Denna uppsats undersöker vad som kan utläsas gällande förhållandet mellan natur och kultur samt mellan subjekt och objekt genom hur det kvinnliga naturväsendet skogsrået gestaltas i ett urval av sägner. Skogsråets karaktär samt hennes roll och funktion för relationen mellan människa och natur utforskas med hjälp av frågeställningar gällande hennes fysiska attribut, hennes status som subjekt samt maktbalansen mellan skogsrået och de mänskliga karaktärerna. I uppsatsen tillämpas ett ekokritiskt perspektiv. Uppsatsens slutsats är att skogsråets överskridande av gränser mellan natur och kultur ger upphov till rädsla (som ibland yttrar sig som aggressivitet), att skogsråets status som subjekt leder till både mer förståelse och större rädsla för det som är annorlunda och avvikande, samt att människor blir mer benägna att behandla skogsrået väl om de inte upplever sig vara i ett underläge gentemot henne. / This essay examines what can be inferred about the relationship between nature and culture and between subject and object through how the female forest spirit, the skogsrå, is portrayed in a selection of legends. The character of the skogsrå and her role in the relationship between human and nature are explored with the help of questions concerning her physical attributes, her status as a subject and the balance of power between the skogsrå and the human characters. An ecocritical perspective is applied in the essay. The paper’s conclusion is that the skogsrås blurring of the boundaries between nature and culture leads to fear and aggression in the human characters, that her position as a thinking subject generates both greater understanding and more fear of that which is different from us, and that the human characters are more likely to treat the skogsrå with respect if they don’t feel threatened by her.

Uppsatsen är en textanalys av sägner som beskriver fenomenet att lantmätare som mätt orätt och bönder som ändrat ägogränser ansågs bli lyktgubbar efter döden. Syftet är att försöka få fram hur detta iscensattes i mötet mellan det moderna och det traditionella samhället. Dessutom ingår en analys av hur sägnerna återspeglade synen på äganderätt och gränsförhållanden i det agrara samhället under 1800-talet.

Den här uppsatsen undersöker myten om skogsrået och hur skogsrået gestaltas i nordiska folkhorror-filmer under 2000-talet. I analysen granskas relationen mellan filmerna och gamla sägner, myter och berättelser om skogsrået genom att identifiera vilka likheter och skillnader som finns. De aspekter som diskuteras är skogsråets utseende, karaktär och symbolik och hur filmerna förhåller sig till de gamla berättelserna. Till analysen har använts forskning om skogsrået och Jens Eders karaktärsklocka som metod för en karaktärsanalys. De filmer som har undersökts är moderna tolkningar av gamla myter om skogsrået och bara några få aspekter av myter och av skogsråets karaktär, utseende och symbolik används i dem. Undersökningen visade att det finns några folkloreelement i filmerna, men det saknas mycket av de element som finns i de gamla sägnerna. Det finns därför utrymme att använda flera element på ett mer detaljerat sätt. De gamla myter, sägner och berättelser som finns i Norden är intressanta och komplexa. Det finns potential att de kan användas för att skapa spännande berättelser och samtidigt föra vidare Nordens kultur och traditioner.

I sydsvenska Sverige finns en utbredd sägentradition om nedpålade döda som spökar, på svenska kallade ”pålgastar” (pile ghosts). De nedpålade döda sägs spöka på platsen där de pålades, ofta i mossar. Att människor pålats i mossar sedan långt tillbaka i tiden vet vi tack vara arkeologiska fynd av pålade kroppar, framför allt från järnåldern. Den gängse föreställningen är att de döda pålades för att inte spöka. Denna föreställning bygger framför allt på sägner. Ändå spökar de pålade i sägnerna. Syftet med uppsatsen är att med hjälp av närläsning av sägner om pålade döda undersöka om sägnerna kan förklara varför människor pålades i mossar och om pålen kan ha haft något annat syfte än att förhindra den döde från att gå igen. Med hjälp av retroperspektiv metod kommer jag fram till att pålen i sägnerna förknippas med de döda, men inte bara med de som pålats. Pålen tycks användas som ett verktyg för att kommunicera med de döda eller med den andra sidan. Kanske har mossen fungerat som ett gränsland mellan de levandes värld och de dödas, där pålen använts för att tala med den döde i mossen. Sägnerna om de pålade i mossar kan ha uppkommit som förklaringssägner till de pålar och lik man funnit mossarna. Pålarnas funktion som rituella verktyg har i så fall fallit i glömska. Kopplingen mellan kommunikationen med de döda och pålarna har dock levt kvar i sägnerna. / In southern Sweden, there is a widespread legend tradition of piled-up dead people who then return to haunt the living, known in Swedish as "pålgastar" (pile ghosts). The piled-up dead are said to haunt the place where they were piled, often in bogs. We know that people have been piled up in bogs since long ago thanks to archaeological finds of piled bodies, especially from the Iron Age. The common belief is that the dead were piled up so as not to haunt the living. This belief is based mainly on legends. Yet, in the legends, the piled ones are haunting the living. The purpose of this paper is to examine, by means of close reading of legends about the piled-up dead, whether the legends can explain why people were piled up in bogs and whether the pile may have had some other purpose than to prevent the dead from walking again. Using the retrospective method, I conclude that the stake in the legends is associated with the dead, but not only with those who were staked. The stake seems to be used as a tool to communicate with the dead or with the other side. Perhaps the bog has functioned as a borderland between the world of the living and the world of the dead, where the stake has been used to talk to the dead in the bog. The legends of the stakes in bogs may have arisen as explanatory legends for the stakes and corpses found in the bogs. In that case, the function of the stakes as ritual tools has been forgotten. However, the link between communication with the dead and the stakes has survived in the legends.

<p>Min uppsats kommer att behandla mytens betydelse för historieskrivningen av Järvsö nya kyrkas byggnation och valet av byggnadsplats. Den största vikten kommer jag att lägga vid frågan om vad som är myt och vad som är verklighet. Målet är att försöka få en förståelse för vikten av myten i denna fråga. Arbetet är uppdelat i fyra delar som behandlar:</p><p><em>Skrönorna</em> - Här återger jag några av de mest intressanta skrönorna om Järvsö kyrka och dess uppkomst samt diskuterar vad innebörden av dessa kan tänkas vara.</p><p><em>Den förkristna kultplatsens betydelse för den nya kyrkan</em> - är helt enkelt en kort beskrivning av hur man tror att det kan ha varit innan kristendomen gjorde sitt inträde i trakten, samt en diskussion av de olika berättelserna och antagandena man gjort. Vad kan vara verklig historia och vad är berättelser från det förgångna?</p><p><em>Samhällsförändringar vid tiden för kyrkans byggnation</em> - Hur fungerade samhället och vad var man influerad av? Vilka tankegångar var det som man hade samt en diskussion om detta?</p><p><em>Hur ser man på kyrkan i dag? </em>- Vad berättar kyrkan för de boende och de som är besökande i Järvsö idag? Här tar jag upp de reflektioner som kommer både från mig personligen, som inflyttad Järvsöbo, och röster utifrån samt diskuterar varför man uppfattar kyrkan på ett speciellt sätt.</p><p>Som avslutning på hela arbetet gör jag med hjälp av egna tankar och reflektioner en syntes av materialet för att kunna ge en tänkbar tolkning av den av skrönor fyllda historien kring Järvsö kyrka.</p>

Min uppsats kommer att behandla mytens betydelse för historieskrivningen av Järvsö nya kyrkas byggnation och valet av byggnadsplats. Den största vikten kommer jag att lägga vid frågan om vad som är myt och vad som är verklighet. Målet är att försöka få en förståelse för vikten av myten i denna fråga. Arbetet är uppdelat i fyra delar som behandlar: Skrönorna - Här återger jag några av de mest intressanta skrönorna om Järvsö kyrka och dess uppkomst samt diskuterar vad innebörden av dessa kan tänkas vara. Den förkristna kultplatsens betydelse för den nya kyrkan - är helt enkelt en kort beskrivning av hur man tror att det kan ha varit innan kristendomen gjorde sitt inträde i trakten, samt en diskussion av de olika berättelserna och antagandena man gjort. Vad kan vara verklig historia och vad är berättelser från det förgångna? Samhällsförändringar vid tiden för kyrkans byggnation - Hur fungerade samhället och vad var man influerad av? Vilka tankegångar var det som man hade samt en diskussion om detta? Hur ser man på kyrkan i dag? - Vad berättar kyrkan för de boende och de som är besökande i Järvsö idag? Här tar jag upp de reflektioner som kommer både från mig personligen, som inflyttad Järvsöbo, och röster utifrån samt diskuterar varför man uppfattar kyrkan på ett speciellt sätt. Som avslutning på hela arbetet gör jag med hjälp av egna tankar och reflektioner en syntes av materialet för att kunna ge en tänkbar tolkning av den av skrönor fyllda historien kring Järvsö kyrka.

Johan Tinglöf var en urmakare och smed som levde i 1700-talets Ekshärad. Han har lämnat efter sig många myter och berättelser där det sägs att han ska ha varit i förband med djävulen som gav honom trollkunnighet. Efter tvist med kyrkan skall Tinglöf lagt en förbannelse över Ekshärads tornur, som han tidigare konstruerat, då han inte fick sin betalning i tid. Denna uppsats är en undersökning i Tinglöf-mytens ursprung, utveckling och samhälleliga funktion för bygden, Ekshärad. Syftet är att förstå förhållandet mellan myt och bygd, samt myt och man. Därutöver kartlägga Tinglöf-mytens olika utvecklingsstadier från då den skapades till vår samtida version.       Källmaterial varier från dels arkivmaterial, dels skönlitterärara eller liknande verk som omnämner Johan Tinglöf. Däribland död- och begravningsböcker, sockenstämmoprotokoll samt ISOF uppteckningar för undersökning av 1700–1800-talen. Artiklar samt böcker för undersökning av Tinglöf-mytens utveckling under 1900–2000-talen.      En kvalitativ metod valdes ut som lämpligast tillvägagångssätt för att besvara följande tre undersökningsfrågeställningar; - Hur uppstod myten kring Johan Tinglöf? - Hur har Tinglöf-myten utvecklats över tid? - Vilken funktion har Tinglöf-myten haft i relation till Ekshärad som bygd? Detta genom att analysera Tinglöf-mytens olika beståndsdelar och därav tydliggöra olika nyckelingredienser som förekommer i nästan varje version av den. Därefter granskades det utvalda källmaterialet för att finna omnämningar av Johan Tinglöf samt hans myt.      Roland Barthes modell för mytbildning samt Ulrika Wolf-Knuts dramaturgiska modeller fördjävulssägner är den grund det teoretiska beaktandet tar avstamp från. Utöver Barthes och Wolf-Knuts återfinns forskningen kring historiedidaktiken i uppsatsen, detta då dess forskningsområde berör historisk tillämpning och användning, vilket återbärettande av myter sannerligen faller inom kategorin för.       Från detta har samtliga frågeställningar besvarats med en tydlig bild av hur Tinglöf-myten uppstod utifrån Barthes mytbildningsmodell. Hur Tinglöf-myten utvecklades över tid, med tre tydliga sagoskildrare som på respektive vis lägger grundstomme för mytens utvecklingsstadier. Samt vilken samhällelig funktion Tinglöf-myten haft i Ekshärad över tid, från dess skapelse, till vår samtid.

No description available.

<p>Mitt syfte är att studera Leonard Rääfs nedskrivna sägner och kyrkliga kommentarer. Med detta arbete vill jag visa att många av sägner och seder har en kyrklig anknytning. Till hjälp har jag ställt några frågor som jag ska försöka att besvara:</p><p>* Vad säger sägnerna om frierier, fästning och bröllop?</p><p>* Hur förhåller sig kyrkan till sägnerna angående frierier, fästning och bröllop?</p><p>* Vad säger sägnerna om dop?</p><p>* Hur förhåller sig kyrkan till sägnerna angående dopet?</p><p>Tack vare Leonard Rääfs framsynthet att bevara de gamla sägnerna till eftervälden kan man få en inblick i den gamla svenska kulturen. Det är viktigt att veta sin historia för att få förståelse för sin egen tid. Många seder och bruk, men också många sägner lever kvar i dag, vissa av dem har förändrats till en modern och förändrad form. Skrocken om ringen finns kvar t ex genom att man trär upp en ring på ett hårstrå för att utröna när man ska gifta sig. Dessutom får man inte sätta någon annans vigselring på sitt finger för då blir det olycka. Sägnen förr i tiden upprätthöll en ordning i samhället. Genom sägnerna kunde folket komma ihåg regler för dop och bröllop.</p><p>Kyrkan har försökt att påverka folks vardag, detta har ibland lett till motsättningar och strider. En del av de folkliga sederna har kyrkan förbjudit t ex kakaltaret. Ibland har folkets riter förts in i kyrkan exempelvis ringen. Kyrkans heliga ritualer gjordes mystiska, vilket ledde till att sägnerna kom att få en magisk aura.</p>

Mitt syfte är att studera Leonard Rääfs nedskrivna sägner och kyrkliga kommentarer. Med detta arbete vill jag visa att många av sägner och seder har en kyrklig anknytning. Till hjälp har jag ställt några frågor som jag ska försöka att besvara: * Vad säger sägnerna om frierier, fästning och bröllop? * Hur förhåller sig kyrkan till sägnerna angående frierier, fästning och bröllop? * Vad säger sägnerna om dop? * Hur förhåller sig kyrkan till sägnerna angående dopet? Tack vare Leonard Rääfs framsynthet att bevara de gamla sägnerna till eftervälden kan man få en inblick i den gamla svenska kulturen. Det är viktigt att veta sin historia för att få förståelse för sin egen tid. Många seder och bruk, men också många sägner lever kvar i dag, vissa av dem har förändrats till en modern och förändrad form. Skrocken om ringen finns kvar t ex genom att man trär upp en ring på ett hårstrå för att utröna när man ska gifta sig. Dessutom får man inte sätta någon annans vigselring på sitt finger för då blir det olycka. Sägnen förr i tiden upprätthöll en ordning i samhället. Genom sägnerna kunde folket komma ihåg regler för dop och bröllop. Kyrkan har försökt att påverka folks vardag, detta har ibland lett till motsättningar och strider. En del av de folkliga sederna har kyrkan förbjudit t ex kakaltaret. Ibland har folkets riter förts in i kyrkan exempelvis ringen. Kyrkans heliga ritualer gjordes mystiska, vilket ledde till att sägnerna kom att få en magisk aura.