Introduktion: En patient som genomgår en operation har många behov. De vaknar upp i en ny främmande miljö där sjuksköterskan ansvarar för att säkerställa patientens mående. Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle med människor med olika bakgrund och språk. Studier visar att språkbrister i vårdmötet mellan sjuksköterska och patient leder till ett sämre omhändertagande och minskar patientsäkerheten. Syfte: Syftet med studien var att identifiera strategier hos specialistsjuksköterskor vid omhändertagande av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ avdelning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ, icke-experimentell deskriptiv design. Femton semi-strukturerade intervjuer genomfördes. All insamlad data analyserades med hjälp av Critical Incident Technique. Resultat: Fem generella strategier vid omhändertagande av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning identifierades; att kommunicera utan ord, att kommunicera med ord, att nyttja någon som förstår, att skapa en säker vårdmiljö, att använda hjälpmedel. Resultatetvisade att omhändertagande av patienter med ett annat språk än svenska eller engelska i en postoperativ kontext, är komplext.  Slutsats:Specialistsjuksköterskor upplevde att omhändertagandet fungerade bra i sin nuvarande form, trots språkliga svårigheter i kommunikationen med patienter.  Då vissa situationer ändå beskrevs kunna förekomma går det inte dra slutsatsen att de strategier som framkom i denna studie fungerar fullt ut för att skapa en trygg och säker vård. Forskning bör utföras på patienternas upplevelse av situationen i denna kontext.    Nyckelord: Omvårdnad, Postoperativ avdelning, specialistsjuksköterska, strategier, språkbarriärer, kommunikation, Critical Incident Technique Keywords: Nursing, PACU, Nurse specialist, strategies, language barriers, communication, Critical Incident Technique

Abstrakt Bakgrund: Europas befolkning växer och åldras. Det förväntas att en tredjedel av Europas befolkning kommer vara över 65 år och personer som är över 80 år kommer att fördubblas år 2030. Detta kommer påverka sjukvården, inte minst den kirurgiska sjukvården med en ökning av patienter. Bland den äldre befolkningen är höftfrakturer ett stort hälsoproblem som medför sjuklighet, lidande och mortalitet. Hälsotillståndet hos personer som är över 65 år påverkas i allmänhet allvarligt både fysiskt och psykologiskt men även på en social nivå efter en höftfraktur. Ungefär 30 % av alla äldre med en höftfraktur blir deprimerade och depressionen kan börja redan på den postoperativa avdelningen. Syfte: Syftet med studien är att beskriva äldre personers upplevelse av att vårdas på en postoperativ avdelning efter höftfraktur. Metod: Datainsamlingen har gjorts med hjälp av semistrukturerade personliga intervjuer. Sju personer över 65 år som gjort en höftoperation intervjuades och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier, Att behöva anpassad och upprepad information, En god vårdrelation är betydelsefullt för att känna trygghet, Känslor av smärta, illamående och nedstämdhet samt Att vårdas i en stressig miljö och svårigheter att bevara integriteten. Deltagarna upplevde att kommunikationen med vårdpersonalen behövde anpassas och upprepas för att de skulle kunna ta till sig allt. När en god vårdrelation skapades upplevde deltagarna en trygghet. På den postoperativa avdelningen upplevde de äldre både smärta, illamående och känslor av nedstämdhet. Vårdmiljön på den postoperativa avdelningen upplevdes som stressig och miljön innebar ett hot mot integriteten på grund av svårigheter att bevara sekretess och avskildhet. Slutsats: Äldre personer upplevde att intensivvårdssjuksköterskan var viktig och fungerade som en stöttepelare som gav god information. Det gjorde att den äldre personen upplevde trygghet. För den äldre var de också viktigt att intensivvårdssjuksköterskan arbetade för att minska negativa upplevelser som smärta, illamående och nedstämdhet.

Bakgrund: Runt om i världen och på svenska sjukhus och , överrapporteras dagligen flertaletpostoperativa patienter mellan anestesi-och intensivvårdssjuksköterskor. Vad somkommunicerats har stor betydelse för patienternas fortsatta vård och sjuksköterskornasupplevelse av överrapportering. Bristande överrapportering kan få konsekvenser som sämrevårdkvalité och ökad risk för komplikationer för patienterna. Syfte: Att beskriva anestesi-ochintensivvårdssjuksköterskors upplevelser av överrapportering av postoperativa patienter. Metod:Intervjuer genomfördes i form av fokusgrupper, en med anestesisjuksköterskor och en medintensivvårdssjuksköterskor. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Fem huvudkategorier: Behov av att dubbelkolla och dubbeldokumentera, att inte veta vilkeninformation som är relevant och sakna förståelse för varandra, att den postoperativaavdelningen är rörig och orsakar störningar i överrapportering, attoperationssjuksköterskornas överrapportering är viktig och behov av att överrapportera vidpatienterna och upprätthålla fullständig sekretess. Slutsats: Tydliga rutiner behövs gällande vadpostoperativ överrapportering ska innehålla, samt utveckling av samarbete mellan de som deltar iöverrapportering. Behov av att kunna genomföra överrapportering vid patienterna men ändåupprätthålla sekretess var ett komplext område. Operationssjuksköterskans deltagande iöverrapportering var ett av de största förbättringsområden som framkom denna studie.