No description available.

No description available.

Att läsa Edith Södergrans dikter kan vara en nästintill fysisk upplevelse, och om Södergrans dikter skulle tolkas som rum, hur skulle då de rummen vara utformade? Syftet med detta projekt har varit att undersöka vilka rum och rumsupplevelser som kan genereras ur utvalda dikter skrivna av Södergran. Baserat på en subjektiv undersökning diskuterar projektet diktjag i relation till form, där diktjagets känsloläge översätts till rumsliga upplevelser och kvalitéer. För att kunna strukturera översättningen av litteratur till arkitektur influeras projektet av en litteraturvetenskaplig, hermeneutisk teori om tematisk analys. En stor del av projektet består av formsökning, genom orientering i formspråk och tolkning av ord till form. Projektet har utvecklats till en sekvens av rum som tolkas som en tunnelbanestation. Då rum och form ska vara i fokus har programmet använts som en fond för projektet, för att få fram och förstärka rumsliga kvalitéer.

Denna uppsats analyserar den rytmiska strukturen i fyra dikter av Edith Södergran, två från hennes första diktsamling och två från hennes sista, postuma samling. Den rytmiska analysen utgår ifrån kognitiv metrisk teori och fokuserar på läsarens mentala upplevelse av rytmiska intryck. Dikterna granskas utifrån både ett mikro- och ett makroperspektiv där de individuella versradernas struktur såväl som den övergripande strofkonstruktionen är central.  Huvudsakliga begrepp i den rytmiska analysen är balans och kraft, tagna från George Lakoff och Mark Johnssons teori om perceptionsmönster. Här uppmärksammas dikternas regelbundenhet när det kommer till alternering av stavelsebetoning, versradens längd och möjligheten att upprätthålla stadig meter, där balans och obalans syftar till närvaron eller avsaknaden av symmetrier och kraft syftar till upplevelsen av rytmens tempo.  Uppsatsen utgår även ifrån rytmiska analysmetoder utvecklade av Reuven Tsur och Richard Cureton. Detta innebär att uppsatsen använder sig av begreppet gestalt, lånat från gestaltpsykologi, samt Curetons tre rytmiska komponenter, kallade meter, gruppering och prolongering. Gestalter syftar här på samlingar av enskilda enheter som uppfattas som helheter. Meter står för upplevelsen av slagkraftig, upprepande rytmik, gruppering för upplevda symmetrier i bl.a. stavelsedistributionen och prolongering för känslan av progression mot ett mål i dikten. Dessa begrepp används i uppsatsen för att tydliggöra dikternas rytmiska struktur i sin helhet, medan kraft och balans används för att beskriva den effekt som strukturerna har på läsaren.  Resultatet av analyserna är att de fyra dikterna använder stark variation och skiftningar mellan olika former och perceptionsmönster. Analysen uppmärksammar också att både de tidiga och de sena Södergrandikterna kan ses som rytmiskt komplexa och mångfacetterade. Analysen visar att Södergran har, både i sina tidigaste publicerade och i sina sista dikter, en vilja att konstant variera och komplicera läsarens upplevelse. De ord som bäst karaktäriserar de fyra dikternas rytmiska intryck är förändring och förnyelse.

In this thesis, I explore how, although Edith Södergran’s Vaxdukshäf poems seem to support new female roles in early 20th century European society, they also reflect on the danger in changing from traditional to modern roles. As the poems illustrate, this change can create an isolated woman, who becomes trapped in her new independence and is unable to alter herself to connect with others. In order to understand what is meant by traditional and modern female roles, I present a historical background that contrasts the woman of pre-20th-Century Europe with the new woman that emerged around the Turn of the Century. I do this by focusing on marriage, motherhood, the woman's role inside and outside of the home, valued feminine characteristics, and women's clothing.

No description available.