No / Initiation of breast feeding and duration of any breast feeding are known to differ by ethnic group, but there are limited data on differences in exclusive breast feeding. This study aimed to determine if there are ethnic differences in the initiation and duration of any and exclusive breast feeding. METHODS: Breast-feeding data were obtained from a subsample of 1365 women recruited to a multi-ethnic cohort study (Born in Bradford) between August 2008 and March 2009. Poisson regression was used to investigate the impact of socio-economic, life style and birth factors on ethnic differences in the prevalence of breast feeding. RESULTS: Compared with white British mothers, initiation of breast feeding was significantly higher in all ethnic groups and this persisted after adjustment for socio-economic, life style and birth factors [Pakistani: prevalence rate ratio (PRR) = 1.19 (95% confidence interval 1.10, 1.29); Other South Asian: PRR = 1.29 (1.18, 1.42); Other ethnicities: PRR = 1.33 (1.21, 1.46)]. There were no differences in exclusive breast feeding at 4 months [Pakistani: PRR = 0.77 (0.54, 1.09); Other South Asian: PRR = 1.55 (0.99, 2.43); Other ethnicities: PRR = 1.50 (0.88, 2.56)]. Any breast feeding at 4 months was significantly higher in mothers of all non-white British ethnicities [Pakistani: PRR = 1.27 (1.02, 1.58); Other South Asian: PRR = 1.99 (1.52, 2.62); Other ethnicities: 2.45 (1.86, 3.21)]. CONCLUSIONS: Whilst women of ethnic minority groups were significantly more likely to initiate breast feeding and continue any breast feeding for 4 months compared with white British women, the rates of exclusive breast feeding at 4 months were not significantly different once socio-economic, life style and birth factors were accounted for.

No / Metamemory is integral for strategizing about memory intentions. This study investigated the prospective memory (PM) deficit in Parkinson's disease (PD) from a metamemory viewpoint, with the aim of examining whether metamemory deficits might contribute to PM deficits in PD. METHOD: Sixteen patients with PD and 16 healthy older adult controls completed a time-based PM task (initiating a key press at two specified times during an ongoing task), and an event-based PM task (initiating a key press in response to animal words during an ongoing task). To measure metamemory participants were asked to predict and postdict their memory performance before and after completing the tasks, as well as complete a self-report questionnaire regarding their everyday memory function. RESULTS: The PD group had no impairment, relative to controls, on the event-based task, but had prospective (initiating the key press) and retrospective (recalling the instructions) impairments on the time-based task. The PD group also had metamemory impairments on the time-based task; they were inaccurate at predicting their performance before doing the task but, became accurate when making postdictions. This suggests impaired metamemory knowledge but preserved metamemory monitoring. There were no group differences regarding PD patients' self-reported PM performance on the questionnaire. CONCLUSIONS: These results reinforce previous findings that PM impairments in PD are dependent on task type. Several accounts of PM failures in time-based tasks are presented, in particular, ways in which mnemonic and metacognitive deficits may contribute to the difficulties observed on the time-based task.

Vid en fastighetsöverlåtelse är det mycket information som ska utbytas på kort tid, mellan köpare, säljare och mäklare vad beträffar fastighetens fysiska skick och standard. I egenskap av en lojal, opartisk och sakkunnig person avseende fastighetsförsäljningar, har mäklaren ålagts en upplysningsplikt avseende sådant kring fastighetens skick som denne iakttagit, känner till eller annars har anledning att misstänka, som kan antas ha betydelse för köparen. Räckvidden av mäklarens upplysningsplikt gentemot köparen, avseende fysiska missförhållanden enligt FML 16§ 3st. kommer att utgöra uppsatsens brännpunkt. I detta inryms att söka klar-göra vilka typer av fysiska missförhållanden som en mäklare förväntas informera en köpare om, för att inte riskera att drabbas av någon typ av påföljd. Därutöver utreds förutsägbarheten och ändamålsenligheten kring FML 16§ 3st. Bedömningen av mäklarens upplysningsplikt ska även ses utifrån köparens och säljarens inbördes ansvarsområden för faktiska fel i fastigheten, samt i vilken omfattning det anses motiverat att mäklaren ikläder sig parternas ansvarsroller. Hänsyn i bedömningen får även tas till det faktum att mäklaren åläggs en grundläggande lojalitetsplikt som denne uppbär gentemot såväl köparen som säljaren. Problematiken kan i första hand härledas till tvetydiga och tämligen oklara förarbetsuttalanden, samt frånvaron av prejudicerade rättspraxis på området. Rättsreglerna kring bestämmelsen synes därav även vara svåra att tillämpa i de lägre domstolsinstanserna och hos tillsynsmyndigheten, FMN. Därav kvarstår osäkerhet kring rättsläget avseende omfattningen av mäklarens upplysningsplikt vad beträffar fysiska missförhållanden härlett till fastigheten. / When selling a property there is much information, in regards to the property’s physical standard, which should be discussed between the parties; the realtor, the buyer and the property owner. In relation to the buyer and the property owner, the realtor will be known as a loyal, independent person that carries expert know-ledge in regards to selling property. Therefore the realtor should carry the liability to inform the buyer about physical errors according to the property, that has been found, or for some other reason will be known, or if there is a reason to suspect an error, that can be of  importance to the buyer. The focus point of this thesis is the magnitude of the realtor’s liability to inform the buyer on physical errors, according to FML 16§ 3st., and to examine what kind of physical errors that the buyer have the right to be informed of. Because if the realtor do not respect the obligations according to FML 16§ 3st., legal sanctions will be given. The author will also examine if the legal rule, FML 16§ 3st., is predictable and appropriate. To examine the magnitude of the realtor’s liability to inform the buyer on physical errors, the legal relation between the buyer and the property owner has to be taken into account according to JB 4:19§. The fact that the realtor also carries a responsibility to submit to good faith and fair dealing will also be interesting. The principal legal issue will be based on the unclear preparatory work, regarding to FML (2011:666) 16§ 3st., and the magnitude of realtor’s liability to inform the buyer on physical errors. Furthermore, there is no case law given by the Swedish Supreme Courts, and that is one more reason why the area is so hard to apply. The legal position will therefore stay unclear, according the realtor’s liability to inform the buyer about physical errors of the property.

No description available.

Thymic epithelial cells (TECs) are the main component of the thymic stroma, which supports T-cell proliferation and repertoire selection. Here, we demonstrate that Cbx4, a Polycomb protein that is highly expressed in the thymic epithelium, has an essential and non-redundant role in thymic organogenesis. Targeted disruption of Cbx4 causes severe hypoplasia of the fetal thymus as a result of reduced thymocyte proliferation. Cell-specific deletion of Cbx4 shows that the compromised thymopoiesis is rooted in a defective epithelial compartment. Cbx4-deficient TECs exhibit impaired proliferative capacity, and the limited thymic epithelial architecture quickly deteriorates in postnatal mutant mice, leading to an almost complete blockade of T-cell development shortly after birth and markedly reduced peripheral T-cell populations in adult mice. Furthermore, we show that Cbx4 physically interacts and functionally correlates with p63, which is a transcriptional regulator that is proposed to be important for the maintenance of the stemness of epithelial progenitors. Together, these data establish Cbx4 as a crucial regulator for the generation and maintenance of the thymic epithelium and, hence, for thymocyte development.

AIMS: The rapidly growing industrial and medical use of nanomaterials, especially zinc oxide and titanium dioxide, has led to growing concerns about their toxicity. Accordingly, the intrinsic genotoxic and cytotoxic potential of these nanoparticles have been evaluated. MATERIALS & METHODS: Using a HEp-2 cell line, cytotoxicity was tested along with mitochondrial activity and neutral red uptake assays. The genotoxic potential was determined using the Comet and the cytokinesis-blocked micronucleus assays. In addition, tyrosine phosphorylation events were investigated. RESULTS & CONCLUSION: We found concentration- and time-dependent cytotoxicity and an increase in DNA and cytogenetic damage with increasing nanoparticle concentrations. Mainly for zinc oxide, genotoxicity was clearly associated with an increase in tyrosine phosphorylation. Our results suggest that both types of nanoparticles can be genotoxic over a range of concentrations without being cytotoxic.

AQ4N (banoxantrone) is a prodrug that, under hypoxic conditions, is enzymatically converted to a cytotoxic DNA-binding agent, AQ4. Incorporation of AQ4N into conventional chemoradiation protocols therefore targets both oxygenated and hypoxic regions of tumors, and potentially will increase the effectiveness of therapy. This current pharmacodynamic and efficacy study was designed to quantify tumor exposure to AQ4 following treatment with AQ4N, and to relate exposure to outcome of treatment. A single dose of 60 mg/kg AQ4N enhanced the response of RT112 (bladder) and Calu-6 (lung) xenografts to treatment with cisplatin and radiation therapy. AQ4N was also given to separate cohorts of tumor-bearing mice 24 hours before tumor excision for subsequent analysis of metabolite levels. AQ4 was detected by high performance liquid chromatography/mass spectrometry in all treated samples of RT112 and Calu-6 tumors at mean concentrations of 0.23 and 1.07 microg/g, respectively. These concentrations are comparable with those shown to be cytotoxic in vitro. AQ4-related nuclear fluorescence was observed in all treated tumors by confocal microscopy, which correlated with the high performance liquid chromatography/mass spectrometry data. The presence of the hypoxic marker Glut-1 was shown by immunohistochemistry in both Calu-6 tumors and RT112 tumors, and colocalization of AQ4 fluorescence and Glut-1 staining strongly suggested that AQ4N was activated in these putatively hypoxic areas. This is the first demonstration that AQ4N will increase the efficacy of chemoradiotherapy in preclinical models; the intratumoral levels of AQ4 found in this study are comparable with tumor AQ4 levels found in a recent phase I clinical study, which suggests that these levels could be potentially therapeutic.

This thesis traces the shift from liberal to neoliberal education from the nineteenth century to the present day, in order to provide a rich and previously underdeveloped narrative of value in higher education in England. Rather than attempting to justify the value of the humanities within the presiding economic frameworks, or writing a defence against market rationalism, this thesis offers an original contribution through an immersion in historical, financial, and critical debates concerning educational policy. Drawing upon close reading and discursive analysis, this thesis constructs a nuanced map of the intersections of value in the humanities. The discussion encompasses an exploration of policymaking practices, scientific discourse, mediated representations, and public cultural life. The structure of the thesis is as follows. The introductory chapter outlines the overarching methodology by defining the contemporary period of this project (2008-14), establishing relevant scholarship, and drawing out the correspondences between the nineteenth century and the present day. Chapter one establishes a history of the Payment by Results approach in policymaking, first established in the Revised Code of Education (1862) and recently re-introduced in the reforms of the Browne Report (2010). Understanding the predominance of such short-term and quantitative policy is essential for detailing how value is articulated. Chapter two reconsiders the two cultures debate. In contrast to the misrepresentative, yet pervasive, perception that the sciences and the humanities are fundamentally in opposition, I propose a more nuanced history of these disciplines. Chapter three addresses fictional representations of the humanities within literature in order to establish a vantage point from which to assess alternative routes for valuation beyond economic narratives. The final chapter scrutinises the rise of the impact criterion within research assessment and places it within a wider context of market-led cultural policy (1980-90s). This thesis argues that reflecting on Victorian legacies of economism and public accountability enables us to reconsider contemporary valuation culture in higher education. This analytical framework is of benefit to future academic studies interested in the marketisation and valuation of culture, alongside literary studies that focus on the relationship between higher education, the individual, and the state.

<p>I Europakonventionen finns ett förbud mot att en person skall kunna bli straffad för ett brott där denne redan blivit slutligt dömd eller frikänd. Det innebär alltså i praktiken ett förbud mot dubbelbestraffning, eller som principen också benämns – ”ne bis in idem”. Detta förbud har flera gånger varit föremål för prövning i såväl Europadomstolen som i nationella domstolar. Målen har gällt allt från rattfylleri till miljösanktioner. Det denna uppsats behandlar är dock relationen mellan skattetillägg och skattebrott.</p><p>Svensk lagstiftning och praxis kring de parallella sanktionerna har studerats utifrån en komparativ studie med Norge som jämförelseobjekt. Tanken är att jämförelsen i första hand skall ge en fördjupad bild av de svenska förhållandena och den svenska tillämpningen av konventionen samt vad det skulle innebära om Sverige införde ett subjektivt rekvisit i skattetilläggslagstiftningen.</p><p>Det svenska skattetillägget syftar till att främja uppgiftslämnandet hos skattskyldiga samt att avlasta åklagarmyndigheten från lindrigare fall av skatteundandragande. Skattetillägg kan bli aktuellt vid lämnande av oriktig uppgift eller vid skönstaxering och påförs enbart på objektiva grunder. Det finns med andra ord inget krav på uppsåt eller oaktsamt beteende från den skattskyldige. Skattetilläggskommittén kom i en utredning med ett förslag om att införa ett subjektivt rekvisit vid påförande av skattetillägg. Detta förslag anammades dock inte av regeringen som dock valde att klargöra och utveckla de redan befintliga befrielsegrunderna innehållande subjektiva inslag. Den främsta skillnaden gentemot den norska motsvarigheten är att man i Norge valt att indela denna i allmän respektive förhöjd tilleggsskatt. Den allmänna tilleggsskatten liknar i huvudsak det svenska skattetillägget, medan det vid den förhöjda tilleggsskatten krävs ytterligare ett rekvisit i form av uppsåt eller grov oaktsamhet. De båda ländernas skattebrottslagstiftning är i det närmaste identisk, vilket innebär att de innehåller såväl objektiva som subjektiva rekvisit.</p><p>Den ovan nämnda principen ”ne bis in idem” återfinns i sjunde tilläggsprotokollets artikel 4 och har påverkat avgöranden angående de svenska och norska sanktionssystemen på olika sätt. Det svenska sanktionssystemet har genom avgöranden i såväl Europadomstolen som svenska domstolar inte ansetts strida mot dubbelbestraffningsförbudet. Domstolarna har som främsta argument framhållit att påföljderna skiljer sig åt i sina väsentliga element, genom att skattebrott kräver uppsåt. I Norge går avgörandena från Høyesterett isär beroende på om det handlar om allmän eller förhöjd tilleggsskatt. Även här tar domstolen i första hand sikte på om påföljdernas rekvisit skiljer sig åt. Både de svenska och norska domstolarna har även diskuterat vad som innefattas av begreppen i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet och artikel 6 samt förhållandet mellan dessa begrepp.</p><p>Sverige och Norge tolkar inte konventionens artiklar olika utan skillnaderna beror snarare på nationell lagstiftning. Skulle Sverige införa ett subjektivt rekvisit i skattetilläggslagstiftningen skulle med stor sannolikhet reglerna, i likhet med den norska förhöjda tilleggsskatten, strida mot principen ”ne bis in idem” i Europakonventionen.</p>

I Europakonventionen finns ett förbud mot att en person skall kunna bli straffad för ett brott där denne redan blivit slutligt dömd eller frikänd. Det innebär alltså i praktiken ett förbud mot dubbelbestraffning, eller som principen också benämns – ”ne bis in idem”. Detta förbud har flera gånger varit föremål för prövning i såväl Europadomstolen som i nationella domstolar. Målen har gällt allt från rattfylleri till miljösanktioner. Det denna uppsats behandlar är dock relationen mellan skattetillägg och skattebrott. Svensk lagstiftning och praxis kring de parallella sanktionerna har studerats utifrån en komparativ studie med Norge som jämförelseobjekt. Tanken är att jämförelsen i första hand skall ge en fördjupad bild av de svenska förhållandena och den svenska tillämpningen av konventionen samt vad det skulle innebära om Sverige införde ett subjektivt rekvisit i skattetilläggslagstiftningen. Det svenska skattetillägget syftar till att främja uppgiftslämnandet hos skattskyldiga samt att avlasta åklagarmyndigheten från lindrigare fall av skatteundandragande. Skattetillägg kan bli aktuellt vid lämnande av oriktig uppgift eller vid skönstaxering och påförs enbart på objektiva grunder. Det finns med andra ord inget krav på uppsåt eller oaktsamt beteende från den skattskyldige. Skattetilläggskommittén kom i en utredning med ett förslag om att införa ett subjektivt rekvisit vid påförande av skattetillägg. Detta förslag anammades dock inte av regeringen som dock valde att klargöra och utveckla de redan befintliga befrielsegrunderna innehållande subjektiva inslag. Den främsta skillnaden gentemot den norska motsvarigheten är att man i Norge valt att indela denna i allmän respektive förhöjd tilleggsskatt. Den allmänna tilleggsskatten liknar i huvudsak det svenska skattetillägget, medan det vid den förhöjda tilleggsskatten krävs ytterligare ett rekvisit i form av uppsåt eller grov oaktsamhet. De båda ländernas skattebrottslagstiftning är i det närmaste identisk, vilket innebär att de innehåller såväl objektiva som subjektiva rekvisit. Den ovan nämnda principen ”ne bis in idem” återfinns i sjunde tilläggsprotokollets artikel 4 och har påverkat avgöranden angående de svenska och norska sanktionssystemen på olika sätt. Det svenska sanktionssystemet har genom avgöranden i såväl Europadomstolen som svenska domstolar inte ansetts strida mot dubbelbestraffningsförbudet. Domstolarna har som främsta argument framhållit att påföljderna skiljer sig åt i sina väsentliga element, genom att skattebrott kräver uppsåt. I Norge går avgörandena från Høyesterett isär beroende på om det handlar om allmän eller förhöjd tilleggsskatt. Även här tar domstolen i första hand sikte på om påföljdernas rekvisit skiljer sig åt. Både de svenska och norska domstolarna har även diskuterat vad som innefattas av begreppen i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet och artikel 6 samt förhållandet mellan dessa begrepp. Sverige och Norge tolkar inte konventionens artiklar olika utan skillnaderna beror snarare på nationell lagstiftning. Skulle Sverige införa ett subjektivt rekvisit i skattetilläggslagstiftningen skulle med stor sannolikhet reglerna, i likhet med den norska förhöjda tilleggsskatten, strida mot principen ”ne bis in idem” i Europakonventionen.