Sammanfattning Idag används hästar i behandling av människor med psykisk ohälsa. Detta till följd av att flertalet studier bekräftar hästars positiva inverkan på människors psykiska hälsa. Syftet med denna studie är att undersöka hästunderstödd behandling av psykisk ohälsa, med fokus på för- och nackdelar samt resultat. Följande frågeställningar behandlas i undersökningen: Vad innebär hästunderstödd behandling? Vilka för- och nackdelar finns med behandlingen? Vilket resultat ger behandlingen och på vilket sätt kan man utläsa resultatet? Dessa frågeställningar besvarades med hjälp av empiri från fem kvalitativa intervjuer med personer, vilka arbetar med hästunderstödd behandling av människor med psykisk ohälsa. Resultatet tyder på att hästunderstödd behandling är mer än bara hästen som terapeutiskt verktyg. Denna behandling består av en helhet, där hästen är en del, men där även ridterapeuten och miljön är viktiga delar som krävs för att behandlingen ska bli framgångsrik. Det ställs även krav på patienten i form av aktivt deltagande och hög motivation. Dessutom finns det faktorer som påverkar behandlingen på olika sätt, såsom ridterapeutens kunskap och erfarenhet, hästens utbildning och säkerhetsaspekter. Något annat som resultatet visar på är att behandlingens resultat enbart är fördelaktigt. De enda nackdelar som kan ses med behandlingen är rent praktiska sådana, som ej är baserade på resultatet av behandlingen. Resultatet tyder även på att det finns många olika sätt att utläsa det resultat som uppenbarligen visat sig av behandlingen. En del resultat kan tydligt utläsas genom exempelvis att observera patienten, medan andra resultat kan vara svårare att se, som till exempel om patienten klarat av att göra något hemma till följd av behandlingen.

Forskningen om barns syn på psykisk ohälsa är knapp och bristen på skalor gör det svårt att generalisera resultat. Därför genomfördes en kvalitativ studie med syfte att undersöka hur 11-åringar upplever psykiskt sjuka, om de har fördomar gentemot människor med psykisk ohälsa och i sådana fall varför. Halvstrukturerade intervjuer genomfördes på svenska 11-åringar från två olika skolor. Deltagarna visade sig ha liten kunskap om psykisk ohälsa. Deltagarna hade vissa stereotyper och fördomar gentemot psykiskt sjuka även om de också visade empati särskilt då de kände någon med psykisk sjukdom. Det talades väldigt lite om psykiska sjukdomar i både skolan och hemmet, även i de fall då familjemedlemmar hade psykiska sjukdomar. Slutsatsen dras att fördomar gentemot människor med psykisk ohälsa finns även hos barn och försök till att förhindra detta bör rikta in sig på att sprida kunskap, öppet kommunicera om psykiska sjukdomar i skolan och vården bör uppmuntra till kommunikation i hemmet då barn diagnostiseras med psykiska sjukdomar.

Syftet med uppsatsen var att ge en nulägesbeskrivning av hur personalen på vårdcentralerna utförde sitt uppdrag kring vårdsökande med psykisk ohälsa och dessutom en jämförelse med det lokala vårdprogrammet för depression, innan dess implementering. Undersökningens huvudfråga var; Hur ser arbetssättet på vårdcentralerna ut kring vuxna patienter med psykisk ohälsa och hur överensstämmer det med landstingets vårdprogram för depression. En enkätundersökning genomfördes vilken riktades till de tre yrkesgrupperna / funktionerna sjuksköterskor i TeleQ, läkare och samtalsterapeuter. Både enkät och svar hanterades genom de tillfrågade landstingsanställdas e-post. Resultatet visade att ett centralt förbättringsområde är att utöka användandet av screeninginstrument och tester vid både bedömning och uppföljning. Behovet av att tydliggöra rutiner kring olika moment och öka samverkan både inom vårdcentralen och med vårdgrannar framkom också. Slutsatsen är att i vissa avseenden efterföljs vårdprogrammet redan innan dess implementering och i andra finns förbättrings- och utvecklingsområden. Det som framkommit i denna studie är med största sannolikhet också ett resultat som skulle framträda vid liknande studie i andra landstings primärvård.

Stress är ett allt mer vanligt problem i dagens samhälle, och det finns tydlig forskning som visar att allt fler ungdomar drabbas av psykisk ohälsa. Syftet med studien var att undersöka hur ungdomar (18-19 år) på en gymnasieskola i Norrbotten upplevde stress och hur de beskrev att det påverkade dem. Två ungdomar valde att delta i studien. Dessa två ungdomar intervjuades och delade med sig av sina erfarenheter och upplevelser av stress, varpå intervjuerna bearbetades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det fanns ett flertal saker som bidrog till stress hos informanterna, bland annat press, krav och förväntningar på körkort samt ideal. Resultatet visar även upp en rad olika copingstrategier så som strukturering, planering och tid för återhämtning. Slutsatsen av resultatet visar att det finns en rad olika stressorer i ungdomars liv men att den är hanterbar om rätta copingstrategier används.

Denna litteraturstudie syftar till att undersöka hur skolelever kan påverkas av prestationskrav och hur de kan hantera detta samt om hur eventuella skillnader mellan tjejer och killar kan se ut. Barn och ungdomars psykiska hälsa i Sverige har under de senaste åren fått alltmer uppmärksamhet i media och samhällsdebatter. En del forskare menar att hälsotillståndet bland barn och ungdomar i Sverige idag har försämrats och att det kan vara kopplat till samhällets stigande välfärd samt andra samhällsförändringar, vilket kan ha bidragit till orealistiska krav på livet och välbefinnandet. Studien har en hermeneutisk ansats. Relevanta forskningsartiklar och rapporter analyserades genom tematisk analys. I studien användes prestationskrav, stress, hanteringsstrategier, kapabilitet och genus som några teoretiska utgångspunkter.  Resultat som framkom i studien visar att prestationskrav ofta finns närvarande i skolan och är något som påverkar eleverna i olika utsträckning. Studiens slutsatser handlar om att skolan anses vara bättre på att generera stress än vad den är på att ge verktyg för att hantera den. Eleverna hanterar kraven på olika sätt som kan ha positiv eller negativ utgång. Viktiga faktorer för elevernas hantering av skolgången är inflytande och kontroll samt stöd från omgivningen såsom lärare, föräldrar, familj och vänner.

Bakgrund: Många människor lider av psykisk ohälsa och flera av dessa har barn. Barn har inte förutsättningar som att göra sin röst hörd och många barn lider i det tysta. Bristen på kunskap om psykisk ohälsa i samhället kan leda till att det ses som något tabubelagt, något man inte talar så högt om. Denna stigmatisering försämrar utsatta barns förutsättningar. Syfte: Att lyfta fram barns upplevelser av att leva eller ha levt med en förälder med psykisk ohälsa. Metod: En litteraturstudie har genomförts, genom att söka i databaserna: Cinahl, Pubmed, Medline, Psykinfo. Åtta vetenskapliga studier har valts ut som överensstämmer med studiens syfte. Kvalitativa studier har valts förutom en som både var kvalitativ och kvantitativ. Studiernas resultat har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Resultatet har visat att barns upplevelser ofta bestått av olika känslor, som till exempel rädsla över förälderns psykiska ohälsa eller rädsla av att själva insjukna i psykisk ohälsa, skam och skuld. Andra upplevelser har varit ensamhet, ansvar i tidig ålder, betydelsen av vårdens och närståendes stöd samt olika hanteringsstrategier. Barnen behöver stöd och information för att klara vardagen och ha ett tillfredställande liv. Slutsats: Genom att utbilda vårdpersonal i hur de ska förhålla sig och bemöta dessa barn kan chanserna öka att barnen i framtiden kan få leva ett så normalt liv som möjligt med goda förutsättningar

Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt förekommande i befolkningen och det förekommer ofta en samsjuklighet av somatisk ohälsa och sjukdom. Vården är uppdelad i somatisk och psykiatrisk vård och är inriktad mot funktion och sjukdom. Sjuksköterskeprogrammen innehåller endast en liten del psykiatrisk omvårdnad och ohälsa. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk sjukvård. Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats. Tre sjuksköterskor intervjuades i en fokusgruppsintervju och fyra sjuksköterskor intervjuades individuellt. Data analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i tre huvudområden/kategorier: Samverkan, Patienten i centrum och Kunskap. Gemensamma erfarenheter, kunskap och utbildningsbakgrund beskrevs som viktiga faktorer för erfarenheterna av att vårda patienter med psykisk ohälsa. Att veta vart man kan vända sig med frågor men även hänvisa patienter vid utskrivning gav trygghet till sjuksköterskorna. Slutsats: Sjuksköterskor inom somatisk sjukvård kan uppleva att det finns svårigheter att vårda patienter med psykisk ohälsa. Det finns behov av mer kunskap och utbildning kring psykisk ohälsa samt samverkan mellan sjuksköterskor gör att sjuksköterskan känner sig tryggare i sin roll. Personcentrerad vård bör eftersträvas för att tillgodose patientens alla omvårdnadsbehov. Klinisk betydelse: Specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård kan erbjuda utbildning och omvårdnadshandledning till sjuksköterskor i somatisk vård. Planering och utveckling av samarbete och överrapporteringsrutiner mellan psykiatrisk och somatisk vård.

Bakgrund: Mentala sjukdomar fortsätter att öka världen över och har en stor inverkan på människors hälsa och sociala liv. Bipolär sjukdom räknas till de mentala sjukdomarna, och innebär att man i perioder har ett maniskt beteende och i perioder även är depressiv. Personer med psykisk ohälsa förekommer överallt inom vården, och det är viktigt att sjuksköterskor, var man än jobbar, har kunskap och förståelse för dessa psykiskt sjuka tillstånd. Detta för att sjuksköterskorna ska kunna bemöta och vårda dessa patienter på bästa möjliga sätt, trots den mentala ohälsan. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom, samt att beskriva de valda artiklarnas datainsamlingsmetod. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design bestående av 15 sökta artiklar. Huvudresultat: Många har svårt att acceptera sin diagnos, och acceptans av sjukdomen kan vara en lång process. Medicinering är problematiskt för många, då biverkningarna är många och ofta påverkar det dagliga livet för patienterna. Fördomar, stigmatisering och dåligt bemötande är tyvärr väldigt vanligt när det kommer till psykisk ohälsa, och detta leder till försämrad mental hälsa och sämre livskvalité för de som lider av bipolär sjukdom. Många upplever tyvärr även sjukvården som negativ, då många ansåg att sjukvården inte kunde bidra med det de behövde. Slutsats: Bemötande, stöttning och information är väldigt viktigt för att patienterna ska kunna acceptera sin sjukdom och kunna uppnå hälsa och ett gott liv trots sin diagnos. Sjuksköterskan har ett stort ansvar i detta, och det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om vilka problem och tankar en person med bipolär sjukdom kan ha, för att på bästa sätt kunna stötta och vårda dessa patienter.

Det sker en underbehandling av somatiska åkommor som kan leda till ökad dödlighet hos patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Det är därför av vikt att beskriva sjuksköterskors attityder till patientgruppen för att utvärdera eventuell påverkan på omvårdnaden. Syftet var att beskriva sjuksköterskors attityder till patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metoden utgick ifrån en litteraturstudie baserad på Polit och Beck nio-stegsmodell. Totalt tio artiklar valdes efter databassökning i CINAHL, PubMed och PsycINFO. Samtliga artiklar svarade mot syftet samt genomgick kvalitetsgranskning. Under databearbetning uppstod tre huvudteman och sex tillhörande underteman. Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna hade en avståndstagande attityd, då de inte såg det som sin yrkesroll att vårda patientgruppen samt fördömde och stigmatiserade patienterna. Närmande attityder i form av en omvärderad syn på patientgruppen och till yrkesrollen återfanns hos vissa sjuksköterskor. Ett fåtal sjuksköterskor hade en tillmötesgående attityd som uttrycktes genom en vilja att hjälpa och tilltro till patienters förmåga till återhämtning. Slutsatsen av utförd litteraturstudie var att majoriteten av sjuksköterskorna hade avståndstagande attityder till patienter med psykisk ohälsa vilket ledde till bortprioritering av främst psykisk omvårdnad. Närmande attityder framträdde efter nära kontakt med patientgruppen. Tillmötesgående attityder framstod då sjuksköterskorna visade förståelse och ett ickedömande förhållningssätt.

Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga i Sverige. Samtidigt som det är allt fler som inte uppnår godkända betyg i skolan. Det finns ett dubbelriktat samband mellan psykisk ohälsa och skolprestation. Skolsköterskans uppdrag är att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål samt verka för god hälsa. Syftet var att belysa skolsköterskans arbete med elevers psykiska ohälsa. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Sex skolsköterskor från fyra kommuner intervjuades utifrån strategiskt urval. Intervjuerna har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet i studien presenteras med ett övergripande tema; ”Skolsköterskan, en delvis outnyttjad resurs i arbetet med elever med psykisk ohälsa”. Kategorierna som framkom var; arbete med psykisk ohälsa tillhör skolsköterskans vardag, bedömning som grund för samverkan samt organisatoriska förutsättningar.Resultatet visade att skolsköterskorna dagligen arbetar med psykisk ohälsa. För att nå framgång i arbetet krävs organisatoriska förutsättningar. Resultatet belyser också hur skolsköterskans bedömning av elevens psykiska hälsa avgör det fortsatta handläggandet och samverkan. Idag saknas handlingsplan för psykisk ohälsa nationellt och förhoppningen är att studien kommer att få betydelse i det fortsatta arbete genom att belysa vad skolsköterskan utifrån sin profession kan göra. Ytterligare forskning behövs inom området psykisk ohälsa för att stödja skolsköterskans hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbete på individ-, grupp och organisationsnivå.