The 2001 campaign in Afghanistan where precision airpower and special operation forces alongside indigenous allies were used to topple the Talibans has brought debaters to argue whether it was a revolution of warfare or a fluke. Stephen Biddle has argued that this Afghan Model is deeply dependent on the indigenous ally being at least as skilled as its enemy. Ten years later, a similar concept was used in Libya to overthrow the Gaddafi-regime. This paper examines and compares the skill of the rebels and the regime forces fighting on the ground in Libya, in order to test Biddle’s Afghan Model theory. Hence, the purpose for this study is to broaden the understanding as to when and how often the Afghan Model may be used. Initially, rebels demonstrated low levels of tactical skill in comparison to regime forces. However, rebels gradually improved their skills and by the end of the fighting, months later the skill gap had been reduced considerably. Without drawing a definite conclusion, the analysis indicates, that skill of the indigenous ally in order for the Afghan Model to work is of importance, however not to the same degree as presented by Biddle.

In 1943 occupied Yugoslavia became the scene of ferocious fighting on a large scale as axis forces launched two major anti-guerrilla operations, codenamed “Weiss” and “Schwartz”, in an all-out effort to put an end to the Yugoslav communist resistance. Despite the axis being massively superior in material terms, sometimes even outnumbering their opponents by six to one, both operations ended in failure as the partisans managed to fight their way out of the German trap. Scholarly research concerning these operations almost exclusively aims to explain their outcome by examining German mistakes, while far lessresearch has been conducted with the intent of examining the outcome of the operations from a partisan perspective. The purpose of this study is to investigate whether the partisan success during these operations can be explained by them using the set of methods of force employment which Stephen Biddle calls “the modern system”, and thereby make a first attempt at explaining the outcome of the operations on the tactical and operational level from a partisan point of view. The result of this study shows that the partisan success indeed can be explained by Biddles theory, at least to some extent, but that a more comprehensive study would need to be conducted to fully verify these claims. The study has thus fulfilled its purpose and provides a small but important contribution to the scholarly debate upon which further research can be conducted concerning the partisan successes during 1943.

Analys av strid i bebyggelse mot Stephen Biddles teori om utfall av militära operationer då strid i bebyggelse idag är ett modernt forskningsämne där flera vetenskapliga discipliner bidrar till utvecklingen, samtidigt som 60- och 70 talets operationsanalyser kan anses förlegade, genomförs detta arbete i syfte att undersöka hur en teori påverkas då den tillämpas för att analysera strid i bebyggelse, som den inte var designad för. Stephen Biddle har i boken "Military Power" formulerat en teori om förhållandet mellan utfallet av militära operationer och de av honom viktigaste komponenterna för att förklara det: Tekniknivå, Numerär och Metod. Denna studie skall undersöka vilka utgångsvärden vid strid i bebyggelse som är så annorlunda, och på vilket sätt de skiljer sig, mot de i Stephen Biddles teori att den kan eller inte kan vara lämplig att tillämpa för analys av strid i bebyggelse. Inledningsvis beskrivs Biddles teori, därefter diskuteras de generella företeelser vid strid i bebyggelse mot teorins grundvärden och en fallstudie analyseras genom Biddles teori. Genom att fastställa vilka utgångsvärden som skiljer sig från teorin kan denna studie svara på om det är lämpligt eller inte att tillämpa Biddles teori vid analys av strid i bebyggelse. Resultatet är att trots skillnaderna i utgångsvärden är stora mot de i Biddles teori, kan inte studien påvisa att Biddles teori inte stämmer. De utgångsvärden som skiljer sig från teorin kan främst härledas till försvararens möjlighet att utnyttja terrängen. / <p>Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 04-06</p>

No description available.

Inom krigsvetenskapen används asymmetrisk konfliktteori för att förklara utkomsten av konflikter. Data under 1900-talets andra hälft visar att mer än varannan asymmetrisk konflikt slutar till den svagares fördel. Hur kan en relativt svagare aktör dra fördel av detta? Med en kritisk teoriutvecklande ansats syftar arbetet till att studera hur relativt svagare aktörer kan dra fördel av asymmetriska strategier i marin miljö. Detta sker genom att placera begreppet strategisk interaktion i relation till marina strategier vilket bildar arbetets teoretiska ramverk och på så sätt bidrar till en utveckling av teoribildningen. Genom en hypotesprövande fallstudie av sjöfartskriget i konflikten mellan Iran och Irak uppvisar det teoretiska ramverket samverkande förklaringsfaktorer. Detta innebär att strategisk interaktion inte entydigt eller enskilt kan förklara utkomsten av asymmetriska konflikter. Två kompletterande och i någon mån konkurrerande faktorer visar sig ha stort förklaringsvärde, intresseasymmetri och hur väl rustad den relativt svagare aktören är. Konkret betyder detta att en kombination av oväntad teknik och taktik tillsammans med en tydlig intensitet i uppträdandet kan påverka utkomsten av konflikten. Studiens viktigaste resultat visar att framtida studier fordras för att bekräfta interaktionseffekterna i det teoretiska ramverket och hur arbetets beroende variabel – framgång ska förstås av samtiden.