Bakgrund: Sepsis som i vardagligt tal benämns blodförgiftning är ett allvarligt tillstånd och uppstår när kroppens immunsystem överreagerar på en infektion. Är de metabola och cirkulatoriska förändringarna påtagligt förhöjda i kombination med organdysfunktion benämns tillståndet som septisk chock. Tidig identifikation har en betydande roll för patientens överlevnad och livskvalité. Sjuksköterskan arbetar patientnära och med rätt förutsättningar möjliggörs tidig identifikation. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för tidig upptäckt av sepsis. Metod: Studien utfördes som en litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa artiklar användes. Fribergs granskningsmall användes för att granska kvalitén. Resultat: Två huvudteman identifierades; Sjuksköterskans kunskap och Ett gemensamt förhållningssätt som sedan följs av sex subteman; Kunskapsutveckling och sepsisprotokoll, Vikten av praktisk kunskap, Teamsamverkan, Stödjande bedömningsverktyg - NEWS, Vikten av att tala samma språk och Kliniska blicken. Konklusion: Denna litteraturöversikt belyser faktorer som kan inverka på sjuksköterskans möjlighet att identifiera sepsis i tid. Eftersom sepsis är ett vanligt och allvarligt tillstånd är det av betydelse att sjuksköterskor ges möjlighet att öka kompetensen inom området. Eftersom det brister inom hälso- och sjukvården avseende huruvida sepsis upptäcks i tid, bör vidare forskning inom området studeras för att minska patientens lidande och för att minska dödlig utgång. / Background: Sepsis also known as blood poisoning, is a serious condition and occurs when the body's immune system overreacts to an infection. If the metabolic and circulatory changes are significantly increased in combination with organ dysfunction, the condition is called septic shock. Early identification has a significant role for the patient's quality of life and survival. The nurse works close to the patient and with the right conditions early identification is possible. Aim: The aim is to shed light on the nurse´s care measures for early detection of sepsis. Method: The study was conducted as a literature review where both qualitative and quantitative articles were used. Friberg's review template was used to review the quality. Findings: Two main themes were identified; The nurse's knowledge and A joint approach which is then followed by six sub-themes; Knowledge development and sepsis protocols, The importance of practical knowledge, Team collaboration, Supporting assessment tools - NEWS, The importance of speaking the same language and The clinical gaze. Conclusion: This literature review highlights factors that can influence the nurse's ability to identify sepsis in time. As sepsis is a common and serious condition, it is important that nurses are given the opportunity to increase their competence in the area. Since there are deficiencies in the healthcare system regarding whether sepsis is detected in time, further research in the field should be studied to reduce patient suffering and to reduce mortality.

Risken att drabbas av postpartumendometrit efter vaginal förlossning är cirka en till fyra procent. Efter kejsarsnitt är risken 10 till 20 procent. De flesta fall av postpartumendometrit orsakas av streptokocker, tarmbakterier, agens från sexuellt överförbara infektioner och bakterier från vaginalfloran. Riskfaktorer för att utveckla postpartumendometrit är bland annat kejsarsnitt, multipla vaginala undersökningar, lång vattenavgång och låg socioekonomisk status. Många fall av postpartumendometrit är lättbehandlade men en del infektioner utvecklas snabbt till ett mer allvarligt tillstånd - puerperalsepsis. Mödradödligheten är globalt sett hög, framför allt i vissa delar av världen, där infektion efter förlossning är en bidragande orsak. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur barnmorskan kan förebygga postpartumendometrit och därmed också minska risken för mödrar att utveckla puerperalsepsis under postpartumperioden. För att besvara syftet användes metoden rapid review och totalt 15 studier inkluderades i arbetet, varav en av studierna var av kvalitativ ansats och 14 med kvantitativ ansats. Under dataanalysen framkom tre huvudkategorier; Kliniska interventioner, Verktyg för barnmorskans proaktiva arbete samt Kunskap, motivation och följsamhet. En del kliniska interventioner, användandet av varningssystem för riskfaktorer och tidiga tecken på infektion samt kunskap, motivation och följsamhet hos vårdpersonal är viktiga faktorer i det preventiva arbetet mot postpartumendometrit. Slutsatsen belyser vikten av det preventiva arbetet mot postpartumendometrit och ett steg att minska mödradödlighet orsakat av puerperalsepsis. / The risk of postpartum endometritis after vaginal delivery is about one to four percent. After a caesarean section, the risk is 10 to 20 percent. Most cases of postpartum endometritis are caused by streptococci, intestinal bacteria, STI agents and bacteria from the vaginal flora. Risk factors for developing postpartum endometritis include caesarean section, multiple vaginal examinations, prolonged fluid leakage and low socioeconomic status. Many cases of postpartum endometritis are mild and easily treated, but some infections quickly progress to a more serious condition - puerperal sepsis. Maternal mortality is high, particularly in some parts of the world, with postpartum infection as a contributing factor. The aim of this literature review was to investigate how midwives can prevent postpartum endometritis and thereby also reduce the risk of mothers developing puerperal sepsis in the postpartum period. To answer the aim, the rapid review method was used and a total of fifteen studies were included in the work, one of these conducted a qualitative approach and fourteen a quantitative approach. Three main categories emerged during the data analysis: Clinical interventions, Tools for midwives' proactive work and Knowledge, motivation and compliance. Some clinical interventions, the use of alert systems for risk factors and early signs of infection, and knowledge, motivation and compliance of health care workers are important in the preventive work against postpartum endometritis. The conclusion highlights the importance of the prevention of postpartum endometritis as a step in reducing maternal mortality caused by puerperal sepsis.

Sepsis är ett globalt folkhälsoproblem som varje år skördar fler liv än cancer, närmare 11 miljoner. Vem som helst kan drabbas av sepsis men yngre och äldre personer löper en ökad risk. Inom loppet av några timmar kan en tidigare fullt frisk person insjukna och dö. Patienter med sepsis kräver många gånger avancerad sjukvård och långa vårdtider. Författarna till denna litteraturöversikt är intresserade av att undersöka vilka initiala omvårdnadsåtgärder patienter med sepsis får. Litteraturen tyder på att tillståndet är tidskritiskt och att patienten behöver träffa en erfaren sjuksköterska med goda kunskaper om sepsis för att få adekvat behandling så tidigt som möjligt. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva initiala omvårdnadsåtgärder utifrån Fundamentals of Care hos patienter med sepsis. Metoden som användes var en litteraturöversikt med en systematisk ansats för att skapa en överblick över det aktuella kunskapsläget inom området. Totalt inkluderades 16 artiklar med kvalitativ och kvantitativ design från databaserna CINAHL och PubMed som kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas modifierade bedömningsunderlag.  Resultatet delades in i tre kategorier; vårdrelationen, patientens grundläggande behov samt vårdkontexten och visade att patienter som träffar en sjuksköterska med kunskap och erfarenhet av sepsis får adekvat behandling i ett tidigare skede. Sjuksköterskans arbete underlättas av screeningverktyg och tydliga rutiner. Kommunikationen i teamet är avgörande för att rätt vård ska kunna ges, vilket i sin tur minskar risken för komplikationer och ökar patientens möjligheter att överleva.  Slutsatsen är att patienten som drabbas av sepsis är i behov av omfattande omvårdnad. Patienten behöver skapa en vårdrelation med ett multiprofessionellt team som arbetar tillsammans med hjälp av screeningverktyg och tydliga rutiner för att förbättra chansen att överleva. / Sepsis is a global public health problem that claims more lives every year than cancer, nearly 11 million. Anyone can get sepsis, but younger and older people are at increased risk. Within a few hours, a previously perfectly healthy person can fall ill and die. The patient with sepsis often requires advanced medical care and long periods of care. The authors of the literature review are interested in investigating which initial nursing measures patients with sepsis receive. The literature indicates that the condition is time-critical and that the patient needs to see an experienced nurse with good knowledge of sepsis and receive adequate treatment as early as possible.  The purpose of the literature review was to describe initial nursing measures based on the Fundamentals of Care in patients with sepsis. The method used was a literature review with a systematic approach to create an overview of the current state of knowledge in the field. A total of 16 articles with a qualitative and quantitative design from the CINAHL and PubMed databases were included, which were quality reviewed based on Sophiahemmet University's modified assessment documents. The results were divided into three categories; the care relationship, the patient's basic needs and the care context and showed that patients who see a nurse with knowledge and experience of sepsis receive adequate treatment at an earlier stage. The nurse's work is facilitated by screening tools and clear routines. Communication in the team is crucial for the right care to be provided, which in turn reduces the risk of complications and increases the patient's chances of survival. The conclusion is that the patient suffering from sepsis is in need of extensive nursing care. The patient needs to create a care relationship with a multiprofessional team that works together using screening tools and clear procedures to improve the chance of survival.

Bakgrund: Sepsis är ett livshotande tillstånd som snabbt kan progrediera vilket kan leda till allvarliga komplikationer och död. Därmed är det av vikt att tidigt identifiera tillståndet för att snabbt kunna sätta in adekvat behandling. Sjuksköterskan har en viktig roll i identifieringen genom det nära arbetet med patienter som omvårdnadsansvaret innebär. Sepsis drabbar 700 personer per 100 000 personer varje år i Sverige. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa sjuksköterskors upplevelser av att identifiera patienter med sepsis inom slutenvården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ ansats och baseras på tio vetenskapliga artiklar. Databassökningen skedde via Cinahl och PubMed. Artiklarna genomgick kvalitetsgranskning i sin helhet och analyserades därefter utifrån sitt resultat. Analysen genomfördes som en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskors upplevelser av att identifiera sepsis sammanställdes i fyra kategorier ´Behov av kunskap´, ´Arbetsmiljöns påverkan på identifiering av sepsis´, ´Brister på samverkan i teamarbetet ´och ´Behov av bedömningsinstrument och riktlinjer ´. Kategorierna Kunskap och Beslutsstöd delades därefter in i två underkategorier eftersom resultatet från artiklarna naturligt berörde olika inriktningar på ämnet. Underkategorierna var ´Formell kunskaps betydelse´, ´Vikten av erfarenhetsbaserad kunskap´, ´Bedömningsinstrument som stöd vid identifiering av sepsis´ och ´ Riktlinjer för vid identifiering av sepsis´. Konklusion: Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att det fanns flera faktorer som var betydande för att kunna identifiera sepsis. Kombinationen av formell kunskap om sepsis samt erfarenhet av att identifiera tillståndet var av vikt för att uppmärksamma och känna igen sepsis. Teamsamarbete samt arbetsmiljö var även de faktorer som bidrog till en tidig identifiering. Ett väl fungerande team bidrog till god kommunikation och därmed ett bra samarbete. Även beslutsstöd ansågs vara till hjälp såvida sjuksköterskorna hanterade det på rätt sätt och tidigare hade kunskap kring sepsis. / Background: Sepsis is a life-threatening condition that can deteriorate fast and lead to serious complications and death. Therefore, early identification is important to quickly initiate adequate treatment. The nurse has an important role with the identification due to the close work  with patients that the nursing care entails.The incidence of sepsis in Sweden is 700 people per 100 000 people per year. Aim: The aim of the study was to compile literature that described nurses' experience of identifying sepsis in patients. Method: The study was conducted as a literature review with a qualitative approach based on ten scientific articles. Cinahl and PubMed were used for the database search. The articles underwent quality review in their entirety and were then analyzed based on their results. The analysis was carried out as a qualitative content analysis. Result: Nurses experienced of sepsis identification was compiled in four categories ´The need for knowledge´, ´ The influence of the work environment on the identification of sepsis´, ´ Lack of Cooperation in teamwork´, ´ Need for screening tools and guidelines´. The categories Knowledge and Decision support was then divided into two subcategories because the results from the articles naturally concerned different approaches. The subcategories were ´ Importance of Formal knowledge´, ´The importance Experience based knowledge´, ´ Screening tools to support the identification of sepsis´, ´Guidelines for the identification of sepsis´. Conclusion: The result showed nurses experienced that there were multiple factors that were important for sepsis identification. The combination of formal knowledge and experience based knowledge was needed to notice and recognize sepsis. Teamwork and working environment were also important factors for early identification. A functional team contributed to good communication and good cooperation. Decision support was also considered to be helpful if the nurses handled it correctly and previously had knowledge about sepsis.

Bakgrund: Sepsis är ett av de vanligaste sjukdomstillstånden. Det är akut och uppstår på grund av att kroppens immunsystem reagerar på en infektion på ett extremt sätt. Det kräver en snabb handläggning på grund av den höga risken för skador och mortalitet. Specialistsjuksköterskor behöver på ett korrekt sätt kunna bedöma och prioritera dessa patienter för en säker handläggning. Syfte: Studiens syfte var att belysa prevention vid sepsis ur ett omvårdnadsperspektiv. Detta gjordes med begreppet “säker vård” som teoretisk utgångspunkt. Metod: Denna studie är utförd som en allmän litteraturstudie med en systematisk ansats, vilket bedömdes vara den mest lämpliga metoden för att få en klar översiktsbild av forskningsläget. De studier som inkluderades i översikten har ingen geografisk begränsning och inkluderade endast vuxna personer. De valda artiklarna kvalitetsgranskades och syntetiserades till kategorier. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier med sju underkategorier. Den första kategorin var “Förutsättningar”. Den innefattade att det är av stor vikt att sjuksköterskor som vårdar patienter med sepsis har god kunskap om symtom och behandling. Dock framkom det att många sjuksköterskor inte hade adekvat kunskap om sepsis. Det framkom en vilja att lära sig mer hos personalen. Den andra kategorin var “Identifiering”. För att kunna säkerställa att patienter får hjälp i rätt tid så behövs tydliga rutiner och protokoll att luta sig mot. Finns det följsamhet till rutiner så är det gynnsamt. Den tredje kategorin var “Struktur”, vilken sammanfattningsvis visar att sjuksköterskans arbetsbelastning är för hög och även att adekvat bemanning minskar risken för patienter att dö av sepsis. Slutsats: Kunskapsnivån hos sjuksköterskor och patienter gällande sepsis är inte tillräcklig och mer utbildning på ämnet behövs. Skyndsamma åtgärder och struktur på arbetet är effektiva sätt att arbeta preventivt för att minska dödlighet i sepsis. Bemanningen på akutmottagningarna och avdelningarna behöver bli högre för att kunna arbeta säkert med den här patientgruppen. / Background: Sepsis is one of the most common medical conditions. It is acute and occurs because the body's immune system reacts to an infection in an extreme way. It requires prompt handling due to the high mortality rate for the affected. Specialist nurses need to be able to correctly assess and prioritize these patients for safe handling. Purpose: The purpose of the study was to investigate prevention of sepsis. This was done with the concept of "safe care" as a theoretical point of departure. Method: This study is carried out as a systematic review study, which was judged to be the most appropriate method to get a clear overview of the research question. The studies included in the review have no geographical limitation and included only adults. The selected articles were quality reviewed and synthesized into categories. Results: The results revealed three categories with seven subcategories. The first category was “Conditions”. It included that it is of great importance that nurses who care for patients with sepsis have good knowledge of symptoms and treatment. However, it emerged that many nurses did not have adequate knowledge of sepsis. The staff expressed a desire to learn more. The second category was “Identification”. In order to ensure that patients receive help at the right time, distinct routines and protocols are needed to rely on. If there is adherence to the working method, it is favourable. The third category was "Structure", which in summary shows that the nurse's workload is too high and also that adequate staffing reduces the risk of patients dying from sepsis. Summary: The knowledge level of nurses and patients regarding sepsis is not good enough and more training on the subject is needed. Prompt action and structure at work is an effective way to prevent and reduce mortality in sepsis. The staffing in the emergency departments and wards needs to be higher to work safely with this patient group.

Bakgrund Sepsis är ett livshotande tillstånd med dysfunktionell påverkan på minst ett organsystem orsakat av en systemisk onormal reaktion på en infektion och har länge förknippats med hög dödlighet. De senaste åren har riktlinjer för tidig upptäckt och insättning av behandling förbättrats. Behovet av uppföljning efter sepsis har också tagit större plats i forskning såväl som i olika riktlinjer. Kunskapen om komplikationerna och deras karaktär uppges dock vara bristfällig bland sjuksköterskor och övrig hälso- och sjukvårdspersonal. Denna litteraturöversikt har använt Dorothea Orems egenvårdsteorier som teoretisk utgångspunkt.  Syfte Syftet var att belysa komplikationer hos vuxna personer som haft sepsis. Metod Studien genomfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt och baserades på 14 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Urvalet av artiklar inhämtades från litteratursökningar i två databaser. Artiklarna granskades med hjälp av Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag. Artiklarna sammanställdes och analyserades genom en integrerad dataanalys.  Resultat Resultatet sammanställdes till fyra huvudkategorier vilka benämndes psykiska, kognitiva och fysiska komplikationer samt generell hälsa. Personerna upplever bristfällig adekvat information från vården om eventuella komplikationer. Resultatet visar att personer som haft sepsis i stor utsträckning lider av komplikationer i samtliga aspekter och upplever en försämrad livskvalitet i efterförloppet. I resultatet framkom även att personer som haft sepsis ofta har ett stort behov av stöttning för att klara sitt vardagliga liv, från såväl närstående som från vården. Slutsats Studien visade att personer som haft sepsis har erfarenheter av ett antal olika typer av komplikationer. Kunskap kring komplikationer efter sepsis verkar vara bristande hos sjuksköterskor såväl som hos annan hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns ett stort behov av information om dessa komplikationer, uppföljning samt eftervård inom denna patientgrupp. Detta trots att en betydande andel av riktlinjerna kring sepsisvård belyser behovet av uppföljning och eftervård. / Background Sepsis is a life-threatening condition with dysfunctional impact on at least one organ system caused by a systemic abnormal reaction to an infection and is associated with high mortality. In the last years there has been an improvement in terms of guidelines for early detection and treatment. There has been a growing interest in follow-up after sepsis both in research as well as in new guidelines. However, the knowledge of complications after sepsis among nurses and other healthcare professionals is still reported to be insufficient. Dorothea Orems self-care theories was used as theoretical framework for this review. Aim The aim was to review complications following sepsis in adults.  Method We conducted a non-systematic literature review based on 14 published articles using both qualitative and quantitative approaches, which were retrieved from literature searches from two databases. The articles were reviewed using Sophiahemmet University’s assessment basis and were compiled and analyzed through an integrated data analysis.  Results The results were compiled into four main categories: psychological, cognitive and physical complications and general health. The findings indicate that individuals often suffer from complications across all these domains and experience a reduced quality of life following sepsis. Furthermore, the results show that these individuals experience large need of support in their daily life following sepsis, both from their families and healthcare providers. Conclusions The study showed that individuals who have had sepsis have a high frequency of different types of complications. There seems to exist a gap of knowledge about complications after sepsis among nurses and healthcare personnel. The need to strengthen the education about these complications and follow-up among this group of patients seems obvious, despite the fact that a significant proportion of the guidelines for sepsis care highlight the need for follow-up and aftercare.

Le sepsis est l'une des principales causes de mortalité en Amérique du nord (taux de mortalité : 30 à 60%). Les patients en sepsis qui décèdent sont souvent en"insuffisance surrénalienne relative", caractérisée par leur incapacité de produire suffisamment de glucocorticoïdes (GC) après stimulation à l'ACTH et une dysfonction de l'axe hypothalamo-hypophyso-surrénalien (HHS). La sécrétion de GC est contrôlée par l'hormone adrénocorticotrope (ACTH), la vasopressine (AVP) et des cytokines comme le Macrophage Migration Inhibitory Factor (MIF), un puissant agent pro-inflammatoire. MIF inhibe les effets du cortisol et de l'AVP. Hypothèses : MIF est impliqué dans l'incapacité de la glande surrénale à répondre adéquatement au stress induit par le sepsis. Son action s'exerce au niveau hypophysaire, altérant la sécrétion d'ACTH ou directement au niveau de la glande surrénale, interférant avec l'action de l'ACTH et de l'AVP. Méthodes : Modèle de rat soumis à un sepsis subaigu endotoxinique (10 mg/kg de LPS 055: B5 E.coli, 18 « 2 hs, avec ou sans coinfusion d'anti-MIF) et cultures primaires de cellules corticosurrénaliennes. Résultats : Validation du modèle animal. Les signes cliniques, l'hypertrophie des glandes surrénales accompagnée de modifications de la structure cellulaire et tissulaire, l'augmentation des taux plasmatiques d'ACTH et de corticostérone, la dissociation ACTH/corticostérone et l'augmentation d'AVP valident le modèle. Impact du traitement anti-MIF. Bien qu'aucune amélioration clinique n'ait été observée, le traitement avec de l'anti-MIF restaure une structure des glandes surrénales proche de la normale chez les animaux en sepsis subaigu. Ceci confirme de façon indirecte que, dans ce contexte, le MIF contribue à modifier la structure de ces glandes avec des impacts fonctionnels potentiels. Validation du modèle cellulaire.Le traitement à l'ACTH (10[indice supérieur -8]M) des cellules fasciculées induit une augmentation de corticostérone et le LPS induit une hypertrophie des cellules. Présence de MIF et CD74. In vivo, les immunobuvardages confirment la présence de MIF et CD74 dans l'hypophyse et les glandes surrénales avec une diminution d'expression de MIF hypophysaire opposée à une augmentation au niveau surrénalien lors du sepsis. In vitro, l'immunofluorescence confirme la présence de MIF et CD74 dans les cellules fasciculées, avec une colocalisation après traitement au LPS (0.1 mg/ml). MIF active la voie de p42/44[indice supérieur mapk] confirmant la présence de son récepteur CD74, son co-récepteur CD44 dans la glande surrénale et leur fonctionnalité. Conclusion : Nos modèles valident l'implication de MIF dans la régulation de l'axe hypothalamo-hypophyso-surrénalien et sa fonction surrénalienne.

Nociceptin/OrphaninFQ, N/OFQ, and its receptor NOP represent a non-opioid branch of the opioid family. There is growing interest in the involvement of this system during inflammation and sepsis as it is present in immune cells and modifies immunocyte function. Systemic N/OFQ increased mortality in an animal model of sepsis and there is limited evidence for increased plasma N/OFQ in patients with sepsis who died compared to those who survived. This thesis explores changes in the expression of NOP and ppN/OFQ-mRNA by polymorphs (PMN) and of N/OFQ peptide in plasma during inflammation and sepsis. A further aim was to investigate the relationship between the N/OFQ system with physiological and biochemical indicators of severity of disease. Forty patients undergoing cardiopulmonary bypass (CPB) and 49-patients with sepsis in the Intensive Care Unit (ICU) were recruited into 2-studies. In the CPB study we observed a 57% reduction of NOP-mRNA and a 95% reduction of ppN/OFQ-mRNA expression in PMN. Plasma N/OFQ concentrations increased by over 30%. Higher plasma N/OFQ was associated with lower NOP-mRNA. These changes were related to prolonged aortic cross clamp time. In patients with sepsis there was an 85% reduction of ppN/OFQ-mRNA expression compared to a sample taken after recovery from sepsis. Lower expression of ppN/OFQ-mRNA was associated with increased inotropic support and lactate concentrations on the first day of sepsis. Our data did not show any differences amongst survivors and non-survivors. During inflammation(CPB) and sepsis there was reduced expression of NOP and ppN/OFQ-mRNA with an inverse relationship between plasma N/OFQ(CPB study) and NOP-mRNA expression, suggestive of a possible feedback mechanism. Based on the current evidence (this thesis and literature) we suggest that N/OFQ could contribute to the complex pathophysiological process occurring during inflammation and sepsis and warrant further study.

Bakgrund: Sepsis är ett livshotande tillstånd som kräver snabb diagnostisering och behandling. En begynnande sepsis har ofta diffusa symtom och ett snabbt sjukdomsförlopp och kan därmed vara svår att identifiera. Sjuksköterskans roll är av stor vikt för att observera försämring hos patienten och på så sätt identifiera en sannolik sepsis i ett tidigt stadium. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera tecken på sepsis hos personer som söker vård på en vårdcentral Metod: För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ design i form av fokusgruppsintervjuer. Data samlades in med hjälp av tekniken Stimulated Recall Interview (SRI). Data spelades in, transkriberades och analyserades med en induktiv kvalitativ innehållsanalys beskriven av Graneheim och Lundman. Resultat: I analysen framkom fyra kategorier beträffande sjuksköterskors erfarenhet av att identifiera tecken på sepsis hos personer som söker vård på en vårdcentral; Svårigheter vid identifikation, vikten av att arbeta preventivt, bedömningsstrategier underlättar identifikation och förenat med en känsla av obehag. Sjuksköterskorna beskrev att sepsis hade ett obehagligt sjukdomsförlopp och för att tillståndet skulle identifieras i ett tidigt stadium önskade sjuksköterskorna ett beslutstöd vid identifiering. Slutsats: Sepsis är ett sjukdomstillstånd som behöver en högre prioritet och fler satsningar gällande utbildning behöver göras i syfte att öka kunskapen över identifikation av tecken på sepsis och därmed skapa en säkrare vård och en bättre omvårdnad för patienterna.

Infections in patients with acute liver failure (ALF) and acute liver injury (ALI) are a frequent occurrence. Because ALF and ALI patients share many of the same clinical features as patients with severe sepsis and septic shock, identifying an infection based upon clinical manifestations is extremely difficult. Bacterial culture and sensitivity reports require 24 to 72 hours to be finalized after the need for a culture is suspected and obtained. During this time period, ALF and ALI patients are either not receiving required antibiotic therapy, receiving antibiotic therapy that is not required or not appropriate for the infecting bacterial pathogen, or receiving the correct antibiotic prophylaxis. Receiving an antibiotic that is not needed or inappropriate adds another level of complexity to the ALF and ALI patients because antibiotics may exacerbate liver dysfunction. The purpose of this study was to determine the utility of serum procalcitonin concentrations (SPCTC) as a biomarker of bacterial infections in patients with acute liver failure (ALF) and acute liver injury (ALI). This three part study measured SPCTC retrospectively on samples from ALF and ALI patients who were prospectively enrolled in the United States Acute Liver Failure Study Group (USALFSG) ALF and ALI studies. In the first part of the study, subjects were categorized according to how many SIRS continuum components they had and whether there was a documented infection. In the second part, serial samples on subjects who developed infections were identified. And, in the third part, serial samples on subjects diagnosed with infection on day one of the study and categorized based upon transplant free survival (TFS) or death and/or liver transplant (DoT) were identified. Procalcitonin was not found to be useful in identifying infection in the ALF and ALI patient populations. A cut-off for indication of infection was calculated to be 1.62 ng/mL using receiver operator curve (ROC) analysis. Despite the fact that there was an overall increase in SPCTC as the severity of illness increased in patients with a documented infection, there were confounding variables including antibiotic use, missing data, and small sample size that may have contributed to the poor sensitivity and specificity (0.643 and 0.620 respectively) calculated as part of the ROC analysis. SPCTC values appeared to be increased in subject with acetaminophen (APAP) toxicity and may have affected the cut-off, sensitivity, and specificity results. Increased SPCTC values were seen in APAP subjects who did not have a documented infection. It is unknown at this time if the SPCTC were increase due to liver damage, an undiagnosed infection, or as a result of increase cytokine production due to the APAP toxicity. Serial PCT concentrations in patients who achieved TFS showed a greater decrease over time than those of patients who died or received a liver transplant, however, the TFS group contained a large portion of APAP subjects. Further prospective studies are needed to determine the extent of interference with SPCTC in patients with APAP toxicity and to better define the PCT concentration cut-off between infection and no infection in the ALF and ALI populations.