Syfte: Att studera prevalensen av samsynsproblem hos förstaårselever på optikerprogrammet, och jämföra med förstaårselever från ekonomihögskolan. Denna studie är tänkt att ligga till grund för en longitudinell studie av samsynsproblem hos optikerstudenter samt ekonomistudenter vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Metod: I studien deltog 15 optikerstudenter samt 15 ekonomistudenter, som läser första året vid Linneuniversitetet i Kalmar. Undersökningen inleddes med en anamnesenkät och sedan utfördes en binokulär synundersökning innehållandes tester av samsynen. Resultaten analyserades och jämfördes med normalvärden för att bestämma studentens eventuella vergens- eller ackommodationssyndrom. Resultat: Bland optikerstudenterna hade 6 studenter av 15 tendens till något av vergens- eller ackommodationssyndromen, och bland ekonomistudenterna hade 9 studenter av 15 tendens till något av vergens- eller ackommodationssyndromen. Slutsats: Denna studie visade en prevalens av samsynsproblem hos optikerstudenter på 40 % och hos ekonomistudenter på 60 %, vilket är något högre än tidigare studier. Att optikerstudenter skulle vara mer utsatta för samsynsproblem än andra studenter är något denna studie inte tyder på. Det vanligaste BV-syndromet bland optikerstudenterna var divergensinsufficiens (20 %), och hos ekonomistudenterna var divergensexcess (13,3 %), basic exofori (13,3 %), basic esofori (13,3 %) samt ackommodationsinsufficiens (13,3 %) de vanligaste syndromen.

Syftet med denna studie var att undersöka förekomst och svårighetsgrad av urininkontinens hos kvinnor och hur det påverkade deras dagliga liv. Syftet var vidare att studera om kvinnorna sökt hjälp för sin urininkontinens och om de var nöjda med den hjälp de erbjudits. Studien utgjordes av en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Populationen i studien omfattade alla de kvinnor över 18 år som under en dag besökte en framlottad vårdcentral i Dalarna. Totalt delades 416 enkäter ut, varav 397 besvarades och 368 inkluderades i studien. Ett validerat mätinstrument ICIQ-UI SF (The International Consultation on Incontinence Modular Questionnaire-Urine Incontinence Short Form) på svenska användes och två tilläggsfrågor konstruerades. Resultatet visar att 54% av kvinnorna besvärades av urininkontinens där ansträngningsinkontinens var den vanligaste typen. Kvinnorna hade urinläckage av mindre omfattning, liten mängd, och påverkan på dagliga livet var låg, dock var de kvinnor med blandinkontinens mera påverkade. En stor andel sökte inte hjälp för sin urininkontinens då de ansåg att besvären inte var så stora. De få kvinnor som sökt hjälp var nöjda med den hjälp de fått. Svårighetsgraden av urininkontinens enligt ICIQ-UI SF visade att övervägande delen av kvinnorna hade obetydliga till måttliga besvär. Resultatet tyder på att urininkontinens är ett dolt hälsoproblem.

Syfte: Undersöka prevalensen av katarakt hos hjälpsökande personer i Ghana. Jämföra prevalensen i olika åldrar, mellan höger och vänster öga samt en jämförelse med andra områden i världen. Metod: 74 kvinnor och 51 män deltog i studien med ett totalt deltagande på 125 personer. Medelåldern var 47±20 år, där åldrarna sträckte sig från 8 år till 87 år. Patienterna uppsökte själva någon av Vision For Alls undersökningsplatser. Med ett oftalmoskop som användes på ca 33 cm granskades kristallina linsen rakt framifrån. Rödreflexen graderades med en graderingsskala efter Mehra & Minassian (1988) om reflexen var helt klarröd. Eventuella opaciteter sågs som mörka områden. Graderingsskalan bestod av sju olika steg. Grad 0-1, med ingen eller punkter av opacitet. Grad 2-3, där katarakt fanns och täckte olika mycket av rödreflexen beroende på grad. Grad 4-5, där katarakten inte gick att bedöma på grund av afaki, dislokaliserad lins eller opacitet i hornhinnan.  Resultat: 99 personer av de 125 deltagande hade katarakt, grad 2-3, på båda ögonen. 91 procent hade katarakt i något eller i båda ögonen, 93 procent hos kvinnorna och 88 procent hos männen. Vanligaste graden för höger och vänster öga var 2,5 hos båda könen. Inget samband mellan stigande ålder och graden katarakt kunde ses. Mellan höger och vänster öga fanns det inget direkt samband, r = 0,56 och p > 0,05. Slutsats: Populationen undersökta i Ghana har en hög grad katarakt vilket kan bero på exponeringen av ultraviolettstrålning och/eller deras mörka pigment. Fler studier bör göras i bättre förhållanden för att utveckla och bekräfta studiens resultat.

Objective: The objective was to examine the incidence of constipation, and the preventive measures taken in relation with postoperative pain treatment with opioids at two orthopaedic surgery wards. Methods: The participants were patients that had undergone surgery in the back, hip or thigh. They were selected through systematic selection and a total of 46 electronic health records were examined. The factors investigated and tested for correlation with constipation were the usage of laxatives, daily fluid-intake and early mobilisation. Results: Totally, 26.1 % of the patients became constipated, and laxatives were prescribed to 65.2 % of the patients. Doctors prescribed 53.3 % of the laxatives, nurses 33.3 % and for the remaining 13.3 % it was uncertain who had written the prescription. Usage of laxatives seemed to cause constipation (p=0,025), whereas there was no correlation between constipation and early mobilization. The documentation regarding daily fluid-intake was insufficient and no correlation test could be performed. Conclusions: This study failed to demonstrate that usage of laxatives and early mobilization prevents constipation in patients postoperatively treated with opioids. There was a need for increased education about constipation and its preventing measures for health care workers.

Introduktion: Det har skett en ökning av skador sedan 90-talet kring styrketräning på gym. Då det finns positiva effekter att hämta från styrketräning så kommer det även finnas risker att skada sig. Det har visat sig att de mest frekventa områdena man skadar sig i är axel/skuldra och i ländryggen. Anledningarna till uppkomsten av skador varierar mellan överbelastning av vävnader, att man inte använder sig av rätt teknik eller att ett olycksfall sker. Det finns ett intresse för fysioterapeuter att veta mer om styrketräning då det används inom rehabilitering. Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga omfattningen av skador i samband med styrketräning på gym gällande lokalisation, frekvens och orsak. Metod: 120 enkäter delades ut till styrketränande individer på sammanlagt fyra olika gym i norra Sverige varav 102 kunde användas i studien. Resultat: 40% av alla deltagare i studie hade skadat sig under det senaste året, samt att var tionde person hade skadat sig fem gånger. 43% av alla skador som uppkommit skedde i axel/skuldra området, därefter i fallande ordning var det ländrygg, ben, arm, fot, thorakal och sist handen. Ingen hade skadat huvud/nacke. Orsaken till skada var uppdelad i teknikfel, olycksfall och överbelastning där 47% av alla skador var överbelastning. Konklusion: Resultatet av denna studie visade att 40% av deltagarna hade skadat sig i samband med styrketräning och var tionde person hade skadat sig fem gånger under det senaste året. Majoriteten av skadorna var lokaliserade i axel/skuldra området och nästan hälften av alla skador var överbelastningsskador.

Bakgrund: Renägande samer tillhör en av Sveriges minoriteter, vars arbetssituation kan medföra skador/besvär i rörelseapparaten. Tidigare studier visar att renskötande samer inte uppsöker vård, trots behov, till stor del på grund av bristande kompetens inom sjukvården och förtroendebrist. Fysioterapeuter har en betydande roll inom rehabilitering och skadeprevention, det förekommer inga studier i dagsläget om renägande samer och fysioterapi. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning renägande samer i Västerbotten har skador och/eller problem i rörelseapparaten och om de söker fysioterapeutisk vård för sina skador. Metod: En webbenkätstudie innehållande frågor gällande skador/besvär, uppsökande av vård, orsak till ej uppsökt fysioterapeut och om de kunde tänka sig besöka fysioterapeut i framtiden sammanställdes. Enkäten skickades till Västerbottens sju samebyars ordföranden vilka skickade vidare den till samebymedlemmarna. Resultat: 21 renägande samer (10 män, 11 kvinnor) besvarade enkäten. 90% sa sig ha/haft skada/besvär, 68,4% skadade sig i renskötselarbetet med en påverkan på renskötselarbetet median 5, IQR 2,5. 19% hade uppsökt fysioterapeut, 66,7% hade ej uppsökt akutsjukvård/primärvård, 85% hade inte uppsökt annan behandlingstyp och 76,2% kunde tänka sig uppsöka fysioterapeut i framtiden. De vanligaste anledningarna till att ej uppsökt fysioterapeut uppgavs vara tidsbrist och förtroendebrist tillsammans med dåliga tidigare erfarenheter. Konklusion: Majoriteten hade skador/besvär men uppsökte inte fysioterapeut trots behov, största orsaken angavs vara tidsbrist. Fler studier behövs för att undersöka varför besök uteblir och hur en individanpassad vård för renägande samer bör se ut för att fler ska kunna nyttja fysioterapi.

Syfte. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga förekomst av och faktorer av betydelse för förstoppning bland äldre personer med kognitiv nedsättning på särskilda boenden i Västerbotten. Bakgrund. Generellt har forskning om förstoppning inriktats på behandling, orsaker, ekonomiska konsekvenser och påverkan på livskvalitén. Så långt vi funnit finns en brist på studier om förstoppning hos personer med kognitiv nedsättning. Design. En kvantitativ tvärsnittsstudie. Metod. Denna studie ingår som en del av en större tvärsnittsstudie. Data samlades in genom instrumentet Multi-Dimensional Dementia Assessment Scale. Totalt uppfyllde 1469 vårdtagare inklusionskriterierna för denna studie. Frågorna har besvarats av personal som känner den boende bäst. Med förstoppning avses i denna studie att personalen har bedömt att vårdtagaren har trög mage. Resultat. I föreliggande studie framkom att 41 % av vårdtagarna var förstoppade. Av vårdtagare med förstoppning hade en signifikant högre andel benägenhet att bruka fysiskt våld (22,1% vs 15,8%), slå andra vårdtagare och personal (14,5% vs 10,0%) och skrika eller ropa ihållande (21,7% vs 14,3%). En signifikant högre andel av vårdtagare med förstoppning hade smärtor (63,6% vs 53,5%) och svår talrubbning (16,2% vs 8,3%).  Vidare framkom att en signifikant högre andel av vårdtagare med förstoppning saknar förmåga att gå självständigt (53,2% vs 34%) och är föremål för fysiska begränsningsåtgärder (21,6% vs 11,5%). Slutsats och betydelse för klinisk praktik. Med resultatet från föreliggande studie poängteras sjuksköterskors roll att tolka beteendesymtom som möjlig kommunikation om basala behov som exempelvis tarmtömning. Vår studie visar att det behövs mer forskning om hur personer med kognitiv nedsättning förmedlar sig för att kunna utveckla och förbättra vårdkvalitén för denna patientgrupp. Detta skulle kunna leda till att riskerna för felbehandling med läkemedel eller fysiska begränsningsåtgärder minskar. / Aim and objectives. The aim of this study was to chart the occurrence of and significant factors of constipation among residents with cognitive impairment that live in residential care settings in Västerbotten. Background. Most research on constipation focuses on treatment, causes, costs and how constipation affects the quality of life. Few scientific articles focus on residents with cognitive impairment that suffer from constipation. Design. A quantitative cross-sectional study Methods. This study was part of a larger cross-sectional study. Data was collected through the instrument Multi-Dimensional Dementia Assessment Scale. A total of 1469 residents met the inclusion criteria for this study. The questions has been answered by a member of the staff who knows the resident best. Constipation in this study is referred to that the staff has determined that the resident has constipation. Results. The study revealed that 41% of the total population were constipated. It also showed that a higher proportion in the group with constipation used physical violence (22,1% vs 15,8%), beat other residents(14,5% vs 10,0%) and screamed or shout persistently (21,7% vs 14,3%). It also revealed that a higher proportion in the group with constipation had more pain (63,6% vs 53,5%)  and more severe speech disorders (16,2% vs 8,3%) and often lacked the ability to walk independently (53,2% vs 34%) and were more often subjected to physical restraint (21,6% vs 11,5%).  Conclusion and relevance to clinical practice. This study highlights the nurses’ role in interpreting residents’ behavioral symptoms as possible communication about basic needs such as defecation. Our study also illustrates that more research is needed on how residents with cognitive impairment communicate, so that the quality of their care can be improved. This new research could minimize the risk of errors with medicines and decrease physical impairment.

Introduktion: Prevalens av dental erosion har ökat hos barn och ungdomar under 2000-talet och påverkas av olika livsstilsfaktorer, såsom ett ökat intag av sura drycker. Detta kan i sin tur påverka den orala hälsan och ge negativa konsekvenser.  Syfte: Syftet med studien är att studera vetenskaplig litteratur om prevalens och svårighetsgrad av dental erosion hos barn och ungdomar.  Frågeställningar: Hur ser prevalens och svårighetsgrad av dental erosion ut hos barn och ungdomar? Hur skiljer sig prevalensen av dental erosion mellan pojkar och flickor?  Metod: Litteraturstudie med sökningar i databaserna PubMed och CINAHL.  Resultat: Resultatet redovisade prevalens och svårighetsgrad av dental erosion i olika åldersgrupper hos barn och ungdomar mellan år 2001–2015. Skillnader har inte gått att fastställa då artiklarna i denna litteraturstudie utförts i olika populationsgrupper under olika tid. Bland de 16 resultatartiklar som i denna litteraturstudie kunde påvisa prevalens av dental erosion och könsskillnader sågs sju artiklar med signifikant skillnad mellan könen och nio där ingen signifikant skillnad kunde konstateras.  Konklusion: Prevalens och svårighetsgrad av dental erosion i samtliga åldersgrupper har förekommit med ett varierande resultat. Prevalens rapporterades var högre i primära tänder och sågs öka med åldern i permanenta tänder. Det kan inte dras en slutsats om det finns könsskillnader i prevalens av dental erosion.

Bakgrund: Det finns begränsat med forskning genomförd på sprintkanotister. De studier som genomförts rapporterade att ländrygg, bröstrygg och skuldra är de vanligaste skadelokalisationerna. Hittills har inte rapporterats hur skadorna påverkar träningsmängd och prestation. Syfte: Syftet var att kartlägga förekomsten av överbelastningsskador och dess påverkan på prestationsförmåga och träning för svenska elitsatsande sprintkanotister. Metod: En kvantitativ enkät användes för att genomföra en tvärsnittsstudie. Enkäter delades ut till 30 kvinnor och 42 män på en tävling som var uttagningsgrundande för landslaget. Enkäten som användes var en modifierad version av den svenska översättningen av OSTRC Overuse Injury Questionnaire. Datan analyserades med hjälp av statistikprogrammet SPSS där analysmetoderna Mann-whitney och Kruskall-wallis användes. Resultat: Totalt delades 75 enkäter ut och 72 svar kom in. Femtio (69%) kanotister rapporterade att de hade en överbelastningsskada. Den vanligaste skadelokalisationen var hand/underarm följt av skuldra, ländrygg och bröstrygg. Åtskilliga kanotister tränade trots överbelastningsskada och detta var mer vanligt bland kvinnor än män. Det fanns ett samband mellan mindre träningsmängd och mer smärta. Konklusion: En hög andel av kanotisterna rapporterade överbelastningsskador. Hand/underarm var den skadelokalisation som var vanligast bland kanotister medan ländrygg och skuldra var de som hade störst påverkan på träning och prestation. / Introduction: There is limited research on injury prevalence among sprint kayakers. The previous studies reported a high prevalence of overuse injuries located in the lumbar and thoracic spine and the shoulders. The injury impact on performance and training has not yet been reported. Purpose: The aim of this study was to investigate the prevalence of overuse injuries among elite sprint kayakers in Sweden and the impact of these on performance and training. Method: A quantitative questionnaire was used to perform a cross-sectional study. Questionnaires were distributed to 30 women and 42 men during a sprint kayak competition during wich the national team was to be selected. A modified version of the Swedish translated questionnaire OSTRC Overuse Injury Questionnaire was used. The statistic program SPSS was used for data analysis, and Mann-Whitney and Kruskall-Wallis were perfomed. Results: Seventy-five questionnaires were distributed and 72 kayakers responded. Fifty (69%) kayakers reported an overuse injury. The most common reported injury location was hand/forearm followed by shoulder, lumbar and thoracic spine. Several kayakers participated despite overuse injury, something which is more common among women than men. There was a correlation between less training hours and more pain among the kayakers. Conclusion: There is a high prevalence of overuse injuries reported among the sprint kayakers. Hand/forearm was the most common location of injury among the sprint kayakers, while the lumbar spine and shoulders had the biggest impact on performance and training.

Bakgrund: Det är sedan tidigare känt att muskuloskeletala besvär inom militären är vanligt förekommande. Forskning har visat att närmare 80 % av amfibiesoldaterna inom den svenska försvarsmakten upplever någon form av muskuloskeletal smärta inom en sexmånadersperiod. Inom den svenska försvarsmaktens grundkurs amfibie (GK Amf), där grundutbildade soldater får sin amfibiespecifika träning, saknades dock kartläggning gällande förekomsten av knäsmärta. Kunskapen om detta är viktig för prevention, framtida studier och även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Syfte: Syftet var att kartlägga förekomsten av självskattad knäsmärta inom den svenska försvarsmaktens fyra månader långa grundkurs amfibie. Metod: Studien byggde på en kvantitativ prospektiv observationsstudie av kohortdesign. 53 rekryter på Amfibieregementet i Berga inkluderades i studien under den 16 veckors långa GK Amf. Självskattningsformulär användes dels vid baslinjen samt vid veckovis uppföljning för att undersöka förekomst av knäsmärta. Resultat: Den totala prevalensen av upplevd knäsmärta under GK Amf var 81 % och medianen var 28%. Av samtliga 53 rekryter som riskerade smärta upplevde 42 av dem minst en episod av smärta, vilket innebar att den totala incidensen av knäsmärta under GK Amf var 79 %. Konklusion: Studien visade att förekomsten av upplevd knäsmärta var mycket hög under GK Amf. Eftersom det framkommer i studien att förekomsten av självskattad knäsmärta är hög är det relevant att i framtiden studera prevention och riskfaktorer för knäsmärta inom populationen. / Background: It is previously known that musculoskeletal disorders are common within the military population. Research has shown that almost 80 % of the marines within the Swedish Armed Forces experience some kind of musculoskeletal pain during a period of 6 months. However, mapping of the occurrence of knee pain during the Swedish Armed Forces marine training course “grundkurs amfibie” (GK Amf), where soldiers with basic training receive their marine specific training, was previously missing. This knowledge is important regarding prevention, future research and from a socio-economic perspective. Aim: The aim of this study was to map the occurrence of self-reported knee pain during the Swedish Armed Forces four-month long GK Amf. Method: This study was based on a quantitative prospective observational study of cohort design. 53 recruits participating in the 16-week GK Amf at the Amphibious regiment located in Berga were included in the study. Selfassessment questionnaires were used both at baseline and at weekly follow-ups to investigate the occurrence of knee pain. Results: The total prevalence of perceived knee pain during the GK Amf was 81 % and the median was 28 %. 42 of the total 53 recruits at risk of pain experienced at least one episode of pain, which made the total incidence of knee pain during the GK Amf 79 %. Conclusion: This study demonstrated that the occurrence of self-reported knee pain was very high during the GK Amf. Based on these findings, it is relevant to study prevention and risk factors for knee pain within this population in the future.