårigheter för operationssjuksköterskan att få tid att följa patienten. Vidare framkom det att det måste finnas ett behov hos patienter och personal av att använda perioperativ dialog. De såg också möjligheter att införa det i elektiv verksamhet och att det finns behov av en drivande person som kan starta upp införandet genom projekt. / Perioperative dialogue is a way of working where the perioperative nurse meets the patient at three occasions, which has proved to be beneficial for both patients and nurses. To implement the perioperative dialogue, organization changes are needed. The aim of the study was to investigate what is required to implement and work with perioperative dialogue. A pilot study has been performed, with a qualitative approach, where head-nurses were interviewed. The result presented two main categories, opportunities and hindrances with sub- and sub-subcategories. The interviewed head-nurses had difficulties to see how to implement perioperative dialogue in their organization. Shortage of staff, and therefore difficulties for the theater nurse to have the time to follow the patient was emphasized. Perioperative dialogue demands a need from patients and staff. In daily work the participating head nurses did see the possibility for easier implementation in elective surgery and also the need for a special person to head the project.

A infecção do sítio cirúrgico (ISC) é complicação frequente que pode acometer o paciente cirúrgico e acarretar incremento de morbimortalidade, readmissão, prolongamento da permanência no serviço de saúde e custos. A presente investigação teve como objetivos estimar as taxas de incidência (bruta e densidade) de infecção de sítio cirúrgico em pacientes submetidos à cirurgia abdominal, identificar os fatores de risco ou proteção e identificar o efeito independente da hiperglicemia perioperatória sobre a incidência de infecção de sítio cirúrgico. Trata-se de estudo de coorte. A amostra foi composta de 484 pacientes submetidos à cirurgia abdominal, os quais foram acompanhados durante o período de 30 dias após a cirurgia. Para a coleta das informações, utilizou-se instrumento padronizado, pré-codificado e submetido à validação aparente e de conteúdo (cinco juízes). A coleta de dados foi realizada na admissão do paciente, no dia da cirurgia, no primeiro dia de pós-operatório até a alta hospitalar, no 30º dia após a cirurgia e nos casos de reinternação. A hiperglicemia perioperatória foi avaliada em três momentos, a saber: na sala de recepção do centro cirúrgico, ao final da cirurgia e 12 horas após o término da cirurgia. A incidência bruta de ISC foi de 20,25%, a maioria dos pacientes era do sexo feminino (54,34%), classificados na categoria ASA II (58,47%), e mais de 15% com diagnóstico prévio de diabetes mellitus e neoplasia. A duração média da cirurgia foi de 117,62 minutos e da anestesia de 144,15 minutos. Com relação ao potencial de contaminação da ferida, 63,64% foram classificadas em potencialmente contaminadas e 62,81% dos pacientes apresentaram hipotermia (<= 5vezes). Ao final da cirurgia, a média da temperatura da sala de operação foi 23,92ºC e a umidade do ar foi de 54,50kg/m3. A hiperglicemia perioperatória esteve presente em 17,77% dos pacientes ao final da cirurgia e 12 horas após o término do procedimento cirúrgico. Com relação à gravidade da hiperglicemia, 24,38% da amostra apresentou tal condição em uma das aferições e 5,79% duas ou mais vezes. As medidas de associação brutas (modelos univariados) indicaram que pacientes expostos à hiperglicemia têm maior risco de desenvolvimento de ISC (RR >2,5), quando comparados aos não expostos. A fração atribuível indicou que a ISC não ocorreria em mais de 60% dos casos se a hiperglicemia pudesse ser evitada. No modelo multivariado, as variáveis, potencial de contaminação da ferida (cirurgia contaminada), hipotermia e gravidade da hiperglicemia, permaneceram independentemente associadas à ISC. A variável hiperglicemia foi fator de risco independente associada ao desfecho em todos os modelos, exceto na sala de recepção do centro cirúrgico. A temperatura da sala de operação foi associada independentemente ao desfecho, exceto 12 horas após o final da cirurgia (fator protetor). As evidências geradas podem contribuir para a prevenção e controle de ISC, uma vez que o conhecimento pelos profissionais de saúde, sobre os fatores de risco, especialmente, a hiperglicemia perioperatória, pode promover o planejamento e implementação de ações direcionadas para a redução deste tipo de infecção / Surgical site infection (SSI) is a frequent complication that may affect the surgical patient, leading to an increase in morbidity and mortality, readmission, prolonged stay in the health service and costs. This study aimed to estimate the incidence rates (gross and density) of surgical site infection in patients submitted to abdominal surgery, to identify the risk or protection factors and to identify the independent effect of perioperative hyperglycemia on the incidence of infection of surgical site. It is a cohort study; the sample was composed of 484 patients submitted to abdominal surgery, who were followed during the period of 30 days after surgery. For the information collection, a standardized, pre-coded instrument was used and it was submitted to the apparent and content validation (five judges). Data collection was performed at the patient\'s admission, in the day of surgery, from the first postoperative day to the hospital discharge, on the 30th day after surgery, and in cases of rehospitalization. The perioperative hyperglycemia was evaluated in three moments, as following: in the reception room of the surgical center, at the end of the surgery and 12 hours after the end of the surgery. The gross incidence of SSI was 20.25%, the majority of the patients were female (54.34%), classified as ASA II (58.47%), and more than 15% with previous diagnosis of diabetes mellitus and neoplasia. The average duration of surgery was 117.62 minutes and of anesthesia was 144.15 minutes. Regarding the potential for contamination of the wound, 63.64% of them were classified as potentially contaminated, and 62.81% of the patients presented hypothermia (<= 5 times). At the end of the surgery, the average operating room temperature was 23.92ºC and the air humidity was 54.50kg/m3. Perioperative hyperglycemia was present in 17.77% of the patients at the end of the surgery and 12 hours after the end of the surgery. Regarding the severity of hyperglycemia, 24.38% of the sample presented such condition in one of the measurements and 5.79% in two or more times. Measures of gross association (univariate models) indicated that patients exposed to hyperglycemia had a higher risk of developing SSI (RR>2.5) when compared to those not exposed. The attributable fraction indicated that SSI would not occur in more than 60% of cases if hyperglycemia could be avoided. In the multivariate model, the potential variables of wound contamination (contaminated surgery), hypothermia and severity of hyperglycemia remained independently associated to SSI. The variable hyperglycemia was an independent risk factor associated to the outcome in all models, except in the reception room of the surgical center. The operating room temperature was independently associated to the outcome, except 12 hours after the end of surgery (protective factor). The evidence found may contribute to the prevention, control of SSI, since the knowledge of health professionals about the risk factors, especially perioperative hyperglycemia, may promote the planning, and implementation of actions aimed at reducing this type of infection