ADHD är idag en diagnos som varierar kraftigt i prevalens beroende på var i världen vi befinner oss. I Frankrike har låg prevalens av syndromet i relation till övriga världen uppmärksammats. Den här studien har undersökt om skillnaderna i hur ADHD-symtom uppfattas kan kopplas till de normer och värderingar som finns kring diagnosen i det rådande samhället. Vi vill även undersöka om detta kan höra samman med prevalens av ADHD. Fem psykiatriker/psykologer i Frankrike respektive Sverige intervjuades med utgångspunkt i tidigare forskning på området. Intervjupersonerna utgjordes av fyra neuropsykiatriker/utredare och en psykoanalytiker/behandlare per land. Materialet analyserades sedan med tematisk analys. Ansatsen var induktiv med deduktiva inslag. Den tematiska analysen redovisade två huvudteman; ”Perspektiv på ADHD” samt ”Vem har ADHD?”. Resultaten visar att tillvägagångssätt vid diagnostisering har stora likheter i Sverige och Frankrike, men att inställning till och konsekvens av diagnosen skiljer sig mellan länderna. Fortsättningsvis talar slutsatsen för att prevalens av ADHD inte nödvändigtvis behöver spegla antalet barn som enligt DSM/ICD uppvisar kriterierna för syndromet. Istället spelar faktorer som normer, behov, miljö och tradition roll. / Le TDAH est un diagnostic, dont la présence varient considérablement géographiquement. En France, la présence du syndrome est faible par rapport au reste du monde. Dans cette étude, nous avons vu les différentes façons dont les symptômes du TDAH peuvent être perçus comme étant liés aux normes et valeurs qui sont autour du diagnostic de la société actuelle. Nous voulons déterminer si cela pourrait influer sur la présence du TDAH. Cinq psychiatres / psychologues en France et en Suède ont été interrogés sur la base de recherches antérieures dans ce domaine. Les interlocuteurs se composait de quatre neuropsychiatres / rechercheurs et un psychanalyste / terapeut par nation. Le matériel a ensuite été analysé par l’analyse thématique. L'approche était inductif avec des éléments déductives. L'analyse thématique a rapporté deux thèmes principaux; « Perspectives sur le TDAH » et « Qui a le TDAH? ». Les résultats montrent que l'approche du diagnostic est très similaire en Suède et en France, mais l'attitude et la cohérence du diagnostic varient selon les pays. Nous sommes arrivés à la conclusion que la présence du TDAH ne reflète pas nécessairement le nombre d'enfants qui présentent les critères du syndrome dans le cadre du DSM / CIM. Au lieu de cela, nous trouvons la pertinence des facteurs tels que les normes, les besoins, l'environnement et la tradition.

Kalciumkanalblockerare är ett av de tre kända läkemedel som orsakar gingival hyperplasi. Prevalensen varierar mellan 3-86% och det ses en skillnad mellan de olika klasserna av kalciumkanalblockerare. Amlodipin tillhör den klass som har störst prevalens men biverkningen anges som sällsynt. Syftet med studien var främst att få klarhet i hur vanligt det är med biverkningen gingival hyperplasi hos patienter som behandlas med amlodipin men också att uppmärksamma följderna biverkningen kan orsaka. Metoder som användes i studien var en kombination av undersökning av patienter i form av enkätstudie samt en litteraturstudie. Enkätstudien gjordes med hjälp av tandläkare på klinik i Kristianstad. Enda inklusionskriteriet var att patienterna skulle vara under behandling med amlodipin. Information som ålder, gingival overgrowth index och om blödning vid sondering dokumenterades. Litteraturstudien gjordes genom sökning i Pubmed och Online Wiley Library där studier med olika resultat och liknande etnicitet valdes. Resultatet visade att 100% av de 10 patienter som deltog hade någon grad av överväxt i enkätstudien, antingen fas 1 eller 2. Samtliga började blöda vid sondering. Medelåldern för deltagarna var 67,7 år. Resultatet från litteraturstudien visade en prevalens på 3,3%, 86,4% och 45%. Enligt studien var biverkningen vanlig då fler än 1/100 drabbades. Den egna undersökningen är liten och fler mätningar som t.ex på graden plack hade krävts för att utesluta de riskfaktorer som också kan leda till svullnad av tandköttet. Biverkningen kan ge allvarliga följder därför är det viktigt med forsatta studier kring ämnet.

Introduktion: Grundläggande för operationssjukvård är att kunna använda sina händer för att utföra god specialistsjukvård och omvårdnad av patienten. Att drabbas av eksem på händer, handleder, underarmar eller urtikaria till följd av kontaktallergi kan medföra att händernas funktion påverkas. Syfte: Syftet med studien var att undersöka prevalensen av självrapporterade handeksem, urtikaria och möjliga riskfaktorer hos verksamma operationssjuksköterskor och kirurger samt identifiera statistiska samband hos respondenterna. Metod: Studien genomfördes med kvantitativ metod. Data samlades in via elektroniska enkäter. Sammanlagt samlades 150 enkäter in. För statistisk bearbetning och analys användes ett statistiskt dataprogram. Resultat: Förekomst av eksem på händer, handleder eller underarmar vid något tillfälle självrapporterades av 44% av respondenterna, varav 24% upplevt eksem de senaste två åren. Uppkomst av urtikaria på händer, handleder eller underarmar vid något tillfälle självrapporterades av 28,7% respondenter. En högre andel av de som självrapporterat eksem och urtikaria hade också åtminstone en övrig allergi. Konklusion: I studien framkom att nästan var femte personal på operationsavdelningar inom Region Östergötland hade haft handeksem någon gång under de senaste två åren. Denna siffra är i enighet med tidigare forskning, dock är bortfallet i denna undersökningsgrupp för stort för att kunna generalisera resultatet. / Introduction: To be able to use your hands to carry out perioperative care and nursing is fundamental. To suffer from eczema on your hands, wrists, forearms or urticaria as a consequence of contact allergy, can affect the function of the hands. Aim: The aim of the study was to research the prevalence of self-reported hand eczema, urticaria and risk factors among working operating room nurses and surgeons in the region of Östergötland and to identify statistical relations among the respondents. Method: The study was carried out with a quantitative method. Data was gathered through electronic questionnaires. A total of 150 questionnaires were collected. For statistical processing and analyse, a statistic computer program were used. Result: Prevalence of eczema on hands, wrists and forearms at any time were self-reported among 44% of the respondents, and 24% had experienced eczema during the last two years. Experience of urticaria on hands, wrists and forearms at any time were reported by 28,7% respondents. A greater amount of the respondents who self-reported eczema and urticarial also described at least one additional allergy. Conclusion: The study showed that almost every fifth personnel on the surgical ward in the region of Östergötland, had self-reported hand eczema at some time during the two last years. Former research has shown similar data, but the number of non-respondents were too high to be able to generalize the result of this study.

Abstract Prevalence of Trichomonas vaginalis in STI-samples from Västra Götaland county with Aptima™ TV Assay on Panther™ System Also, evaluation of Aptima™ TV Assay on Panther™ System with comparison with Xpert® TV Kit on GeneXpert® Trichomonas vaginalis is a parasite that is spread by sexual contact, it is also the biggest sexually transmitted infection in both the United States and Europe. The prevalence in Sweden today is unknown as no national basic data exist. The routine procedure of identification is Wet-Smear although nucleic acid amplification enable a higher level of specificity and sensitivity. Panther™ System and GeneXpert® are two systems using RNA respectively DNA for analysis. The objective of the study was primarily to investigate the prevalence of Trichomonas vaginalis in STI-samples from Västra Götaland county with Aptima™ TV Assay on Panther™ System and secondarily to evaluate Aptima™ TV Assay with comparison to Xpert® TV Kit on GeneXpert®. The evaluation and prevalence study took place at Clinical Microbiology, Unilabs AB, Skaraborgs Hospital Skövde during the period of April-May 2017. The results of the evaluation indicate that Aptima™ TV Assay is specific for Trichomonas vaginalis and that the sensitivity falls within the detection limits for the kit. Therefore, the kit is suitable for use in the prevalence study. The prevalence study displayed a positive outcome on two out of 606 analyzed patient samples, corresponding to 0.3%. The conclusion is that the prevalence is enough for further studies.

Syfte: Syftet var att undersöka prevalensen av katarakt i Bolivia under en resa med den svenska hjälporganisationen Vision For All. Metod: Undersökningarna utfördes med hjälp av handhållet oftalmoskop av modellen Heine Beta 200S. Undersökningen genomfördes i genomfallande ljus på ca 30 cm avstånd mellan patient och undersökare. De eventuella opaciteterna i linsen graderades efter hur omfattande de var där grad 0 var inga opaciteter och grad 4 var helt opak lins och grad 5 visade att linsen inte kunde undersökas på grund av oklar hornhinna eller dylikt. Patienterna sökte själva upp undersökningsplatserna som var belägna i städerna Santa Cruz de la Sierra och San José de Chiquitos. Eftersom det fanns begränsat med plats i bagageutrymmet på resan till Bolivia, valdes en väldigt enkel metod som inte krävde avancerad utrustning. Resultat: Totalt medverkade 453 personer i studien, det vill säga 906 ögon. Medelåldern var 50,19 ±15,51 år. 62, 91% av personerna som undersöktes var kvinnor. Det totala antalet ögon som hade någon grad av katarakt var 241 stycken, vilket motsvarar 26,60%. Vid jämförelse av de olika städerna, Santa Cruz de la Sierra och San José de Chiquitos, visade det att framförallt prevalensen av katarakt grad 3 var högre i San José de Chiquitos. Slutsats: I båda städerna, Santa Cruz de la Sierra och San José de Chiquitos finns stora problem med katarakt. Förutom att försöka öka tillgängligheten på operationer, borde det läggas resurser på att tillgängliggöra information gällande vikten av att skydda sina ögon vid stark UV- strålning.

Bakgrund: Axelskador är vanligt förekommande inom idrott. Det finns ett tydligt samband mellan axelskador och idrotter som innefattar hand- och armrörelser ovanför huvudhöjd, som till exempel handboll. Axellederna utsätts för såväl hård fysisk kontakt som hög belastning vid repetitiva kaströrelser vilket ställer stora krav på axelledens strukturer. Prevalensen av aktuell eller tidigare axelskada rapporteras vara mellan 58 till 75 % hos spelarna. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur ett preventivt träningsprogram riktat mot riskfaktorer för skada i axelleden, utfört under åtta veckor i slutskedet av tävlingssäsong, påverkade prevalensen av överbelastningsskador i axelleden hos elithandbollsspelare i Sverige. Hur påverkas prevalensen av överbelastningskador och av allvarliga överbelastningsskador i axelleden under åtta veckor med samtidigt genomförande av ett preventivt träningsprogram för axelleden på elithandbollsspelare i Sverige? Metod: Studien var av kvasi-experimentell design vilken bestod av sex mättillfällen under åtta veckor. Nio elithandbollslag aktiva i Mellansverige rekryterades, varav 110 av 162 tillgängliga spelare inkluderades vid studiestart. Exkludering under och efter studieperioden gjorde att analysen utfördes på ett färre antal spelare. Lagen delades in i interventions- (n = 48) eller kontrollgrupp (n = 32) genom stratifierat urval, medelålder (± SD) 22.0 (3.3) respektive 21.9 (4.0). Interventionsgruppen tilldelades ett preventivt träningsprogram bestående av tre övningar i syfte att förbättra riskfaktorer för axelskador hos ”overhead athletes”. Kontrollgruppen tilldelades ingen intervention. Träningsprogrammet utvärderades genom att analysera prevalensen av överbelastningsskada och allvarlig överbelastningsskada i axelleden mätt med en modifierad version av The Oslo Sports Trauma Research Centre Overuse Injury Questionnaire. Resultat: Totalt 455 överbelastningssymtom rapporterades hos 42 spelare (53 %) varav 95 symtom var allvarliga hos 18 spelare (23 %). Prevalensen av överbelastningsskada minskade för både interventions- och kontrollgruppen från 42 % (95 % CI 28-56 %) till 25 % (95 % CI 13-37 %) respektive 53 % (95 % CI 36-70 %) till 31 % (95 % CI 15-47 %). Prevalensen av allvarliga överbelastningsskador minskade för både interventions- och kontrollgruppen från 15 % (95 % CI 5-25 %) till 6 % (95 % CI -1-13 %) respektive 19 % (95 % CI 5-32 %) till 13 % (95 % CI 1-24 %). Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande prevalensen efter åtta veckors intervention. Allvarlighetspoängen minskade genomgående med en signifikant skillnad (p = 0.001) över tid för båda grupperna där kontrollgruppen förbättrades något mer. Det fanns en tendens till skillnad mellan grupperna (p = 0.064) gällande allvarlighetspoäng. Slutsats: Resultaten av denna studie visar på att prevalensen av allvarlig överbelastningsskada i axelleden hos elithandbollsspelare i Sverige möjligtvis kan reduceras till viss del genom utförande av ett preventivt träningsprogram två eller fler gånger per vecka under åtta veckor. Prevalensen av allvarliga symtom för överbelastningsskada minskade till ett något lägre värde för interventionsgruppen. Skillnaden för prevalens av överbelastningsskada inom interventionsgruppen, undergrupperade på antal utförda förebyggande träningspass, var signifikant (p = 0.044). Allvarlighetspoängen minskade i båda grupperna under studien. Det fanns en tendens till signifikant skillnad mellan grupperna (p = 0,.064), där kontrollgruppen förbättrades något mer trots ett högre värde vid mätning vecka 8. Axelskada och dysfunktioner hos ”overhead athletes” kan orsakas av olika faktorer vilket innebär att även riskfaktorerna bakom var och en av dessa tillstånd kan variera. Det är därför viktigt att upplysa om att träningsprogrammets påverkan på individnivå kan se annorlunda ut jämfört med resultatet på gruppnivå i den större populationen. / Background: Shoulder injuries are common in sport. In particular there is a clear relationship between shoulder injuries and sports that includes hand- and arm movements over the head, for example handball. In handball, the shoulder joints are exposed to hard physical contact as well as high loads during repetitive throwing which puts high demands on the structures inside and surrounding the shoulder joint. The prevalence of current or previous shoulder injuries is reported to be between 58 to 75 % in studies of handball players. Aim: The purpose of this study was to investigate how a preventive training program aimed at risk factors for shoulder injuries in the shoulder joint, performed during eight weeks in the final stage of competitive season, affected the prevalence of overuse injuries in the shoulder joint for elite handball players in Sweden.  How is the prevalence of overuse injuries and severe overuse injuries in the shoulder joints of elite Swedish handball players affected by the implementation of an eight-week preventive training program? Method: The study was of a quasi-experimental design which consisted of six measurements taken during eight weeks. Nine elite handball teams active in the middle regions of Sweden were recruited, from which 110 of the 162 available players were included. Exclusions during and after the study period reduced the number of players. The teams were divided into an intervention (n = 48) or control group (n = 32) through stratified sampling, with mean age (± SD) 22.0 (3.3) and 21.9 (4.0), respectively. The intervention group was assigned a preventive exercise program consisting of three exercises with the purpose of improving riskfactors for shoulder injuries for overhead athletes. The control group was not assigned any intervention. The training program was evaluated by analyzing the prevalence of overuse and severe overuse symptoms in the shoulder measured with a modified version of The Oslo Sports Trauma Research Centre Overuse Injury Questionnaire. Results: A total of 455 overuse symptoms were reported by 42 players (53 %) of which 95 symptoms in 18 players (23 %) were severe. The prevalence of overuse injuries decreased in both the intervention and the control group from 42 % (95 % CI 28-56 %) to 25 % (95 % CI 13-37 %) and 53 % (95 % CI 36-70 %) to 31 % (95 % CI 15-47 %), respectively. The prevalence of severe overuse injuries decreased in both the intervention and the control group from 15 % (95 % CI 5-25 %) to 6 % (95 % CI -1-13 %) and 19 % (95 % CI 5-32 %) to 13 % (95 % CI 1-24 %), respectively. There was no significant difference between the groups regarding prevalence after the intervention of eight weeks. Severity score consistently decreased with a significant difference over time (p = 0.001) for both groups, with a slightly greater improvement in the control group. There was a tendency towarda difference between the groups (p = 0.064) regarding the severity score. Conclusions: The results of this study show that the prevalence of severe overuse injuries in the shoulder joint of elite handball players in Sweden might be reduced to some extent by performing a preventive exercise program two or more times per week for eight weeks. The prevalence of severe symptoms of overload injury decreased to a slightly lower value for the intervention group. The difference of prevalence of overuse injuries within the intervention group, stratified by the number of executed preventive exercise programs (<2 and ≥2), was significant (p = 0.044). Severity score decreased in both groups during the study. However, there was a tendency to a significant difference between the groups (p = 0.064), where the control group improved slightly more in spite of a higher value when measured at week 8. Shoulder injury and dysfunctions of overhead athletes can be caused by various factors, which means that the riskfactors for each of these conditions may vary. It is therefore important to highlight that the effects of a training program may be different at the individual level compared with the results at group level.

Syftet med denna studie var att beräkna preliminär prevalens för sjukdomen multipel skleros (MS) i Värmland, med prevalensdag 21 december 2002, och jämföra den med andra prevalensstudier i Sverige. Utifrån patientjournaler vid länets sjukvårdsinrättningar noterades basala och medicinska data på ett registreringsformulär. För klassificering av MS har Poser ́s kriterielista tillämpats och granskningen av journaler har utförts av specialist neurologer. Prevalensen för definite/probable MS i Värmland, baserad på siffror som var insamlade augusti 2004, var 151/105 (95% CI 136-165), för kvinnor var prevalensen 211/105 (95% CI 187-235) och för män 89/105 (95% CI 73-105), vilket innebär att MS var 2,37 gånger vanligare för kvinnor. Vid jämförelse av den preliminära prevalens för Värmland och Västerbotten visade det sig att Värmland hade nästan lika hög prevalens och kan liksom Västerbotten betecknas som högriskområde för MS. / The purpose of this study was to estimate the preliminary prevalence of multiple sclerosis (MS) in the County of Värmland, with prevalence date 21 December 2002, and to compare this with other prevalence studies in Sweden. The clinical data of the patients were collected from medical files at the medical care facilities in the county. For classification of MS the criteria by Poser were used. The diagnoses were scrutinised by neurologists. Based on the collected data, August 2004 the prevalence of definite/probable MS in Värmland is 151/105 (95% CI 136-165), for women 211/105 (95% CI 187-235), for men 89/105 (95% CI 73-105), resulting in a female to male ratio of 2,37. When comparing these results with prevalence numbers from Västerbotten County in the north of Sweden and Gothenburg respectively, our prevalence number reaches the level of that from Västerbotten, indicating that Värmland, as well as Västerbotten, is a high risk zone for MS. / <p>ISBN 91-7997-154-7</p>

Syftet: Syftet med studien var att kartlägga förekomst av subjektiv halitosis bland studenter på Hälsohögskolani Jönköping. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie där urvalet utfördesslumpmässigt genom ett stratifierat urval och datainsamling skedde via enkätutdelning. Enkätfrågornaberörde områden kopplade till halitosis som egenvård, livsstilsfaktorer samt personliga erfarenheter. Resultat: Totalt ingick 122 individer i studien, åldersintervallet för deltagarna var 20-53 år ochmedelåldern var 25 år. Studien visade att prevalensen av subjektiv halitosis bland studenterna var 15,6%. Av alla deltagare angav 89 % att de uppskattade att tandvårdspersonal påtalade dålig andedräkt vidbesök. För de individer som någon gång upplevt dålig andedräkt var andedräkten värst på morgonen. Individer med subjektiv halitosis blev oftare generade och kunde genom andras reaktion misstänka attde har halitosis, jämfört med individer som inte har subjektiv halitosis, skillnaden var statistiskt signifikant. Slutsats: Det fanns förekomst av subjektiv halitosis bland studenterna. Fortsatt forskninggenom kliniska undersökningar rekommenderas avseende samband mellan stress och halitosis hosstudenter.

Background: The population is getting older and the risk of pressure ulcers increases with increasing age. Pressure ulcers have a negative impact on the individuals and the society. The quality of life for individuals with pressure ulcers may be lower than for those without pressure ulcers. Aim: The purpose of the study was to map pressure ulcers in people 65 years or older at three point prevalence measurement in nursing homes in Västerbotten. Design: A quantitative study whit three point prevalence with 8256 participants. Prevalence and chi-2 distribution was analyzed. Methods: Secondary data from 8256 participants collected in the years 2000, 2007 and 2013, from care and nursing homes in county Västerbotten. Data were analyzed with Jamovi. Results: The study showed a prevalence of pressure ulcers of 5% and a association between pressure ulcers and pain that was statistically significant (p &lt;0,001). Conclusion: The study showed a trend of decreasing prevalence of pressure ulcers in nursing homes in Västerbotten during the years 2000 to 2013. However, no conclusion could be drawn if the pressure ulcers were due to pain or vice versa. Specific research is needed on subjects of pressure ulcers and pain.

Syfte: Syftet med studien var att med hjälp av en webbaserad enkätstudie ta reda på legitimerade optikers erfarenhet av synträning i Sverige, detta för att få en överblick hur svenska optiker jobbar med synträning. Metod: Studien är baserad på ett digitalt frågeformulär med 18 frågor, varav 16 kryssfrågor samt två skriftliga frågor som skickades ut till optikerförbundets 1460 medlemmar, den 12 april 2021. Två veckor senare skickades en påminnelse för att få in fler svar. Därefter sammanställdes och analyserades svaren. Resultat: Studien visade att 40% av optiker inte arbetade med synträning. Orsakerna till varför optiker inte ordinerade synträning var för att 39% upplevde “bristande erfarenhet eller ovana”, 18% “kunskapsbrist”, 17% ” tidsbrist”, 14% “brist på utrustning” och resterande 12% “ ingen på arbetsplatsen arbetar med synträning” samt “omotiverade patienter”.Hantering av patienter med samsynsproblem bland optiker med och utan akademisk vidareutbildning skiljde sig något. De optiker som inte hade någon akademisk vidareutbildning skickade färre remisser till ortoptist och ordinerade själva synträning till patienter i större utsträckning än optiker med akademisk vidareutbildning. Slutsats: Studien visar att optiker, generellt, sällan jobbade med synträning, och att majoriteten av enkätsvaren indikerar att flertal känner sig obekväma med att ordinera synträning. Detta på grund av bristande erfarenhet, kunskapsbrist, tidsbrist samt omotiverade patienter. / Purpose: The aim of the study was to, with help of a web-based survey, investigate Swedish certified opticians' experience of vision training, in order to get a view of how Swedish opticians work with vision training. Method: The study is based on a 18 questionnaire web-based survey that was distributed to 1460 members of the Swedish association of opticians. The questionnaire focused on how many opticians in Sweden prescribed vision training and why some chose not to. It also queried how often vision training is prescribed and how comfortable opticians were with prescribing vision training. Result: Among the 1460 members, 133 (9%) responded to the survey. The majority of the opticians, 40%, did not prescribe vision training due to lack of knowledge, time, equipment and unmotivated patients. The management of patients with vision problems differed among opticians. Opticians without further academic education tend to send fewer referrals to orthoptists and prescribe vision training to patients more often than opticians who had an extended academic education. Conclusion: Opticians rarely work with vision training and the majority of the opticians that work with vision training feel quite uncomfortable due to lack of experience or knowledge, time-constraints and unmotivated patients.