Inledning: Att som sjuksköterska arbeta med patienter som vårdas mot sin vilja kräver stor inlevelseförmåga. Mötet med denna patientgrupp gör att sjuksköterskorna utsätts för tvivel och osäkerhet huruvida den vård som erbjuds är till gagn för patienten.  Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelse av sluten psykiatrisk tvångsvård. Metod: En systematisk litteraturstudie har genomförts. Åtta vetenskapliga artiklar publicerade från år 2000 och framåt inkluderades. Materialet bearbetades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Patienternas upplevelse av sluten psykiatrisk tvångsvård innefattar både negativa och positiva aspekter. Dessa upplevelser sammanfattas till; respektlös behandling, bristande vårdkvalitet, utebliven bekräftelse, fråntagen autonomi, isolering och positiva vård-upplevelser. Slutsatser: Bemötandet spelar en central roll i hur patienter upplever tvångsvården.

När du fyller 18 år i Sverige förväntas du bli vuxen. Det är en utmanande period i livet då mycket händer och förändras. För de som lider av någon form av psykisk ohälsa och är i behov av kontakt med psykiatrin innebär denna period att man måste byta vård från Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) till Vuxenpsykiatrin. Syftet med denna uppsats var attundersöka hur unga vuxna upplever övergången från BUP till vuxenpsykiatrin i Sverige och vilka behov de har under den processen. Fyra halvstrukturerade intervjuer hölls med fyra kvinnor mellan 20-26 år. Efter en konventionell innehållsanalys av intervjuernaframträdde sex kategorier: Oro över att ersätta trygg relation, Känslan av att börja om, Ansvarig för min egen vård, Att vara oförberedd, Fortsatt stöd under övergång är viktigt för individen och Tvingats in i psykiatrins mall vilka tillsammans genererade temat Att tvingas in i ovisshet. Övergången innebar främst att motvilligt lämna en trygg relation som man etablerat med sin vårdkontakt för att hamna i en period av ovisshet och osäkerhet kring framtiden. De uppgav att mer information var nödvändigt för att känna sig trygg med ny personal och för att ha en möjlighet att kunna ta ställning till den vård som tillhandahålls individen.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2009.

Childhood maltreatment is connected to increased risk of violent offending and psychopathology. Mentalisation and emotion regulation are reduced in individuals who have experienced severe childhood maltreatment, and are involved in violent behaviour and psychotic disorders. The current study investigated if childhood maltreatment is more prevalent and more severe in forensic psychiatric patients than in community controls, if those who have committed violent acts that are more severe report a higher severity of childhood maltreatment, and if mentalisation and emotion regulation are reduced in forensic psychiatric patients. Four types of childhood maltreatment, neglect, psychological, sexual and physical abuse, were investigated separately with the use of the Childhood Experience of Care and Abuse semi-structured interview. All types of childhood maltreatment were more prevalent and more severe in forensic psychiatric patients as compared to community controls.The results suggest that different types of childhood maltreatment have different effects on mentalisation, emotion regulation and violence. Forensic psychiatric patients had lower mentalisation scores and higher emotion dysregulation. There was no significant relationship between severity of childhood maltreatment and severity of violence. / Stockholm Forensic Psychiatry Project

<p>Spiseforstyrrelser og fysisk aktivitet i ikke-kliniske utvalg</p><p>Hovedmålsetningen med avhandlingen var å studere spiseforstyrrelser og fysisk aktivitet i ulike ikke-kliniske utvalg. Det første steget omfattet mulige relasjoner mellom skårer på treningsavhengighet, fysisk aktivitet, og kjønn, mens det andre steget inkluderte screening av spiseforstyrrelser, samt aspekter av forstyrret spiseadferd og deres forhold til fysisk aktivitet, personlighetstrekk, kjønn og alder.</p><p>Studien viste med Artikkel I at kvinner som trener mange timer i uken skilte seg tydelig fra kvinner som trente få timer i uken når det gjaldt skårer på treningsavhengighet. Artikkel II viste kjønnsforskjeller i motivasjon til å drive fysisk aktivitet. Høye skårer på treningsavhengighet var ikke mer vanlig blant menn. I Artikkel III ble det funnet at forstyrret spiseadferd ikke er sterkt relatert til det å trene mange timer i uken. Videre viste resultatene at både kvinner og menn med høye skårer på forstyrret spiseadferd har mange felles personlighetstrekk. Resultatene i Artikkel IV viste generelt relativt høy prevalens av forstyrret spiseadferd blant 14-15-årige gutter. Både blant jenter og gutter ble det funnet høye tall på uspesifikke spiseforstyrrelser. Artikkel V sammenliknet to måleinstrumenters evne til å screene menn med spiseforstyrrelser. De to instrumentene stemte til en viss grad overens, men resultatene indikerte behovet for videre studier med kliniske utvalg for å validere EDI mot SEDs. Målsetningen med Artikkel VI var å studere utløsende faktorer relatert til episoder med overspising blant kvinner, samt konsekvenser av overspising. Resultatene viste at faktorer knyttet til start og stopp av overspising ser ut i stor grad å være av emosjonell og fysiologisk art. Relatert til forebygging og behandling vil Artikkel VI kunne bidra med viktige elementer i forhold til self-management strategier blant pasienter.</p><p>Denne avhandlingen kan være et bidrag til en bedre forståelse av det kompliserte forholdet mellom fysisk aktivitet, forstyrret spiseadferd, personlighetstrekk og kjønn i befolkningen.</p>

Spiseforstyrrelser og fysisk aktivitet i ikke-kliniske utvalg Hovedmålsetningen med avhandlingen var å studere spiseforstyrrelser og fysisk aktivitet i ulike ikke-kliniske utvalg. Det første steget omfattet mulige relasjoner mellom skårer på treningsavhengighet, fysisk aktivitet, og kjønn, mens det andre steget inkluderte screening av spiseforstyrrelser, samt aspekter av forstyrret spiseadferd og deres forhold til fysisk aktivitet, personlighetstrekk, kjønn og alder. Studien viste med Artikkel I at kvinner som trener mange timer i uken skilte seg tydelig fra kvinner som trente få timer i uken når det gjaldt skårer på treningsavhengighet. Artikkel II viste kjønnsforskjeller i motivasjon til å drive fysisk aktivitet. Høye skårer på treningsavhengighet var ikke mer vanlig blant menn. I Artikkel III ble det funnet at forstyrret spiseadferd ikke er sterkt relatert til det å trene mange timer i uken. Videre viste resultatene at både kvinner og menn med høye skårer på forstyrret spiseadferd har mange felles personlighetstrekk. Resultatene i Artikkel IV viste generelt relativt høy prevalens av forstyrret spiseadferd blant 14-15-årige gutter. Både blant jenter og gutter ble det funnet høye tall på uspesifikke spiseforstyrrelser. Artikkel V sammenliknet to måleinstrumenters evne til å screene menn med spiseforstyrrelser. De to instrumentene stemte til en viss grad overens, men resultatene indikerte behovet for videre studier med kliniske utvalg for å validere EDI mot SEDs. Målsetningen med Artikkel VI var å studere utløsende faktorer relatert til episoder med overspising blant kvinner, samt konsekvenser av overspising. Resultatene viste at faktorer knyttet til start og stopp av overspising ser ut i stor grad å være av emosjonell og fysiologisk art. Relatert til forebygging og behandling vil Artikkel VI kunne bidra med viktige elementer i forhold til self-management strategier blant pasienter. Denne avhandlingen kan være et bidrag til en bedre forståelse av det kompliserte forholdet mellom fysisk aktivitet, forstyrret spiseadferd, personlighetstrekk og kjønn i befolkningen.

Bakgrund: Tvångsåtgärder är en sista utväg som behandlingsform för patienter som utgör ett hot för sig själv, medpatienter eller personal inom psykiatrisk heldygnsvård. Sjuksköterskans roll är att se till att alla patienter får den vård de behöver, samt att stärka patienters känsla av kontroll över sitt liv. När patienter är i behov av tvångsåtgärder ser de sällan det behovet själva, och det upplevs snarare som kränkande och skapar lidande. Detta skapar dilemman som kräver en balanserad etisk bedömning av varje enskilt fall. Motiv: Det finns behov av en djupare förståelse av sjuksköterskans upplevelse avtvångsåtgärder, hur dessa upplevelser kan bidra till att förbättra vårdkvaliteten, minska risken för trauman och öka respekten för patientens integritet. Syftet: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att medverka vid tvångsåtgärder inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Kvalitativ design med 12 narrativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med stöd av intervjuguide. Insamlade data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Deltagarna ansåg att tvångsåtgärder alltid är utmanande att utföra. Tvångsåtgärder påverkar patienterna negativt, så deltagarna försöker erbjuda frivillig behandling genom att motivera patienter och göra dem delaktiga i vården. För att kunna utföra tvångsåtgärder på bästa möjliga sätt behöver det finnas god kommunikation och samarbete inom arbetsgruppen, samt efterföljande stöd till patienterna. Konklusion: Studien visar sammanfattningsvis att om det fanns mer utrymme till att prata med patienterna och arbeta med motivation så kan tvångsåtgärder ofta undvikas. Det finns utvecklingsmöjligheter kring efterföljande stödåtgärder, och det saknas utrymme för att prata om tvångsåtgärder utanför tvångssituationer. Utan dialog finns ingen möjlighet för utveckling eller förbättring, och målet är att vård och behandling i så stor utsträckning som möjligt ska ske frivilligt. Nyckelord: omvårdnad, psykiatri, upplevelser, tvångsåtgärder, tvångsvård, sjuksköterskor / Background: Coercive measures are a last resort treatment for patients who pose a threat to themselves, fellow patients, or staff within psychiatric inpatient care. The nurse's role is to ensure that all patients receive the care they need, while also empowering patients. When patients require coercive measures, they rarely see the need for it themselves, and it is experienced as more of a violation. This creates dilemmas that require a balanced ethical assessment of each individual case.  Motive: There is a need for a deeper understanding of the nurse's experience of coercive measures, how these experiences can contribute to improving the quality of care, respect for patient integrity, and reducing the risk of trauma.  Aim: The aim of the study was to illuminate nurses' experiences of coercive measures within psychiatric inpatient care.  Methods: Qualitative design with 12 narrative semi-structured interviews. The interviews were conducted with the support of an interview guide. The collected data were analyzed using qualitative content analysis.  Result: The participants perceived coercive measures as challenging. Coercive measures have a negative impact on patients, so the participants try to offer voluntary treatment by dialogue and motivation. To be able to conduct coercive measures in the best viable way, there needs to be honest communication and collaboration between colleagues, as well as subsequent support for patients.  Conclusion: This study essentially shows that if there were more room for dialogue with patients, coercive measures could be avoided. There are opportunities for development regarding follow-up support measures, and there is no space to discuss coercive measures outside of coercive situations. Without dialogue, there is no possibility for improvement, and the goal is for care and treatment to take place as voluntarily as possible.  Keywords: nursing, psychiatry, experiences, coercion, compulsory care, nurses

I uppsatsen undersöks sex psykodynamiskt orienterade psykoterapeuters uppfattningar om tongivande processer bakom psykiatrins utformning. Psykoterapeuterna är verksamma inom psykiatrin i Stockholm. Studien vill belysa om, och i så fall hur, processerna påverkar den psykodynamiska psykoterapins plats i psykiatrin. Studien har en kvalitativ ansats, och bygger på semistrukturerade intervjuer. Utgångspunkter är beskrivningar av psykiatrins historia samt av psykiatrins utformning idag. Utgångspunkt är också forskning kring hur organisationsförändringar upplevs av personal inom psykiatrin. Nyinstitutionell organisationsteori appliceras för analys. Resultatet pekar på ett antal processer vilka en majoritet av informanterna gemensamt beskriver som starka. En tongivande process är införandet av organisatoriska strukturer från ledningssystemet New Public Management (NPM), en annan är privatiseringen av psykiatrin. Som ledord för psykiatrins reformer beskrivs ökad valfrihet för patienten. De intervjuade upplever att psykiatrin på många sätt är toppstyrd. Den har ett stort fokus på evidensstark forskning, men också på effektivitet, tidsbesparing och ekonomi. Ersättningssystemet beskrivs som en mycket styrande process. Flera av informanterna ser som bakomliggande processer ett ökat användande av psykiatrisk vård, att människor efterfrågar snabb hjälp och även diagnoser. De beskriver att psykiatrin nu är ett medicinskt fält, och alla informanter diskuterar huruvida läkemedelsindustrin är involverad i de olika processerna. Utöver detta framhålls dels Socialstyrelsens riktlinjer, där evidensbaserad psykoterapi samt läkemedelsanvändning är primära rekommendationer, samt enskilda tongivande personer, sk lobbyister. Alla processer beskrivs leda till att den psykodynamiska psykoterapins plats i psykiatrin krympt, och att metoden är förhållandevis marginaliserad ibland psykiatrins erbjudanden. Studien pekar på att förändringar av psykiatrins organisering åtminstone bör övervägas, mot en ökad mångfald och en ökad långsiktighet i dess insatser.

Vårdandet av en patient med psykossjukdom är komplexfyllt på grund av det breda spektra av svårigheter och handikapp som sjukdomen medför. Rätt bemötande inom psykiatrin kan erbjuda patienterna ett alternativ till medicinsk behandling. Sjuksköterskorna som möter patienterna är ofta medvetna om detta men saknar kunskap om vad som krävs och hur det ska förmedlas. Förståelsen för vilket bemötande patienten behöver och vilka redskap som finns bör utforskas och studeras fortlöpande för att utvecklas.