<p>Uppsatsens syfte är att studera om chansen till högre avkastning i Sverigefonder är värd den högre risken som Sverigefonder har i förhållande till globalfonder. Metoden för detta förhållande bygger på beräkningar av Sharpe- och Treynorkvot, vilka visar förhållandet mellan avkastning och risk. Studien behandlar fonder inom kategorierna Sverigefonder och globalfonder som är utdelande och har ett samlat fondkapital på 1000 miljoner SEK eller mer. Fondernas avkastning och risk är studerade under perioden april 2003 till april 2006. Renodlade PPM- fonder och pensionsfonder har uteslutits ur studien.</p><p>Fondernas avkastning, betavärden och standardavvikelse har beräknats och ställts i relation till den svenska marknadens indexutveckling.</p><p>Den teoretiska basen för denna studie återfinns i Markowitz portföljteori, vilken behandlar vikten av diversifiering.</p><p>Resultatet av studien visar att Sverigefonderna under den studerade perioden har haft högre Sharpe- och Treynorkvot än globalfonderna.</p><p>Slutsatsen som kan dras av studien är att under den studerade perioden var det mer fördelaktigt att investera i Sverigefonder. Den högre risken som en investering i Sverigefonder innebär har således generat en högre avkastning och investeraren har fått betalt för den högre risk som investeraren tagit.</p>

Uppsatsens syfte är att studera om chansen till högre avkastning i Sverigefonder är värd den högre risken som Sverigefonder har i förhållande till globalfonder. Metoden för detta förhållande bygger på beräkningar av Sharpe- och Treynorkvot, vilka visar förhållandet mellan avkastning och risk. Studien behandlar fonder inom kategorierna Sverigefonder och globalfonder som är utdelande och har ett samlat fondkapital på 1000 miljoner SEK eller mer. Fondernas avkastning och risk är studerade under perioden april 2003 till april 2006. Renodlade PPM- fonder och pensionsfonder har uteslutits ur studien. Fondernas avkastning, betavärden och standardavvikelse har beräknats och ställts i relation till den svenska marknadens indexutveckling. Den teoretiska basen för denna studie återfinns i Markowitz portföljteori, vilken behandlar vikten av diversifiering. Resultatet av studien visar att Sverigefonderna under den studerade perioden har haft högre Sharpe- och Treynorkvot än globalfonderna. Slutsatsen som kan dras av studien är att under den studerade perioden var det mer fördelaktigt att investera i Sverigefonder. Den högre risken som en investering i Sverigefonder innebär har således generat en högre avkastning och investeraren har fått betalt för den högre risk som investeraren tagit.

<p>Fondsparandet har länge varit den dominerande sparformen i Sverige. Totalt ägnar sig hela 74 procent av Sveriges befolkning åt aktivt fondsparande, och andelen blir högre vid pensionssparande. Tendensen är tydlig, svenskar ägnar sig allt mindre åt att själva äga aktier och har i stället överlåtit sparandet till banker och fondförvaltare. Storleken på en aktiefond har stor betydelse för vilken strategi en förvaltare väljer. Tidigare studier har funnit att det finns skillnader mellan förvaltad fondförmögenhet, avkastning och risktagande. Studierna är dock få på den svenska marknaden.</p><p>Uppsatsen syftar till att undersöka risk och avkastning i mindre och större fondförmögenheter inom Sverige. Om det föreligger en skillnad i risktagandet skall det även undersökas i fall fonder får betalt för sina risker.  </p><p>Den kvantitativa undersökningen av små respektive stora fonder har utretts utifrån ett finansteoretiskt perspektiv med empirisk data och statistisk metodik. Undersökningen har baserats på Morningstars data av Sverigefonder. Huvudmåtten som använts är Sharpes kvot, Treynors kvot och Jensens alfa. Aktiv risk har använts som referens till huvudmåtten. Data har sammanställts och beräknats i två statistiska datorprogram. Resultatet har därefter analyserats utifrån gällande frågeställningar och matas ut i form av diagram och tabeller. De induktiva slutsatserna har härletts från diskussion av resultatet och analysen.</p><p>En klar majoritet av måtten visade att små fonder är att föredra. Alla mått visade att både små och stora fonder utmärkte sig positivt över mätperioden, men att de flesta av storbankernas fonder presterade i paritet med index eller något bättre. Förvaltare som tog en hög aktiv risk blev ofta belönade genom en överavkastning mot index.  </p><p>Slutsatserna är att Sverigefonder skiljer sig mellan mindre och större förmögenheter, men att den aktiva förvaltningsrisken är påtaglig i respektive fondstorlek. Det är med andra ord skickligheten hos förvaltaren som avgör hur avkastningen kommer att se ut. Valet av Sverigefonder bör stå mellan olika små fonder med hög aktiv risk som förvaltas av duktiga förvaltare.</p>

Fondsparandet har länge varit den dominerande sparformen i Sverige. Totalt ägnar sig hela 74 procent av Sveriges befolkning åt aktivt fondsparande, och andelen blir högre vid pensionssparande. Tendensen är tydlig, svenskar ägnar sig allt mindre åt att själva äga aktier och har i stället överlåtit sparandet till banker och fondförvaltare. Storleken på en aktiefond har stor betydelse för vilken strategi en förvaltare väljer. Tidigare studier har funnit att det finns skillnader mellan förvaltad fondförmögenhet, avkastning och risktagande. Studierna är dock få på den svenska marknaden. Uppsatsen syftar till att undersöka risk och avkastning i mindre och större fondförmögenheter inom Sverige. Om det föreligger en skillnad i risktagandet skall det även undersökas i fall fonder får betalt för sina risker.   Den kvantitativa undersökningen av små respektive stora fonder har utretts utifrån ett finansteoretiskt perspektiv med empirisk data och statistisk metodik. Undersökningen har baserats på Morningstars data av Sverigefonder. Huvudmåtten som använts är Sharpes kvot, Treynors kvot och Jensens alfa. Aktiv risk har använts som referens till huvudmåtten. Data har sammanställts och beräknats i två statistiska datorprogram. Resultatet har därefter analyserats utifrån gällande frågeställningar och matas ut i form av diagram och tabeller. De induktiva slutsatserna har härletts från diskussion av resultatet och analysen. En klar majoritet av måtten visade att små fonder är att föredra. Alla mått visade att både små och stora fonder utmärkte sig positivt över mätperioden, men att de flesta av storbankernas fonder presterade i paritet med index eller något bättre. Förvaltare som tog en hög aktiv risk blev ofta belönade genom en överavkastning mot index.   Slutsatserna är att Sverigefonder skiljer sig mellan mindre och större förmögenheter, men att den aktiva förvaltningsrisken är påtaglig i respektive fondstorlek. Det är med andra ord skickligheten hos förvaltaren som avgör hur avkastningen kommer att se ut. Valet av Sverigefonder bör stå mellan olika små fonder med hög aktiv risk som förvaltas av duktiga förvaltare.