Uppsatsen är en tillämpning av Linda Hutcheons adaptionsteoretiska analysmodell på dokumentärfilmen The Act of Killing - en film som beskrivits som både modig, banbrytande, skrämmande, avslöjande och viktig, men också opolitisk, provocerande, vilseledande, manipulativ och exploaterande. Uppsatsen undersöker med hjälp av Hutcheons genomgripande metodfrågor vad, vem, varför, hur, var och när, hur frågor om representation kan uppfattas så olika och hur kritiken kan vara så polariserad kring filmen. Filmens komplexa bakgrund, innehåll och form kräver en bred och djupgående analys för att få fatt på vad som döljer sig bakom dramatiserade drömmar, fantasier, minnen, rekonstruerade mord, intervjuer, metainslag och bakom-kameran-scener. Uppsatsen går igenom bakgrunden till de massmord som begicks på omkring en miljon människor i Indonesien 1965/66, medialiseringen kring dem, fylld av inhemsk propaganda och exotiserande västerländsk rapportering, och filmprocessen för filmen. Filmen visar några av mördarna och hur de än idag åtnjuter en straffrihet vilken gör det möjligt för dem att för Oppenheimers kamera skryta om hur de gick till väga. Uppsatsen fokuserar på representation av de i händelserna berörda parterna, av de verkliga händelserna i historien och av indoneser som etnisk grupp och följer kapitelvis samma uppställning som Hutcheon gör i sin bok A Theory of Adaptation med frågorna Vad, Vem och Varför, Hur och Var och När. / The essay is an application of Linda Hutcheon's adaptation theory analysis model on the documentary film The Act of Killing - a film that has been described as both brave, groundbreaking, frightening, revealing and important, but also unpolitical, provocative, misleading, manipulative and exploitative. The essay examines with the help of Hutcheon's pervasive questions what, who, why, how, where and when, how representation can be perceived so differently and how criticism can be so polarized around the film. The film's complex background, content and form require a broad and in-depth analysis to grasp what is hidden behind dramatized dreams, fantasies, memories, reconstructed murders, interviews, meta parts and behind-the-scenes scenes. The essay examines the background of the mass murders of about one million people in Indonesia in 1965/66, the medialization around them, filled with domestic propaganda and exoticizing Western reporting, and the film process for the film. The film shows some of the murderers and how they still enjoy an impunity today, which allows them to boast in front of Oppenheimer's camera about their actions. The essay focuses on the representation of the persons involved in the events, of the real events in history and of Indonesians as an ethnic group and follows the same set of chapters as Hutcheon does in her book A Theory of Adaptation with the questions What, Who and Why, How and Where and When.

Tracking a moving object and reconstructing its trajectory can be done with a stereo camera system, since the two cameras enable depth vision. However, such a system would not work if one of the cameras fails to detect the object. If that happens, it would be beneficial if the system could still use the functioning camera to make an approximate trajectory reconstruction. In this study, I have investigated how past observations from a stereo system can be used to recreate trajectories when video from only one of the cameras is available. Several approaches have been implemented and tested, with varying results. The best method was found to be a nearest neighbors-search optimized by a Kalman filter. On a test set with 10000 golf shots, the algorithm was able to create estimations which on average differed around 3.5 meters from the correct trajectory, with better results for trajec-tories originating close to the camera. / Att spåra ett objekt i rörelse och rekonstruera dess bana kan göras med ett stereokamerasystem, eftersom de två kamerorna möjliggör djupseende. Ett sådant system skulle dock inte fungera om en av kamerorna misslyckas med att detektera objektet. Om det händer skulle det vara fördelaktigt om systemet ändå kunde använda den fungerande kameran för att göra en approximativ rekonstruktion av banan. I den här studien har jag undersökt hur tidigare observationer från ett stereosystem kan användas för att rekonstruera banor när video från enbart en av kamerorna är tillgänglig. Ett flertal metoder har implementerats och testats, med varierande resultat. Den bästa metoden visade sig vara en närmaste-grannar-sökning optimerad med ett Kalman-filter. På en testmängd bestående av 10000 golfslag kunde algoritmen skapa uppskattningar som i genomsnitt skiljde sig 3.5 meter från den korrekta banan, med bättre resultat för banor som startat nära kameran.

Living as a human being in the 21st century is a more or less constant three-dimensional textile experience. Textiles have a continuous proximity to our bodies as clothing but also as an essential material in our dwellings, both with practical and emotional functions. The Everyday Performing Textiles derives from my deep interest in the qualities and embedded connotations of textiles, the stuff that affectively shapes our material reality. These soft things play different roles in our lives, as parts of a web of function and meaning.  In this thesis I focus on the unobtrusive position of everyday textiles, searching to reflect upon the significance and substance they have within our homes. I predicate that our wellbeing is deeply dependent and connected to the comfort of textiles – it being an emotional material as much as a physical. I use the expectations of materiality as a method, balancing between the familiar and the strange, to challenge and expand our perception of cloth, both as a statement and a query of its value in modern society. I depict everyday textiles in a skewed way, mixing the realistic and the unrealistic, to create an expanded perception of them – playing with their immanent, possibly unspoken, expectations. The Everyday Performing Textiles is an acknowledgement of our textile reality – the existence of this interactive, interdependent relationship in our everyday practice of living.

In der vorliegenden Doktorarbeit wird die Stadtentwicklung der DDR zwischen 1970 und 1990 unter dem speziellen Aspekt der Stadterneuerung untersucht und dargelegt.:EINLEITUNG 1. ZUR ENTWICKLUNG DES INNERSTÄDTISCHEN BAUENS IN DEN 1950ER UND 1960ER JAHREN 1.1. DIE 1950ER JAHRE 1.2. THEORETISCHE ANNÄHERUNG AN DIE ERHALTENDE STADTERNEUERUNG 1.3. ZUR WEITEREN ENTWICKLUNG IN DEN 1960ER JAHREN 2. DIE INNERSTÄDTISCHE ERNEUERUNG AB 1970 2.1. ALLGEMEINES 2.2. ZU PLANUNG UND THEORIE DER STADTERNEUERUNG IN DEN 1970ER JAHREN 2.3. DIE STÄDTEBAULICHE PRAXIS DER 1970ER JAHRE EXKURS: DER „TEUFELSKREIS“ IM BAUWESEN 2.4. DIE WEITERE ENTWICKLUNG IN DEN 1980ER JAHREN 2.4.1. AUFTRETENDE SCHWIERIGKEITEN 2.4.2. DIE GRUNDSÄTZE FÜR DIE SOZIALISTISCHE ENTWICKLUNG VON STÄDTEBAU UND ARCHITEKTUR IN DER DEUTSCHEN DEMOKRATISCHEN REPUBLIK 1982 2.4.3. DIE ANPASSUNG DER INDUSTRIELLEN BAUWEISE AN INNERSTÄDTISCHE BAUAUFGABEN 2.4.4. DIE „KOMPLEXE REKONSTRUKTION“ DER INNENSTÄDTE 2.4.5. DIE ENTWICKLUNG IM ZEITRAUM 1986-1989/90 2.4.6. HISTORISIERENDE STADTGESTALTUNG 2.4.7. REAKTION AUF DIE STADTERNEUERUNGSPRAXIS 2.4.8. LETZTE ANSTRENGUNGEN ZUM ERREICHEN DER ZIELE DES WOHNUNGSBAUPROGRAMMS 2.5. DIE SONDERSTELLUNG VON KLEIN- UND MITTELSTÄDTEN EXKURS: DIE SANIERUNG DER STADTKERNE VON GREIFSWALD UND BERNAU – GEEIGNETE MODELLE ZUR ALTSTADTSANIERUNG? 3. STÄDTEBAULICHE DENKMALPFLEGE ZWISCHEN 1970 UND 1990 3.1. ZU STRUKTUR UND GESETZLICHEN REGELUNGEN DER DENKMALPFLEGE 3.1.1. DAS DENKMALPFLEGEGESETZ VOM 19.06.1975 3.1.2. ZU STRUKTUR UND GRUNDLAGEN DER DENKMALPFLEGERISCHEN ARBEITSWEISE 3.2. ZUR METHODIK DER STÄDTEBAULICHEN DENKMALPFLEGE 3.3. PRAXIS DER STÄDTEBAULICHEN DENKMALPFLEGE UND REAKTIONEN AUF IHRE UMSETZUNG 4. STÄDTEBAULICHE DENKMALPFLEGE IN DEN EHEMALIGEN BEZIRKEN HALLE UND MAGDEBURG 1970 BIS 1989/90. DARGESTELLT ANHAND AUSGEWÄHLTER STADTBEISPIELE. 4.1. ZUR GESCHICHTE SACHSEN-ANHALTS 4.2. ZUR STÄDTEBAULICH-ARCHITEKTONISCHEN ENTWICKLUNG DER BEZIRKE HALLE UND MAGDEBURG 4.2.1. ZUR GESCHICHTE VON DENKMALPFLEGE UND STÄDTEBAU IN SACHSEN-ANHALT 4.3. DIE ENTWICKLUNG AUSGEWÄHLTER STADTBEISPIELE AUS DEN EHEMALIGEN BEZIRKEN HALLE UND MAGDEBURG IM ZEITRAUM 1970-1989/90 4.3.1. HALLE (SAALE) 4.3.1.1. Geschichtlicher Überblick 4.3.1.2. Das städtebauliche Erscheinungsbild und der denkmalpflegerische Wert Halles 4.3.1.3. Die bauliche Entwicklung des Altstadtkerns von 1970-1989 4.3.1.4. Zusammenfassung 4.3.2. HALBERSTADT 4.3.2.1. Geschichtlicher Überblick 4.3.2.2. Stadtbild und Denkmalwert 4.3.2.3. Die Phasen der Umgestaltung der Halberstädter Unterstadt 1970-1989 4.3.3. NAUMBURG 4.3.3.1. Geschichte und Charakteristik der Stadt 4.3.3.2. Stadtbild und Denkmalwert Naumburgs 4.3.3.3. Städtebaulich-denkmalpflegerische Entwicklung 1970-1989 4.3.4. QUEDLINBURG 4.3.4.1. Geschichtlicher Überblick 4.3.4.2. Stadtbild und Denkmalwert Quedlinburgs 4.3.4.3. Städtebaulich-denkmalpflegerische Entwicklung 1970-1989 4.3.5. WERNIGERODE 4.3.5.1. Stadtgeschichtlicher Überblick 4.3.5.2. Stadtbild und Denkmalwert 4.3.5.3. Städtebauliche Entwicklung des Denkmalbereiches in der Wernigeröder Altstadt 1970-1989 4.3.6. OSTERWIECK 4.3.6.1. Geschichtlicher Überblick und Stadtbild Osterwiecks 4.3.6.2. Denkmalwert und denkmalpflegerische Forderungen 4.3.6.3. Städtebauliche Entwicklung des Denkmalensembles Altstadt Osterwieck 4.3.7. STOLBERG 4.3.7.1. Stadtgeschichte, Stadtbild und Denkmalwert 4.3.7.2. Entwicklung Stolbergs zwischen 1970 und 1989 4.3.8. LUTHERSTADT WITTENBERG 4.3.8.1. Geschichtliche Entwicklung und Stadtbild 4.3.8.2. Denkmalwert 4.3.8.3. Städtebauliche Entwicklung der Wittenberger Altstadt 4.3.9. TANGERMÜNDE 4.3.9.1. Geschichte und Stadtbild 4.3.9.2. Denkmalwert und Zielstellung 4.3.9.3. Theoretische und praktische städtebauliche Entwicklung bis 1990 4.3.10. ASCHERSLEBEN UND EISLEBEN 4.3.10.1. Aschersleben 4.3.10.2. Eisleben 5. ZUR STADTDENKMALPFLEGE IN SACHSEN-ANHALT NACH 1990 6. ZUSAMMENFASSUNG 7. ANHANG 8. ABKÜRZUNGSVERZEICHNIS 9. ABBILDUNGSVERZEICHNIS 10. QUELLEN- UND LITERATURVERZEICHNIS Quellen Literaturverzeichnis

The digital preservation of cultural heritage is an important and challenging task for the research community. Reconstructing historical objects, which do not exist anymore, in the form of digital 3D models makes it possible to visualize them and present them to the public. The reconstruction process as well as the visualization lead to a deeper understanding of the lost historical objects. But the process of the digitalreconstruction is complex and time consuming as diverse sources have to be consulted and interpreted. Therefore, in this paper the latest technology in the feld of artifcial intelligence (AI) is used to support researchers in the feld of Digital Humanities: A Transformer deep learning model based on questions answering methods is introduced to assist to digitally reconstruct historical objects in 3D. It implies a new dimension of data availability, which supports the knowledge process by making large amounts of data qualitatively accessible. [Aus: Einleitung]

Der Bericht handelt vom Rückbau eines klischeehaften Jagdzimmers aus den 1980er Jahren und der darauffolgenden Rekonstruktion einer klassizistischen Raumgestaltung. Diese war 1918 als exakte Wandabwicklung der Raumwände dokumentiert worden. Daraus entstand eine Diskussion, ob und wie das Zimmer komplett wiederherzustellen sei. Das 2011 erzielte Ergebnis ist eine Gratwanderung aus Rekonstruktion und künstlerischer Neuinszenierung.

Microorganisms play crucial roles in aquatic environments in determining ecosystemstability and driving the turnover of elements essential to life. Understanding thedistribution and evolution of aquatic microorganisms will help us predict how aquaticecosystems will respond to Global Change, and such understanding can be gained bystudying these processes of the past. In this project, we investigate the evolutionaryrelationship between brackish water bacteria from the Baltic Sea and Caspian Seawith freshwater and marine bacteria, with the goal of understanding how brackishwater bacteria have evolved. 11,276 bacterial metagenome-assembled genomes(MAGs) from seven metagenomic datasets were used to conduct a comparativeanalysis of freshwater, brackish and marine bacteria. When clustering the genomes bypairwise average nucleotide identity (ANI) at the approximate species level (96.5%ANI), the Baltic Sea genomes were more likely to form clusters with the Caspian Seagenomes than with Swedish lakes genomes, even though geographic distancesbetween Swedish lakes and the Baltic Sea are much smaller. Phylogenomic analysisand ancestral state reconstruction showed that approximately half of the brackishMAGs had freshwater ancestors and half had marine ancestors. Phylogeneticdistances were on average shorter to freshwater ancestors, but when subsampling thetree to the same number of freshwater and marine MAG clusters, the distances werenot significantly different. Brackish genomes belonging to Acidimicrobiia,Actinobacteria and Cyanobacteriia tended to originate from freshwater bacteria, whilethose of Alphaproteobacteria and Bacteroidia mainly had evolved from marinebacteria. / Mikroorganismer spelar avgörande roller i akvatiska ekosystem där de driverkretsloppen av näringsämnen. En ökad förståelse för hur mikroorganismer anpassarsig till miljöförändringar är viktigt för att förutsäga hur akvatiska ekosystem kommeratt förändras som en konsekvens av global uppvärmning, och sådan förståelse kanuppnås genom att studera tidigare skeenden i evolutionen. I detta projekt undersökervi det evolutionära förhållandet mellan brackvatten-bakterier från Östersjön ochKaspiska havet med sötvattens- och marina bakterier, med målet att förstå hurbrackvatten-bakterier har utvecklats. 11,276 bakteriella arvsmassor somrekonstruerats med metagenomik från sju data-set användes för att utföra enjämförande analys av bakterie-genom från söt-, brack och havsvatten. Klustring avgenomen baserat på parvis genomsnittlig nukleotididentitet (ANI) på ungefärligartnivå (96,5% ANI), grupperade Östersjöns bakterier tillsammans med Kaspiskahavets bakterier mer än med bakterier från svenska sjöar, trots att det geografiskaavståndet mellan svenska sjöar och Östersjön är mycket mindre. Fylogenetisk analysvisade att ungefär hälften av brackvatten arterna hade anfäder från sötvatten ochhälften från havsvatten. De fylogenetiska avstånden var i genomsnitt kortare tillanfaderna i sötvatten, men när man reducerade trädet till att ha samma antal sötvattenoch marina arter var avstånden inte längre signifikant olika. Brackvatten-arter somtillhörde Acidimicrobiia, Actinobacteria och Cyanobacteriia tenderade att härstammafrån sötvattenbakterier, medan de från Alphaproteobacteria och Bacteroidia främsthärstammade från marina bakterier.

Positron Emission Tomography (PET) is pivotal in medical imaging but is prone to artifactsfrom physiological movements, notably respiration. These motion artifacts both degradeimage quality and compromise precise attenuation correction. To counteract this, gatingstrategies partition PET data in synchronization with respiratory cycles, ensuring each gatenearly represents a static phase. Additionally, a 3D deep learning image registration modelcan be used for inter-gate motion correction, maximizing the use of the full acquired data. Thisstudy aimed to implement and evaluate two gating strategies: an external device-based approachand a data-driven centroid-of-distribution (COD) trace algorithm, and assess their impact on theperformance of the registration model. Analysis of clinical data from four subjects indicated thatthe external device approach outperformed its data-driven counterpart, which faced challengesin real-patient settings. Post motion compensation, both methods achieved results comparableto state-of-the-art reconstructions, suggesting the deep learning model addressed some data-driven method limitations. However, the motion corrected outputs did not exhibit significantimprovements in image quality over state-of-the-art standards. / Positronemissionstomografi (PET) är fundamentalt inom medicinsk avbildning men påverkasav artefakter orsakade av fysiologiska rörelser, framför allt andning. Dessa artefakter påverkarbildkvaliteten negativt och försvårar korrekt attenueringskorrigering. För att motverka dettakan tekniker för rörelsekorrigering tillämpas. Dessa innefattar gating-tekniker där PET-dataförst synkroniseras med andningscykeln för att därefter segmenterateras i olika så kalladegater som representerar en specifick respiratorisk fas. Vidare kan en 3D djupinlärningsmodellanvändas för att korrigera för rörelserna mellan gaterna, vilket optimerar användningen av allinsamlad data. Denna studie implementerade och undersökte två gating-tekniker: en externenhetsbaserad metod och en datadriven ”centroid-of-distribution (COD)” spår-algoritm, samtanalyserade hur dessa tekniker påverkar prestandan av bildregistreringsmodellen. Utifrånanalysen av kliniska data från fyra patienter visade sig metoden med den externa enhetenvara överlägsen den datadrivna metoden, som hade svårigheter i verkliga patient-situationer.Trots detta visade bildregistreringsmodellen potential att delvis kompensera för den datadrivnametodens begränsningar, då resultatet från båda strategeierna var jämförbara med befintligaklinisk bildrekonstruktion. Dock kunde ingen markant förbättring i bildkvalitet urskiljas av derörelsekorrigerade bilderna jämfört med nuvarande toppstandard.

Aeolian dust that gets deposited builds up loess sequences that cover 10% of the Earth's continents. Such sequences can be several metres thick with material deposited over thousands of years, and therefore act like archives of past climates. The glacial and interglacial cycles during the late Quaternary affects the loess deposition and the dust in the atmosphere, which has an impact on the global climate. Loess material is deposited during colder and drier periods. Paleosols have often been developed in the loess sequences, reflecting a warmer and wetter climate with decreased dust deposition. By sampling loess from different depths of the sequence and analysing different properties of the material, a reconstruction of past environment and climate can be done. Two commonly used methods are magnetic susceptibility analysis and grain size analysis and differences in the result can show differences in the climate and environment at the time the material was deposited. The late Quaternary climate was influenced by changes in the North Atlantic, and loess in the area is important to study to get a better understanding of the climate at the time it was deposited. In this project, loess material from a 10 metres thick sequence at the Romont site, Belgium has been analysed with grain size and magnetic susceptibility measurements to reconstruct past climate. The results show differences in the magnetic enhancement and the grain size as a gradual decrease in the magnetic enhancement, indicating a colder climate as confirmed by an increase in the U-ratio. This is followed by the abrupt onset of the warm Holocene period, matching the marine isotope record at the approximate same time period. The magnetic susceptibility data identifies the Rocourt tephra layer and also shows evidence of erosion of material between the Kincamp soil and the Nagelbeek Tongue Horizon. / Fint sandmaterial som transporteras med vinden kallas för stoft, när det sedan avsätts på marken bygger det upp så kallade för löss-sekvenser. En löss-sekvens kan vara flera meter tjock och uppbyggd under tusentals år, vilket innebär att materialet på olika djup reflekterar hur klimatet var då det avsattes. Klimatet under senkvartär tid reflekterar istider och mellanistider, vilket påverkar mängden stoft i atmosfären och avsättningen av materialet. Materialet har främst avsatts under kalla och torra perioder. Avsättningen minskade under varma och blöta perioder, vilket var optimalt för så kallade  paleosoler att bildas genom vittring. Genom att ta prover från olika djup i en löss-sekvens och analysera dem är det möjligt att tolka tidigare förändringar i klimatet. Två vanliga analysmetoder är att mäta materialets magnetiska mottaglighet och kornstorleken på materialet. Klimatet under senkvartär tid (130 - 12 tusen år sedan) påverkades av norra Atlanten. Det är därför av stor vikt att analysera prover från platser i närheten, för att bättre förstå hur klimatet varierat då materialet avsattes. I det här projektet har material från en 10 meter tjock löss-sekvens i Romont, Belgien analyserats. Resultatet visar variationer i kornstorlek och magnetisk mottaglighet. Ett vulkaniskt lager som kallas Rocourt identifierades, följt av en gradvis minskning av den magnetiska mottagligheten som visar på ett gradvis kallare klimat fram till början på den varma Holocen-perioden som vi befinner oss i nu. Resultatet visar också bevis för erosion mellan två enheter i sekvensen.

This thesis covers the topic of depth- assisted Structure from Motion (SfM). When performing classic SfM, the goal is to reconstruct a 3D scene using only a set of unstructured RGB images. What is attempted to be achieved in this thesis is adding the depth dimension to the problem formulation, and consequently create a system that can receive a set of RGBD images. The problem has been addressed by modifying an already existing SfM pipeline and in particular, its Bundle Adjustment (BA) process. Comparisons between the modified framework and the baseline framework resulted in conclusions regarding the impact of the modifications. The results show mainly two things. First of all, the accuracy of the framework is increased in most situations. The difference is the most significant when the captured scene only is covered from a small sector. However, noisy data can cause the modified pipeline to decrease in performance. Secondly, the run time of the framework is significantly reduced. A discussion of how to modify other parts of the pipeline is covered in the conclusion of the report. / Följande examensarbete behandlar ämnet djupassisterad Struktur genom Rörelse (eng. SfM). Vid klassisk SfM är målet att återskapa en 3D scen, endast med hjälp av en sekvens av oordnade RGB bilder. I djupassiterad SfM adderas djupinformationen till problemformulering och följaktligen har ett system som kan motta RGBD bilder skapats. Problemet har lösts genom att modifiera en befintlig SfM- mjukvara och mer specifikt dess Buntjustering (eng. BA). Resultatet från den modifierade mjukvaran jämförs med resultatet av originalutgåvan för att dra slutsatser rådande modifikationens påverkan på prestandan. Resultaten visar huvudsakligen två saker. Först och främst, den modifierade mjukvaran producerar resultat med högre noggrannhet i de allra flesta fall. Skillnaden är som allra störst när bilderna är tagna från endast en liten sektor som omringar scenen. Data med brus kan dock försämra systemets prestanda aningen jämfört med orginalsystemet. För det andra, så minskar exekutionstiden betydligt. Slutligen diskuteras hur mjukvaran kan vidareutvecklas för att ytterligare förbättra resultaten.