I denna uppsats försöker vi visa på hur förskollärare förstår och arbetar med att förverkliga ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen, genom hur de bygger upp relationer med vårdnadshavare. Studiens resultat utgår ifrån åtta kvalitativa, halvstrukturerade, intervjuer med förskollärare från en och samma kommun i Sverige. Resultatet visar på att förskollärare lägger stor vikt vid att försöka utveckla en nära relation med vårdnadshavare för att skapa förutsättningar för ett samarbete som bygger på gemensamt engagemang, inte bara för det enskilda barnet utan även för det övergripande pedagogiska syftet med verksamheten i förskolan. Relationsbyggande pågår hela tiden och leds av förskollärarna. I vår studie kan vi urskilja en form av systematik som förskollärarna tillämpar vilken vi benämner som en trestegsraket där förskollärarna först bjuder in och öppnar upp genom att delge information. Genom olika former för informationsspridning och fysiska möten ser förskollärarna till att upprätthålla en kontinuerlig kontakt med respektive vårdnadshavare för att bibehålla trygghet och tillit. Förskollärarna beskriver detta som avgörande för att vårdnadshavarna i sin tur ska öppna upp och delge kunskap om sitt barn. Övervägande beskrivs vikten av att man har ett stort intresse av vårdnadshavarnas, tankar och idéer kring barnet och dess utveckling. Att initialt skapa en sådan trygg relation för förskolan uppfattas av förskollärarna som avgörande för att få till ett mer ömsesidigt informationsutbyte rörande utbildningens övergripande syfte och inriktning. I vår studie såg vi hur förskollärarna var uppfinningsrika kring vilka informationskanaler, kontaktytor och mötesformer man utvecklade i syfte att komma nära och därmed få till ett gott samarbete med vårdnadshavarna,

Föreliggande examensarbete är utfört som en vetenskaplig studie med fokus på ett problemområde inom förskolepedagogik. Studien syftar till att bidra med kunskap om hur förskollärare möjliggör för samarbete med vårdnadshavare om högläsning, med specifikt fokus på interkulturell miljö. Utgångspunkten är att högläsning bidrar till barns språkutveckling. Samarbete med vårdnadshavare om högläsning i interkulturell miljö i förskolan bidrar till att barnen får möjlighet att utveckla sina individuella förutsättningar, och att barnen och deras vårdnadshavare förstår utbildningens mål. Studien har en socialkonstruktionistisk ansats och har genomförts utifrån en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjusamtal med nio förskollärare. I resultatet framkommer att högläsning sker vid de undersökta förskolorna av förskollärare. Samarbete sker på initiativ av förskollärarna vilket bidrar till möten och att förskolan kan komplettera hemmet. Dock framkommer av resultatet att ömsesidighet saknas, vilket är en av förutsättningarna för interkulturell miljö. Det kan slutligen konstateras att studiens resultat främst visar på mångkulturell miljö, och i vissa sammanhang interkulturell miljö men även monokulturell miljö.