Syftet med denna uppsats är att studera psykiskt välbefinnande i relation till deltidsarbete och anställningsform via kvantitativ analys. Studien baseras på data från Levnadsnivåundersökningen 2010 och innefattar anställda kvinnor och män i åldern 19-65. Den teoretiska utgångspunkten är Standings teori om prekariatet, en ny samhällsklass som kännetecknas av osäkerhet i anställningar. Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan osäkra anställningar och psykisk ohälsa, men det saknas forskning på just deltidsarbete och psykisk ohälsa, vilket motiverade oss att göra denna studie. För att undersöka hur sannolikheten att lida av psykisk ohälsa/nedsatt psykiskt välbefinnande ser ut för olika grupper tillämpades logistisk regression. Som beroende variabel användes ett befintligt index för psykiskt välbefinnande, som sedan analyserades mot ett antal oberoende variabler, främst deltid, kön, ålder och klass. Resultatet visar att kvinnor jobbar deltid i högre utsträckning än män, och att de även löper högre risk att ha nedsatt psykiskt välbefinnande i jämförelse med män.

Med hjälp av diskurspsykologiska verktyg undersöker den här studien hur samhällskritik och trovärdiga beskrivningar av prekariatets livssituation och identitet konstrueras. Det diskursiva sammanhanget handlar om prekariatet. Guy Standings teori har som utgångspunkt att prekariatet är en klass i vardande och i och med med att Guy Standings antologi, innehållande livsskildringar associerade till prekariatet, fungerar denna antologi som empiri i min studie. Vidare hävdar jag att det diskuspsykologiska angreppssättet kan bidra till nya insikter och djupare förståelse när det gäller identitetskonstruktioner och samhällskritik i allmänhet, prekariatet och dess medlemmar i synnerlighet. Analysens resultat vilar på de tre diskurspsykologiska verktyg jag använt mig av nämligen metaforer, vaccinationer och kategorier. Verktygen har fungerat som angreppssätt och påvisat vikten av språkets konstruktioner, upplägg och struktur vid framförandet av kritik och trovärdiga beskrivningar.

Zugl.: Wien, Univ., Diss.

En même temps: Thèse sc. écon. Genève, 2008. / Literaturverz.

Prekariatet får allt mer uppmärksamhet, särskilt efter Guy Standings popularisering avfenomenet. Det råder emellertid delade uppfattningar om dess relevans i sociologisk forskning. Tyngdpunkten i tidigare studier har legat på teori. Uppsatsen försöker urskilja ett prekariat och därmed besvara frågor som rör dess karaktär, omfattning, riskfaktorer och variation i Danmark, Storbritannien och Sverige. Syftet är att skapa en empiriskt användbar definition av begreppet. Med latent klassanalys (LCA) som metodologiskt verktyg möjliggörs en analys som beskriverdess betydelse vad gäller skiktning på arbetsmarknaden. Resultaten visar att det finns två grupper med tydliga prekära anställningsförhållanden och skiljer sig även markant mellan länderna vad gäller storlek. Med låg klasstilhörighet (ESeC) och låg ålder ökar generellt sett risken att tillhöra prekariatet. De slutsatser som går att dra är att prekariatet är internt skiktat, med en uppdelning av ett övre och ett undre skikt, att LCA på ett effektivt sätt beskriver social stratifiering kopplad till arbetsmaknaden samt uppsatsen största bidrag, nämligen att faktisktskapa en definition av begreppet som är möjlig att applicera på empiriska studier.

Syftet med denna uppsats är att reda ut hur huvudgestalterna i Sara Beischers roman Jag ska egentligen inte jobba här (2012) och Jack Hildéns roman Vi, vi vaktmästare (2014) formar identiteter utifrån arbetet samt hur de ser på sig själva utanför arbetet. Detta gör jag genom att utgå ifrån definitioner av begreppen "identitet" och "prekariat". Analysen visar att romankaraktärerna skapar identiteter kopplade till arbetet genom att studera hur deras kollegor beter sig och därefter härma detta beteende. De gör det även genom att bära arbetskläder, lära sig arbetsuppgifterna samt genom att differentiera sig mot arbetsgivaren respektive tjänstemännen på samma arbetsplats. Den identitet de har utanför arbetet är kopplad till kultur och åtskild från identiteten som arbetare.

Zugl.: München, Techn. Univ., Diss., 2007

Zugl.: Genève, Univ., Diss., 2008

Det här är en kandidatuppsats med syftet att undersöka de tidigare journaliststudenternas vid Södertörns högskola etablering på arbetsmarknaden. Det studien fokuserar på är de mest förkommande typerna av arbeten, huruvida en journalistutbildning bidrar till en mer professionaliserad journalistik och även hur dessa alumner upplever arbetsmarknaden med det journalistiska prekariatet som utgångspunkt. Undersökningen är en kvantitativ sådan, där 90 tidigare journaliststudenter kontaktades via telefon. Av dessa deltog 54 respondenter i undersökningen, vilket ger en svarsfrekvens på 60 procent.  Denna uppsats är en i raden av alumniundersökningar vid Södertörns högskola. De föregående uppsatserna refereras genomgående till i innehållet. Uppsatsen har sitt teoretiska ursprung i bland annat professionsteorin och det journalistiska prekariatet. De slutsatser vi har kunnat dra och det resultatet visar är att reporter är den vanligast förekommande yrkesrollen för de inom journalistiken, och arbete inom dagspress är den vanligaste typen av arbetsplats. För de som lämnat journalistiken är arbete inom PR och digital utveckling vanligast. De tidigare studenternas etablering på arbetsmarknaden ser fortsatt lik ut jämfört med tidigare år och alumniundersökningar. De före detta studenterna beskriver en, till viss del, professionaliserad journalistik men att delningar i uppfattningen av vad en journalist är fortfarande är närvarande. De tidigare journaliststudenterna upplever även i viss utsträckning det journalistiska prekariatet men brist på annan forskning i ämnet gör det svårt att dra definitiva och fastställda slutsatser.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka kvinnliga yrkesmusikers erfarenheter av moderskap och musicerande. Empirin består av intervjuer med sju stockholmsverksamma frilansmusiker, samt boken Musiker & Mamma (2017) — en antologi skriven av musicerande mammor. Uppsatsen undersöker musicerande och modrande som praktiker, samt hur dessa utövas i vardagslivet. Vidare analyseras hur kvinnorna i materialet positioneras av diskurser, samt hur olika praktiker och handlingsrepertoarer konstrueras genom detta. En central slutsatsär att musicerandet villkoras på ett omvälvande sätt genom moderskapet, vilket riskerar att förstärka strukturella exkluderingsmekanismer. Samtidigt leder dessa erfarenheter till unika former av modrande och konstnärliga praktiker. Uppsatsen avslutas med förslag på hurvillkoren kan förbättras för kvinnor som musicerar och modrar.