No description available.

The aim of this study was an attempted elucidation of the possible pathogenic role of life events in the onset and development of depression. Although several authors seem to agree that the impact of life events should be seen in relation to the person experiencing them, no comprehensive studies have been published so far where life events have been analysed in relation to the vulnerability of the individual who becomes depressed. The present study was inspired by Freud’s concept of ”Ergänzungsreihe”, and was based on the general assumption that biological as well as psychological and social factors contribute greatly to modifying an individual’s vulnerability to external events. To test this hypothesis the occurrence of life events was studied by means of a semistructured interview in a consecutive series of 206 depressed patients of both sexes treated as in- or outpatients, and the results have been analysed in relation to a series of variables which could be assumed to be of importance in modifying the vulnerability of the patients. The main hypothesis was that the more vulnerable the individual was in relation to each of the investigated factors, the fewer events would be necessary to produce a depressive breakdown and the more negative would be the experience of such events. Biological, psychological and clinical variables were taken into account in different parts of the present study. The results support the view that the impact of life events should be seen idiosyncratically and in relation to the specific vulnerability of each individual. Furthermore the study illustrates a fruitful approach for further studies aimed at a closer understanding of the role of external events in the development of a depressive illness. / digitalisering@umu

No description available.

No description available.

På uppdrag av psykiatriska kliniken Höglandet är denna hypotesbaserade studie sammanställd för att undersöka och jämföra framtagna data, som visar diagnoskategorier och huvuddiagnoser på respektive öppenvårdsmottagning och totalt. På höglandet finns det fyra mottagningar och tanken med studien är att kartlägga dels de 20 största diagnoskategorierna, dels de 10 vanligaste huvuddiagnoserna inom den specialiserade öppenvården.   Syftet med studien är att identifiera skillnader mottagningarna emellan och det har gjorts med hjälp av en sekundäranalys, där data redan insamlad av andra, har sorterats och granskats för att få fram ett resultat.   Studien har lett till svar som visar markanta skillnader, men även likheter. Kategorin F90 – Hyperaktivitetsstörningar och huvuddiagnosen F90.0B – ADHD har visat sig vara data som är extra intressant att granska. Det har även funnits mottagningar som visat stor mängd data av specifika huvuddiagnoser som inte ska kodas inom öppenvården. Detta har medfört följdfrågor angående var­för utfallet ser ut på det här sättet?   Data visar också att både diagnoskategorier och huvuddiagnoser totalt sett ser ungefär lika ut när jämförelse görs av vardera mottagningen, med några få undantag. Det finns ett par skillna­der när vi jämför mottagningar som ligger närmast varandra i antal patienter, vilket är intressant.   Det som bör uppmärksammas, och som vi tycker är väsentligt med tanke på vårt kommande yrke, är att det förekommer kodning av F41.1 – Generaliserat ångestsyndrom. Denna huvud­diagnos ska inte användas inom den specialiserade öppenvården enligt klinikens rutiner. / This hypothesis-based study is about mapping and comparing diagnostic categories and main diagnoses at the psychiatric clinic Höglandet. The clinic has four outpatient receptions, and we are mapping the 20 biggest diagnostic categories and the 10 most common main diagnoses in the outpatient care.   The purpose is to identify differences between the receptions, and to be able to do that we have used a secondary analysis. To get the results that we wanted, we sorted and examined data, that already had been collected by others.   The results show remarkable differences, but also equalities. Category F90 – Hyperactivity dis­order and main diagnosis F90.0B – ADHD is two sorts of data that has been especially inte­r­esting to review. Some receptions show a large amount of data over specific main diagnoses that should not be used in outpatient care. This information gives us more questions; why, and how could this happen?   The data also shows that both diagnostic categories and main diagnoses as a total, has been approximately the same, when comparing each reception. Only a few exceptions were found. When we compared receptions that had similar number of patients, we found a couple of differences and that was interesting.   Due to our future profession, it should be noted that F41.1 – Generalized anxiety disorder occurs. This main diagnosis should not be used in specialist psychiatry, which is why we should pay attention to this data. / <p>Examen i vårdadministration, Yh-utbildning: 20 Yhp.</p>

No description available.

No description available.

Denna uppsats syftar till att lyfta fram unga kvinnor med självskadebeteende och deras levda erfarenheter och upplevelser av svensk psykiatrivård. Vi ämnar undersöka hur kvinnorna upplever bemötandet av vårdpersonalen, vilka handlingsalternativ de upplever har varit möjliga i kontakten med densamma och hur detta påverkat deras syn på sig själva. Vidare vill vi förstå hur kvinnorna upplever att deras vård påverkat deras syn på framtiden. Materialet har vi samlat in genom kvalitativa intervjuer med tre unga kvinnor som varit i kontakt med psykiatrin på grund av deras självskadebeteende. Både teori och metod tar i stor utsträckning avstamp i det fenomenologiska perspektivet. I analysen framkom det att kvinnorna ofta upplevde att de inte blev tagna på allvar eller lyssnade till. Kvinnorna upplevde att handlingsalternativen till en början var begränsade och att de därför överlämnade vården i läkarnas händer. Diagnoserna de fick gav dem med tiden en viss motmakt i mötet med personalen. Diagnoserna gav dem även ökad förståelse för dem själva och möjliggjorde en distinktion mellan dem och deras sjukdomar. Två, av de tre kvinnorna, ser ljust på framtiden medan den tredje kvinnan har svårt att veta vad hon kan förvänta sig av framtiden.

Tvångsvård inom psykiatrin tillämpas runt om i världen när patienter inte bedöms kunna fatta adekvata beslut om sin egen omvårdnad. Tvångsåtgärder är ett mycket känsligt förfarande där patienten lätt utsätts för övergrepp och kränkningar när åtgärder vidtas utan hans eller hennes medgivande. Vi ville belysa patienters erfarenheter av tvångsåtgärder inom psykiatrin och på så vis ta reda på om eller hur vårdpersonal skulle kunna tillämpa denna kunskap för att förbättra vården. Denna systematiska litteraturstudie har gjorts med syftet att ta reda på hur dessa patienter upplever de tvångsåtgärder som de utsatts för. Studien omfattar sju artiklar som berör ämnet och har valts ut från tre databaser, PubMed, PsycInfo och Cinahl, från sökkriterierna ”commitment of mentally ill”, ”psychiatric patients”, ”involuntary commitment” och ”attitude”, beroende på vilka termer databasen rekommenderade. Artiklarna analyserades och fyra gemensamma teman belystes. Resultaten tyder på att många kränkningar sker vid tvångs-omhändertagande, men att flertalet patienter i efterhand accepterar den tvångsvård de utsatts för. De aspekter som påverkar upplevelsen positivt tycks vara god information, goda relationer med personalen samt delaktighet i vården. Just känslan av delaktighet och begriplighet, i linje med begreppet KASAM, framstår enligt resultaten som viktig för patienter som utsätts för tvångsvård.

Denna uppsats har som mål att undersöka om, och i så fall hur, gestaltningen av psykopaten på film skiljer sig från psykiatrins beskrivning. Uppsatsen tar även upp människosynens påverkanpå dramaturgi och gestaltning. Den hermeneutiska analysen görs på tre amerikanska produktioner: American Psycho (Mary Harron, 2000), Basic Instinct (Paul Verhoeven, 1992) och Halloween(Rob Zombie, 2007). Analysen grundar sig främst på psykiatriska teorier av Robert D. Hare och filmteorier av Wayne Wilson. Slutsatsen i uppsatsen är, att filmerna baserar sina karaktärer på de karaktärsdrag psykiatrin anser vara typiska för psykopaten, men adderar faktorer till karaktären. Detta görs för att uppnå ökad underhållning och spänning. Dramaturgin påverkas starkt av den psykologiserande människosynen i filmerna, som fokuserarpå begär och instinkter.