<p>År 2007 var det högkonjunktur och ett bra år för svenska företag. Den finansiella krisen, vars effekter blev kännbara i Sverige under år 2008, förde dock med sig ökad instabilitet i världsekonomin och finansiella risker såsom kredit-, likviditets-, ränte-, valuta och prisrisk blev i hög grad aktuella. År 2009 var det lågkonjunktur och situationen för företagen såg därmed mycket annorlunda ut. Denna studie undersöker i vilken utsträckning företag i indexet Stockholm OMX 30 har förändrat sin finansiella riskrapportering i årsredovisningen mellan åren 2007 och 2009. Mot bakgrund av de regelverk som finns för riskrapportering, samt tidigare forskning på området, har ett mått på kvalitet definierats. Genom ett utarbetat riskenhetssystem (RE-systemet) har sedan den relativa förändringen av riskrapporteringen kunnat mätas. Företagen har tilldelats en RE-poäng utifrån om kvaliteten i form av identifiering, hantering och kvantifiering av risker har blivit sämre, är oförändrad, eller har blivit bättre mellan de två åren. Ett mått på riskrapporteringens omfattning används som komplement till den kvalitativa undersökningen.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att 86 % av företagen har förbättrat sin rapportering av finansiella risker mellan år 2007 och 2009. Förändringen är dock liten. Att en förbättring har skett kan delvis förklaras av de osäkra förhållandena i världsekonomin och företagens vilja att kommunicera beredskap inför och medvetenhet om de risker de är exponerade för.</p>

År 2007 var det högkonjunktur och ett bra år för svenska företag. Den finansiella krisen, vars effekter blev kännbara i Sverige under år 2008, förde dock med sig ökad instabilitet i världsekonomin och finansiella risker såsom kredit-, likviditets-, ränte-, valuta och prisrisk blev i hög grad aktuella. År 2009 var det lågkonjunktur och situationen för företagen såg därmed mycket annorlunda ut. Denna studie undersöker i vilken utsträckning företag i indexet Stockholm OMX 30 har förändrat sin finansiella riskrapportering i årsredovisningen mellan åren 2007 och 2009. Mot bakgrund av de regelverk som finns för riskrapportering, samt tidigare forskning på området, har ett mått på kvalitet definierats. Genom ett utarbetat riskenhetssystem (RE-systemet) har sedan den relativa förändringen av riskrapporteringen kunnat mätas. Företagen har tilldelats en RE-poäng utifrån om kvaliteten i form av identifiering, hantering och kvantifiering av risker har blivit sämre, är oförändrad, eller har blivit bättre mellan de två åren. Ett mått på riskrapporteringens omfattning används som komplement till den kvalitativa undersökningen. Resultatet av undersökningen visar att 86 % av företagen har förbättrat sin rapportering av finansiella risker mellan år 2007 och 2009. Förändringen är dock liten. Att en förbättring har skett kan delvis förklaras av de osäkra förhållandena i världsekonomin och företagens vilja att kommunicera beredskap inför och medvetenhet om de risker de är exponerade för.

This essay is about the risks of reporting science through media. We have exemplified the problems with the alarm about acryl amide that came in 2002 through the diffusionist model. From the beginning it was a debate about how dangerous acryl amide is to us humans, but later on it developed to be a debate about whoever did wrong in the intermediation, because later on it came out that acryl amide maybe didn’t cause cancer at all and the scientists didn’t know how to prove if it did or didn’t. In our essay we have based our theories about how the diffiusionist model often is inadequate, with theorists as Stuart Allan, Anders Ekström and Dorothy Nelkin. / Denna uppsats handlar om riskrapportering, där vi exemplifierat problematiken med den linjära spridningsmodellen utifrån akrylamidlarmet som uppstod under 2002. Det var en debatt som kom att handla om hur farligt akrylamid är för oss människor, till att utvecklas till att bli en enda stor debatt om vem som egentligen gjort fel i förmedlingen, då det sedan visade sig att det inte alls var säkert hurvida akrylamid orsakar cancer eller inte. I vår uppsats har vi använt oss av teoretiker som Stuart Allan, Anders Ekström och Dorothy Nelkin, för att styrka våra teorier om att den linjära spridningsmodellen många gånger är bristfällig.

<p>This essay is about the risks of reporting science through media. We have exemplified the problems with the alarm about acryl amide that came in 2002 through the diffusionist model. From the beginning it was a debate about how dangerous acryl amide is to us humans, but later on it developed to be a debate about whoever did wrong in the intermediation, because later on it came out that acryl amide maybe didn’t cause cancer at all and the scientists didn’t know how to prove if it did or didn’t. In our essay we have based our theories about how the diffiusionist model often is inadequate, with theorists as Stuart Allan, Anders Ekström and Dorothy Nelkin.</p> / <p>Denna uppsats handlar om riskrapportering, där vi exemplifierat problematiken med den linjära spridningsmodellen utifrån akrylamidlarmet som uppstod under 2002. Det var en debatt som kom att handla om hur farligt akrylamid är för oss människor, till att utvecklas till att bli en enda stor debatt om vem som egentligen gjort fel i förmedlingen, då det sedan visade sig att det inte alls var säkert hurvida akrylamid orsakar cancer eller inte. I vår uppsats har vi använt oss av teoretiker som Stuart Allan, Anders Ekström och Dorothy Nelkin, för att styrka våra teorier om att den linjära spridningsmodellen många gånger är bristfällig.</p>

An Inconvenient Truth (2006) och The planet (2006) är två stycken dokumentärfilmer som behandlar klimathotet och dess globala följder. Uppsatsen diskuterar den retoriska meningen och de retoriska skiljaktigheter, likheter mellan dokumentärfilmerna. Den diskuterar även syftet av de filmsekvenser som används till varje tal/intervju. Uppsatsen innehåller analyser av varje film samt en analyssummering mellan båda filmerna. An Inconvenient Truth (2006) är en dokumentärfilm med fokus på Al Gores och hans kampanj där han försöker informera folk gällande klimathotet. The Planet (2006) är en dokumentärfilm med olika typer av forskare och experter som med hjälp av statistik från forskning belyser vad som händer och kommer att hända med planeten. / An Inconvenient Truth (2006) and The Planet (2006) are both documentaries with focus on the climate change and its global causes. This report discusses the rhetorical meaning and rhetorical differences, likenesses between the documentaries. It also discusses the purpose in choosing types of visual scenes to each speech/interweave. The report contain analyzes of each movie and a analyze summit between both movies. An Inconvenient Truth (2006) is a documentary with the focus on Al Gore with his campaign to inform people about the climate change. The Planet (2006) is a documentary including different kind of scientists and experts who use statistics from their research to show what is happening and what will happen to the planet.

Detta är en studie kring hur filmer framställer olika grupper som risker, till exempel muslimer som terrorister. Vi har gjort en kvalitativ studie av tre spelfilmer, nämligen Rambo III, Belägringen och The Kingdom samt en dokumentärfilm; Det svider i hjärtat. I dessa filmer har vi tittat efter hur muslimer framställs. För att strukturera upp studien har vi valt ett tesdrivande tillvägagångssätt utifrån Karl Poppers metod och prövat en rad olika teoretiska begrepp och perspektiv. Dessa är Edward W. Saids föreställningar om orientalism och den andre, Alison Landsbergs protesminne, representation, Stuart Halls mottagandesätt av visuell kultur samt Stuart Allans föreställningar om riskrapportering. Vi har presenterat och analyserat film för film med hjälp av Greimas aktantmodell. Det vi kom fram till är att filmer mycket väl kan och skulle kunna fungera som ett slags riskrapportering. Dels på grund av publikens mottagande av visuell kultur och att publiken då kan väva in fiktiva berättelser och värderingar i sina egna minnen och erfarenheter precis som Landsbergs teorier om protesminne säger. När man ser filmerna med den här ingången är det uppenbart att filmerna varnar publiken för något likt den traditionella riskrapportering som Stuart Allan visat oss.

<p>An Inconvenient Truth (2006) och The planet (2006) är två stycken dokumentärfilmer som behandlar klimathotet och dess globala följder. Uppsatsen diskuterar den retoriska meningen och de retoriska skiljaktigheter, likheter mellan dokumentärfilmerna. Den diskuterar även syftet av de filmsekvenser som används till varje tal/intervju. Uppsatsen innehåller analyser av varje film samt en analyssummering mellan båda filmerna. An Inconvenient Truth (2006) är en dokumentärfilm med fokus på Al Gores och hans kampanj där han försöker informera folk gällande klimathotet. The Planet (2006) är en dokumentärfilm med olika typer av forskare och experter som med hjälp av statistik från forskning belyser vad som händer och kommer att hända med planeten.</p> / <p>An Inconvenient Truth (2006) and The Planet (2006) are both documentaries with focus on the climate change and its global causes. This report discusses the rhetorical meaning and rhetorical differences, likenesses between the documentaries. It also discusses the purpose in choosing types of visual scenes to each speech/interweave. The report contain analyzes of each movie and a analyze summit between both movies. An Inconvenient Truth (2006) is a documentary with the focus on Al Gore with his campaign to inform people about the climate change. The Planet (2006) is a documentary including different kind of scientists and experts who use statistics from their research to show what is happening and what will happen to the planet.</p>

<p>Detta är en studie kring hur filmer framställer olika grupper som risker, till exempel muslimer som terrorister. Vi har gjort en kvalitativ studie av tre spelfilmer, nämligen Rambo III, Belägringen och The Kingdom samt en dokumentärfilm; Det svider i hjärtat. I dessa filmer har vi tittat efter hur muslimer framställs. För att strukturera upp studien har vi valt ett tesdrivande tillvägagångssätt utifrån Karl Poppers metod och prövat en rad olika teoretiska begrepp och perspektiv. Dessa är Edward W. Saids föreställningar om orientalism och den andre, Alison Landsbergs protesminne,</p><p>representation, Stuart Halls mottagandesätt av visuell kultur samt Stuart Allans föreställningar om riskrapportering. Vi har presenterat och analyserat film för film med hjälp av Greimas aktantmodell.</p><p>Det vi kom fram till är att filmer mycket väl kan och skulle kunna fungera som ett slags riskrapportering. Dels på grund av publikens mottagande av visuell kultur och att publiken då kan väva in fiktiva berättelser och värderingar i sina egna minnen och erfarenheter precis som Landsbergs teorier om protesminne säger. När man ser filmerna med den här ingången är det uppenbart att filmerna varnar publiken för något likt den traditionella riskrapportering som Stuart Allan visat oss.</p>

Tre tydliga svagheter kunde identifieras i den globala banksektorn under den stora finanskrisen år 2007. Dessa tre svagheter var brist på kapital av tillräcklig kvalitet för att kunna hantera förluster, en för tätt sammankopplad finansmarknad samt otillräcklig likviditetshantering och för små likviditetsbuffertar. I syfte att främja en banksektor med starkare motståndskraft togs regelverket Basel III fram för att reglera bland annat bankernas likviditet, kapitaltäckning och riskhantering. De nya kapitaltäckningskraven från Basel III innebär bland annat att kärnprimärkapitalrelationen ska uppgå till minst sju procent senast år 2019, Sverige och Storbritannien har dock valt att ställa högre krav på sina storbanker. Kärnprimärkapitalet är den del av primärkapitalet som håller högst kvalitet och har bäst förmåga att absorbera förluster. Europeiska bankmyndigheten (EBA) genomför årligen stresstester på bankerna inom Europeiska unionen (EU) med syfte att se hur bankerna kan hantera ogynnsamma scenarier. På liknande sätt genomför även Finansinspektionen stresstester på de svenska storbankerna.Syftet med denna studie är att ur ett internationellt perspektiv undersöka vilka resultat storbankerna i Sverige, Storbritannien och Tyskland uppnår i EBA:s stresstester för två olika år. Studien syftar även till att ur ett nationellt perspektiv studera hur de fyra svenska storbankerna Handelsbanken, SEB, Nordea och Swedbank klarar sig i Finansinspektionens egna stresstester över en fyraårsperiod. Slutligen syftar studien till att studera hur väl de fyra svenska storbankerna lever upp till de nya kraven som Basel III medför med avseende på kärnprimärkapitalrelation för åren 2006, 2011 och 2014 samt hur bankernas riskrapportering har förändrats sedan år 2011. För att besvara våra frågeställningar studerades tryckt material i form av bland annat årsredovisningar och vi genomförde även två intervjuer med en respondent från Finansinspektionen respektive två respondenter från Sveriges Riksbank.Studiens resultat för den internationella frågeställningen visar att det är de svenska storbankerna som har den lägsta genomsnittliga procentuella differensen mellan ett normalscenario och ett stressat scenario. Det är även de svenska storbankerna som har de högsta genomsnittliga kärnprimärkapitalrelationerna i EBA:s stresstester för åren 2011 respektive 2014. De brittiska och de tyska storbankerna uppnår lägre resultat än de svenska storbankerna. Det finns banker i dessa länder som det krävs ytterligare arbete ifrån för att de vid ett normalscenario ska uppnå Basel III:s grundkrav där kärnprimärkapitalrelationen ska uppgå till minst sju procent. Utifrån vår analys kan vi dra slutsatsen att de svenska storbankerna är de banker som klarar sig bäst med avseende på EBA:s stresstester och bankernas kärnprimärkapitalrelationer.Studiens resultat för den nationella frågeställningen visar att Handelsbanken och Swedbank är de svenska storbanker som klarar sig bäst i Finansinspektionens stresstester. SEB och Nordea däremot uppvisar något sämre resultat och vid något tillfälle når de inte upp till de formella eller de individuella kraven under ett mycket stressat scenario. Vid analys av bankernas årsredovisningar kan vi se en positiv utveckling av deras kärnprimärkapitalrelationer då samtliga svenska storbanker når upp till de strängare formella kraven på 10 respektive 12 procent och även når upp till Finansinspektionens strängare individuella krav för respektive storbank. Vi kan även se en positiv utveckling av de svenska storbankernas riskrapportering och vi kan se att många av bankerna offentliggör mer riskinformation än vad som krävs. Vi kan konstatera att de svenska storbankerna över lag är välkapitaliserade och har inga problem med att nå upp till de nya kraven i Basel III. / Three weaknesses were identified in the global banking sector during the great financial crisis in 2007. These three weaknesses were a lack of capital of sufficient quality to cope with losses, a too closely linked financial market and finally an insufficient liquidity management and too small liquidity buffers. In order to promote a banking sector with stronger resistance Basel III regulations was established to regulate the banks' liquidity, capital adequacy and risk management. The new capital requirements of Basel III means that the core Tier I capital ratio must at least reach seven percent by the year 2019, Sweden and the UK have, however, chosen to set higher standards for their largest banks. Core Tier I capital is the part of Tier I capital that keeps the highest quality and has the best ability to absorb losses. The European Banking Authority (EBA) conducts annual stress tests on banks in the European Union (EU) in order to study how banks can handle adverse scenarios. In a similar way, Finansinspektionen also conducts stress tests on the major Swedish banks.The purpose of this study is from an international perspective to examine what results the major banks in Sweden, the UK and Germany achieve in the EBA's stress test for two years. The study also aims to study from a national perspective how the four major Swedish banks, Handelsbanken, SEB, Nordea and Swedbank achieve in Finansinspektionens own stress tests over a four year period. Finally, the study aims to examine how well the four major Swedish banks live up to the new requirements under the Basel III, with regard to core Tier I capital ratio for the years 2006, 2011 and 2014, as well as how banks' risk reporting has changed since the year 2011. In order to answer our questions, printed material in the form of e.g. annual reports were studied and we also conducted two interviews with respondents from Finansinspektionen and Sveriges Riksbank (the Swedish national bank).The study's results of the international perspective shows that it is the major Swedish banks that have the lowest average percentage difference between a normal scenario and a stressed scenario. It is also the Swedish banks that have the highest average core tier 1 ratios in the EBAs' stress tests for the years 2011 and 2014. The British and German banks achieved lower results than the Swedish banks. There are banks in these countries where further work is needed in order for them at a normal scenario to reach a core Tier 1 capital ratio of at least seven percent. Based on our analysis, we can conclude that the major Swedish banks have the best results both regarding EBAs' stress tests and the banks' core Tier 1 capital ratio.The study's results of the national perspective shows that Handelsbanken and Swedbank are the major Swedish banks with the best results in Finansinspektionens stress tests. SEB and Nordea present slightly lower results and at some time during the test they do not reach the formal or individual requirements in a highly stressed scenario. In the analysis of banks' annual reports, we observe a positive development of their core tier 1 ratios and all major Swedish banks reach the stricter formal requirements of 10 and 12 percent. All the banks also reach Finansinspektionens stricter individual requirements for each major bank. We also observe a positive development of the Swedish banks' risk reporting and we can also see that many of the banks disclose more risk information than is required. We can conclude that the major Swedish banks are well capitalized and have no problems reaching up to the new requirements of Basel III.This essay is written in Swedish