Kadmium, bly och arsenik är ur hälsosynpunkt de mest kritiska metall(oid)erna i Glasriket och på många andra förorenade områden. Konsumtion av grönsaker som odlas på förorenad mark kan utgöra en hälsorisk eftersom växter tar upp föroreningar. Upptag i grönsaker sker främst från porvattnet via rötterna. För att skatta föroreningsupptag kan man tillsammans med halten i jord använda biokoncentrationsfaktorer (BCFs) för den aktuella grödan. En BCF visar förhållandet mellan halten i grödan och halten i jord. Vid extraktion inför analys av dessa halter kan olika metoder användas, vilket kan ge olika resultat. I riskbedömningar av förorenad mark använder Naturvårdsverket generella BCF-värden för att skatta föroreningsupptag. Men upptaget av en given metall i en given gröda varierar och BCFs är därför inte konstanta. Detta arbete är en litteraturstudie av kadmiumupptag, blyupptag och arsenikupptag i sallad och potatis. Biokoncentrationsfaktorer för dessa ämnen varierar stort både i litteraturen och i data från Glasriket. Flera faktorer förutom de plantspecifika och totalhalten i jord styr metallupptaget. Den mest avgörande miljöfaktorn är pH som i hög grad styr metallers löslighet och därmed biotillgänglighet. Miljöfaktorers påverkan på växters metallupptag och variationen för BCFs visar på brister i tillförlitligheten då generella BCF-värden används. / Cadmium, lead and arsenic are critical metal(oid)s for human health due to consumption of vegetables from the Kingdom of Crystal in Sweden and other contaminated sites. Root uptake from pore water is the dominant pathway for metals in crops. To assess the concentration of contaminants in vegetables the soil concentration can be used in association with crop bio concentration factor (BCF). The BCF shows the ratio between the concentration of a certain contaminant in the vegetable and the soil concentration. Soil concentration values, however, depend on extraction method. In Swedish risk assessments for contaminated sites The Environmental Protection Agency uses generic BCF values. But metal uptake varies and these BCF values are not constant for a specific metal in a specific vegetable. This work is a literature study in uptake of cadmium, lead and arsenic in lettuce and potatoes. Bio concentration factors for these elements show great variety in literature and in data from Kingdom of Crystal. The uptake depends on plant specific characteristics and total metal burden in soil but is affected also by other factors. Controlling bioavailability through solubility makes pH the most crucial environmental factor. Metal uptakes dependence on environmental factors and the great variability in BCFs shows shortcomings in reliability for the use of generic BCFs.

FN:s globala mål nummer två är att se till att avskaffa all hunger. För att uppnå detta så ska man bland annat säkra tillgången till näringsriktig mat för alla. Denna studie syftar till att undersöka hur skadedjur inom småskalig potatisodling kan ses som nyttodjur. Ur ett producentperspektiv genom att besvara frågeställningen; Hur ser en grupp producenter på möjligheten att ta tillvara på skadedjur inom livsmedelsproduktion? kopplat till främst teorierna design thinking, cirkulär design samt foodtech.  Vidare undersöks konsumenternas inställning genom frågeställning; Hur ser ett urval konsumenter på möjligheten att använda insekter som livsmedel? kopplat till teorierna foodtech, nudning samt neofobi. Undersökningen har genomförts genom kvalitativa samtalsintervjuer och en kvantitativa enkätundersökning. Resultatet av de båda metoderna visar att det finns ett motstånd till insekter både inom potatisodling men också till insekter som livsmedel. Studien visar dock att det finns utvecklingsmöjligheter inom detta område.

This study has examined how cooking affects the levels of the toxicantsaflatoxin, arsenic, lead, dioxins, cadmium, mercury, perfluorinatedcompounds and polybrominated diphenyl ethers in rice, potatoes and fish.Not every toxicant was examined for all three types of food, they were onlyexamined for those types of food where current levels of the toxicant in thattype of food are relevant from a risk assessment perspective. To determineif there is a danger of negative effects due to the exposure of thesetoxicants from food, articles from the Swedish National Food Agency andother scientific articles have been compiled. A minor experimentalsubstudy was also performed where rice bought in Uppsala was rinsed andboiled in different ways to see if that affected the residue levels of arsenic.The results of this study indicate that the levels of some toxic substancescan be lowered on a dry weight basis by cooking, and that this reduction isdependent on the cooking method used, the properties of the food andtoxin. The levels of cadmium and mercury were generally unchanged bycooking whereas the results for lead and perfluorinated compounds wereconflicting. Cooking can lover the levels of aflatoxin, arsenic, dioxins andpolybrominated diphenyl ethers on a dry weight basis. The effects ofcooking on toxicant levels should be considered when performing riskassessments, but further studies are needed to achieve a better basis for decision-making.

<p>Uppsatsen handlar om hur de som intervjuats ser på mat och ätande. Viktiga avsnitt är, vad som är mat och inte mat. Här tar jag bland annat upp vad som är mat enligt informanterna men också vad som inte är mat. Jag skriver om måltider och deras betydelse. Tid och tidsaspekter som rör mat avhandlas också. Kött och potatis och hur husmanskosten är normerande bearbetas i uppsatsen. Andra ämnen jag tar upp är god mat och mat som ogillas. Till sist beskriver jag det sociala runt mat och idealbilder av mat.</p> / <p>This paper is about five Swedish informants and their views on food. Important parts are what food is and what is not. The meaning of meals and their importance. Time and aspects of time surrounding food is also studied. I write about meat and potatoes and the normative values of the Swedish “husmanskost”. Other subjects are good food, disliked food, social aspects of food and ideal images of food.</p>

Uppsatsen handlar om hur de som intervjuats ser på mat och ätande. Viktiga avsnitt är, vad som är mat och inte mat. Här tar jag bland annat upp vad som är mat enligt informanterna men också vad som inte är mat. Jag skriver om måltider och deras betydelse. Tid och tidsaspekter som rör mat avhandlas också. Kött och potatis och hur husmanskosten är normerande bearbetas i uppsatsen. Andra ämnen jag tar upp är god mat och mat som ogillas. Till sist beskriver jag det sociala runt mat och idealbilder av mat. / This paper is about five Swedish informants and their views on food. Important parts are what food is and what is not. The meaning of meals and their importance. Time and aspects of time surrounding food is also studied. I write about meat and potatoes and the normative values of the Swedish “husmanskost”. Other subjects are good food, disliked food, social aspects of food and ideal images of food.

Diss. (sammanfattning) Alnarp : Sveriges lantbruksuniversitet, 2004. / Härtill 4 uppsatser.

The nutrition bound in macroalgae, also known as seaweed, contains high amounts of all the nutrients, micronutrients, vitamins and plant hormones, necessary for plants, animals and humans. Totally for free it is floating in the oceans around the world and has been harvested and used by people for thousands of years. A problem that has arisen in the wake of Industrialism during the past 200 years is that human beings spread non-desirable substancesto air, water and soil, for example heavy metals. Macroalgae accumulate the heavy metals, which may become a problem if we want to eat seaweed or use it to grow plants in.  In a growth trial using macroalgal compost made from Fucus radicans collected from the Baltic Sea, the uptake heavy metals in the edible tubers of potatoes of the cultivar ‘Cherie’ was investigated. The following heavy metals were analyzed: lead(Pb), cadmium (Cd), mercury (Hg), arsenic (As) and copper (Cu). There were no differences in the uptake of heavy metal between potatoes grown in macroalgal compost and soil, but the potato tubers from both cultivations contained concentrations of Cd and As higher than those normally found in Swedish potatoes. The concentrations are, however, much lower than the limits set by EFSA. The macroalgal compost and the soil used in the experiment were also analyzed for heavy metal content. The Cd concentration in the compost exceeded the limit for Swedish compost. However, the high levels of Cd in the compost were not reflected in the Cd content of the potato tubers. Soil conductivity and pH values were also investigated. The high conductivityof the macroalgal compost was probably due to insufficient rinsing of the macroalgae, and thus it was not ideal for use in crop cultivation. In spite of this, the crop yield was good. In conclusion, macroalgal compost can be recommended as a cultivation substrate for potatoes. / Den näring som finns bunden i makroalger, även kallad tång, innehåller rikliga mängder av alla näringsämnen, spårämnen, vitaminer och växthormoner som växter, djur och människor behöver. Alldeles gratis flyter den omkring i världshaven och har skördats och använts av människan under tusentals år. Problemet som uppstått i industrialismens spår de senaste 200 åren är att människan sprider icke önskvärda ämnen till luft, vatten och jord, t.ex. tungmetaller. Makroalger ackumulerar dessa, vilket kan bli ett problem om vi vill äta eller odla i tång.  Vid ett odlingsförsök med potatis i tångkompost av Fucus radicans från Östersjön undersöktes metallupptaget i de ätbara knölarna i potatis av sorten ’Cherie’. De tungmetaller som analyserades var bly (Pb), kadmium (Cd), kvicksilver (Hg), arsenik (As) och koppar (Cu). Analysrapporten visade ingen skillnad i upptag av tungmetaller mellan potatis som odlats i tångkompost eller i jord; däremot innehöll knölarna från båda odlingarna högre halter av kadmium och arsenik än normalvärdena i svensk potatis. Halterna är dock långt under EFSA:s gränsvärden. Även odlingssubstraten, dvs. tångkomposten och jorden undersöktes för tungmetallförekomst. Kadmiumhalterna i tångkomposten översteg gränsvärdet för svenska kompostjordar, men de höga kadmiumhalterna reflekterades inte i potatisknölarnas kadmiuminnehåll. Odlingssubstratens ledningstal och pH-värden undersöktes också. Tångkompostens höga ledningstal (10,8 mS/cm) berodde antagligen på otillräcklig sköljning och gjorde den inte idealisk för odling. Trots detta blev skördeutfallet gott. Således kan tångkompost rekommenderas som odlingssubstrat för potatis.

Denna studie behandlar upptaget av de hälsovådliga metallerna bly, kadmium, tallium, torium och uran i några viktiga grödor som vete, råg, potatis och sallat som används för humankonsumtion. Syftet var att studera faktorer och mekanismer som kan påverka grödornas upptag av dessa metaller. Målsättningen var även att utröna hur stor påverkan dessa faktorer har på grödornas upptag av Pb, Cd, Tl, Th och U. En litteraturstudie visade att de domesticerade grödorna vete, potatis, råg och sallat tar upp Pb, Cd, Tl, Th och U. Upptaget är störst hos sallat och potatis, förhöjda koncentrationer i åkermarken medför därför en ökad risk för att hälsovådliga koncentrationer återfinns i grödan. En ökad metallkoncentration av dessa grundämnen i marklösning och odlingssubstrat ger oftast högre metallkoncentrationer i aktuell gröda. De högsta koncentrationerna återfinns oftast i rötterna. Oorganiskt fosfatgödsel kan innehålla Pb, Cd, Tl, Th och U beroende på typ av råvara. Studier visar att fosfatgödsels kadmiuminnehåll åtminstone ger en ökad kadmiumhalt i grödor som råg, vete, potatis och sallat. En ökad användning av fosfatgödsel tycks även ge högre halter av torium och uran i vete. Stallgödsel från nötkreatur kan minska upptaget av bly och kadmium och arbuskulär mykorrhizasvamp kan binda metaller som bly och kadmium till rotvävnader och på så vis minska upptaget i växtdelar som används för humankonsumtion. Vetes upptag av kadmium och uran studerades i en experimentell hydroponisk dosstudie. Resultaten från den experimentella studien indikerade att förhöjd kadmiumhalt och urankoncentration i näringslösning kan ha gett upphov till förhöjda halter i vete, vilket i sin tur kan ha påverkat plantans tillväxt. I uranprovserien fastställdes att perlit tog upp uran. Utifrån data från försöken beräknades fördelningskonstanten Kd för löst uran/uranhalt i perlit. I denna provserie visade beräkningar att roten genom en aktiv process tog upp uran från näringslösningen. Resultaten indikerar att det finns risker med att äta grödor som odlats i jordar med höga halter av Pb, Cd, Tl, Th eller U. Hälsovådliga koncentrationer kan nås utan att något synligt symtom på kontaminering eller förgiftning hos grödan. / This study deals with the uptake of noxious metals lead, cadmium, thallium, thorium and uranium in some important crops such as wheat, rye, potatoes, and lettuce that are used for human consumption. The aim was to study factors and mechanisms that influence crop uptake of these metals. Another objective was also to define the impact of these factors on crop uptake of Pb, Cd, Tl, Th and U.  According to a literature review domesticated crops such as wheat, potatoes, rye, and lettuce take up Pb, Cd, Tl, Th and U. Lettuce and potatoes are the crop with the highest uptake. Elevated metal concentrations in arable land therefore entails a greater risk for harmful concentrations found in potato and lettuce. Increased concentrations of these elements in soil solution and growing medium usually give higher metal concentrations in the current crop. The highest concentrations are found mostly in the roots. Phosphate fertilizers may contain Pb, Cd, Tl, Th and U depending on the type of raw material used for manufacturing. Studies show that the cadmium content in phosphate fertilizer can give an increased cadmium content in crops such as rye, wheat, potatoes and lettuce. An increased use of phosphate fertilizers also appears to give higher levels of thorium and uranium in wheat. Animal manure from cattle may reduce the uptake of lead and cadmium and arbuscular mycorrhizal fungi can bind metals such as lead and cadmium to rot tissues and thus reduce the accumulation in plant parts used for human consumption. Wheat uptake of cadmium and uranium was studied in an experimental hydroponic dose study. The results of the experimental study indicated that elevated cadmium and uranium content in the nutrient solution increased the content of the element in the plant, which in turn may have affected the growth of the plant. The uranium sample series showed that perlite adsorbed uranium. Based on data from the trials the distribution constant Kd for dissolved uranium / uranium content in perlite was calculated. The results from the uranium sample series showed that the root through an active process took up uranium from the nutrient solution. The results indicate that there are risks associated with eating crops grown in soils with high levels of Pb, Cd, Tl, Th and U. Hazardous concentrations may be reached in the crops with no visible signs of contamination or poisoning.