<p>Resegenren utsätts inte ofta för kritisk granskning vilket troligtvis bidrar till att tonen i resereportagen sällan förändras. Ofta sprider resereportagen ut stereotypa bilder rörande främmande kulturer som bygger på tidigare texter och publikens förväntningar. I uppsatsen undersöktes resejournalistiken och den världsbild den förmedlar.</p><p>Genom en semiotisk text- och bildanalys undersöktes hur SVT: s resemagasin Packat & Klart framställt Bangkok i sina resereportage från perioden 1987–2006. Med utgångspunkt i ett postkolonialt perspektiv har jag letat efter spår av postkoloniala diskurser i reportagen. Edward Saids teorier om orientalismen har legat till grund för uppsatsen.</p><p>Mina hypoteser var att det skulle finnas spår av postkoloniala diskurser i Packat & Klarts resereportage från Bangkok samt att dessa influenser minskat i omfattning under undersökningsperioden, eftersom vi fått större kunskap om resmålet.</p><p>Efter att ha studerat resultaten av text- och bildanalysen kunde jag dra slutsatsen att det i Packat & Klarts resereportage från Bangkok finns spår av postkoloniala diskurser som främst representeras av en eurocentrism och en objektifiering rörande den thailändska religionsutövningen. Under de tjugo år som programmet producerat resereportage från Bangkok har tonfallet förändrats och de postkoloniala influenserna förekommer i mindre utsträckning och omfattning. Fler thailändare kommer till tals i rutan men aldrig i samband med religiösa ritualer.</p>

<p>Denna uppsats tar sin utgångspunkt i en problematiserande läsning av Edward Saids kritik av främst den västeuropeiska kulturens negativa representationer av framförallt den arabisk-islamska världen. Genom att ta fasta på teorins anti-essentialistiska grundpoäng ifrågasätts dess icke uttalade men effektiva tendens att återproducera en missvisande dikotomi. Endast ett sådant ifrågasättande kan på allvar öppna möjligheten att se bortom föreställningen om araberna som passiva och viljelösa offer. En analys av muslimska författares kritik av islambilden i europeiska skolböcker, jämförd med hur islam framställs i svenska historieläroböcker, visar att de senare är långt mer anti-orientalistiska än muslimernas egna islambild. Muslimerna och islam behandlas som historiska fenomen, styrda av samma sociala och ekonomiska faktorer som de som format de västeuropeiska samhällena. De muslimska författarnas kritik handlar dock om ett envist försök att ahistoriesera islam: en plädering för att den endast ska fattas i en teologisk/filosofiskt bemärkelse.</p>

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i en problematiserande läsning av Edward Saids kritik av främst den västeuropeiska kulturens negativa representationer av framförallt den arabisk-islamska världen. Genom att ta fasta på teorins anti-essentialistiska grundpoäng ifrågasätts dess icke uttalade men effektiva tendens att återproducera en missvisande dikotomi. Endast ett sådant ifrågasättande kan på allvar öppna möjligheten att se bortom föreställningen om araberna som passiva och viljelösa offer. En analys av muslimska författares kritik av islambilden i europeiska skolböcker, jämförd med hur islam framställs i svenska historieläroböcker, visar att de senare är långt mer anti-orientalistiska än muslimernas egna islambild. Muslimerna och islam behandlas som historiska fenomen, styrda av samma sociala och ekonomiska faktorer som de som format de västeuropeiska samhällena. De muslimska författarnas kritik handlar dock om ett envist försök att ahistoriesera islam: en plädering för att den endast ska fattas i en teologisk/filosofiskt bemärkelse.

Resegenren utsätts inte ofta för kritisk granskning vilket troligtvis bidrar till att tonen i resereportagen sällan förändras. Ofta sprider resereportagen ut stereotypa bilder rörande främmande kulturer som bygger på tidigare texter och publikens förväntningar. I uppsatsen undersöktes resejournalistiken och den världsbild den förmedlar. Genom en semiotisk text- och bildanalys undersöktes hur SVT: s resemagasin Packat &amp; Klart framställt Bangkok i sina resereportage från perioden 1987–2006. Med utgångspunkt i ett postkolonialt perspektiv har jag letat efter spår av postkoloniala diskurser i reportagen. Edward Saids teorier om orientalismen har legat till grund för uppsatsen. Mina hypoteser var att det skulle finnas spår av postkoloniala diskurser i Packat &amp; Klarts resereportage från Bangkok samt att dessa influenser minskat i omfattning under undersökningsperioden, eftersom vi fått större kunskap om resmålet. Efter att ha studerat resultaten av text- och bildanalysen kunde jag dra slutsatsen att det i Packat &amp; Klarts resereportage från Bangkok finns spår av postkoloniala diskurser som främst representeras av en eurocentrism och en objektifiering rörande den thailändska religionsutövningen. Under de tjugo år som programmet producerat resereportage från Bangkok har tonfallet förändrats och de postkoloniala influenserna förekommer i mindre utsträckning och omfattning. Fler thailändare kommer till tals i rutan men aldrig i samband med religiösa ritualer.

This thesis seeks to explore the points of dissonance and resonance around the understanding and deployment of the term 'religion' between Human Rights Watch, and the government of the People's Republic of China. In doing this, it is highlighted that a fundamental disjunction exists in the meaning of, and the boundaries of, the word 'religion' between these two groups. The space that this difference creates makes discussions on religion and religious freedom between these two groups extremely problematic, primarily because Human Rights Watch seeks to protect the right to religious freedom of groups and individuals that the Chinese government does not consider ‘religion’, but that Human Rights Watch demands they should. This thesis addresses the question of the role of social and cultural relativism in the defining, and the subsequent role in defending, of the term and contents of 'religion'.

This thesis seeks to explore the points of dissonance and resonance around the understanding and deployment of the term 'religion' between Human Rights Watch, and the government of the People's Republic of China. In doing this, it is highlighted that a fundamental disjunction exists in the meaning of, and the boundaries of, the word 'religion' between these two groups. The space that this difference creates makes discussions on religion and religious freedom between these two groups extremely problematic, primarily because Human Rights Watch seeks to protect the right to religious freedom of groups and individuals that the Chinese government does not consider ‘religion’, but that Human Rights Watch demands they should. This thesis addresses the question of the role of social and cultural relativism in the defining, and the subsequent role in defending, of the term and contents of 'religion'.

Cette étude sur l'auteur américano-palestinien, Edward Said, s'inscrit dans un paradigme de recherche en communications interculturelles et internationales. Elle démontre comment l'expérience de vie d'Edward Said, rendue dans l'autobiographie Out of Place, constitue la mise en scène de la construction de l'identité de l'auteur et de la genèse de son discours sur l'Autre tel qu'élaboré dans son oeuvre Orientalism. Ces deux ouvrages composent principalement le corpus du travail. Les objectifs de la présente recherche visent spécifiquement à : 1) Démontrer que Out of Place décrit un homme dépaysé, c'est-à-dire, une identité dualiste, à cheval entre deux mondes sociaux et culturels. 2) Examiner ce qui fait de Said un auteur, c'est-à-dire, sa signature et son autorité d'auteur dans Out of Place et Orientalism. 3) Analyser le discours de Said sur l'Autre dans son oeuvre Orientalism. Exilé aux États-Unis en 1951, Said est habité par une dualité culturelle qui transpire de ses oeuvres. Cette étude constate que l'exil pour un intellectuel peut constituer une expérience profitable. De même, elle établit que la dualité culturelle et la transformation identitaire peuvent former un moteur de création important chez un individu qui devient un auteur. Enfin, l'analyse du discours d'Edward Said sur l'Autre révèle certains des enjeux qui influencent les relations interculturelles et internationales, notamment en contexte de conflit culturel et politique. Les choix méthodologiques de la recherche ont été déterminés par le corpus d'étude. Ainsi, la principale méthode de recherche est l'analyse de contenu. L'analyse documentaire et la contextualisation complètent la démarche méthodologique. Ces techniques, avec le cadre théorique privilégié, ont permis d'étayer les résultats et les conclusions de la recherche. L'auteure de l'étude n'a pas effectué de recherche-terrain spécifique. Mais l'humble chercheure a mis à profit son expérience-terrain, passée et présente, pour éclairer et soutenir son analyse. Il s'agit d'une recherche de type anthroposociologique qui s'intéresse au lien entre l'individu et la société. Les sujets traités sont cohérents avec cette double approche. Avec l'autobiographie d'Edward Said, Out of Place, l'étude aborde l'identité biculturelle, la transformation identitaire et les processus d'acculturation et de transculturation. L'examen des rapports de l'individu aux autres et à la société conclut l'analyse anthropologique. Pour faire la transition vers le niveau sociologique de l'analyse, la recherche examine les caractéristiques de l'écriture d'Edward Said, son identité discursive. Avec l'ouvrage Orientalism, les objets d'attention sont les liens entre savoir et pouvoir ainsi que ceux entre les procédures de représentation et de communication. Ces éléments soutiennent l'analyse du discours de Said. En terminant, cette recherche dégage quelques leçons à tirer du parcours et de la perspective d'Edward Said. Elle réfléchit sur les limites de l'objet choisi et ouvre la porte à d'autres questionnements potentiels. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Biculturalité, Transformation identitaire, Communication interculturelle.

This thesis analyzes the identity of the Nur movement in Turkey from the emic perspective on two levels, the group and the individual. Research was conducted through semi-structured, in-depth interviews with ten university students who identify themselves as Nur students. With regard to group identity, first, the emergence and function of the movement is considered in light of Norbert Elias&#039 / s &quot / Changes in the We-I Balance,&quot / concluding that the movement constitutes an important &quot / survival unit&quot / for the students, for some even taking the place of the nation-state. Second, an attempt is made to define the boundaries that exist vis-a-vis non-adherents, other Islamic groups, and between the sub-groups within the movement itself per Fredrik Barth and Thomas Hylland Eriksen&#039 / s theories. Several important boundary markers are identified including such things as language, dress, value orientations, differing approaches to religion (rational versus imitative or emotional), social involvement, political involvement and attitudes toward the Risale-i Nur. Finally, the impact of the movement on one&#039 / s individual identity is considered, utilizing Richard Jenkins&#039 / s model of the internal-external dialectic. Regarding the external, it was determined that the &quot / outside other&quot / creates the need for identity negotiation and restricted interaction, while the &quot / inside other&quot / prescribes some important values, including education and nationalism. The internal half of the identity dialectic, it was concluded, is significantly shaped by one&#039 / s interaction with the Risale-i Nur.

I investigate the relationship among the notions of meaning, content, and what is said. It is widely held that indexicals – words like 'this', 'I', or 'today' – contribute their reference, and nothing but their reference, to the semantic content, and thereby undermine any tentative identification of semantic content with lexical meaning. Against the mainstream view, I argue that semantic content is lexical meaning, for indexical and non-indexical expressions alike. In Chapter 1, I lay down this proposal in all due detail, explaining how to think of the semantic content of sentences containing indexicals, and articulating the relationship between content, truth, and reference. In Chapter 2, I present a number of problems for the existing accounts of what is said, and then show that if we think of semantic content along the lines of my proposal, we may account for the problematic cases while identifying the asserted content (or what is said) with semantic content. In Chapter 3, I show how my account extends, on the one hand, to definite descriptions and proper names, and, on the other, to epistemic modals and predicates of taste.

No description available.