Bakgrund:   Mental hälsolitteracitet har definierats som förmågan att ”förstå hur god psykisk hälsa uppnås och bibehålls, förstå psykiatriska diagnoser och hur de behandlas, minska stigma relaterat till dem och effektivisera hjälpsökande”. Behovet av god mental hälsolitteracitet i samhället blir allt större i takt med att den psykiska ohälsan ökar. Om den mentala hälsolitteraciteten brister ökar detta risken för att människor söker hjälp för sent, söker somatiska förklaringar till sina psykiska besvär och att de förlitar sig på alternativa och icke evidensbaserade behandlingsmetoder. I förlängningen kan det också innebära att sjuksköterskans arbete försvåras. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva vilka interventioner som finns för att öka den mentala hälsolitteraciteten hos personer som lider av depression. Metod: Detta är tolkande deskriptiv litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tio kvalitativa forskningsstudier har analyserats enligt Evans fyrstegsmetod. Resultat:  Resultatet visar att de interventioner för mental hälsolitteracitet som finns, är i huvudsak baserade på Kognitiv beteendeterapi (KBT) och psykoedukation. Det finns även nationella utbildningsprogram som syftat till att förbättra den mentala hälsolitteraciteten på samhällsnivå. Detta framför allt i Australien, där majoriteten av forskningen på mental hälsolitteracitet bedrivits. Interventionerna har också haft vissa positiva effekter, både avseende den mentala hälsolitteraciteten och på depressiva symtom. Diskussion: Resultatet i denna studie diskuteras utifrån Virginia Hendersons omvårdnadsteori, som sammanfattats i ”The nature of nursing: A definition and its implications for practice, research and education - reflections after 25 years”. Diskussionen innehåller också reflektioner kring hur underbeforskat mental hälsolitteracitet är som ämne, och hur det skulle kunna utvecklas för att tjäna psykiatrisjuksköterskans arbete på bästa sätt i framtiden.

Användandet av tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården orsakar etiska dilemman bland omvårdnadspersonalen och ett behov av reflektion. Många studier har gjorts om reflektion inom den somatiska vården, men få med inriktning på den psykiatriska vården. Syftet med denna studie var att beskriva omvårdnadspersonal och deras erfarenheter av tvångsåtgärder och reflektionstid för personal i samband med tvångsåtgärder inom sluten psykiatrisk vård. Studien var deskriptiv och kvalitativ och utfördes på två kliniker i Sverige, en allmänpsykiatrisk och en rättspsykiatrisk. Data samlades in genom narrativa intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att personalens erfarenheter av tvångsåtgärder ofta gav en känsla av ett övergrepp mot patienten även om de på samma gång kände att det var nödvändigt. Deltagarna uppfattade reflektionstid efter tvångsåtgärd som något positivt, lärorikt och något som kunde leda till förbättringar. En reflektionsmodell skulle kunna vara ett redskap för konstruktiva diskussioner under reflektionstiden.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskans kompetensområde omfattar att utveckla omvårdnaden kring varje patient samt att leda medarbetare i omvårdnadsarbetet. Inom psykiatrisk vård är dock specialistsjuksköterskans roll otydlig och hens kompetens synliggörs inte i det dagliga arbetet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av nyttan av sin specialistutbildning i den psykiatriska vården. Metod: En intervjustudie med en kvalitativ ansats. Sex specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård med magisterexamen som arbetat inom psykiatrisk vård minst två år i sin nuvarande profession intervjuades i denna studie. Resultat: Informanterna upplevde att utbildningen gav dem ett större helhetsperspektiv på människan och ett ökat vetenskapligt medvetande vilket ansågs nödvändigt för det dagliga patientarbetet och ledarskapet. Informanterna beskrev också en ökad yrkesstolthet. Fler informanter upplevde dock att deras kompetens inte var känd av andra medarbetare och inte bekräftades eller tillvaratogs av organisationen. Diskussion: Studier som beskriver vilka faktorer som hindrar respektive kan främja specialistsjuksköterskans möjligheter att använda sin kompetens inom psykiatrisk vård behövs. / Background: The specialist nurse has knowledge on how to improve and develop the care of every patient and lead staff in the nursing process. It's not always the role of the psychiatric specialist nurse is obvious, the role is usually not visible or confirmed in the daily work. Aim: To describe the nurse's experience of the benefits of the specialist competencies in psychiatric care. Method: An interview study with a qualitative approach. Six specialist nurses in psychiatric nursing with a master's degree who worked in psychiatric care for a minimum of two years in their current profession were interviewed for this study. Results: The informants experienced the education giving them necessary skills for the work, increased professional pride, and a holistic approach in the treatment of patients, increased scientific awareness and significance for the leadership. On the other hand informants experienced that their competences and skills were unknown to other team members and not confirmed and looked after by the organization. Discussions: Studies describing the factors that prevent or promote specialist nurse's ability to use its expertise in psychiatric care is needed.

Att vårda människor mot deras vilja ställer höga krav på sjuksköterskans professionella och personliga kompetens. Diskussion om tvångsvården och vad det betyder för patienter är ett av de högst prioriterade ämnena inom psykiatrisk vård. Tidigare forskning belyser patientens upplevelse av tvångsvården och tvångsåtgärder. Detta i syfte att minska förekomst av tvångsåtgärder. Däremot behövs studier som beskriver sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter mot deras vilja, samt vilken betydelse en vårdande relation har i mötet med tvångsvårdade patienter. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. En kvalitativ forskningsmetod med reflekterande livsvärldsansats har använts som metod. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vårdkontext ligger som grund i vårt analysarbete. Resultat presenteras utifrån fyra innebördsteman: att skapa en vårdande relation, att inte göra rätt, att använda sig av professionell hållning och att reflektera över sina känslor. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever det svårt att upprätta en god relation till patienten under situationer där tvångsåtgärder blir aktuella. Sjuksköterskor uttrycker känslor av maktlöshet, skuld och skam under dessa omständigheter. Sjuksköterskor försöker hitta utvägar till att hantera sina känslor genom reflektera över situationen i enskildhet, eller tillsammans med någon kollega. Under hotfulla situationer väcks frågor kring om de vill arbeta kvar inom psykiatriskt kontext. Resultatet visar även på att det finns en oro för den  egna  hälsan  skall  drabbas  på  sikt.  I diskussionen belyser författare för- och nackdelar med den valda metoden. Författarnas förhoppning är att öka förståelsen för sjuksköterskornas arbete inom psykiatrisk vård samt fördjupa kunskapen inom det aktuella ämnet.

För en patient som vårdas inom sluten psykiatrisk vård innebär det en stor påverkan på integriteten. Detta intrång kan resultera i att konflikt mellan patient och vårdare uppstår, och i sin tur att våld eller hot uppstår. Det saknas konsensus kring vad definitionen av våld är och verbala hot ses ibland som del av vardagen. Arbetsmiljön har en betydande roll när det kommer till uppkomsten av hot- och våldssituationer. Det finns tidigare forskning som visar att hot och våld förekommer inom psykiatrisk vård men vår studie syftar till att beskriva i vilken utsträckning hot och våld förekommer inom sluten psykiatrisk vård, samt vad som kännetecknar dessa situationer. Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie som genomfördes med hjälp av en enkät och utfördes med ett bekvämlighetsurval med anledning av genomförbarheten, tidsaspekten och studienivån. Bekvämlighetsurvalet om 49 vårdare som arbetade inom sluten psykiatrisk vård besvarade enkäten, Violent Incident Form. Enkäten bestod av 17 frågor rörande upplevd förekomst av hot eller våld. Resultatet visar att 87,8% hade blivit utsatta för hot och/eller våld på sin nuvarande arbetsplats. Det förekom oftast i dagrummet under undersökning/behandling/omvårdnad och den vanligaste typen av hot och våld var verbala hot. Studiens resultat överensstämmer väl med de tidigare studier som kunnat identifieras från både Sverige och andra länder. Dock kunde inga orsakssamband identifieras. En uppfattning om hur typexemplet på hur en hot- och våldssituation bland de medverkande såg ut kunde bildas. Nya forskningsmöjligheter om hur verbala hot påverkar arbetsmiljön och kliniska implikationer som att öka medvetenheten om kritiska tidpunkter och erbjuda utbildning på arbetsplatsen framhävs.

Föreliggande studie är en kvalitativ studie om personer vilka arbetar inom psykiatrisk vård och deras upplevelse av sitt arbete och sin arbetssituation. För att undersöka detta har fyra personer vilka arbetar med psykiatrisk vård intervjuats i mellan 30 till 50 minuter. Det som sades under intervjuerna är materialet vilket studiens resultat baserats på.         Materialet har bearbetats med hjälp av tematisk analys som genom en sexstegsprocess genererat fyra teman: brist på kommunikation och förståelse, ansvar och kompetens leder till känsla av meningsfullhet, tillfredsställelsen kring att ingen människa är den andra lik och vikten av att ha bra och goda relationer med kollegor.         Slutsatser vilka är möjliga att dra utifrån studiens resultat är att det är påfrestande för personalen att arbeta och leva i tider av förändringar och ovisshet men att det är arbetet med människan som är det centrala kring att personer väljer att arbeta med detta. Det är också möjligt att förstå vikten av hur graden av kontroll spelar in på de anställda och deras mående samt hur socialt stöd i form av goda relationer med kollegor är avgörande för trivsel på arbetsplatsen och hur väl de anställda klarar av att hantera stress och svåra situationer.

Bakgrund: Varje år insjuknar ca 1000 personer i en långvarig psykossjukdom. Sjukdomen kan ge symtom som vanföreställningar, hörsel- och synhallucinationer, apati och viljelöshet. Sjuksköterskan är en stor del av livet för en person med långvarig psykossjukdom och måste därför vara medveten om sin vårdande hållning. Syfte: Syftet var att öka förståelsen om hur det är att leva med en långvarig psykossjukdom utifrån ett livsvärldsperspektiv. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie baserad på fem självbiografier. Datainsamlingen utgick från studiens syfte samt exklusion- och inklusionskriterierna för att finna självbiografierna. Analysprocessen genomfördes med en manifest innehållsanalys som resulterade i femton underkategorier och tre kategorier: Sjukdomen styr livet, En trygg men frustrerande plats att bli vårdad och Framtiden skräms. Resultat: Sjukdomen styr personens liv på ett ofta skrämmande och befallande sätt. Vården kan vara en trygg men också en frustrerande plats att vistas på i långa perioder. Vägen mot att bli “frisk” kan ses som avlägsen och skrämmande då rollen som patient med en långvarig psykossjukdom är bekant och invand.  Slutsats: Stigmatisering påverkar tillfrisknandet negativt och kan ge ett lägre självförtroende hos patienterna. En individuell vårdplan tros kunna öka patienternas välbefinnande och stärka tillfrisknandet då patienterna upplever sig mer sedda och hörda av vården.

<p>Trots ett väldokumenterat samband mellan vårdpersonalens trivsel och välmåendet hos både personal och patienter inom vården, råder det brist på studier av arbetsklimatet inom psykiatrin. Syftet med denna studie var att utforska sambandet mellan arbetsklimatet och personalens arbetstrivsel inom slutenpsykiatrin, samt att se om det fanns skillnader i upplevt arbetsklimat mellan olika yrkesgrupper. För detta ändamål utformades en enkät som delades ut till personal på 11 avdelningar med varierande antal anställda inom slutenpsykiatrin i Stockholms Läns Landsting, vilket resulterade i 154 undersökningsdeltagare. Resultatet visade att upplevd vårdkvalitet var den starkaste prediktorn för arbetstrivsel för hela gruppen, att det fanns skillnader i arbetsklimat mellan de olika yrkesgrupperna samt att olika arbetsklimatsfaktorer tycktes vara av varierande betydelse för de olika gruppernas arbetstrivsel. Detta bekräftar betydelsen av personalens upplevelse av vårdkvaliteten samt framhäver vikten av att ta hänsyn till variation mellan olika yrkesgrupper i framtida studier av arbetsklimat.</p>

Vår uppsats handlar om ADHD sedd med genusperspektiv, tyngdpunkten ligger på flickors problembild. Vi har börjat med en tillbakablick av medicinsk forskning och psykvård, går sedan genom dagens norm för ADHD diagnostisering. Vi tar upp dagens medicinska förklaring till hur ADHD uppstår samt skillnader i flickors respektive pojkars symtombild. Vi har använt oss av strukturerad intervjumetod. Då vi intervjuat fyra vårdnadshavare över Internet passade denna metod bäst. Vi valde att intervjua fyra lärare, två personligen med bandspelare, en via mejl och den sista muntligt utan bandspelare. Analysen gäller hur pedagoger och föräldrar ser hur skolan hjälper flickor och pojkar med ADHD. Analysen visade att en del föräldrar är nöjda med skolans insatser medan andra föräldrar i undersökningen är mindre nöjda. Lärarna däremot anser att de arbetar för att barnen ska få den hjälp de behöver oavsett diagnos och kön. Av analysen kan vi dra slutsatsen att flickor upptäcks senare på grund av att diagnostiseringen sker utifrån pojkars symtombild.

Trots ett väldokumenterat samband mellan vårdpersonalens trivsel och välmåendet hos både personal och patienter inom vården, råder det brist på studier av arbetsklimatet inom psykiatrin. Syftet med denna studie var att utforska sambandet mellan arbetsklimatet och personalens arbetstrivsel inom slutenpsykiatrin, samt att se om det fanns skillnader i upplevt arbetsklimat mellan olika yrkesgrupper. För detta ändamål utformades en enkät som delades ut till personal på 11 avdelningar med varierande antal anställda inom slutenpsykiatrin i Stockholms Läns Landsting, vilket resulterade i 154 undersökningsdeltagare. Resultatet visade att upplevd vårdkvalitet var den starkaste prediktorn för arbetstrivsel för hela gruppen, att det fanns skillnader i arbetsklimat mellan de olika yrkesgrupperna samt att olika arbetsklimatsfaktorer tycktes vara av varierande betydelse för de olika gruppernas arbetstrivsel. Detta bekräftar betydelsen av personalens upplevelse av vårdkvaliteten samt framhäver vikten av att ta hänsyn till variation mellan olika yrkesgrupper i framtida studier av arbetsklimat.