Studies that expressly define the roles of related service providers in inclusive schools are limited. The purpose of this phenomenological study was to examine the lived experiences of related service providers, specifically occupational therapists, physical therapists, and speech and language pathologists, who practice in an inclusive education setting. An objective was to examine their attitudes and beliefs toward inclusion. This study used role theory as the theoretical framework. Tenets of role theory were used to explain how related service providers have come to understand their roles and responsibilities in the inclusion setting. Purposeful and snowball sampling yielded 10 participants who participated in semi-structured interviews. Data were analyzed using a multistep, phenomenological analysis method. The participants' descriptions of their involvement in inclusion revealed 7 themes: Expert/consultant, evaluator, direct service provider, mainstreaming, methods of collaboration, member of a multidisciplinary team, and documentation. Findings suggest a strong correlation between the perceived roles of the participants and the generic roles reported in the literature. Three themes emerged from their descriptions of their attitudes toward inclusion: general definition of inclusion, social/behavioral effects on inclusion, and barriers to inclusive education. The participants' views on the behavioral and social impact of inclusive education were mixed. Findings inform stakeholders about the day to day experiences of related service providers in an inclusion setting. This study represents a steppingstone toward increasing awareness of school-based professionals' contributions to the educational experience of special education students.

In neuro surgery, the expression awake surgery generally refers to tumour surgery in the brain while the patient is concious. At Akademiska Sjukhuset, Uppsala, it is today standard to perform awake surgery on tumours located in the dominant left hemisphere while awake. However, regarding awake surgery in the non-dominant right hemisphere it is not clear what functions should be tested and how this should be done. A test battery for awake surgery in the right hemisphere should be developed like the test that are used in awake surgery in the left hemisphere. Science recommends awake surgery in the right hemisphere which already being done around Europe. As patients with brain tumours have a good prognosis post operative it is important to retain, or ameliorate, their quality of life. This literature study’s main purpose is to present which functions, important for language and communication, are located in the right hemisphere. The study also intends to account for testing of these functions intraoperatively, after rightsided stroke and on persons with right hemisphere lesions. The functions are many in number, essential for maintaining the quality of life but some are difficult to test. According to the literature study, the functions that appeared most significant are neglect and pragmatic with its functional, social and communicative effects. More research on the right hemispherical functions and how they are organized is necessary. The work intends to be the basis for continued development of awake surgery tests in the right hemisphere in Akademiska Sjukhuset, Uppsala. / Inom neurokirurgin avser uttrycket vakenkirurgi oftast tumörkirurgi i hjärnan samtidigt som patienten är vid fullt medvetande under ingreppet. Vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala är det standard att operera tumörer belägna i den språkligt dominanta vänstra hemisfären i vaket tillstånd medan man vid en del andra centra även förespråkar vakenkirurgi i den icke-språkligt dominanta högra hemisfären. Det är emellertid inte klarlagt vilka funktioner som i så fall bör testas och hur detta ska gå till. Ett testbatteri vid vakenkirurgi i höger hemisfär skulle behöva utvecklas likt det test som används vid tumörer i vänster hemisfär. Vakenkirurgi i höger hemisfär genomförs i dag på enstaka center i Europa. Då patienter med hjärntumörer kan ha en god prognos postoperativt är det angeläget att behålla, eller förbättra, deras livskvalitet. Denna litteraturstudies huvudsakliga syfte är att presentera vilka funktioner, viktiga för språk och kommunikation, som är lokaliserade i höger hemisfär. Studien redogör också för testning av dessa funktioner intraoperativt, efter högersidig stroke och på personer med högerhemisfäriska skador. Funktionerna är många till antalet, viktiga för att bibehålla livskvaliteten men en del även svårtestade. Enligt vår litteraturgenomgång är de funktioner som framstått som mest betydelsefulla neglekt och pragmatik med dess funktionella, sociala och kommuniktiva påverkan. Mer forskning om höger hemisfärs funktioner och hur dessa är organiserade behövs. Arbetet ämnar ligga till grund för fortsatt utveckling av vakenkirurgitest i höger hemisfär på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

It is important to know patients’ expectations and experiences concerning their medical visits in order to facilitate health care improvements (Socialstyrelsen, 2006; Sveriges kommuner och landsting, n.d.). There are however no studies available dealing with Swedish caretakers’ expectations of their children’s first contact with a speech and language pathologist (SLP), nor studies dealing with whether or not their expectations were met and their experiences of the visit. Thus the aim of the present study was to acquire knowledge about this to determine whether or not the given health care is satisfying and if there are any areas in need of improvement. The material consisted of two questionnaires and a telephone interview. In total, 20 caretakers filled out the questionnaire prior to the visit. Of these, 15 also filled out the questionnaire after the visit and 8 participated in the interview. The results of the study show that the caretakers’ expectations were met to a high degree and that they were highly satisfied with the visit. Moreover, this contentment seemed to coincide with their experience of met expectations. The caretakers expected the SLP to share an evaluation of the child’s speech and language and to give much information (e.g. about the child’s speech and language and communicative adjustments), that the child’s pre-school would be contacted and that the caretakers would be provided with material for home exercises, advice and support. Of great importance for a positive experience was also the SLP’s personality and that there was enough time during the visit. The level of worry and the perceived need for SLP consultations decreased after the visit. The caretakers’ expectations were not met regarding information about the purpose of the testing, the level of difficulty of a specific test, pre-school contacts, material for home exercises, waiting times and support. The information about the presence and level of difficulties as well as a possible diagnosis were not clear to several of the participants. The results show that there are certain aspects that are important in order for first contacts with a SLP to reach a high quality. Among these are the SLP’s approach and that the SLP provides an assessment, good advice and material for home exercises. There are however some areas in need of improvement that should be considered by SLPs, for example regarding waiting times, support, preschool contacts and information about the children’s difficulties. The results and conclusions emanating from this study should however be treated with some caution due to a low number of participants. / Det är viktigt att undersöka patienters förväntningar inför och upplevelser av vårdbesök för att möjliggöra förbättringar inom hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen, 2006; Sveriges kommuner och landsting, u.å.). Det saknas studier angående vad vårdnadshavare till svenska barn har för förväntningar inför sina barns nybesök hos logoped för utredning av tal och språk, huruvida förväntningarna infrias samt hur de upplever besöket efteråt. Syftet med föreliggande studie var således att få mer kunskap om detta för att utröna om den vård som ges är tillfredställande och om det finns möjliga förbättringsområden. Material för datainsamling utgjordes av en enkät som besvarades inför besöket, en enkät som besvarades efter besöket samt en intervju via telefon efter besöket. Totalt deltog 20 vårdnadshavare som svarade på enkäten inför besöket, av dessa 20 besvarade 15 deltagare enkäten efter besöket och åtta deltog i telefonintervjun.    Studiens resultat visade att vårdnadshavarnas förväntningar motsvarades i hög grad. De var även i hög grad nöjda med besöket och denna nöjdhet förefaller sammanhänga med deras upplevelse av motsvarade förväntningar. Vårdnadshavarna förväntade sig att logopeden skulle delge en bedömning av barnets tal och språk och ge mycket information (t.ex. om barnets tal och språk samt kommunikativa anpassningar), att kontakt skulle tas med barnets förskola samt att vårdnadshavarna skulle få material för hemträning, tips och råd och stöd med att komma igång med träningen. Av stor vikt för upplevelsen, utöver ovan nämnda aspekter, var även hur logopeden var som person, hur denne bemötte barnet och vårdnadshavaren samt att tid fanns under besöket. Deltagarnas oro och upplevda behov av logopedkontakt minskades efter besöket. Deltagarnas förväntningar motsvarades inte beträffande information om testernas syfte, ett tests svårighetsgrad, kontakt med förskolan, material för hemträning samt väntetider och stöd. Information om förekomst av svårigheter hos barnet samt eventuell diagnos och grad av svårigheter upplevdes inte som tydlig för ett flertal deltagare.  Resultaten pekar på att det finns vissa aspekter som troligtvis bidrar till att logopediska nybesök uppnår en god kvalitet, bland annat logopedens bemötande samt att logopeden ger en bedömning, tips och råd samt material för hemträning. Det finns dock även några förbättringsområden som logopeder bör beakta, exempelvis beträffande väntetider, stöd, kontakt med förskolan och information om barnets svårigheter. Resultat och slutsatser bör dock tolkas med försiktighet på grund av lågt deltagarantal.

Normally swallowing occurs completely without effort. Should the act of swallowing for some reason be impaired, it becomes difficult to eat and drink. Dysphagia is the medical term for eating and swallowing disorders. Dysphagia is common in people with dementia, but the prevalence is not yet fully evaluated. The most common cause of death in people with dementia is aspiration pneumonia, which can be caused by dysphagia. In Sweden investigation and treatment of dysphagia are performed by speech and language pathologists (SLPs) but few of them work with dementia care. This study aims to identify the prevalence of dysphagia in people with dementia, living in a nursing home. The screening methods SSA-S and LtL were used to test the swallowing of 38 participants between 68-96 years of age (M = 86 years). To examine the participants’ oral health the risk assessment tool ROAG was used. When tested with the water swallowing test SSA-S 71,1% of the participants showed signs of aspiration, 36,8% had an oral transit time over 5 seconds, measured with LtL and 92% of the participants had an affected oral health, showing one or more symptoms of severity grade 2 according to ROAG. When adding up the results from the two screening tests a total of 86,8% of the participants showed signs of some kind of swallowing difficulty. Correlation analysis did not show any statistically significant correlations between SSA-S, oral transit time, oral health, or age. The present study found that there is a great need for interventions from speech and language pathologists in people with dementia. / Normalt sker sväljning helt utan ansträngning. Skulle sväljningen av någon anledning inte fungera som den ska, blir det svårt att äta och dricka. Den medicinska termen för ät- och sväljsvårigheter är dysfagi. Dysfagi är vanligt hos personer med demens men det är ännu inte helt kartlagt hur vanligt det är. Hos personer med demens är den vanligaste dödsorsaken aspirationspneumoni, vilket kan orsakas av dysfagi. I Sverige är det logopeder som utreder och behandlar dysfagi men det är få som är verksamma inom demensvården. Den här studien syftar till att kartlägga förekomst av dysfagi hos personer med demenssjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Med screeningmetoderna SSA-S och LtL genomfördes undersökningar av sväljförmågan hos 38 personer mellan 68-96 års ålder (M = 86 år). För att undersöka deltagarnas munhälsa användes riskbedömningsverktyget ROAG. Av deltagarna fick 71,1 % utslag på vattensväljningstestet SSA-S, 36,8 % hade en oral transporttid över 5 sekunder, mätt med LtL och 92 % av deltagarna hade en nedsatt munhälsa med ett eller flera symptom av grad 2 i munhålan, enligt ROAG. Vid sammanräkning av resultaten från de två screeningtesten uppvisade totalt 86,8 % av deltagarna tecken på någon form av sväljsvårighet. Korrelationsberäkningar visade inga statistiskt signifikanta samband mellan resultat på SSA-S, oral transporttid, munhälsa eller ålder. Studien visar på ett stort behov av logopediska insatser hos gruppen personer med demenssjukdom.