Hot melt adhesives (HMA) are a class of adhesives that, unlike solvent-or waterborne counterparts, do not contain organic solvents or other carriers, and are produced and subsequently applied in a molten state. The main components of HMA are polymers, tackifying resins, and a plasticiser. HMA offer a more environmentally friendly option of adhesive materials.  This study was undertaken to investigate the performance of plasticisers based on renewable resources in HMA. Historically, mineral oil-based plasticisers have been used with great success in HMA formulations, offering a performance benchmark. This work selected suitable alternatives from renewable resources, ranging from fully renewable to fully conventional compositions. During the production stage, the compatibility of such plasticisers with the rest of the HMA formulation was studied while rheological methods were used to investigate the impact of different plasticisers on the properties of the final HMA. Adhesive properties were also assessed by loop tack and peel tests on polyethylene terephthalate (PET) and stainless steel (SS) substrates.   It was shown that some of the studied materials from renewable resources could offer a suitable component in the design of a biobased plasticiser, whose performance matched conventional plasticisers, while the ratio of the biobased fraction was up to 70 % and possibly even higher. The findings of this work show the potential of biobased alternatives in making HMA with a higher degree of sustainability. / Smältlim är en klass av lim som, till skillnad från lösningsmedels-eller vattenburna motsvarigheter, inte innehåller organiska lösningsmedel eller andra bärare, och som produceras och appliceras därefter i smält tillstånd. Huvudkomponenterna i HMA är polymerer, klibbgivande hartser och en mjukgörare. smältlim erbjuder ett mer miljövänligt alternativ för limmaterial. Denna studie genomfördes för att undersöka prestandan hos mjukgörare baserade på förnybara resurser i HMA. Historiskt har mineraloljebaserade mjukgörare använts med stor framgång i HMA-formuleringar, vilket ger ett prestandariktmärke. Lämpliga alternativ valdes ut från förnybara resurser, allt från helt förnybara till helt konventionella kompositioner. Under produktionsstadiet studerades kompatibiliteten av sådana mjukgörare med resten av smältlimsformuleringen medan reologiska metoder användes för att undersöka olika mjukgörares inverkan på egenskaperna hos det slutliga limmet. Vidhäftningsegenskaperna utvärderades också genom loop tack test och peel test på polyetylentereftalat (PET) och rostfritt stål (SS) substrat. Det visades att en del av de studerade materialen från förnybara resurser kunde erbjuda en lämplig komponent i designen av en biobaserad mjukgörare, vars prestanda matchade konventionella mjukgörare, medan förhållandet mellan den biobaserade fraktionen var upp till 70 % och möjligen ännu högre. Resultaten av detta arbete visar potentialen hos biobaserade alternativ för att göra HMA med en högre grad av hållbarhet.

Projektet behandlar utvecklingen av ett handledsskydd anpassat för snowboardåkare. Den primäramålsättningen är att med hjälp av optimerad design för komfort och användarvänlighet kunnaerbjuda ett högkvalitativt och funktionellt skydd. Det senare uppnås med hjälp av material som medhänsyn till skadebilden hos utövarna här anses vara den bästa lösningen. Val av material gjordes efteren ingående litteraturstudie över handledsskyddets funktion och mekanismerna bakomhandledsskador. Studien, i kombination med en rad andra metoder för informationsinhämtning, lågäven till grund för designprocessen och den slutgiltiga produkten.Lösningar på befintliga problem hos existerande handledsskydd har applicerats på slutprodukten.Användarvänlighet och passform har tillgodosetts genom att frångå det traditionella systemet medkardborrelås, till produktanpassning av ett etablerat snörsystem. En ökad bekvämlighet tillgodosesgenom hela skyddets form, men även med utvalda material, då dessa tillåter luftgenomströmninggenom skyddet.Inom ramen för projektet besvaras också frågeställningar rörande varför så få utövare använderhandledsskydd, och vad som kan göras för att locka till användning. Handledsskydd är idagimpopulära hos utövarna, trots att frakturer på handled är den vanligaste skadan förknippad medsnowboard. Genom utveckling av bättre skydd kan skadestatistiken kraftigt förbättras. / The project aims to develop customized wrist guards for snowboarders. By using optimized design for comfort and ease of use, the primary aim is to offer the customer a functional and high-quality protection. This is achieved by using materials that, considering the injury status of the practitioners, herein are considered to best meet the demands of such a protection. The choice of materials was made after a comprehensive literature-based study on wrist guard function and mechanisms responsible for wrist injuries. This study, along with other collected data, has formed the basis for the design process and the final product. Solutions to current problems with existing wrist guards have been applied to the final product. Requirements on ease of use and accuracy of fit have been met by abandoning the traditional closure-system of Velcro, in favor for an established lacing system that has been adapted to the current product. The entire shape of the wrist guard, combined with the selected materials breathable qualities, offers the user an increased comfort. The complementary aim of the project is to understand why so few practitioners wear wrist guards, and bring forth solutions that attracts to the usage of such. Wrist guards are currently unpopular amongst snowboarders, despite wrist fracture being the most common injury associated with the sport. Through the development of better wrist guards the injury statistics can be greatly improved.

Today, the focus lies on the state of the environment and how we can choose more sustainable alternatives to oil based materials. One material of interest is microfibrillated cellulose (MFC).The microfibril exhibits interesting properties, which one is its excellent barrier properties, that is expected to come in good use for the conversion to a more sustainable society. It is believed that the use of biobased barriers will increase with these new materials and MFC is showing promising results. But in order to develop the material to its full potential, it is important to investigate how MFC behaves in different situations, which can be examined with rheological measurements. The aim of the thesis is to examine how the rheological properties of suspensions containing MFC are affected by temperature and time storing and how the learning from this work can be used for influencing dispersion properties. Four samples were investigated, containing different amounts of MFC and modified waxy maize starch. The samples were analyzed with a dynamic rotational rheometer (Kinexus Pro +) with a splined cup and bob. The following steps were included in the method development used in this work: sample preparation, the repeatability, rest time and statistical analysis. An oscillatory shear and steady shear measurement was performed on the samples, and selected samples were studied with microscopy. The results show that the temperature has affected the samples. The shear viscosity of all samples decreased with increasing temperature and the samples followed the temperature dependence of Arrhenius' equation. For samples containing MFC, the structure was affected, and the initial viscosity was not recovered. The complex viscosity did also decrease at the beginning to then suggestively increase, creating a stronger network at higher temperatures. With the raised temperature the bonding between the fibrils became weaker, which in turn made the dispersion less viscous. Then, depending on the applied force, the shear viscosity and complex viscosity acted differently. To conclude, both the shear viscosity and the complex viscosity in these dispersions containing MFC are dependent on the temperature and time storing. By the learnings from this work, a method has been developed to understand how to use temperature and storing time to lower the shear viscosity and lower, or increase, the complex viscosity. / Idag ligger det ett stort fokus på miljöns tillstånd och hur vi kan välja mer hållbara alternativjämfört med oljebaserade material. Ett material av intresse är mikrofibrillerad cellulosa (MFC).Denna mikrofibrill besitter intressanta egenskaper, varav en är enastående barriäregenskaper,som förväntas komma till god användning i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Det tros att biobaserade barriärer kommer att användas mer i dessa nya material och här visar MFC lovande resultat. Men för att kunna utveckla materialet till sin fulla potential är det viktigt att undersöka hur MFC beter sig i olika situationer, som kan undersökas genom reologiska mätningar. Syftet med arbetet är att undersöka hur de reologiska egenskaperna för suspensioner innehållande MFC påverkas av temperatur och lagringstid samt hur lärdomen från det här arbetet kan användas för att påverka dispersionsegenskaper. Fyra prover undersöktes,innehållande olika mängd MFC och modifierad majsstärkelse. Proverna analyserades med en dynamisk rotations reometer (Kinexus Pro +) med räfflad kopp och bob. Följande steg ingick i metodutvecklingen som användes i detta arbete: provberedning, repeterbarhet, vilotid och statistisk analys. En oscillerande skjuvning och jämn skjuvmätning utfördes på de olika proverna samt att utvalda prover studerades med mikroskopi. Resultatet visade att temperaturen hade påverkat proverna. Skjuvviskositeten för alla prover minskade med en ökande temperatur och proverna följde temperaturberoendet av Arrhenius ekvation. För prover innehållande MFC påverkades strukturen och startviskositeten återficks inte. Den komplexa viskositeten minskade också till en början för att sedan suggestivt öka, vilket skapade ett starkare nätverk vid högre temperaturer. Med en högre temperatur blev bindningarna mellan fibrillerna svagare, vilket bidrog att dispersionerna blev mindre viskösa. Beroende på den applicerade kraften, verkade skjuvviskositeten och den komplexa viskositeten olika. Slutsatsen var att både skjuvviskositeten och den komplexa viskositeten i dessa prover innehållande MFC beroende av temperaturen och lagringstid. Från lärdomen av arbetet har en metod tagits fram för att kunna använda temperatur och lagringstid för att sänka skjuvviskositeten och sänka, eller öka, den komplexa viskositeten.

Additive manufacturing with the use of metals have been a steadily increasing field, being able to create products with a higher degree of complexity than traditional processing techniques. SLM is a popular AM process that uses metal powder as feedstock, and one of the key components of this process is the powder rheology. In recent years the use of a powder rheometer has been shown to be a good way of evaluating powder rheology of metal powders used within AM processes, but there is a clear lack of standardised tests and methods. In this study the Compressibility, Permeability, and Aeration test for 316L powders used within SLM processes was evaluated with a FT4 powder rheometer. 15 powders that had undergone printing in SLM processes were studied. This showed that the compressibility test had the best results in differentiating the bad preforming powders, thereafter the Aeration test. The Permeability test wasn’t able to differentiate the bad preforming powders with the settings used. This study demonstrates that some tests with a powder rheometer can evaluate the powder performance in SLM processes, but further research to evaluate the tests and standardise the settings are needed for clearer test results. / Additiv tillverkning med metall är ett område som stadigt ökat i intresse, främst på grund av möjligheten att producera produkter med en mycket högre grad av komplexitet i jämförelse med traditionella processmetoder. SLM är en populär AM process som använder metallpulver som råmaterial, och en av huvudkomponenterna för processen är pulvrets reologi. Under senare år har användningen av en pulver-reometer visat sig ett bra sätt att utvärdera pulver-reologi för metallpulver som används inom AM, men det finns en klar avsaknad av standardiserade test och metoder. I denna studie utvärderas Kompressabilitet, Permeabilitet, och Aerabilitet testen för 316L pulver producerade för SLM processer med en FT4 pulver-reometer. 15 pulver som genomgått SLM printing studerades. Studien visar att kompressabilitets testets utfall bäst överensstämde med det som setts under SLM processen, och bäst urskilde pulvren som fungerat dåligt att printa med, därefter Aerations testet. Permeabilitets testet kunde inte urskilja de sämre pulvren med de inställningarna som användes. Studien demonstrerar att vissa test och index samlade med ett pulver reometer är mer tillförlitliga än andra när det gäller för att utvärdera pulvrets prestanda inom SLM processer, men vidare forskning och studier krävs för att utvärdera testen och standardisera inställningar baserat på pulvret som testas.