<p>Abstract</p><p>The Swedish National Board of Health and Welfare has since a year or so started to introduce a new way to work with childcare investigations within the social services. This new concept, BBIC, is meant to put the child’s needs in the first room rather than the grownup’s as it used to be before. This study is about to examine how BBIC affects the legal security of the children within these childcare investigations.</p><p>BBIC was first developed in England after a massive criticism against the way that the foster home- and institutional care was handled. In Sweden, BBIC was first tested and developed into Swedish conditions in a few project municipalities for about five years but is now being introduced all over the country. This is also one of the most important purposes with BBIC, that every childcare investigation within the country is based on the same formula. For help, the social workers have a triangle, which contains three different areas of different basic needs that the child requires. The triangle, together with several forms, gives the social workers the tools to give more attention to what kind of measure the child really requires to get its basic needs satisfied.</p><p>To find out how BBIC affects the legal security of the children within childcare investigations, we decided to make this essay interdisciplinary. This means that apart from the legal approach, we’ve also used a psychological method to base an empirical ground. The empirical material consists of interviews with persons that in different ways are working with BBIC. These interviews are then used together with the theoretical part of the study, to form an analysis. This study is not meant to generalize, but to give a glimpse of the reality and create an understanding for the complexity in these matters.</p><p>The theoretical part of the study handles among other things, the United Nations convention on the rights of the child. This convention is of great importance every time interference in a child’s living conditions are made. The two articles of importance in this paper are article 3 about the best interests of the child, and article 12 about the child’s right to freedom of expression. We’re also examining the different laws in the subject area to find out whether BBIC agrees to the laws or not. The delimitations of this study are that we’re only examining BBIC considering the Swedish conditions, and neither will we examine any court proceedings.</p>

Rules for damages that are effective are important to create legal security and a public procurement that fulfil economic effectivity. Those rules are effectivly created for example when the demand of evidence is possible for the damaged supplier to fulfil. Yet the rules cannot be too low without leading to an uncertain procurement for the public purchaser. Thus one have to balance the interests of a public purchaser against the interests of a damaged supplier. This balance leads to a public procurement involving rules of damages where the public purchaser cannot escape duty of damages just because the demand of evidence is too hard to fulfil. / Effektiva skadeståndsregler är ett viktigt verktyg för att skapa en rättssäker och ekonomsikt effektiv upphandling. Effektiva skadeståndsregler skapas bland annat genom att de beviskrav som uppställs på den skadelidande leverantören är möjliga att uppfylla. Detta utan att beviskraven för den skull är allt för lågt ställda eftersom något sådant skulle innebära att en osäker upphandlingsprocess för den upphandlande enheten. En avvägning måste således ske mellan den upphandlande enhetens intresse och den skadelidande leverantörens intresse, då en skadeståndssituation inom upphandlingsrätten uppkommer. En avvägning måste vidare ske ifråga om den kategoriseringen av inom- och utomobligatoriskt skadestånd vilken förkommer inom juridiken. Resultatet av detta är att den juridiska kategoriseringen till viss del måste frångås för att täcka de situationer som kan aktualiseras inom upphandlingsrätten. Vidare når uppsatsens författare resultatet att ett användande av överviktsprincipen är en lämplig metod för att undvika att upphandlande enheter som inte efterlevt upphandlingsreglerna undgår skadestånd på grund av de skadelidande leverantörernas bevissvårigheter.

No description available.

Skatteverket bestämde sig hösten 2005 för att påbörja en utredning av hur mycket förmögenhetsbeskattningsbar överlikviditet som kunde anses föreligga i de svenska onoterade aktiebolagen. Det var i och med denna kampanj som artisten Magnus Uggla drabbades av en mycket kraftig upptaxering av sin förmögenhetsskatt, på grund av att en i bolaget ackumulerad kapitaltillgång ansågs vara rörelsefrämmande. Detta vållade stor uppmärksamhet bland allmänheten men även i media där bland annat namnet lex Uggla uppstod. Vid innehav av onoterade aktier skall en värdering av bolagets tillgångar och skulder göras för att således bestämma vilket värde aktierna skall åsättas vid förmögenhetsbeskattningen. De tillgångar som kan anses ingå i bolagets rörelse eller som ett led i denna är förmögenhetsskattefria, såtillvida de inte ansetts vara oproportionerligt stora. De tillgångar som däremot bedöms vara rörelsefrämmande skall tas upp av delägaren i proportion till dennes ak-tieinnehav. Denna gränsdragning är dock mycket komplicerad då några klara riktlinjer i dagsläget inte finns att tillgå och leder därmed till en betydande rättsosäkerhet. I dagsläget är riktlinjerna för beräkning av överlikviditet ytterst godtyckliga då de ofta färgas av den handläggande tjänstemannens personliga åsikter. Detta leder till en total oförutsebarhet för delägarna och där likabehandlingsprincipen även lyser med sin frånvaro. En annan situation som kan anses kränka det viktiga kvalitetskravet, vilket bör tillämpas vid bedömningen av all lagtext, är då delägarna inte ges rätt att dra av latent skatt. Det måste anses oproportionerligt att avdrag inte skall få göras för den fiktiva skatt som skulle komma att utgå vid ett kapitaluttag ur bolaget. Det kan inte heller anses vara frågan om någon likabehandling mellan direkt och indirekt ägande i denna situation, eller då en i dagens samhälle obefogad uppdelning görs mellan olika aktiesorter samt registreringsland. En dylik åt-skillnad måste anses strida mot den i EG rätten stadgade fria rörligheten för kapital samt även mot etableringsfriheten. Någon omfattande lagändring eller ett generellt avskaffande av förmögenhetsskattelagen verkar inte vara aktuellt inom den närmsta framtiden enligt de diskussioner som har förts mellan regeringen och stödpartierna den senaste tiden. Lagstiftaren bör därmed ta sitt an-svar och publicera nödvändiga förtydliganden för att råda bot på reglernas idag generella och godtyckliga karaktär. Även beviskraven bör ses över då delägarna idag åläggs en opro-portionerligt hög bevisbörda.

Regler är befallningar från normgivningsmakten som uttrycker hur den/de som regeln riktar sig mot skall och får handla. Regler kan därför sägas vara handlingsmönster. Principer är däremot regler med ”bör-sats”, d.v.s. hur rättstillämparen bör handla i ett specifikt mål. När en princip anses viktig kan den helt eller delvis bli lagfäst. Legalitetsprincipen är ett exempel. Den tillkännagavs skriftligt som princip år 1789 i Frankrike i och med revolutionen. Den förvaltningsrättsliga legalitetsprincipen i Sverige blev inte lagstadgad förrän i 1974 års regeringsform och innebär krav på lagstöd; all offentlig makt skall utövas under lagarna. Beslut tagna av myndigheter skall ha författningsstöd och betungande beslut skall därutöver ha särskilt stöd i lag. Den straffrättsliga legalitetsprincipen lagstadgades år 1964 i brottsbalken. Principen inom straffrätten har fyra förbud som tillsammans utgör legalitetsprincipen. Dessa är praeter legem-, analogi-, retroaktivitets- och obestämdhetsförbudet. De tre förstnämnda är lagstadgade och innebär krav på lagstöd, förbud till analogitolkning av bestämmelser samt förbud att låta lag ge en tillbakaverkande kraft. Obestämdhetsförbudet är fortfarande en princip i egentlig mening och innebär att lagstiftaren bör stifta begripliga och preciserade straffbestämmelser. Inom förvaltningsrätten är analogi- och retroaktivitetsförbudet inte lagfästa vilket kan innebära att den enskildes rättsgaranti försvagas; förutsebarheten av hur och när den enskilde kan bli ansvarig för sitt förfaringssätt enligt lag begränsas. Legalitetsprincipen finns också uttryckt i Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter där bestämmelser och rättspraxis stödjer detta. De europeiska stater som ingått i konventionen har förbundit sig till legalitetsprincipen och innefattas därmed i deras rättssystem.

Enligt Svensk intern rätt kan en skattskyldig som lämnat en oriktig uppgift till ledning för taxeringen både påföras skattetillägg genom ett disciplinärt förfarande och dömas till straffansvar enligt skattebrottslagen för samma oriktiga uppgift. Sedan Sverige ratificerade Europakonventionen år 1953 är vi rättsligt bundna av konventionsrätten. Artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet stadgar bland annat att ”ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat”. En fråga som uppstår är huruvida skattetillägget är förenligt med detta dubbelbestraffningsförbud. ”Brottmålsrättegång” är ett autonomt begrepp. I konventionens mening är skatte-tilläggsförfarandet därför enligt de flesta experter en brottmålsrättegång på samma sätt som ett förfarande utifrån skattebrottslagen är det. Artikel 4 avser emellertid enbart att någon blir dömd två gånger för ett och samma brott snarare än en och samma gärning. Det är fråga om samma brott om de vä-sentliga rekvisiten är likvärdiga. Stöd för dessa påståenden finns i praxis från Högsta domstolen, Regeringsrätten och Europadomstolen. De flesta experter anser därför att skattetilläggssystemet såsom förekomst är för-enligt med artikel 4. Vissa menar emellertid att rekvisiten för att dömas för skatte-förseelse och vårdslös skatteuppgift är så pass lika rekvisiten för att påföras skat-tetillägg att skattetillägget på dessa punkter riskerar att vara konventionsstridigt. Ett slutgiltigt svar på detta kan enbart ges genom en dom i Europadomstolen. Vissa remissinstanser som har yttrat sig över 1999 år skattetilläggskommittés be-tänkande anser att även om skattetilläggsreglerna kan anses vara förenliga med dubbelbestraffningsförbudet i konventionen så finns det andra skäl att ta hänsyn till principen om ne bis in idem. Bland annat anförs att resonemanget bakom slut-satsen kan vara svårt för den enskilde att förstå och att det inte är förenligt med god rättsskipning att kännbara sanktioner kan utdömas i två olika förfaranden när de drabbar samma person och i allt väsentligt avser samma gärning. Författarens uppfattning är att skattetillägget som förekomst inte är konventions-stridigt men att det vad gäller brotten skatteförseelse och vårdslös skatteuppgift är mer osäkert och att Sverige inte skall balansera på gränsen till vad som är fören-ligt med de mänskliga rättigheterna. För att helt undvika dubbelbestraffning, inte bara med hänsyn till Europakonventionen utan även för att upprätthålla en hög rättssäkerhetsnivå, borde skattetillägget tillämpas enbart vid lindrigare fel medan skattebrottslagen griper in vid allvarligare brott.

Abstract The Swedish National Board of Health and Welfare has since a year or so started to introduce a new way to work with childcare investigations within the social services. This new concept, BBIC, is meant to put the child’s needs in the first room rather than the grownup’s as it used to be before. This study is about to examine how BBIC affects the legal security of the children within these childcare investigations. BBIC was first developed in England after a massive criticism against the way that the foster home- and institutional care was handled. In Sweden, BBIC was first tested and developed into Swedish conditions in a few project municipalities for about five years but is now being introduced all over the country. This is also one of the most important purposes with BBIC, that every childcare investigation within the country is based on the same formula. For help, the social workers have a triangle, which contains three different areas of different basic needs that the child requires. The triangle, together with several forms, gives the social workers the tools to give more attention to what kind of measure the child really requires to get its basic needs satisfied. To find out how BBIC affects the legal security of the children within childcare investigations, we decided to make this essay interdisciplinary. This means that apart from the legal approach, we’ve also used a psychological method to base an empirical ground. The empirical material consists of interviews with persons that in different ways are working with BBIC. These interviews are then used together with the theoretical part of the study, to form an analysis. This study is not meant to generalize, but to give a glimpse of the reality and create an understanding for the complexity in these matters. The theoretical part of the study handles among other things, the United Nations convention on the rights of the child. This convention is of great importance every time interference in a child’s living conditions are made. The two articles of importance in this paper are article 3 about the best interests of the child, and article 12 about the child’s right to freedom of expression. We’re also examining the different laws in the subject area to find out whether BBIC agrees to the laws or not. The delimitations of this study are that we’re only examining BBIC considering the Swedish conditions, and neither will we examine any court proceedings.

Sammanfattning Vårt huvudsakliga syfte med denna uppsats är att undersöka den nya företeelsen med sms-lån och ungas (18-25 år) förhållande till detta. För att belysa de problem som sms-lån utgör gjordes analysen av uppsatsen utifrån rättssäkerhet. Rättssäkerhetsbegreppet känner nog alla till men vad som egentligen ryms inom begreppet redogörs från ett antal, på våra premisser utvalda, auktoriteters synvinklar. Vi undersöker sedan vilka gemensamma nämnare som finns dem emellan. Vi har tittat på vad ett sms-lån är och med hjälp av främst kronofogdemyndighetens statistik har vi undersökt antalet obetalda sms-lån som inkommit till myndigheten och ungdomars del i dessa fordringar. I korthet redogör vi även för Finlands syn på sms-lån och hur de har hanterat problemen med detta då Finland kom i kontakt med sms-lån tidigare än Sverige och har agerat på området.   Vid vår undersökning av sms-lån och de regler som finns vid konsumentkrediter har vi kunnat konstatera att denna företeelse är möjlig främst på grund av tre klara undantag i lagen. Dessa kryphål gör att kreditgivarna slipper kravet på kreditprövning, skriftliga avtalsvillkor och krav på information angående räntor och vid marknadsföring. Vidare har vi tittat närmare på de två domar som finns på området samt vad som menas med begreppet god kreditgivningssed enligt konsumentkreditlagen. Det har i våra undersökningar visat sig att förutsebarheten är ett viktigt inslag i rättssäkerheten som finns till för att skydda individerna i ett samhälle mot oskäliga villkor från makthavare (i denna uppsats rör det sig om konsumenter mot kreditgivare). Skyddet som rättssäkerheten ger anges i lagar och förordningar, men då sms-lån inte regleras är de enligt vår mening inte rättssäkra. Vi tror att rättssäkerhet skulle kunna infinna sig efter ändringar i konsumentkreditlagen, enklast genom att ta bort de undantag som finns, så att alla lån regleras på samma sätt. På så vis får konsumenten förutsägbarhet vilket följs av rättssäkerhet. Samhällets utveckling går ständigt framåt och lagstiftningen borde följa med i samhällets utveckling för att kunna trygga konsumenten som är den svagare parten i ett kreditförhållande. Inom konsumentkreditområdet har det kommit fram en del nyheter, EU har kommit med ett nytt direktiv om konsumentkrediter och det pågår i skrivande stund en utredning om sms-lån hos justitiedepartementet.

I en demokratiskt rättsstat som Sverige ska inte myndigheterna ges godtyckliga befogenheter utan detta ska klart och tydligt framgå av lag. Legalitetsprincipen och föreskriftskravet sätter gränser för detta då de måste ha lagstöd i sin myndighetsutövning. Då myndigheter fattar integritetskränkande beslut mot enskild måste det föregås av en noggrann proportionalitetsavvägning mellan myndighetens kontrollintresse och den enskildes skyddsintresse. Åtgärden måste således stå i proportion till ändamålet. Skatteförfarandet avseende tredjemansrevision är ett omdiskuterat förfarande. Själva beslutet om revision utförs av Skatteverket och kan inte överklagas. Detta är intressant ur en rättssäkerhetssynpunkt då ändamålet beskrivs i revisionsbeslutet. Är ändamålet vagt eller otydligt beskrivet kan detta leda till att Skatteverket får obegränsade befogenheter då inga föreskrifter om vad som är tillåtet finns beskriva i lag. Här sätts legalitetsprincipen på sin spets då myndigheter, så som Skatteverket, i sin myndighetsutövning måste ha stöd i lag, det så kallade föreskriftskravet enligt 1 kap 1 §  RF. Skatteverket får utelämna uppgift om vem revisionen avser och vilka handlingar som eftersöks om det handlar om en generell tredjemansrevision. Ett revisionsbeslut som är vagt utformat och ej kan överklagas leder således till att stora befogenheter ges Skatteverket. Rekvisitet särskilda skäl ges ingen närmare definition i lagtext. Vanligen ges ett rekvisit viss ledning av dess innebörd genom utvecklad praxis. En väl utvecklad rättspraxis på området finns inte och det är således ett faktum att en närmare definition av rekvisitets innebörd bör finnas i lagtext för att göra det mer förutsebart. Detta skulle också innebära att legalitetsprincipen upprätthålls då det får stöd i lag.

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (vidare LSS) betonar normaliseringsprincipen och självbestämmande för den enskilde. Denna uppsats undersöker om LSS-lagen har givit den enskilde funktionsnedsatte medborgaren starkare autonomitet och möjlighet att leva som vuxen medborgare. Den vill ta reda på vilket nätverk den enskilde individen har behov av för att hävda sina laggivna rättigheter och se om lagens mål om självbestämmande har slagit igenom. Uppsatsen har undersökt fem överklagade avslagsbeslut på insatser enligt LSS för att se hur de olika parterna i överklagande processen resonerar om och hävdar den enskildes självbestämmande. Uppsatsen utgår från ett Aktör-Nätverk-Teoretiskt (ANT) perspektiv. ANT fokuserar på hur processen ser ut när juridiska beslut fattas. Parternas tolkning av lagen beskrivs utifrån de fyra faserna i det aktör-nätverksteoretiska begreppet översättning. I analysen av empirin framkommer att det i en majoritet av fallen inte är den enskildes perspektiv som styr argumentationen utan ombudets, argumentationen bygger huvudsakligen på ombudets tolkningar och lagen ses som ett medel för att den enskilde ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt.