Bakgrund: Cirka 80 procent av befolkningen drabbas av ländryggssmärta, och därmed är den vanligaste orsaken till funktionshinder globalt. Orsaken till ländryggssmärta är omtvistat och tidigare studier visar att det inte är möjligt att hitta en specifik orsak till detta. Det finns olika teorier kring vad ländryggssmärta beror på, en vanlig uppfattning är hur du lyfter har betydelse för att utveckla ländryggssmärta. En diskussion förs inom forskning om lyft med böjd rygg är en bidragande orsak till ryggbesvär. Syfte: Syftet var att kartlägga om ryggflexion under belastning kan orsaka ländryggsbesvär. Metod: Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades elva studier varav tio var kvantitativa och en var kvalitativ design. Resultat: Övervägande studier beskrev lyft som en riskfaktor för ländryggssmärta. Det framkom inte om ryggflexion under belastning orsakar ländryggssmärta eller om lyft med neutral rygg är ett säkrare lyft. Personer med ländryggssmärta lyfter med mindre ryggflexion än personer utan ländryggssmärta. Av två studier som fokuserade på den totala belastningen i ryggen gällande stoop lift och squat lift, visade en studie att stoop lift producerade mer total belastning än squat lift. Den andra studien visar på att stoop lift producerade totalt mindre belastning i ryggen jämfört med squat lift. Konklusion: Resultat visar att ryggflexion under belastning varken ökar risken för ländryggssmärta eller är en orsak till detta. Den biomekaniska litteraturen stödjer inte att squat lift är bättre än stoop lift för att minska risken för ländryggssmärta. / Background: Approximately 80 percent of the population experiences lower back pain, making it the most common cause of disability globally. The cause of lower back pain is debated, and previous studies indicate that it is not possible to identify a specific cause. Various theories exist regarding the origins of lower back pain, with a common belief being that lifting technique plays a role in its development. Research has discussed whether lifting with a rounded back contributes to back problems. Objective: The aim was to investigate whether lumbar flexion during loading can cause lower back discomfort. Method: A literature search was conducted in the PubMed and CINAHL databases. Eleven studies were included, of which ten were quantitative and one had a qualitative design. Results: Most studies described lifting as a risk factor for lower back pain. However, it remains unclear whether lumbar flexion during loading directly causes lower back pain or if lifting with a neutral spine is a safer approach. Individuals with lower back pain tend to lift with less lumbar flexion than those without pain. Two studies focused on total back load during stoop lift and squat lift. One study found that stoop lift resulted in greater total load than squat lift, while the other study showed that stoop lift produced less total load in the back compared to squat lift. Conclusion: The results suggest that lumbar flexion during loading does not increase the risk of lower back pain or serve as a direct cause. Biomechanical literature does not support the notion that squat lift is superior to stoop lift in reducing the risk of lower back pain.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer med tarmstomi. Frågeställningarna var: Hur ser den fysiska aktivitetsnivån ut bland personer med tarmstomi? Upplever personer med tarmstomi att det sker en förändring i fysisk aktivitet efter operation? Vilka faktorer upplever personer med tarmstomi påverkar den fysiska aktiviteten? Vilken information samt uppföljning kring fysisk aktivitet får personer som genomgår en tarmstomioperation? Metod För att besvara syftet och frågeställningarna har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer använts. 12 personer med tarmstomi, rekryterade genom ett lämplighetsurval från tre sjukhus i Stockholms län, deltog i studien. Deltagarna var mellan 30 och 84 år och var opererade för minst tre månader sedan vid tillfället för intervjun. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter genom en induktiv innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat Innehållsanalysen resulterade i tre stycken huvudkategorier; tiden före operation, tiden efter operation samt information. Huvudresultaten var 1) att studiedeltagarna hade en hög fysisk aktivitetsnivå efter operationen. 2) Att den fysiska aktivitetsnivån hos studiedeltagarna var densamma eller något högre efter operationen men att vissa hade gjort ändringar i aktivitets eller miljöval. 3) Att studiedeltagarna inte såg stomin som ett hinder för fysisk aktivitet mer än i vissa särskilda miljöer men att den fysiska aktiviteten kunde påverkas av andra sjukdoms och operationsrelaterade orsaker. 4) Att studiedeltagarna hade fått information kring fysisk aktivitet i det direkt postoperativa stadiet men upplevde en avsaknad av information samt uppföljning i ett senare stadie efter operationen. Slutsats Resultaten i studien tyder på att en stomi inte behöver vara ett hinder för fysisk aktivitet. Vidare visar resultaten att det är viktigt med information och uppföljning för att personer med stomi ska kunna återgå till sin preoperativa nivå av fysisk aktivitet. / Aim The aim of the study was to investigate the experience of physical activity among people with intestinal stoma. The research questions were: What is the level of physical activity among people with intestinal stoma? Do people with intestinal stoma experience a change in physical activity after surgery? What factors affect physical activity in people who have intestinal stoma? What kind of information and follow-up on physical activity do people receive who have had intestinal stoma surgery? Method To answer the aim and research questions, a qualitative method of semi-structured interviews have been conducted. 12 people with intestinal stoma participated in the study and were recruited from three hospitals in Stockholm County using a non-random sample with astrategic selection. The participants were between 30 and 84 years old and were operated for at least three months before the time of the interview. The interviews were transcribed and then analysed by an inductive content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results The content analysis resulted in three main categories; the time before surgery, the time after the operation as well as information. The main results were 1) the participants had a high level of physical activity after the surgery. 2) The physical activity level of the participants was the same or slightly higher after the surgery. However some participants had made changes in their activity or the environment of where the activity took place. 3) The participants did not see the stoma as a barrier to physical activity more than in certain specific environments. Physical activity could however be affected by other illness- and surgery-related causes. 4)The participants had received information regarding physical activity in the direct postoperative stage but experienced a lack of information and follow-up at a later stage after surgery. Conclusions The results of the study indicate that a stoma does not need be a barrier for physical activity. Furthermore, the results show the importance of information and follow-up for people with stoma in order for them to be able to return to their preoperative level of physical activity.

SAMMANFATTNING Bakgrund På grund av prestationskrav kan elitidrottare utsätta sig för att träna trots hög smärtintensitet. Flertalet kvantitativa studier har undersökt vilka copingstrategier som används av idrottare med smärta. Däremot är elitidrottares egna upplevelser av smärta ännu ett outforskat område.   Syfte Att undersöka en grupp elitidrottares upplevelser av smärta och deras strategier för att träna i närvaro av smärta.    Metod Fyra semistrukturerade intervjuer med elitidrottare har utförts. Databearbetningen har skett med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Det framkom tio kategorier. Smärta beskrevs som uppmärksamhetskrävande och något som kunde ge negativa konsekvenser. Yttre faktorer såsom omgivningens utformning samt inre faktorer såsom förväntningar och fokus tycktes påverka smärtupplevelsen under träning. Hanteringen av smärta skedde genom sätt att tänka och agera, såsom positivt självprat och uppvärmning.   Konklusion Smärta upplevdes som ett hinder som kunde påverkas av yttre och inre faktorer. Inom träning kunde smärta hanteras genom olika sätt att tänka och agera. Vidare forskning kan leda till klinisk nytta för fysioterapeuter i kontakt med elitidrottare. / ABSTRACT   Background Because of demands of performance elite athletes can expose themselves to train regardless of pain intensity. Several quantitative studies have examined coping strategies used by athletes with pain. However, the elite athlete's own experiences of pain is still an unexplored area.   Aim To investigate a group of elite athletes' experiences of pain and their strategies for training in the presence of pain.   Methods Four semi-structured interviews with elite athletes have been conducted. Data processing has been done by using qualitative content analysis.   Results Ten categories emerged. Pain was described as attention-consuming and something that could have negative consequences. External factors such as environment and internal factors such as expectations and focus seemed to affect the pain experience during training. The pain was managed through ways of thinking and acting, like positive self talk and warming up.   Conclusion Pain was perceived as an obstacle that may be affected by factors in the environment and within themselves. Within training pain could be managed through different ways of thinking and acting. Further research can lead to clinical benefit for professionals in contact with elite athletes.

Bakgrund: Insamlad data tyder på att skador inom idrott ökar stadigt. Idrottsskador med storpåverkan på individens funktion och delaktighet är vanliga. Inom ungdomsidrotten villriksidrottsförbundet att fler ledare och tränare ska få en utbildning inom skadeförebyggandeträning så att barn får träning som är anpassad efter dem. Fysioterapeuter har genom sinfysioterapivetenskapliga bas en stor kunskap inom rörelseapparaten i kombination medträning och rehabilitering som gör fysioterapeuten till en självständig profession. Preventivainsatser och individanpassad träning är ett sätt att minska antalet skador inom idrott. Medhjälp av fysioterapeutens kunskap och erfarenhet inom det berörda området kan åtgärdergenomföras. Syfte: Syftet med studien var att undersöka tillgången till fysioterapeut hosidrottsföreningar inom ishockey, fotboll och basket i Luleå kommun. Metod: En e-enkätformulerades för att svara på studiens syfte. Lagledarna rekryterades genom mail- ochdirektkontakt och fick enkäten skickad till sig. Rådatan från enkäten sammaställdes ideskriptiv analys och presenterades i tabeller, figurer och diagram. Resultat: Totalt svarade29 personer på e-enkäten, varav majoriteten inte hade tillgång till en fysioterapeut. Skälet tillatt de inte hade tillgång var antingen att de inte hade något behov av det eller att det inte fannsekonomi. I enkäten svarade större delen av lagledarna att de har ett litet till mycket stortbehov. Konklusion: Resultatet av studien visar att tillgången till fysioterapeut är låg men attefterfrågan är hög. En ökad kunskap angående fysioterapeutens roll och kompetens behöverspridas. Vidare studier behöver genomföras för att kunna skapa ett helhetsperspektiv.

Bakgrund: Det finns många kartlagda hälsoeffekter av fysisk aktivitet, bland annat minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, cancer och metabola sjukdomar. Motivation kan beskrivas genom self-determination theory (SDT) som delar upp motivation i inre och yttre faktorer. En individ rör sig mellan ett kontinuum av motivationsfaktorer. Den inre motivationen är associerad med ett längre bibehållande av en aktivitet. En skillnad i motivationsfaktorer mellan idrottsutövare och motionärer har setts i tidigare studier. Det är intressant ur ett hälsopromotivt perspektiv att kunna identifiera vad som motiverar studenter till fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva motivationsfaktorer för vardagsmotion respektive bergsbestigning hos studenter. Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra studenter som bestigit Kebnekaises västra led någon gång de senaste tre åren. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Materialet från intervjuerna resulterade i fem kategorier: Välbefinnande för hela kroppen, Lust till aktivitet, Vänners uppmuntran, Få en gemensam upplevelse samt Testa sina gränser. Varje kategori representerade en viktig motivationsfaktor. Två av motivationsfaktorerna var gemensamma för såväl vardagsmotion som bergsbestigning. Konklusion: Motivationsfaktorerna skiljde sig åt beroende på aktivitet. Välbefinnande för hela kroppen representerar en motivationsfaktor för vardagsmotion. Motivationsfaktorerna Lust till aktivitet och Vänners uppmuntran var någotsom representerade både vardagsmotion och bergsbestigning. Faktorer som enbart sågs hos bergsbestigning hos informanterna var Få en gemensam upplevelse och Testa sina gränser. Det fanns även skillnad i motivationsfaktorer beroende på erfarenhet; mindre erfarna motiverades av att testa sina gränser och mer erfarna av att dela upplevelsen med andra.

Bakgrund: Inom e-sport tävlar e-atleter som enskilda deltagare eller i ett lag från olika länder som möter varandra i samma datorspel. Dessa matcher/turneringar ses av miljontals personer över hela världen. Skador som inträffar inom e-sport kan vara så pass allvarliga att utövarna behöver avsluta sin karriär, ofta handlar det om överbelastningsskador i rygg, nacke, skuldra, hand och handled. Syfte: Syftet var att genom en litteraturstudie, studera kunskapsläget gällande E-sport och fysisk träning.  Metod: För att svara på frågeställningarna har en beskrivande litteraturöversikt genomförts i databaserna Sportdiscus, Web of Science, Scopus, Google Scholar, PubMed och DiVA. Resultat: Totalt inkluderades fem studier. Två av dessa var interventionsstudier där en hade kontrollgrupp. Två studier var enkätstudier varav en även inkluderade en intervjudel. Den femte studien var en tvärsnittsstudie.  Konklusion: Från de inkluderade studierna kunde inget samband hittas mellan fysisk träning och e-atleters prestation. E-atleter upplevde dock att deras prestation blir bättre av att träna fysiskt. Målet med fysisk träning för e-atleter är till störst del för att få en bättre allmän hälsa och bara en lite del av e-atleter tränar för att prestera bättre. De risker som e-atleter utsätter sig för är långvarigt stillasittande, ögonutmattning och muskuloskeletala besvär i rygg, nacke, hand och handled.

Introduktion/bakgrund: Det fysioterapeutiska och naprapatiska arbetet går främst ut på att undersöka och fastställa anledning till rörelserelaterad problematik i kroppens leder, muskler och nervsystem, för att sedan förebygga och behandla fynden med manuella tekniker och träningsprogram. Det har även visat sig att förekomsten av handproblematik hos fysioterapeuter är förhållandevis hög, där problematiken verkar vara korrelerat till manuella tekniker, som är den anda mest vanliga arbetsrelaterade skadan inom professionen tillsammans med andra professioner som använder sig av manuella behandlingstekniker. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga ett samband mellan handproblematik och manuellt yrkesutövande av leg. fysioterapeuter och leg. naprapater. Metod: Rekryteringen av deltagare har skett genom kontakt via två privata yrkesforum på sociala medier. Insamlingen av data genomfördes med hjälp av en webbaserad enkät via Google formulär, där deltagarna besvarade 14 frågor med kryssalternativ som svar. De individer som valde att delta i studien gav sina svar konfidentiellt. Svarsresultaten sammanställdes och jämfördes sedan i korstabeller och cirkeldiagram. Resultat: Sammanställningen av insamlad data indikerar på en korrelation mellan manuellt arbete och yrkesrelaterad handproblematik hos de båda yrkesgrupperna. Konklusion: Slutsatsen som drogs från denna studie var att en hög procent deltagare med upplevd handproblematik relaterat till yrket kan korreleras med hur och hur mycket de arbetar med sina händer.

Bakgrund: Hjärnskakningar är en stor problematik inom ishockeyn och det är beräknat att det sker ungefär 160 hjärnskakningar per 1000 matchtimmar och lag. Inom ishockey är hjärnskakningar tillsammans med knä- och axelskador den vanligaste förekommande skadan. De flesta individer som råkar ut för en hjärnskakning vid idrottsutövande blir snabbt symptomfria. Men cirka 20 procent av de drabbade får långvariga och kvarvarande symptom som kan påverka individens livskvalitet och idrottsutövande. Det svenska fackförbundet, Fysioterapeuterna, rekommenderar rehabilitering och utredning av hjärna, nacke, syn, balans och neuropsykologiska faktorer efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur elitidrottselever på gymnasienivå med inriktning ishockey i norra Sverige upplevde rehabiliteringen från fysioterapeut efter hjärnskakning samt återgång till ishockeyn. Metod: Empirisk-holistisk kunskapsansats har använts i detta arbete och studiens designen är semistrukturerad med en intervjuguide. Totalt har tre deltagare medverkat i studien via intervjuer. Resultat: Innehållsanalysen från de genomförda intervjuerna resulterade i tre huvudkategorier, betydelsen av stöd under hela rehabiliteringsprocessen, förståelse om komplexiteten av hjärnskakningar och tankar om hjärnskakningens påverkan på framtiden, och åtta underkategorier. Dessa är framtagna genom kondensering och kodning av meningsenheterna från intervjuerna. Konklusion: Hjärnskakningar är komplexa och kräver individuellt anpassad rehabilitering. Stöd från familj och omgivning har visat sig spela en central roll i den drabbade individens rehabilitering samt återgång till idrott.

Bakgrund: Styrketräning är en vanlig motion- och rehabiliteringsform som exempelvis höjer den anaeroba uthålligheten, bidrar till hypertrofi i muskelcellerna och ökar muskelstyrkan. Fysioterapeuter instruerar, ordinerar och leder styrketräning för olika patientgrupper i alla åldrar. Det har blivit en viktig del i dagens rehabilitering. Patienter har olika förutsättningar till att styrketräna med låg- respektive hög belastning beroende på skada eller sjukdom. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka hur belastningen vid styrketräning påverkar muskelstyrka och muskelhypertrofi. Metod: En artikelsökning genomfördes i databaserna: PubMED, Web of Science, Cochrane Library, SportDiscus och Scopus. Relevanta ämnesord för respektive databas tillämpades. Enbart studier som jämförde låg belastning (<60% 1RM) kontra hög belastning (>60% 1RM) på utfallsmåtten styrka och hypertrofi blev inkluderade i resultatet. Resultat: Totalt blev 9 artiklar inkluderade i litteraturstudien. Artiklarna visade att muskelstyrkan ökar oavsett om träningen sker med hög eller låg belastning. Träning med hög belastning ger en större ökning av muskelstyrkan än träning med låg belastning. Både träning med hög och låg belastning gav upphov till hypertrofi. Ingen utom en av studierna kunde redovisa signifikanta skillnader i hypertrofi utifrån belastning. Konklusion Att träna styrketräning med målsättningen att öka i styrka och/eller hypertrofi går att göra genom både hög- och låg belastning. Hög belastning har större effekt på muskelstyrka och är fördelaktigt i jämförelse med låg belastning.

Introduktion/bakgrund: Genom att testa basketspelarens fysiska prestation belyses eventuella brister och förenklar skadepreventionsarbetet för fysioterapeuter. Alla ungdomslandslagsspelare mellan 16-20 år kallas av Svenska basketbollförbundet (SBBF) för att göra Fysprofilen. Det saknas kravprofil baserat på ungdomars prestation, vidare behövs en kravprofil utifrån tidigare ungdomslandslagsspelares testresultat. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur de svenska ungdomslandslagsspelarna i baskets kravprofil ser ut i styrka, kondition och power beroende på deras längd, kön och landslagskategori; U16, U18 samt U20. Metod: 1343 ungdomslandslagsspelare i U16, U18 och U20 som testats i Coopers, knäböj, bänkpress, CMJ (a), 30m sprint år 2005-2017 inkluderades. Testresultaten bearbetades i Microsoft Office Excel och samlades in av en anställd åt SBBF. Datan avidentifierades innan det nådde författarna. Resultat: Resultatet har ställts upp i fem tabeller . Generellt sett var de längre personerna svagare, sprang långsammare och hoppade kortast jämfört med de korta både för herrarna och damerna. Standardavvikelsen var stor för alla grupper i alla test. Konklusion: Det behövs en kravprofil som är anpassad efter landslagsungdomarnas fysiska kapacitet som är uppdelad efter de olika positionerna i basket.