Bakgrund: Cirka 30 000 personer insjuknar i hjärtinfarkt i Sverige årligen och det är den största folksjukdomen. Hjärtinfarkt är inte bara ett akut tillstånd, utan även en kronisk sjukdom. Vid insjuknande är det därför viktigt att personerna får information för att förstå sitt tillstånd. Syfte: Syftet med studien var att belysa personers upplevelse av information given av sjukvårdspersonal efter att ha insjuknat i hjärtinfarkt. Metod: Studien gjordes som en litteraturstudie med kvalitativ ansats där nio vetenskapliga artiklar ligger till grund för studiens resultat. Analysen utfördes enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analysen resulterade i upplevelserna: personerna fick information på varierande sätt från sjukvårdspersonalen, Informationen gav stöd och trygghet och Saknar tillräcklig information. Slutsats: Personer som insjuknat i hjärtinfarkt upplever att de får bristande information om sitt hälsotillstånd och livet efter. Därför är det viktigt att sjukvårdspersonalen ger information anpassad efter individens förutsättningar. Ett personcentrerat förhållningssätt bör därför tillämpas i det kliniska vårdarbetet.

Överrapportering vid skiftbyten sker dagligen mellan sjuksköterskan som ska avsluta sitt skift och sjuksköterskan som ska börja sitt skift och under överrapporteringen överlämnas patientansvaret till nästa sjuksköterska. Traditionell överrapportering sker övergripligen på sjuksköterskeexpeditionen utan patienters delaktighet. I Sverige har sjukvården en skyldighet att göra patienter delaktiga i sin egen vård och därmed behöver den traditionella överapporteringen förändras. Bedsiderapport som överrapporteringsmetod gör det möjligt för patienter att vara delaktiga. Syftet med studien var att belysa patienters erfarenheter av bedsiderapport inom slutenvården. En litteraturstudie genomfördes och resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat analyserades och utmynnade i fyra teman, att vara en person, att känna empowerment, att vara delaktig, att känna sårbarhet. Resultatet visar på att patienters erfarenheter av bedsiderapport leder till en känsla av att få vara en person som känner empowerment, delaktighet men även sårbarhet. Bedsiderapport överensstämmer med personcentrerad vård och ökar patienters delaktighet. Ytterligare forskning behövs angående hur bedsiderapport kan implementeras på bästa sätt i den kliniska verksamheten för att ersätta den traditionella överrapporteringen i svensk sjukvård.

No description available.

Bakgrund: Varje dag insjuknar ungefär 20 kvinnor i bröstcancer i Sverige. Efter diagnosbesked ska behandlingsperioden påbörjas och detta medför nya upplevelser av förändring i livet. För att kvinnorna ska få uppleva en god vård under behandlingsperioden är det viktigt att belysa kvinnors upplevelser för att kunna ge en personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer under behandlingsperioden. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna analyserades utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys med kvalitativ design. Resultat: I resultatet framkom det att kvinnorna upplevde svåra biverkningar under behandlingsperioden samt att behandling och biverkningarna ledde till en förändrad självbild som påverkade kvinnorna på flera sätt. Kvinnorna beskrev delaktighet i behandlingen, stöd från hälso-och sjukvården och stöd från familjen som en viktig del under behandlingsperioden. Det framkom även att kvinnorna upplevde förlust av tidigare roller och kände att deras sjukdom påverkade familjesituationen. Trots detta kände kvinnorna ändå hopp och ville kämpa för framtiden. Slutsats: Att studera kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer under behandling kan ge en ökad förståelse och kunskap för vårdpersonalen som kan bidra till en förbättrad vård för kvinnor med bröstcancer i framtiden.

Bakgrund: I Sverige finns idag ca 158 000 individer som lever med en demenssjukdom. De är i behov av en anpassad vårdmiljö och personlig omvårdnad relaterat till de svårigheter som sjukdomen kan skapa. BPSD (beteendemässiga och psykiska symtom vid demens) drabbar mer än 90% av individer med demens. BPSD ökar risken för personer med demens att bli utsatta för fysiska övergrepp, social isolering, onödig användning av antipsykotiska läkemedel samt försämring av sociala och fysiska funktioner. Syfte: Att belysa effekter av sjuksköterskebaserade interventioner vid beteendemässiga och psykiska symtom hos individer med demens. Metod: Arbetet var en litteraturstudie. Fyra artiklar inkluderades från databaserna Cinahl och PubMed. Resterande fyra artiklar hämtades genom manuella sökningar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: I vårt resultat framkom tydliga effekter av sjuksköterskebaserade interventioner vid BPSD: Det psykiska och fysiska välbefinnandet ökade. Sinnesstämningen förändrades och de emotionella störningarna minskade. Relationer stärktes både till sig själv och andra. Förändrade beteenden kunde ses i form av att ilska och andra beteendemässiga symtom på BPSD minskade. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskebaserade interventioner och personcentrerad vård kunde leda till många positiva effekter för individer med demens. En aspekt som anses viktig att forska vidare kring är om sjuksköterskans interventioner till viss del skulle kunna ersätta antipsykotiska läkemedel för individer med beteendemässiga och psykologiska symtom vid demens.

Bakgrund: Världen står inför en åldrande befolkning och med åldern ökar prevalensen av både förmaksflimmer och smärta. Efter hand som befolkningen ökar kommer sjukvården möta allt fler äldre patienter med komplexa sjukdomar. Då studier om samband mellan förmaksflimmer och smärta inte förekommer, så är det viktigt att det undersöks för att vidga sjuksköterskans kunskap och för att kunna ge bättre möjlighet till att arbeta efter kärnkompetensen personcentrerad omvårdnad. Syfte: Undersöka smärtförekomst hos personer över 60 år med, respektive utan förmaksflimmer i Blekinge. Metod: Designen var en kvantitativ tvärsnittsstudie i samarbete med Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). För att se skillnader och påvisa eventuell statistisk signifikans har Chi2-test använts och materialet har sammanställts deskriptivt. Som andra steg i analysen genomfördes en matchning. Resultat: Resultatet visade ingen statistisk signifikans mellan smärtförekomst och förmaksflimmer. På smärtfrågan angav flest personer att de hade känt smärta eller värk, i främst ben, knä, eller fot men även i rygg samt i leder. Dessa tre var vanligast i både första resultatet och efter matchningen. Slutsats: Då ingen statistisk signifikans påvisades innebär det att äldre personer med förmaksflimmer inte har mer smärta än personerna utan diagnostiserat förmaksflimmer. Genom att mer forskning tas fram, kan kunskapen hos sjuksköterskan vidgas. Det leder till att man som sjuksköterska kan arbeta mer personcentrerat samt informera och förmedla kunskap och delaktighet hos personer med förmaksflimmer.     Nyckelord: förmaksflimmer, personcentrerad vård, smärta, äldre

Bakgrund: Fetma är idag ett stort, växande samhällsproblem. Det finns inga nationella riktlinjer för behandling av personer med fetma men vissa av landstingen och regionerna har upprättat egna vårdprogram. Enligt en rapport från den svenska Myndigheten för vård- och omsorgsanalys finns brister i svensk hälso- och sjukvård avseende att upprätthålla en personcentrerad vård.Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva hur innehållet i Sveriges landsting och regioners vårdprogram för fetma förhåller sig till en personcentrerad vård, avseende patientens psykiska, sociala, andliga/existentiella och fysiska behov, samt till delaktighet ochinformation.Metod: I studien gjordes en systematisk genomgång av de vårdprogram för fetma som finns att tillgå i Sveriges landsting. Data analyserades med hjälp av en riktad innehållsanalys. Studien hade en kvalitativ design med deduktiv ansats.Resultat: Tillgodoseende av psykiska behov beskrevs som att främja psykiskt välbefinnande, stödja beteendeförändringar, samt ge ett bra bemötande. Tillgodoseende av sociala behov beskrevs som att anpassa behandlingen efter social livssituation och nätverk och involvera anhöriga. Att anpassa matvanor efter patientens etiska och religiösa synsätt var det endaandliga/existentiella behov som beskrevs. Fysiska behov beskrevs som att minska BMI/midjeomfång och riskfaktorer genom att uppmuntra till hälsosamma, viktreducerande kost- och motionsvanor och rökstopp. Delaktighet togs upp som gemensamt beslutsfattande och att få göra egna val. Enligt vårdprogrammen bör muntlig och skriftlig information ges i form av enkla standardiserade eller individualiserade råd.  Slutsats: I vårdprogrammen togs hänsyn till individens psykiska och sociala förutsättningar i behandlingen, liksom fysiska behov, relaterat till viktnedgång. Individens egna val och beslut samt individanpassad information diskuterades i vårdprogrammen. I vårdprogrammen fanns brister i att upprätthålla en personcentrerad helhetssyn då tillgodoseende av andliga/existentiella behov inte beskrevs lika utförligt som psykiska, sociala och fysiska behov.

Bakgrund: Sociala och medicinska framsteg har resulterat i en växande andel äldre i befolkningen, vilket ställer ökade krav på hälso- och sjukvården. E-hälsa har lyfts fram som ett sätt att effektivisera vården utan att göra avkall på dess kvalitet. Digitalisering anses kunna främja en god och jämlik hälsa, samtidigt som den enskildes delaktighet och inflytande stärks. Det är dock centralt att ha ett personcentrerat förhållningssätt med fokus på den enskildes behov. Syfte: Att undersöka äldre personers erfarenhet av delaktighet vid användande av e-hälsa. Metod: Studiedesignen var allmän litteraturstudie. Inledningsvis genomfördes strukturerad databassökning, därefter kvalitetsgranskades de vetenskapliga artiklar som svarade mot syftet och slutligen genomfördes innehållsanalys av utvalda artiklar.  Resultat: I resultatet framträdde två teman med sju kategorier. Det första temat var Faktorer som främjar delaktighet (kategorier: Vården blev mer flexibel och tillgänglig, Förbättrad kontinuitet i vården, Känsla av att vara sedd och hörd samt Ökad sjukdomsinsikt och egenvårdsförmåga) och det andra temat var Faktorer som hindrar delaktighet (kategorier: Känslor av ensamhet och maktlöshet, Svårigheter att hantera det ökade ansvaret för sin vård samt Problem med tekniken). Diskussion: Resultatet visade att e-hälsa kan vara ett sätt att öka äldre personers delaktighet i vården. Äldre som grupp har gemensamma nämnare, men det är viktigt att se till individens förutsättningar och önskemål och anpassa användningen av e‑hälsa efter den enskildes digitala resurser.

Bakgrund: Enligt personcentrerad vård skall patienten ses som en jämlik part och vara delaktig under hela vårdprocessen. Centrala delar i personcentrerad vård är det omfattande perspektivet som ser patientens hela situation, patientens egen förståelse och egna erfarenhet av situationen och deltagandet i beslutfattande. Studier visar att arbetssättet personcentrerad vård bidrar till ökad delaktighet inom den psykiatriska vården och leder till känslor av trygghet och tillit hos patienter. Syfte: Syftet med denna intervjustudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att skapa samt upprätthålla patientdelaktighet i vård av personer med psykossjukdom. Metod: Semistrukturerade intervjuer gjordes i denna studie med tio sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård i två verksamheter inom sjukvårdsområden i Stockholm. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod vid analysen av materialet. Resultat: Resultatet visar på att patientdelaktighet är viktig då det leder till gynnsamma effekter för både personal och patienter och kan leda till mer effektiva och kortare vårdtider. Diskussion: Ramverket för McCormack och McCances (2006) teori om personcentrerad vård och tidigare forskning om patientdeltagande i psykiatrisk vård har hjälpt författaren att diskutera resultat som erhållits i denna intervjustudie.

Bakgrund: Psykisk ohälsa bland tonåringar är ett problem som ökar världen över. Den psykiska ohälsan hos tonåringar kan ibland yttra sig i ett självskadebeteende. När självskadebeteendet leder till en sjukhusinläggning är barnsjuksköterskan den profession som spenderar mest tid med tonåringen. Barnsjuksköterskans kompetens och bemötande kan därför vara avgörande för tonåringens tilfrisknande. Syfte: Att undersöka barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda tonåringar med självskadebeteenden på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats valdes. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av fyra fokusgruppsintervjuer och data bearbetades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier; Att hålla distans men ändå vara nära, Att samverkan med andra i teamet och Att anpassa omvårdnad och vårdmiljö utifrån tonåringens behov. Barnsjuksköterskorna beskrev utmaningar med att vårda tonåringar med självskadebeteende utifrån en personcentrerad vård, utmaningar i samverkan med barn- och ungdomspsykiatrin och föräldrar, risker i vårdmiljön och brist på rutiner och utbildning. Slutsatser: Barnsjuksköterskorna upplevde svårigheter med att tillämpa en personcentrerad vård för tonåringar med självskadebeteenden då de saknade grundläggande kunskaper om denna patientgrupp. Därför är det viktigt att utforma tydliga riktlinjer och erbjuda utbildning för att öka kvaliteten på vården.