No description available.

No description available.

Syftet med den här studien har varit att ta reda på om barn med hjälp av en övning kan utveckla sin förståelse för olika lägesbegrepp samt deras uppfattningar och inställningar för övningen. De lägesbegrepp som undersökts är Framför, Bakom, Under, Över, Bredvid och Mellan. De metoder som används är observationer i samband med för- och eftermätning samt inspelning med filmkamera och transkribering av den. Resultaten har redovisats i diagram och en tabell som visat att barnen till största del utvecklat sin förståelse för lägesbegrepp men att de negativa inställningarna och uppfattningarna övervägt de positiva. För att göra studien mer tillförlitlig skulle för- och eftermätningar gjorts enskilt med barnen då de kan ha påverkat varandras resultat.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 3 uppsatser.

<p><p>Syftet med studien är att undersöka hur ett tredimensionellt bildmoment påverkar rumsuppfattningen i ett tvådimensionellt arbete. Den metod jag valde är en aktionsforskningsmetod där man arbetar direkt i den praktiska verksamheten i en cyklisk process med fyra faser: planering, aktion, observation och reflektion. Sista fasen resulterar oftast i en ny planeringsfas och ytterligare ett varv i aktionsforskningscykeln därigenom nås ett högre kvalitativt resultat. Undersökningsgruppen var elever i år 9 som i tre steg fick återge ett stillében. Först skulle de teckna av stillébenet tvådimensionellt, därefter skulle de skulptera fram samma stillébenmotiv med lera i en tredimensionell skulptur för att slutligen i det tredje steget återigen teckna av samma stillébenuppställning. Resultatet visar att eleverna under sitt första tvådimensionella skapande gjorde en bildframställning med tydliga konturer och stor detaljrikedom. Många perspektivförsök gjordes men det blev ofta flera olika perspektiv i samma bild. Objekten i teckningarna hade dålig sammanhörighet och stillébenets storleksförhållande och riktningar stämde dåligt. Överlappningar och ljus, skugga användes sparsamt vilket medförde en låg grad av rumslighet. Efter det tredimensionella inslaget med leran så blev teckningarna något mer rumsliga då eleverna verkade ägna sig mer åt form än åt detaljer och konturer. Detta medförde att sammanhörigheten och storleksförhållandet i motivet förbättrades samt att valörer började användas. Perspektivmässiga förbättringar blev märkbara och ljus och skugga började användas liksom överlappningar vilket gav ett större bilddjup och en högre grad av rumslighet. Det blev en del små förändringar i det tvådimensionella skapandet till det bättre efter det tredimensionella arbetet. Det kan bero på flera faktorer, som att eleverna lärt sig bildknep från sina första teckningar och att de gjort bildlån från en kamrat eller att elever automatiskt utvecklas och gör en bättre bildframställning efter att de fått göra en likadan teckning tidigare.</p></p>

Syftet med vår undersökning var att ta reda på hur fyra förskolor arbetar med skogen som resurs för att utveckla kunskaper i rumsuppfattning. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer och observationer för att få svar på våra tre frågeställningar. Resultatet visar att det sker ett lärande i rumsuppfattning i skogen. På två förskolor var lärarnas arbete med rumsuppfattning mycket medvetet och genomtänkt. På övriga förskolor var inlärningen av rumsuppfattning av mer slumpmässig karaktär. Samtliga lärare eftersöker mer kunskap i rumsuppfattning. Skogens miljö med dess skiftande terräng skapar en mångfald av möjligheter för lärarna att bidra till barnens kunskaper i rumsuppfattning.

Sammanfattning: Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka hur pedagoger på småbarnsavdelning beskriver att de arbetar för att uppmärksamma och synliggöra barnens rumsuppfattning. Studien har två huvudsakliga frågeställningar: Vilken betydelse har rumsuppfattningsförmåga för barns matematiska utveckling samt hur arbetar pedagogerna för att utveckla barns rumsuppfattning i förskolans verksamhet. Som datainsamlingsmetod användes en kvalitativ forskningsmetod i form av intervjuer. Fem pedagoger från slumpmässigt valda förskolor har deltagit i studien. Studien har sin grund i den fenomenografiska forskningsansatsen som fokuserar på att undersöka olika uppfattningar av ett fenomen, i detta fall rumsuppfattning. Studien har sedan analyserats och bearbetats enligt fenomenografins tillvägagångssätt för analyser som följer en viss ordning i fyra steg. Resultatet visar på att arbetet med rumsuppfattning är något som sällan förekommer i förskolan och att personalen visar på och uttrycker sin brist i kunskap om detta. / Summary:  The main purpose of this study is to examine how teachers in the toddler section describes the work to highlight and make visible children's spatial awareness. The study has two main questions: how important is the spatial perception of children's mathematical development and how teachers work to develop children's spatial awareness in preschool. As a data collection method, a qualitative research method in the form of interviews was used. Five teachers from randomly selected preschools participated in the study. The study is based on the phenomenographic research approach that focuses on examining the different conceptions of a phenomenon, in this case spatial awareness. The study was then analyzed and processed according to the fenomenographic approach to the analysis that follows a specific sequence of four steps. The results show that the work on spatial awareness is something that rarely occurs in preschool and that the staff demonstrates and expresses his lack of knowledge about this.

Syftet med examensarbetet är att se vilken kunskap barn i förskolan har av olika lägesbegrepp och vad som kan utvecklas vidare, både med hjälp av ett pedagogiskt material, Topology Workshop 1, och genom kommunikation med barnen då de matematiska lägesbegreppen används i naturliga sammanhang. De lägesbegrepp som undersökningen har fokuserats på är inuti, på, under, bredvid, framför och bakom. Undersökningen har genomförts som ett undervisningsförsök på en förskola med barn i åldrarna 5-6 år. Barnen har deltagit i flera olika lärandesituationer vilka har observerats utifrån ett i förhand utarbetat observationsschema. Resultatet av undersökningen visar att samtliga barn som ingått i undervisningsförsöken med lägesbegrepp har utvecklat en säkrare kropps- och rumsuppfattning. Undersökningen visar även att pedagoger i förskolan behöver arbeta mer medvetet och systematiskt med lägesbegrepp. Därför ser vi nyttan av kompetensutbildning för pedagoger i förskolan.

Syftet med vårt examensarbete är att ta reda på vilka möjligheter barn i förskolan har att utveckla sin rumsuppfattning i inomhusmiljön, utifrån det matematiska lärandet. Vi vill även ta reda på om det kan finnas hinder för barnens utveckling av rumsuppfattning i form av säkerhetsföreskrifter eller andra hinder. Som metod valde vi att göra observationer och intervjuer på fyra förskoleavdelningar, fördelat på två småbarnsavdelningar, ett till tre år och två äldrebarnsavdelningar, tre till sex år. Vi använde oss av öppna intervjuer med pedagogerna och utifrån ett speciellt observationsschema gjorde vi observationer av barn, pedagoger och inomhusmiljön. Resultatet visar att det från pedagogernas sida inte arbetas medvetet med barns rumsuppfattning ur en matematisk synvinkel. Däremot tar pedagogerna tillvara på de vardagliga situationerna som samling, dukning med mera för att träna taluppfattning och problemlösning. Som en del av resultatet av vår studie kan vi känna att det behövs mycket mer kunskaper, både teoretiskt och praktiskt, kring barns utveckling av rumsuppfattning ute på förskolorna, då vi hade svårt att hitta något om rumsuppfattning med koppling till matematiken.

Syftet med studien är att undersöka hur ett tredimensionellt bildmoment påverkar rumsuppfattningen i ett tvådimensionellt arbete. Den metod jag valde är en aktionsforskningsmetod där man arbetar direkt i den praktiska verksamheten i en cyklisk process med fyra faser: planering, aktion, observation och reflektion. Sista fasen resulterar oftast i en ny planeringsfas och ytterligare ett varv i aktionsforskningscykeln därigenom nås ett högre kvalitativt resultat. Undersökningsgruppen var elever i år 9 som i tre steg fick återge ett stillében. Först skulle de teckna av stillébenet tvådimensionellt, därefter skulle de skulptera fram samma stillébenmotiv med lera i en tredimensionell skulptur för att slutligen i det tredje steget återigen teckna av samma stillébenuppställning. Resultatet visar att eleverna under sitt första tvådimensionella skapande gjorde en bildframställning med tydliga konturer och stor detaljrikedom. Många perspektivförsök gjordes men det blev ofta flera olika perspektiv i samma bild. Objekten i teckningarna hade dålig sammanhörighet och stillébenets storleksförhållande och riktningar stämde dåligt. Överlappningar och ljus, skugga användes sparsamt vilket medförde en låg grad av rumslighet. Efter det tredimensionella inslaget med leran så blev teckningarna något mer rumsliga då eleverna verkade ägna sig mer åt form än åt detaljer och konturer. Detta medförde att sammanhörigheten och storleksförhållandet i motivet förbättrades samt att valörer började användas. Perspektivmässiga förbättringar blev märkbara och ljus och skugga började användas liksom överlappningar vilket gav ett större bilddjup och en högre grad av rumslighet. Det blev en del små förändringar i det tvådimensionella skapandet till det bättre efter det tredimensionella arbetet. Det kan bero på flera faktorer, som att eleverna lärt sig bildknep från sina första teckningar och att de gjort bildlån från en kamrat eller att elever automatiskt utvecklas och gör en bättre bildframställning efter att de fått göra en likadan teckning tidigare.