Introduktion: Sexuella övergrepp är ett omfattande folkhälsoproblem som för med sig stora samhällsekonomiska kostnader samtidigt som det får en rad allvarliga psykosociala hälsoproblem för offren. I Sverige är den mest utsatta gruppen unga tjejer och majoriteten av sexuella övergrepp bland unga begås av jämnåriga förövare. Trots det saknas forskning kring sexuella övergrepp bland unga jämnåriga. Studien syftar därför till att studera förekomst, bakgrundsfaktorer och hälsoaspekter av utsatthet för sexuella övergrepp av en jämnårig och undersöka om det förekommer könsskillnader gällande olika hälsoaspekter.   Metod: Studien är en tvärsnittsstudie som baseras på datamaterial som samlades in till den nationella kartläggningen ”våld mot barn 2016”, med ett deltagarantal på 4741 elever (ca 15-17 år).  Studien presenterar beskrivande statistik som prevalenser och korsanalyser (Chi-2-test). Binära logistiska regressioner har gjorts för att analysera om utsatthet för sexuella övergrepp av jämnårig är relaterat till specifika bakgrundsfaktorer samt olika hälsoaspekter. Till sist justerades bakgrundsfaktorer och hälsoaspekter genom multivariata logistiska regressionsanalyser för att kontrollera för kön, boendesituation, funktionsnedsättning, föräldrarelaterade faktorer, födelseland och familjeekonomi. Resultat: Nästan var tredje flicka och knappt var tionde pojke har utsatts för sexuella övergrepp av en jämnårig. De bakgrundsfaktorer som är starkt relaterade till sexuella övergrepp av jämnårig är att vara flicka, ha en funktionsnedsättning, ha en förälder med egna problem och att inte bo med båda sina föräldrar. Var femte elev som hade utsatts för sexuella övergrepp av en jämnårig var samtidigt multiutsatt. De som utsatts för sexuella övergrepp av jämnåriga hade sämre utfall i alla hälsoaspekter än de som inte utsatts för det och alla hälsoaspekter var vanligare hos flickor jämfört med pojkar. Slutsats: Majoriteten av alla typer av sexuella övergrepp begås av en jämnårig samtidigt som sexuella övergrepp av jämnårig sågs ha oberoende effekt på mental hälsa. En femtedel av de som utsatts för sexuella övergrepp av jämnårig är dock multiutsatta och behöver uppmärksammas mer då tidigare forskning visat att den här gruppen är extra sårbar och drabbas av psykisk ohälsa i större utsträckning än de som inte är multiutsatta. Den här studien har bidragit med kunskap om en grupp som tidigare inte har studerats enskilt och den här nya kunskapen kan komma till användning i det våldspreventiva arbetet på alla nivåer i samhället.

Bakgrund: Restless legs syndrome (RLS) är en vanligt förekommande, underdiagnostiserad neurologisk sjukdom som orsakar lidande hos individen. Distriktssköterskor i telefonrådgivning utgör ofta första patiententkontakten med primärvården. Studier gällande distriktssköterskors erfarenhet av individer med RLS-associerade symtom och behandlingsbehov saknas varvid stort behov sågs av studien för ökad identifiering av dessa individer.  Syfte: Syftet var att beskriva hur distriktssköterskor erfar symtombild och behandlingsbehov hos individer med RLS-associerade besvär vid telefonrådgivning inom primärvården med fokus på möjligheter och hinder utifrån 4-habits kommunikationsmodell.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys genomfördes med 16 sjuksköterskor och distriktssköterskor yrkesverksamma i sex svenska regioner inom primärvården. En deduktiv ansats utifrån 4-habits kommunikationsmodell genomfördes.  Resultat: Resultatet presenteras utifrån kommunikationsmodellens delar; Investera i början innefattar; Patientmötets påverkansfaktorer, Försöka förstå patientens RLS-associerade symtom och Erfarenhet av RLS-associerade symtom. Ta reda på patientens perspektiv; Patientens symtombeskrivning som utgångspunkt och Symtomens inverkan på patientens livssituation. Visa empati; Förhålla sig till patientens situation och Tillitens betydelse i patientmötet. Investera i slutet; Triagering av patienter med RLS-associerade symtom, Egenvårdsrådgivning vid RLS-associerade symtom och Samsyn i slutet av samtalet. Slutsats: 4-habits kommunikationsmodell utgjorde struktur i distriktssköterskornas telefonrådgivningsarbete. Distriktssköterskorna lyssnade och ville förstå patienter med RLS-associerade symtom men begränsad kunskap avseende symtom och behandlingsbehov samt tidspress var hindrande faktorer. / Background: Restless legs syndrome (RLS) is a common, underdiagnosed neurological disease that causes great suffering. Primary healthcare nurses in telephone counseling are often patient's first contact with primary care. Studies regarding primary healthcare nurses experiences of individuals with RLS-associated symptoms and treatment needs are lacking. This study could contribute to increased awareness.  Purpose: The purpose was to describe how primary healthcare nurses experience symptoms and treatment needs of individuals with RLS-associated symptoms during telephone counseling in primary care with focus on opportunities and obstacles based on the 4-habits model. Method: A qualitative interview study with content analysis was conducted with 16 nurses working in six Swedish regions within primary healthcare. A deductive approach based on the 4-habits communication model was carried out. Results: Opportunities and obstacles in the primary healthcare nurses telephone counseling work, were identified based on the different parts of the 4-habits model; Invest in the beginning, elicit the patient's perspective, demonstrate empathy and invest in the end.  Conclusion: The 4-habits model contribute to primary healthcare nurses telephone counseling. The nurses listened and wanted to understand patients with RLS-associated symptoms, but limited knowledge regarding symptoms and treatment needs as well as time pressure were hindering factors.

This cross-sectional postal survey explores the relationship between musculoskeletal painand level of education in Ullensaker municipality. We used a Standard Nordic Questionnaire(SNQ) to register self-reported musculoskeletal pain in 3325 persons in 2004 (participationrate 55 %). We registered educational level and a series of other demographic and life-stylevariables as well as functional ability and subjective health complaints. We found in thisstudy that educational level and musculoskeletal pain is associated. People with loweducational levels are prone to have more musculoskeletal pain than persons with highereducation. When it comes to musculoskeletal pain that is limiting persons in their daily tasksthe difference is even larger between persons with low educational level and persons withhigher education / I en postal tverrsnittstudie har vi undersøkt forholdet mellom muskelsmerter ogutdanningsnivå i Ullensaker kommune. Vi brukte et standardisert spørreskjema ommuskelsmerter (også kalt Ørebro-skjemaet) og fikk svar fra 3325 personer (svarprosent55%). Vi registrerte utdanningsnivå og en rekke andre demografiske- og livsstilsvariablesamt funksjonsevne og subjektive helseplager. Vi fant i denne studien ensammenheng mellom utdanningsnivå og muskelsmerter. Personer med lavtutdanningsnivå har mer muskelsmerter enn personer med høyere utdanning. Når detgjelder å bli hindret i sine daglige aktiviteter av smertene er forskjellene enda størremellom de med lav utdanning og de med høy utdanning / <p>ISBN 978-91-85721-43-6</p>

Normally swallowing occurs completely without effort. Should the act of swallowing for some reason be impaired, it becomes difficult to eat and drink. Dysphagia is the medical term for eating and swallowing disorders. Dysphagia is common in people with dementia, but the prevalence is not yet fully evaluated. The most common cause of death in people with dementia is aspiration pneumonia, which can be caused by dysphagia. In Sweden investigation and treatment of dysphagia are performed by speech and language pathologists (SLPs) but few of them work with dementia care. This study aims to identify the prevalence of dysphagia in people with dementia, living in a nursing home. The screening methods SSA-S and LtL were used to test the swallowing of 38 participants between 68-96 years of age (M = 86 years). To examine the participants’ oral health the risk assessment tool ROAG was used. When tested with the water swallowing test SSA-S 71,1% of the participants showed signs of aspiration, 36,8% had an oral transit time over 5 seconds, measured with LtL and 92% of the participants had an affected oral health, showing one or more symptoms of severity grade 2 according to ROAG. When adding up the results from the two screening tests a total of 86,8% of the participants showed signs of some kind of swallowing difficulty. Correlation analysis did not show any statistically significant correlations between SSA-S, oral transit time, oral health, or age. The present study found that there is a great need for interventions from speech and language pathologists in people with dementia. / Normalt sker sväljning helt utan ansträngning. Skulle sväljningen av någon anledning inte fungera som den ska, blir det svårt att äta och dricka. Den medicinska termen för ät- och sväljsvårigheter är dysfagi. Dysfagi är vanligt hos personer med demens men det är ännu inte helt kartlagt hur vanligt det är. Hos personer med demens är den vanligaste dödsorsaken aspirationspneumoni, vilket kan orsakas av dysfagi. I Sverige är det logopeder som utreder och behandlar dysfagi men det är få som är verksamma inom demensvården. Den här studien syftar till att kartlägga förekomst av dysfagi hos personer med demenssjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Med screeningmetoderna SSA-S och LtL genomfördes undersökningar av sväljförmågan hos 38 personer mellan 68-96 års ålder (M = 86 år). För att undersöka deltagarnas munhälsa användes riskbedömningsverktyget ROAG. Av deltagarna fick 71,1 % utslag på vattensväljningstestet SSA-S, 36,8 % hade en oral transporttid över 5 sekunder, mätt med LtL och 92 % av deltagarna hade en nedsatt munhälsa med ett eller flera symptom av grad 2 i munhålan, enligt ROAG. Vid sammanräkning av resultaten från de två screeningtesten uppvisade totalt 86,8 % av deltagarna tecken på någon form av sväljsvårighet. Korrelationsberäkningar visade inga statistiskt signifikanta samband mellan resultat på SSA-S, oral transporttid, munhälsa eller ålder. Studien visar på ett stort behov av logopediska insatser hos gruppen personer med demenssjukdom.