No description available.

No description available.

No description available.

I den här uppsatsen analyserar vi resultaten utav användandet av olika tidsintervall för skattning av parametrarna för den effekiva fronten. En introduktion ges till portföljteori och konfidensområdet för den effektiva fronten härleds. Vi gör en empirisk undersökning med material från internationella portföljer och tar fram parameterskattningar för tre olika tidsintervall, för att sedan jämföra dem med varandra. Resultaten analyserar vi och presenterar i figurer och tabeller.

Bakgrund Risk är den faktor som de flesta sparare grundar sina fondbeslut på. Trots detta så använder sig de fyra storbankerna sig av fyra skilda metoder att presentera sina fonders risk på, där skalor och färgsättningar väsentligt skiljer sig åt. Utöver bankerna så har såväl Premiepensionsmyndigheten som Morningstar egna sätt att presentera fonders risk på. Detta förfarande gör det, ur risksynpunkt, till en mycket komplex fråga när det gäller för kunden att jämföra fonder från olika värdepappersinstitut. Syfte Syftet med denna uppsats är att beskriva hur riskrating genomförs av olika aktörer på den svenska kapitalmarknaden. Vi vill även förklara vilka skillnader och likheter som finns och utveckla en standardiserad modell för riskrating. Genomförande Genom att initialt studera värdepappersinstitutens publicerade material skapade vi oss en bild av vilken information som fanns tillgänglig för investeraren. Därefter genomfördes intervjuer med en representant från vardera bank och den information som samlades in jämfördes med det publicerade materialet för verifikation. En granskning genomfördes därefter för att reda ut vilka skillnader och likheter som finns storbankerna emellan samt hur riskratingen utfördes. Den standardiserade modellen för riskrating togs slutligen fram av oss efter att ha tagit del av synpunkter och råd från de intervjuade och andra finansiella aktörer. Slutsats Alla de undersökta aktörerna utgår från standardavvikelsen när de graderar sina fonder för risk. Det förekommer dock inblandning av subjektivitet från fondförvaltarnas sida för att justera för faktorer som inte standardavvikelsen fångar in. Det som främst skiljer de olika aktörerna åt är den tidsperiod som de använder sig av när de beräknar standardavvikelsen. De undersökta företagens riskskalor skiljer sig i form av olika färgsättningar, olika antal steg på respektive riskskala samt att vissa banker har bestämda standardavvikelseintervall. Den information som företagen presenterar angående risk är baserad på de bestämmelser och regelverk som FI i samarbete med Fondbolagens Förening tagit fram. Detta hindrar dock inte aktörerna att presentera ytterligare information gällande risk, vilket vissa gör. Vårt förslag på en standardiserad riskrating baseras endast på standardavvikelse med en tidshorisont på 36 månader. Utöver standardavvikelsen så skall även information gällande aktuella riskmått och riskfaktorer om varje fond presenteras. Författarna har även tagit fram ett förslag på hur ett fondfaktablad skulle kunna se ut.

<p>Bakgrund</p><p>Risk är den faktor som de flesta sparare grundar sina fondbeslut på. Trots detta så använder sig de fyra storbankerna sig av fyra skilda metoder att presentera sina fonders risk på, där skalor och färgsättningar väsentligt skiljer sig åt. Utöver bankerna så har såväl Premiepensionsmyndigheten som Morningstar egna sätt att presentera fonders risk på. Detta förfarande gör det, ur risksynpunkt, till en mycket komplex fråga när det gäller för kunden att jämföra fonder från olika värdepappersinstitut.</p><p>Syfte</p><p>Syftet med denna uppsats är att beskriva hur riskrating genomförs av olika aktörer på den svenska kapitalmarknaden. Vi vill även förklara vilka skillnader och likheter som finns och utveckla en standardiserad modell för riskrating.</p><p>Genomförande</p><p>Genom att initialt studera värdepappersinstitutens publicerade material skapade vi oss en bild av vilken information som fanns tillgänglig för investeraren. Därefter genomfördes intervjuer med en</p><p>representant från vardera bank och den information som samlades in jämfördes med det publicerade materialet för verifikation. En granskning genomfördes därefter för att reda ut vilka skillnader och likheter som finns storbankerna emellan samt hur riskratingen utfördes. Den standardiserade modellen för riskrating togs slutligen fram av oss efter att ha tagit del av synpunkter och råd från de intervjuade och andra finansiella aktörer.</p><p>Slutsats</p><p>Alla de undersökta aktörerna utgår från standardavvikelsen när de graderar sina fonder för risk. Det förekommer dock inblandning av subjektivitet från fondförvaltarnas sida för att justera för faktorer</p><p>som inte standardavvikelsen fångar in. Det som främst skiljer de olika aktörerna åt är den tidsperiod som de använder sig av när de beräknar standardavvikelsen. De undersökta företagens riskskalor skiljer sig i form av olika färgsättningar, olika antal steg på respektive riskskala samt att vissa banker har bestämda standardavvikelseintervall. Den information som företagen presenterar angående risk är baserad på de bestämmelser och regelverk som FI i samarbete med Fondbolagens Förening tagit fram. Detta hindrar dock inte aktörerna att presentera ytterligare information gällande risk, vilket vissa gör.</p><p>Vårt förslag på en standardiserad riskrating baseras endast på standardavvikelse med en tidshorisont på 36 månader. Utöver standardavvikelsen så skall även information gällande aktuella riskmått och riskfaktorer om varje fond presenteras. Författarna har även tagit fram ett förslag på hur ett fondfaktablad skulle kunna se ut.</p>

Svenska institutionella kapitalförvaltare i form av livförsäkrings- och pensionsbolag förvaltar stora kapital under lång tid. De investerar i de flesta normala tillgångsslag så som aktier, räntebärande papper och fastigheter. Med tanke på långsiktigheten och storleken på det förvaltade kapitalet är investeringarna oftast väldiversifierade och inte speciellt opportunistiska. Den stora kapitalmassan är generellt passivt förvaltad och indexnära. Strategierna är i all väsentlighet lika bland företagen med undantag för fastighetsinvesteringar och då i synnerhet geografisk diversifiering av dessa. Bland de största svenska institutionella kapitalförvaltarna finns både de som inte alls diversifierar fastighetsinvesteringar geografisk, till de som ytterst medvetet gör de och alla varianter där mellan. Uppsatsen syfte är att ta reda på varför det skiljer sig åt när det kommer till just geografisk diversifiering av fastighetsinvesteringar. Efter en grundlig litteraturstudie kan vi konstatera att teoretisk konsensus menar att en kapitalförvaltare med en geografiskt diversifierad, blandad tillgångsportfölj gör rätt i att även geografiskt diversifiera sitt fastighetsinnehav. Dessutom är det bättre att göra så via direkt ägande än via indirekt ägande genom fastighetsfonder och dylikt. Vi har intervjuat fem av de största svenska kapitalförvaltarna som vi anser är representativa för de olika strategierna. Utifrån dessa drar vi som slutsats att den huvudsakliga anledningen att det skiljer sig mellan kapitalförvaltarna är att en geografisk diversifiering av fastighetsinnehavet inte medför en tillräckligt signifikant fördel för att vara värd att ta sig över den förhållandevis höga tröskel som en sådan strategiändring kräver. Fördelen är dock inte obefintlig och av den anledningen väljer ändå några att ta sig an uppgiften.

Syftet med studien är att undersöka bitcoins kapacitet som hedge gentemot den svenska aktiemarknaden. För att identifiera om korrelation existerar mellan avkastningen i bitcoin och SIX30RX (OMXS30 med utdelning) och således besvara forskningsfrågan studeras associationen. Tidsperioden som studeras är 2012-01-02 till 2016-10-21. Associationen undersöks med hjälp av regressionsmodeller. Resultatet visar att bitcoin inte är korrelerat med avkastningen för SIX30RX under den studerade tidsperioden. Bitcoin kan således klassificeras som en hedge gentemot den svenska aktiemarknaden. / This paper examines bitcoin’s capacity as a hedge towards the Swedish stock market. To identify if correlation exists between the returns of bitcoin and SIX30RX (OMXS 30 including dividends) and thus respond to the research question the association is investigated. The time period considered is 2012-01-02 to 2016-10-21. Association is analysed using regression models. The results demonstrate that bitcoin is uncorrelated with the return for SIX30RX during this time period. Therefore, bitcoin can be classified as a hedge against the Swedish stock market.

<p><strong>Uppsatsens titel:</strong> Hedgefonder som alternativ investering – Kvantitativ studie av hedgefonders prestationer för perioden 30 september 2003 till 30 september 2008</p><p><strong>Ämne/Kurs:</strong> Företagsekonomi C, kandidatuppsats, inriktning finansiering</p><p><strong>Författare:</strong> Stefano Collén Petralia och Omar Abdirahman</p><p><strong>Handledare:</strong> Åke Bertilsson</p><p><strong>Nyckelord:</strong> Hedgefonder, riskjusterad avkastning, portföljteori, marknadsportföljen, alternativa investeringar</p><p><strong>Syfte:</strong> Syftet är att undersöka hur hedgefonders historiska prestationer är i jämförelse med aktiemarknaden, med hänsyn till dess avkastning, risk och dess korrelation med aktiemarknaden. Detta för att se om investerare kan använda hedgefonder som ett komplement i investerarnas marknadsportfölj för att sänka risken och höja den riskjusterade avkastningen.</p><p><strong>Metod:</strong> Uppsatsen bygger på en surveyundersökning som har utgått från sekundärdata i form av de olika undersökta hedgefondernas kurshistorik. Genom att tillämpa olika teorier för att mäta hedgefondernas prestationer har en kvantitativ undersökning genomförts, med utgångspunkt från en deduktiv ansats där ekonomiska teorier har testats mot verkligheten.</p><p><strong>Resultat:</strong> Hedgefondernas betavärden och korrelation med aktiemarknaden visar att det finns ett samband mellan många hedgefonder och aktiemarknaden, dock inget starkt samband. Det går inte att säga att hedgefonderna är helt oberoende av aktiemarknaden, vilket många hedgefonder antyder att de är. Resultaten tyder på att hedgefonderna inte hade en högre avkastning än aktiemarknaden totalt sett och inte heller när aktiemarknaden var i en uppgående trend. Hedgefondernas avkastning var dock bättre än aktiemarknaden när aktiemarknaden var i en nedgående trend. Hedgefondernas risk var lägre än aktiemarknaden och genom att kombinera de olika hedgefonderna gick det att sänka risken ytterligare. Att enbart investera i enskilda hedgefonder ger inte en bättre riskjusterad avkastning än aktiemarknaden, enbart när aktiemarknaden är i en nedgående trend. Hedgefonder som grupp kan dock ha högre riskjusterad avkastning än aktiemarknaden totalt sett under hela undersökningsperioden. Resultaten visar även att hedgefonder som grupp kan vara ett bra komplement till marknadsportföljen för att sänka risken och öka den riskjusterade avkastningen, men att enskilda hedgefonder inte har lika positiv inverkan på portföljen.</p>

<p>The purpose of this paper is to investigate the impact of the EMU on the long-run covariance between the member countries stock indices returns, to see whether country diversification opportunities have changed or not. The degree to which investors are able to reduce risk by diversifying their portfolio depends on the correlation between assets. Investors should dislike an increase in correlation between returns. Therefore it is of great interest to investigate whether the covariance between the EMU countries has increased or not. I use GARCH (1.1) covariance model for estimation, with the extension that I allow the slope to differ in the regression equation. A dummy variable is included to find any regime shift in the data. The exchange rate of the EMU countries were fixed in January 1999 and therefore the dummy takes the value one from 1999-2004 and zero otherwise. I find that the long-run covariance in EMU area has increased making it less attractive to diversify portfolios within the area. The covariance’s between countries where the control countries is included (Sweden and Switzerland) has also been affected of the euro introduction. But still I find evidence of a high integrated market even before the euro introduction, indicating that EU, rather than EMU, has had the greatest impact on member countries markets. Maybe the higher level of integration also is due to trade linkage between the countries resulting from EU and EMU.</p>