No description available.

An increase in global supply chain disruption, such as the Covid-19 pandemic, has exposed vulnerabilities in supply chains. This has caused a reassessment of current supply chain management practices and highlighted a need for more resilient approaches. Despite an increased focus on this research area, Small and Medium-sized Enterprises (SMEs) are further challenged. Current practices are not well suited for these kinds of firms as they face resource and operational constrains. SMEs tend to build resilience through safety stocks, which provide a buffer against disruptions. However, maintaining inventories can be costly and inefficient. Furthermore, supply chain relationships have shown to enable collaborative efforts and increase visibility in the chain, thereby improving resilience. In light of this, the research focuses on exploring the effect of buyer-supplier relationships on SMEs resilience and how inventory management can align with SMEs efforts to build resilience. For this, a qualitative approach was employed, involving a case study of a manufacturing firm in Sweden. Data were collected through semi-structured interviews with six employees and seven direct suppliers, along with observations and archival data. The findings highlight the importance of long-term relationships in fostering supply chain resilience (SCR), emphasizing the need for transparent communication and collaboration. Therefore, a managerial framework is provided to guide the assessment of these relationships fostering the resilient benefits of supplier relationships. Additionally, the findings indicate the need for SMEs to balance inventory management practices with risk mitigation efforts like dual sourcing. The research concludes by outlining the benefits and risk associated with buyer-supplier relationships, emphasizing the importance of internal structures, and how inventory management practices can enhance SCR for SMEs. / En ökning av globala störningar, såsom Covid-19-pandemin, har avslöjat sårbarheter i försörjningskedjor. Detta har lett till en omvärdering av nuvarande metoder för hur försörjningskedjan ska hanteras och framhävt behovet av mer motståndskraftiga tillvägagångssätt. Trots ett ökat fokus på detta forskningsområde utmanas små och medelstora företag (SMEs) ytterligare. På grund av deras resurs- och verksamhetsbegränsningar är nuvarande metoder inte fullt tillämpliga. SMEs väljer ofta att bygga motståndskraft genom säkerhetslager eftersom detta utgör en buffert mot störningar. Att upprätthålla denna typ av lager kan dock vara kostsamt och ineffektivt. Vidare har det visat sig att relationer i försörjningskedjan möjliggör samarbeten och ökar synligheten, därigenom förbättrat försörjningskedjans motståndskraft. Mot denna bakgrund fokuserar studien på att utforska effekten av relationen mellan köpare och leverantör på SMEs motståndskraft, samt hur lagerhantering kan linjera med SMEs ansträngningar för att bygga motståndskraft. Studien genomfördes i form av en fallstudie hos ett tillverkande företag i Sverige och antog ett kvalitativt tillvägagångssätt. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex anställda och sju direkta leverantörer, observationer och arkivdata. Resultatet understryker vikten av långsiktiga relationer för att främja motståndskraft i försörjningskedjan och betonar behovet av transparent kommunikation och samarbete. Av denna anledning tillhandahålls ett ramverk för att främja de motståndskraftiga fördelarna med leverantörsrelationer. Ramverket har sitt främsta syfte att vägleda utvärderingen av dessa relationer. Vidare visar resultaten att SMEs behöver balansera lagerhanteringsmetoder med riskreducerande insatser. Slutsatsen av denna studie beskriver fördelarna och riskerna förknippade med relationen mellan köpare och leverantör, vikten av interna strukturer och hur lagerhanteringsmetoder kan förbättra motståndskraften i försörjningskedjan för SMEs.

Die vorliegende Arbeit beschäftigt sich mit dem Phänomen der deutschen Modalpartikeln (MPn), das in der linguistischen Forschung viel Aufmerksamkeit erhalten hat, aber fast immer nur innerhalb der Satzgrenzen betrachtet wurde. Es wurde mehrfach vorgeschlagen, dass MPn eine Funktion im Hinblick auf Common Ground-Management haben, jedoch wird nie ausgeführt, wie diese zustande kommt. In dieser Arbeit wird gezeigt, wie die Bedeutung und Funktion verschiedener MPn im Rahmen eines erweiterten Common Ground-Modells erfasst werden kann. In einem zweiten Schritt wird in zwei empirischen Studien die Interaktion von MPn mit Diskursstruktur analysiert, wobei Diskursstruktur hier im Rahmen von Diskursrelationen modelliert wird. Dafür wurden in einem Korpus von Parlamentsreden (126.000 Token) alle Sätze, die eine MP (ja, doch, eben, halt, wohl und schon wurden analysiert) enthalten im Hinblick auf ihre Relationen zu adjazenten Diskurseinheiten annotiert. Verwendet wurde dafür die in der Rhetorischen Strukturtheorie (Mann & Thompson 1989) vorgeschlagenen Relationen. Die statistische Analyse der Ergebnisse zeigen signifikante Präferenzen der einzelnen MPn für bestimmte Diskursrelationen. Diese wurden anschließend in einem Lexical Choice Experiment überprüft und bestätigt, bei dem SprecherInnen im Kontext verschiedener Diskursrelationen auswählen sollten, welche MP am natürlichsten in einen Diskurs passt. SprecherInnen verwenden MPn, um zu zeigen, in welchem Verhältnis eine Proposition zu anderen steht oder um die Proposition auf eine bestimmte Art und Weise im Diskurs zu verankern, z.B. in dem sie als Hintergrundinformation markiert wird. Die beiden empirischen Studien zeigen zum ersten Mal, wie SprecherInnen diese Funktionen nutzen – und teilweise ausnutzen – um Diskurs zu strukturieren, Diskursrelationen hervorzuheben und so Kohärenz zu fördern. Gleichzeitig zeigt diese Arbeit, dass ein erweitertes Common Ground-Modell notwendig ist, um den Beitrag von MPn adäquat zu erfassen. / This work focuses on the phenomenon of German modal particles (Mps) which has received much attention in linguistic research – however mainly restricted to an analysis inside the sentence boundaries. It has been proposed that the function of Mps can be described with respect to common ground management, but this has never been spelled out in detail. Here, the meaning and function of different Mps will be captured in a broadened common ground model. In a second step, two empirical studies analyse the interaction of MPs and discourse structure – here modelled in terms of discourse relations. In a corpus of parliament speeches (126.000 word tokens), all sentences containing a modal particle (ja, doch, eben, halt, wohl and schon have been analyzed) were annotated for their discourse relations towards adjacent discourse units. The statistical analysis of the results reveals clear preferences of the single particles for different discourse relations. These preference were tested again in a follow-up experiment, a lexical choice task in which speakers had to decide which particle fits most naturally in contexts of different discourse relations. The results verified the findings of the corpus study. Overall, MPs can be used to indicate to the addressee how a proposition that is asserted by the speaker is related to (an)other proposition(s) and anchor information in discourse structure in a certain way, e.g. by marking it as background information. The results of the empirical studies show for the first time how speakers can make use of these functions – sometimes by exploiting them – to structure discourse, enhance the function of discourse relations and thereby establish coherence. At the same time, it becomes clear that a broader model of common ground is needed to capture this function of MPs in discourse appropriately.