Bakgrund: Patienterna som vårdas inom den rättspsykiatriska vården upplever till viss del att vården är mer en form av förvarning, trots att de är dömda till vård. Vårdtiderna är långa, och sjuksköterskorna som jobbar inom rättspsykiatrisk vård vill bedriva en vård som är mer personcentrerad än den är idag. Genom att hitta lösningar för att göra vården mer anpassad efter individen kan rebelledarskap bidra till detta. Sjuksköterskors rebelledarskap har inte tidigare utforskats inom den rättspsykiatriska heldygnsvården. Genom att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap inom rättspsykiatrin hoppas författarna av detta examensarbete kunna bidra till att öka kunskapen om det goda vårdandet och omvårdnaden där sjuksköterskor genom att agera nytänkande och utanför organisationens ramar bidrar till att utveckla rättspsykiatrisk heldygnsvård. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Åtta sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap inom rättspsykiatrisk heldygnsvård intervjuades, och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en deskriptiv design. Resultat: I resultatet framkom att deltagarna hade många erfarenheter av rebellsjuksköterskor och deras ledarskap. Resultatet kunde delas in i fyra huvudkategorier: (1) Att våga vara en jobbig kollega och ifrågasätta vårdkulturer, normer och utmana regler, (2) Att våga agera utifrån sin kompetens för att kunna ta ansvar för patientens vård, (3) Att söka och skapa nya vägar till förändring och (4) Att stöta på motstånd. Slutsats: Den här studien visar att rebelledare strävar efter att stå upp för vad som är rätt för patienten, även om det innebär att gå emot vårdkulturer, rutiner och regler. Sjuksköterskornas erfarenheter av rebelledarskapet visar att det är möjligt att bedriva en vård som är personcentrerad, där patientens perspektiv får vara i fokus. Genom att agera rebeller bidrar dessa sjuksköterskor till en rättspsykiatrisk vård som är mer än bara en förvaring av de patienter som är dömda till vård. Rebellsjuksköterskor vill ge patienterna en personcentrerad vård som utgår från individen, och genom att agera rebell lyckas dessa sjuksköterskor genomföra förändringar och hitta kreativa lösningar som på sikt leder till en bättre vård. Den rättspsykiatriska vårdapparaten behöver ta tillvara dessa sjuksköterskors kompetens och drivkraft, något som skulle behöva utforskas ytterligare. Vi föreslår ytterligare forskning inom detta område för att få en ökad förståelse för hur rebelledarskapet kan utveckla den psykiatriska omvårdnaden inom den rättspsykiatriska organisationen.

Denna uppsats syfte är en tematisk jämförelse mellan Johanna Nilssons Rebell med frusna fötter och Helen Fieldings Bridget Jones’s Diary beträffande huvudkaraktärerna för att komma fram till hur felplacerad Stella Björk skulle vara i en chick lit-berättelse. Jag använder Bridget som representativ för en typisk huvudkaraktär i chick lit då det är vid publiceringen av Bridget Jones’s Diary forskarna anser att chick lit föddes. Vid en tematisk jämförelse mellan Stella och Bridget där miljö- och karaktärsbeskrivning och även karaktärsutveckling avhandlas blir resultatet att dessa två fiktiva kvinnor är lika på många sätt men det finns skillnader. Karaktärernas komplexitet är en stor skillnad, då Stella är en mer komplex karaktär än Bridget. De funderar mycket båda två men över olika ämnen. En sista stor skillnad är att Bridget tänker på hur hennes egen kropp ser ut medan Stella funderar mer över hur hemska andra människors kroppsliga ideal är.

The 2001 campaign in Afghanistan where precision airpower and special operation forces alongside indigenous allies were used to topple the Talibans has brought debaters to argue whether it was a revolution of warfare or a fluke. Stephen Biddle has argued that this Afghan Model is deeply dependent on the indigenous ally being at least as skilled as its enemy. Ten years later, a similar concept was used in Libya to overthrow the Gaddafi-regime. This paper examines and compares the skill of the rebels and the regime forces fighting on the ground in Libya, in order to test Biddle’s Afghan Model theory. Hence, the purpose for this study is to broaden the understanding as to when and how often the Afghan Model may be used. Initially, rebels demonstrated low levels of tactical skill in comparison to regime forces. However, rebels gradually improved their skills and by the end of the fighting, months later the skill gap had been reduced considerably. Without drawing a definite conclusion, the analysis indicates, that skill of the indigenous ally in order for the Afghan Model to work is of importance, however not to the same degree as presented by Biddle.

La pensée politique moderne a admis la dichotomie entre réforme et révolution. Le réformisme en a fait un principe qui domine actuellement les esprits. Mais la politique n’est-elle pas irrémédiablement partagée entre révolution et réforme ? La politique de Kant constitue un paradigme idéal pour poser le problème du rapport entre réforme et révolution. A l’initiative de Burke, l’opposition moderne entre réforme et révolution se forme à cette époque en réaction aux révolutions en Europe. Kant accepte bien l’opposition entre la réforme entreprise par le souverain et la révolution accomplie par le peuple. Mais sa sympathie bien connue pour la Révolution française l’amène à élaborer une politique pragmatique qui prend en compte les conditions historico-politiques de l’application des principes républicains défendus par la Révolution. Animé par un esprit révolutionnaire, le réformisme kantien entend réussir le processus politique de la républicanisation par le moyen de la réforme, tout en rendant justice à la nécessité du processus naturel de la révolution qui réagit à l’oppression de la liberté. Selon le philosophe de la Révolution, la réforme (révolutionnaire) accomplit la révolution. Pour le montrer, il faut réinscrire la politique de Kant dans son temps. La partie I en précise le contexte historique et sémantique : la réfutation kantienne du droit de rébellion est dirigée contre les monarchomaques ; l’articulation kantienne de la réforme à la révolution s’inscrit dans la lignée du consensus entre réforme et révolution mise en place par les Lumières. La partie II retrace la mise en place de la dichotomie « réformiste » entre réforme et révolution par les burkiens allemands : ils opposent à la violence destructrice de la Révolution l’option d’une réforme conservatrice qui se contente d’améliorer ponctuellement les institutions monarchiques. Kant, en revanche, se révèle être le théoricien secret d’une réforme révolutionnaire qui bouleverse le système monarchique de fond en comble : pour le montrer, la partie III décrypte l’esprit révolutionnaire de sa politique. / Modern political thought has admitted the dichotomy between reform and revolution. Reformism has turned it into a principle that currently dominates our minds. But isn't politics irremediably torn between reform and revolution?Kant's politics is an ideal paradigm to pose the problem of the relation between reform and revolution. At Burke's initiative, the modern opposition between reform and revolution is formed at that time as a reaction to the revolutions in Europe. Kant accepts the opposition between reforms adopted by the sovereign and the revolution done by the people. But his well-known sympathy for the French Revolution leads him to elaborate a pragmatic political philosophy that takes into account the historico-political conditions of the implementation of the republican principles defended by the Revolution. Stimulated by a revolutionary spirit, Kantian reformism means to successfully establish the political process of republicanisation thanks to reform, while doing justice to the necessity of the natural process of the revolution which reacts to the oppression of liberty. According to the philosopher of the Revolution, (revolutionary) reform accomplishes the revolution.So as to show it, one must place Kant's politics in his time. Part I makes clear its historical and semantic context: the Kantian refutation of the right to rebel is directed against the Monarchomachists; the Kantian way of articulating reform to revolution is inscribed in the tradition of a consensus between reform and revolution implemented by the Enlightenment. Part II charts the creation of the 'reformist' dichotomy between reform and revolution by German Burkians: rather than the destructive violence of the Revolution, they opted for a conservative reform that managed only to bring about ad hoc improvements to the monarchic institutions. Kant, on the contrary, turns out to be the secret theoretician of a revolutionary reform which totally upsets the monarchic system: to show this, part III deciphers the revolutionary spirit of his political thought.

<p>Uppsatsen beskriver tiden kring 50-talet för att genom detta visa den ungdomskultur som då uppstod. När filmen Ung rebell hade premiär 1955 var den en föregångare inom filmbranchen genom att gestalta ungdomskulturen på ett nytt sätt. Uppstasen analyserar denna film, Sista natten med gänget (1973), samt Grease (1978) för att visa vilka verktyg som används för att visa ungdomskulturen under denna tid. En del av analysen är att påvisa bilens roll i ungdomskulturen i film gesaltad under och strax efter 50-talet.</p>

Uppsatsen beskriver tiden kring 50-talet för att genom detta visa den ungdomskultur som då uppstod. När filmen Ung rebell hade premiär 1955 var den en föregångare inom filmbranchen genom att gestalta ungdomskulturen på ett nytt sätt. Uppstasen analyserar denna film, Sista natten med gänget (1973), samt Grease (1978) för att visa vilka verktyg som används för att visa ungdomskulturen under denna tid. En del av analysen är att påvisa bilens roll i ungdomskulturen i film gesaltad under och strax efter 50-talet.