<p>This study focuses on a cooperation (collaboration) project between municipalities social services and the regions psychiatric care. They will capture a client / patient group that often risks falling between the chairs, persons with a psychic disorder and a problem of substance abuse. The purpose of the study was to study the projects cooperation on its organizational level. The central questions of issue were: What is cooperation in the project? What view do the professionals have of the projects cooperation, and partly have on members of the client group persons with a psychic disorder and a problem of substance abuse? The study was implemented through participating observations on three meetings with the govern group, the project group and the POS-team and interviews with two representatives from each principal. A total of 17 informants took part in the study, of which six of them were interviewed. The results point out a cooperation in different forms, which takes place on many levels; through three constellations (govern group, project group and POS-team) which through discussions of the target group on the meetings have in different ways tried to find forms for cooperation. That has included education efforts, study visits and common meetings. The professionals view of cooperation is predominantly positive. They see the profit to be the knowledge and the understanding for partly the complex problems around the target group, partly their own professionals possibilities and limitations in cooperation concerning view of knowledge, laws and legal framework and the organizational structure. The professionals view of cooperation and of the target group is of multifaceted character.</p>

This study focuses on a cooperation (collaboration) project between municipalities social services and the regions psychiatric care. They will capture a client / patient group that often risks falling between the chairs, persons with a psychic disorder and a problem of substance abuse. The purpose of the study was to study the projects cooperation on its organizational level. The central questions of issue were: What is cooperation in the project? What view do the professionals have of the projects cooperation, and partly have on members of the client group persons with a psychic disorder and a problem of substance abuse? The study was implemented through participating observations on three meetings with the govern group, the project group and the POS-team and interviews with two representatives from each principal. A total of 17 informants took part in the study, of which six of them were interviewed. The results point out a cooperation in different forms, which takes place on many levels; through three constellations (govern group, project group and POS-team) which through discussions of the target group on the meetings have in different ways tried to find forms for cooperation. That has included education efforts, study visits and common meetings. The professionals view of cooperation is predominantly positive. They see the profit to be the knowledge and the understanding for partly the complex problems around the target group, partly their own professionals possibilities and limitations in cooperation concerning view of knowledge, laws and legal framework and the organizational structure. The professionals view of cooperation and of the target group is of multifaceted character.

Bakgrund: Det finns ett suicidalt och ett icke suicidalt självskadebeteende. Majoriteten av ungdomar som har ett icke suicidalt självskadebeteende är av det kvinnliga könet och själva skadandet är ett sätt att uttrycka sin psykiska ohälsa på. Syfte: Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att ur ett livsvärldsperspektiv belysa utlösande faktorer hos flickor/unga kvinnor som har ett icke suicidalt självskadebeteende. Metod: Studien har gjorts med en kvalitativ ansats med ett livsvärldsperspektiv och baseras på fem biografier. Biografierna analyserades med Lundman och Hällgren Graneheims innehållsanalys (2004). Resultat: Det framkommer att majoriteten av flickorna/de unga kvinnorna har en bakomliggande psykisk sjukdom som orsakat mycket lidande och förvirring i livet. Detta kan vara en utlösande faktor till ett självskadebeteende. Andra faktorer som påverkat är traumaupplevelser i barndomen, ångesthantering, självhat, skamkänslor, utanförskap och röster som befaller dem till självskada. Faktorerna går in i varandra och den ena faktorn utesluter inte den andra. Slutsats: Det ä viktigt att redan i tidig ålder fånga upp dessa flickor/unga kvinnor för att kunna försöka förhindra en utveckling till ett självdestruktivt beteende. Skolan har en viktig del i detta samt även vården. Då dessa flickor/unga kvinnor känner mycket utanförskap i samhället ska vården vara den plats som de känner tillit och trygghet till.

AbstraktBakgrund: För att vårdas inom sluten tvångsvård ska en allvarlig psykisk störning föreligga. Tvångsåtgärder fick endast ske när det förelåg risk för att patienter skadar sig själv eller andra och då skonsamt och med hänsyn till patienten. Tvångsåtgärder väckte starka känslor, och etiska dilemman var vanligt förekommande. Tvångsåtgärders inverkan på patienter över tid var oklar, likaså vad som är tvång och inte. Syfte: Belysa patienters erfarenheter av tvångsåtgärder inom psykiatrisk tvångsvård. Metod: Integrerad litteraturstudie Resultat: Tvångsåtgärder skapade olika upplevelser av utsatthet. Kränkning av den personliga autonomin, oförståelse och rädsla var vanliga reaktioner. Tvångsåtgärder tolkades olika, ibland som en nödvändig åtgärd medan andra såg det som en bestraffning. Faktorer som risk för att skada sig själv eller andra, positiva behandlingsresultat och bra bemötande från personal var faktorer som påverkade förståelsen i positiv bemärkelse. Maktfaktorer var av stor betydelse för relationen mellan personal och patient. Andra faktorer som ålder, kön, diagnos, funktionsnivå samt tidigare erfarenhet av tvångsvård hade liten betydelse på hur tvångsåtgärden upplevdes. De mest avgörande faktorerna för erfarenheten av tvångsåtgärder var delaktighet, bemötande och information. Konklusion: Tvångsåtgärder framkallade många starka känslor. Trots kränkning av den personliga autonomin visade många patienter förståelse för varför åtgärden utförts. Faktorer som ansågs påverka upplevelsen av tvångsåtgärder var delaktighet i vårdprocess, bemötande, information, grad av förståelse och personalens missbruk av sin makt.

This essay revolves around the reformation and sectorization of Swedish psychiatry starting in the 1970’s. Psychiatry was to change from being based in closed asylums to being an institution in the middle of society, finding social solutions to mental illness and working through a dynamic network of various care givers, such as welfare officers, nurses and psychiatrists. This new kind of psychiatry was first tested in Nacka, where psychiatric reformers Johan Cullberg and Bengt Berggren were the heads of a six-year long pioneer project of sectorized psychiatric care. My specific purpose is to analyze the new ideas of mental illness and of psychiatry’s role in society which were introduced in this project and how they were expressed in the official reports presenting it. The reformation was preceded by a public debate concerning psychiatry, which had intensified a few years around 1970. In the debate a new kind of radical critique was voiced which named psychiatry a tool of power and oppression, a kind of rhetoric which found its way into the debate amongst psychiatrists. In it the traditional way of psychiatry, based in mental asylums, was attacked by Cullberg who saw in a recent social psychological trend the possibility of a new psychiatry, which would be decentralized and working with social solutions. It was this kind of psychiatry which was shortly thereafter to be tried in Nacka, as a response not only to critique of the old system but also to economic problems. The social psychological fundament was there put to practice through preventive work, focus on the family as a system and new kinds of therapy. The new psychiatry can be said to have led to what Hydén calls a handicappization of mental illness, and what Björk discusses as a new conception of the patient as unique. Throughout the planning of the new psychiatry and the reports on the Nacka-project questions concerning the role of psychiatry were dealt with, questions which were at first raised in the public debate. The reformist critique of psychiatry which led to the Nacka-project was, I suggest, to some extent inspired by a public more radical critique of psychiatry but the two ways also had inherent differences.

Syftet med denna studie är att undersöka hur unga kvinnor framställs genom psykiatrisk journaltext. Tre unga kvinnors patientjournaler fungerar som källa till analys av framställningssätt med fokus på konstruktion och skapandet av sjukdom i text. Denna studie visar på hur olika uttryckssätt och formuleringar i psykiatrijournalen ger möjlighet för vården att förstärka och framhäva sjukdom. Överlag så visar denna studie på att många journalanteckningar är sakliga och korrekta i sin utformning. Dock visar analysen även på hur författare av journaltext väljer att använda sig av kränkande uttryck och värderande ord.

Vår frågeställning under arbetet var hur mediernas gestaltning av psykvården förändrats 1995/1996 (period 1) jämfört med 2010/2011 (period 2). Förändringen som vi ville ta reda på var angående gestaltning, vilka som får komma till tals och om en rikstäckande tidning skiljer sig från en mer regional tidning. Även om kvinnliga och manliga journalister gestaltar olika. Vi valde 120 artiklar från Dagens Nyheter (DN), Aftonbladet (AB) och Helsingborgs Dagblad (HD). 20 artiklar per tidning och jämförelsepunkt. Vi analyserade dem enligt kvantitativ och kvalitativ metod. Våra slutsatser är att de artiklar som gestaltat temat framsteg har främst förekommit i den regionala tidningen HD medan de två rikstäckande tidningarna DN och AB skrivit om bristen i vården. Rapportering om kriminalitet som rapporterats i anknytning till psykiskt sjuka har till största del funnits i AB och HD. Den vinkel som varit vanligast i artiklarna som handlar om psykiskt sjuka och psykvården är den negativa vinkeln. Totalt sett skriver fler kvinnliga journalister om psykvård och psykiskt sjuka än vad män gör. Enligt den kvantitativa studien fick vi inte fram några tydliga resultat om där finns någon skillnad i gestaltning mellan period 1 och period 2. Däremot kunde vi se en tendens till att fler mentalt sjuka fick komma till tals under period 2 än under period 1. Vi kan även fastslå att kriminalitet är något som det skrivs om under båda perioderna i ungefär samma utsträckning.

Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors vision om hur den bästa psykiatriska omvårdnaden borde bedrivas. En tvärsnittsstudie med deskriptiv ansats användes och materialet analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Data samlades in genom en öppen fråga i ett frågeformulär. Tre kategorier kunde identifieras: Förutsättningar för tillfrisknande och en god livskvalitet, Sjuksköterskans roll i förändringsarbete och Organisation och yttre faktorer. Sjuksköterskorna hade många idéer om hur omvårdnaden skulle kunna förbättras och att patienterna behövde möjlighet att utveckla sin självständighet, mer individanpassad vård, autonomi samt mer kunskap och delaktighet. Arbetet med patienternas mentala och fysiska hälsa behövde inventeras. Sjuksköterskorna upplevde sig behöva mer stöd i sin profession genom mer hjälpmedel, vårdplaner och skattningsverktyg. Bristen på målsättningar, reflektion och kontinuerlig utvärdering försvårade att skapa den bästa tänkbara omvårdnaden. Sjuksköterskorna menade att beslutsfattande bör ske decentraliserat, mer resurser till verksamheten behövs. Samarbetet mellan psykiatrin och andra myndigheter behöver förbättras och teamarbete utvecklas. Slutsatsen är att sjuksköterskorna inom psykiatrin ville skapa möjlighet för patienterna till ett självständigt liv med ett individualiserat arbetssätt och mer delaktighet och kunskap. Sjuksköterskorna önskade mer tid till reflektion inom arbetsgruppen och utbildning. Bristen på resurser och organisationsaspekter kan ses som hinder från att utföra den omvårdnad de helst önskade.

Denna uppsats belyser sjuksköterskors emotionella arbete inom den psykiatriska slutenvården. Den syftar till att undersöka hur sjuksköterskan organiserar det egna emotionella arbetet i förhållande till patienten och se vilka förutsättningarna är för att det emotionella arbetet ska kunna utföras på ett konstruktivt och funktionellt sätt, så att det gynnar både sjuksköterskan och patienten. Vidare önskar studien se vilka emotionella redskap som sjuksköterskan har att tillgå för att kunna hantera det emotionella arbetets betungande delar. Uppsatsen utgår från Hochschilds (1983) teoretiska ramverk om emotionellt arbete samt studier och litteratur av andra som applicerat detta på vård och omsorg. Denna studie bygger på intervjuer av elva sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ fenomenologisk ansats, vilket innebär att människors subjektiva perspektiv på sina upplevelser och erfarenheter sätts i fokus. Analysen förutsätter att forskaren sätter sin egen förförståelse, samt tankar och värderingar kring fenomenet, åt sidan. Resultatet visar hur de intervjuade sjuksköterskorna organiserar sitt emotionella arbete utifrån vad som anses vara konstruktivt i förhållande till frågan om närhet och distans, i relation till patienten, samt utifrån hur man kan skapa trygghet för patienten och för sjuksköterskan. Det framgår att förutsättningar för ett konstruktivt emotionellt arbete, är att som sjuksköterska ha annan personal som trygghet/stöd, att utöva emotionell självkontroll, att ha strukturer för förhållningssätt gentemot patienter som dock håller öppet för ett individuellt bemötande, samt att ha en konstruktiv interaktion med patienten. De emotionella redskap som är mest värdefulla för sjuksköterskan, för att hantera svårigheter i det emotionella arbetet, är möjligheter till mentalt och praktiskt stöd från kollegor samt att kunna påverka den egna inre känsloupplevelsen. Tillgång till forum för emotionellt kollegialt stöd blir också viktiga inslag för sjuksköterskan för att hantera eventuella tyngre sidor av det emotionella arbetet.

Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva patienters inställning till sin antipsykotiska medicinering och orsaker till varför läkemedelsordinationer inte följs. Metod: Enkätstudie med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två teman och 13 kategorier framkom för att beskriva patienters inställning till läkemedlet. Dessa teman är Läkemedel som hjälp och Läkemedel som belastning. Antalet kategorier under temat läkemedel som hjälp är nio stycken och antalet kategorier under temat läkemedel som belastning är fyra. För att beskriva varför ordinationer inte följts framkom fyra kategorier. Slutsats: Huvudresultaten i denna studie är de två teman som framkom, Läkemedel som hjälp och Läkemedel som belastning. Deltagarna i denna studie uppgav både positiva och negativa attityder till sin antipsykotiska medicin. Medicinen förbättrade sjukdomsbilden och ökade deras välbefinnande, men den var också förknippad med biverkningar och att man var bunden till att äta ett läkemedel. Inställningen till antipsykotiska läkemedel var dock övervägande positiv i denna studie. Deltagare som någon gång valt att sluta med medicinen uppgav att de gjort det på grund av glömska, biverkningar och en önskan om att få vara frisk. / Objective: The purpose of this study is to describe patients’ attitude to their medication and reasons why they may not be compliant to the medical treatment. Method: Data was collected using questionnaires and the data was analysed using qualitative content analysis. Results: Two themes and 13 categories emerged to describepatients’ attitude to their medication. The themes are Medication as an aid and Medication as a burden. There were nine categories describing the theme Medication as an aid and four to describe Medication as a burden. For reasons why patients did not adhere to medication treatment four categories emerged. Conclusion: The main results in this study are the two themes that emerged, Medication as an aid and Medication as a burden. The participants in this study expressed both positive and negative attitudes towards their antipsychotic medication. The medicine improved the clinical picture and their well-being, but it was also associated with side effects and that they were tied to a drug. Participants who stated that they had quit taking their medication one time or another had done so because of forgetfulness, side effects and a desire to be healthy.