<p>Försäkringskassan införde tydligare krav på att följa regelverket när det gäller sjukförsäkringen 2005. Det har bland annat lett till att antal ärenden där försäkringskassan beslutat att inte betala ut sjukpenning nästan fördubblades från år 2003 till september 2005. Kunskaperna om hur indragning av sjukpenning går till i praktiken och hur besluten uppfattas av de försäkrade är begränsad. Syftet med vår studie är att undersöka hur personer som fick indragen sjukpenning upplevt besluten samt hur de upplever sig ha blivit bemötta och informerade av försäkringskassans handläggare. I denna studie har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer med sex kvinnor som fått sjukpenningen indragen. I vår studie framkom att kvinnorna inte känt sig bemötta som unika individer utan som ett ärende. Information om beslutet att dra in sjukpenningen har kommit som en överraskning till samtliga kvinnor och de har haft svårt att förstå motiveringen. Dessutom har många av kvinnorna fått fel uppfattning om försäkringsläkarens roll, av sin handläggare.</p>

Försäkringskassan införde tydligare krav på att följa regelverket när det gäller sjukförsäkringen 2005. Det har bland annat lett till att antal ärenden där försäkringskassan beslutat att inte betala ut sjukpenning nästan fördubblades från år 2003 till september 2005. Kunskaperna om hur indragning av sjukpenning går till i praktiken och hur besluten uppfattas av de försäkrade är begränsad. Syftet med vår studie är att undersöka hur personer som fick indragen sjukpenning upplevt besluten samt hur de upplever sig ha blivit bemötta och informerade av försäkringskassans handläggare. I denna studie har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer med sex kvinnor som fått sjukpenningen indragen. I vår studie framkom att kvinnorna inte känt sig bemötta som unika individer utan som ett ärende. Information om beslutet att dra in sjukpenningen har kommit som en överraskning till samtliga kvinnor och de har haft svårt att förstå motiveringen. Dessutom har många av kvinnorna fått fel uppfattning om försäkringsläkarens roll, av sin handläggare.

<p>Under den senare delen av 90-talet ökade utgifterna för sjukfrånvaron i Sverige lavinartat och 2003 uppgick dem till 40 miljarder kronor. Dagens politiker och myndigheter jobbar fokuserat med att få ner ohälsan i Sverige och med dem även kostnaderna. Ett viktigt led i att minska kostnaderna samt att undvika en liknande utveckling i framtiden är att studera sjukfrånvarons ersättningssystem samt de faktorer som påverkar ersättningen.</p><p>Syftet med uppsatsen är att med hjälp av tidigare forskning, ekonomisk teori och regressionsanalyser studera vilka faktorer som påverkar sjukskrivningsfrekvensen. Jag undersöker även om sjukfrånvarofrekvensen är känslig för ändringar av nivån på ersättningen vid sjukfrånvaro samt om en glesbygdspåverkan förändrar ett eventuellt förhållande mellan sjukfrånvarofrekvensen och övriga undersökta faktorer.</p><p>Mitt resultat visar på att det finns signifikanta samband mellan sjukfrånvarofrekvensen och de undersökta faktorerna. En av dessa faktorer är sjuk- och aktivitetsersättningen, den uppvisar ett positivt samband med sjukfrånvarofrekvensen. Detta beror bland annat på att sjukersättningen används som en ventil till sjukförsäkringen när denna blir alltför överhettad.</p><p>Tidigare studier har visat att förändringar i ersättningsnivåer ger en stark inverkan på benägenheten att sjukskriva sig. Utvecklingen under 90-talet visar på att dessa tendenser till nyttomaximering mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsersättningen förekommer. Mina antaganden om effekten av 2003 års reform, som minskade ersättningen för arbetsoförmåga hos arbetslösa vid sjukdom, var i enlighet med ovan nämnda resonemang. Mina regressionsresultat för arbetslöshet var dock inte signifikanta och säkerställer därför inte mina antaganden. Däremot visar mina regressionsresultat på att 2003 års reform har påverkat sambandet mellan sjukfrånvarofrekvensen och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</p><p>När det gäller hur glesbygdspåverkan inverkar på sjukfrånvarofrekvensens förhållande till de undersökta faktorerna kan jag inte med statistisk säkerhet påvisa att variabeln glesbygd haft någon inverkan på förhållandet.</p>

Under den senare delen av 90-talet ökade utgifterna för sjukfrånvaron i Sverige lavinartat och 2003 uppgick dem till 40 miljarder kronor. Dagens politiker och myndigheter jobbar fokuserat med att få ner ohälsan i Sverige och med dem även kostnaderna. Ett viktigt led i att minska kostnaderna samt att undvika en liknande utveckling i framtiden är att studera sjukfrånvarons ersättningssystem samt de faktorer som påverkar ersättningen. Syftet med uppsatsen är att med hjälp av tidigare forskning, ekonomisk teori och regressionsanalyser studera vilka faktorer som påverkar sjukskrivningsfrekvensen. Jag undersöker även om sjukfrånvarofrekvensen är känslig för ändringar av nivån på ersättningen vid sjukfrånvaro samt om en glesbygdspåverkan förändrar ett eventuellt förhållande mellan sjukfrånvarofrekvensen och övriga undersökta faktorer. Mitt resultat visar på att det finns signifikanta samband mellan sjukfrånvarofrekvensen och de undersökta faktorerna. En av dessa faktorer är sjuk- och aktivitetsersättningen, den uppvisar ett positivt samband med sjukfrånvarofrekvensen. Detta beror bland annat på att sjukersättningen används som en ventil till sjukförsäkringen när denna blir alltför överhettad. Tidigare studier har visat att förändringar i ersättningsnivåer ger en stark inverkan på benägenheten att sjukskriva sig. Utvecklingen under 90-talet visar på att dessa tendenser till nyttomaximering mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsersättningen förekommer. Mina antaganden om effekten av 2003 års reform, som minskade ersättningen för arbetsoförmåga hos arbetslösa vid sjukdom, var i enlighet med ovan nämnda resonemang. Mina regressionsresultat för arbetslöshet var dock inte signifikanta och säkerställer därför inte mina antaganden. Däremot visar mina regressionsresultat på att 2003 års reform har påverkat sambandet mellan sjukfrånvarofrekvensen och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. När det gäller hur glesbygdspåverkan inverkar på sjukfrånvarofrekvensens förhållande till de undersökta faktorerna kan jag inte med statistisk säkerhet påvisa att variabeln glesbygd haft någon inverkan på förhållandet.

No description available.

För rätt till sjukpenning krävs att en individ har en sjukdom som nedsätter arbetsförmågan med minst en fjärdedel enligt 27 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (2010:110) (SFB). Innebörden av begreppet sjukdom ger intryck av att vara tämligen solklart vid en första anblick och för den enskilde är det naturligt och normalt att stanna hemma från arbetet vid sjukdom. Börjar begreppet diskuteras om vad som räknas till sjukdom kommer de tillfrågade förmodligen dock fram till olika innebörder av begreppet. Vår utgångspunkt i uppsatsen är således att definiera och tolka sjukdomsbegreppet som återfinns i 27 kap. 2 § SFB och som tillämpas av Försäkringskassan. Vi har även som utgångspunkt att tolka och definiera hälsobegreppet då det återfinns i 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (HSL) och är ett mål för hälso- och sjukvården. Vad som ska betraktas som nedsatt arbetsförmåga är likaså mångtydigt och diffust, vilket också diskuteras i uppsatsen eftersom begreppet är en viktig del av individens rätt till sjukpenning. Två individer med olika yrken kan drabbas av likartad sjukdom men det betyder inte att den nedsatta arbetsförmågan blir densamma för individerna, då olika yrken kräver olika arbetsförmågor. Vårt ändamål med uppsatsen är att rikta uppmärksamhet på olika tolkningsproblem som kan uppkomma vid bedömning av rätt till sjukpenning. För att beviljas rätt till sjukpenning krävs av Försäkringskassan att individen har en diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning (DFA-kedjan). Dessa kriterier undersöks för att komma underfund med om de är anpassade för psykisk ohälsa. Vi undersöker även Försäkringskassans rehabiliteringskedja och dess tidsgränser för att fastslå om den är anpassad för psykisk ohälsa. Detta gör vi för att psykiska problem är en av de största grupperna bakom långtidssjukskrivna och omkring var tredje individ beräknas lida av någon form av psykisk ohälsa. I uppsatsen konstaterar vi att gränsen mellan sjukdom och hälsa är diffus, likaså definitionerna och tolkningar av begreppen. Dessutom har vi förstått att individens rätt till sjukpenning inte är en okomplicerad uppgift att fastställa, vilket vi vid en första anblick antog. En vanlig uppfattning är att den som blir sjukskriven av en läkare automatiskt har rätt till sjukpenning vilket inte alltid är fallet. Det faktum att det i SFB och HSL används olika begrepp innebär att prövningen av individens rätt till sjukpenning kompliceras. Vi anser att det finns behov av en tydligare och bättre vägledning angående hur bedömningskriterierna ska tolkas vid DFA-kedjan och rehabiliteringskedjans tidsgränser då vi anser att kriterierna inte är anpassade för den ökade psykiska ohälsan i samhället. Regeringen har genomfört vissa insatser för individer med lätt till medelsvår psykisk ohälsa, bland annat genom rehabiliteringsgarantin, för att minska den psykiska ohälsan. Emellertid har insatserna inte visat sig tillräckligt effektiva för att få bukt med problemet. En åtgärd måste, enligt vår uppfattning, fortfarande vidtas då en långvarig sjukskrivning riskerar att försämra och eventuellt permanenta psykisk ohälsa.

Sjukpenning är en förmån som inbegrips i socialförsäkringsrätten. Bestämmelser om sjukpenning fanns tidigare i lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, som senare har ersatts av socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB. I den här uppsatsen belyses förändringar i bestämmelserna om rätten till sjukpenning under de senaste tre decennierna. Några centrala begrepp i regelverket för sjukpenning är bl.a. sjukdom, arbetsförmåga och sjukpenninggrundande inkomst. År 1992 genomfördes en rehabiliteringsreform, genom vilken det angavs hur nedsatt arbetsförmåga skulle bedömas vid längre sjukfall. År 1997 infördes den s.k. steg för steg-modellen, där arbetsförmåga i de senare stegen skulle bedömas mot ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Det nya regelverket innehöll även bestämmelser om hur nedsatt arbetsförmåga skulle bedömas. År 2006 överlämnade Socialförsäkringsutredningen ett betänkande. En utgångspunkt för utredningen var att försäkringsmässigheten i socialförsäkringen behövde stärkas. Enligt utredningen var det dels nödvändigt att införa en tydlig tidsgräns för sjukpenningen, dels behövde en ny modell för att bedöma arbetsförmåga i relation till hela arbetsmarknaden införas. År 2008 infördes en s.k. rehabiliteringskedja som dels innebar att prövning av arbetsförmåga skulle ske vid fasta tidpunkter, dels att bedömningsgrunderna för rätten till sjukpenning skulle ändras vid dessa tidpunkter. Efter 180 dagar skulle nu prövas om den försäkrade hade förmåga att försörja sig genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. Därefter har flera ytterligare förändringar gjorts av gällande rätt. Begreppet normalt förekommande arbete har återinförts vid bedömning av arbetsförmåga och den bortre tidsgränsen har avskaffats. Flera undantagsbestämmelser har införts, bl.a. bestämdes år 2021 att prövningen av arbetsförmåga mot normalt förekommande arbete efter 180 dagar kan skjutas upp om övervägande skäl talar för att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren före den tidpunkt då arbetsförmågan varit nedsatt i 365 dagar. För flera av de mest centrala begrepp som under lång tid har använts vid prövning av rätten till sjukpenning, saknas tydliga definitioner i lag eller i förarbeten till lag. En synpunkt som flera gånger återkommit i de förarbeten som studerats är att den praktiska tillämpningen bör göras mer begriplig, likriktad och rättssäker.

Introduktion: Sjuknärvaro innebär att gå till jobbet trots sjukdom. Sjuknärvaro är ett förekommande problem, även internationellt. Det finns många faktorer som bidrar till sjuknärvaro,som individuella egenskaper och arbetsplatsfaktorer. Sjuknärvaro bidrar till högre sjukfrånvaro och ohälsa hos arbetstagare. Sverige och Norge har starka sociala skyddssystem vid sjukdom. I Sverige finns karensdag vid sjukfrånvaro. Syfte: Att undersöka arbetande personers uppfattningar och erfarenheter om sjuknärvaro på arbetet. Metod: Totalt 12 kvalitativa intervjuer har genomförts i Sverige och Norge. Hälften av deltagarna är kvinnor och hälften är män med olika yrken. Informanterna har valts ut genom bekvämlighetsurval. Kvalitativ innehållsanalys har använts vid analys av textmaterialet. Resultat: Hälsa och sjukdom är subjektiva begrepp och människor har olika tröskel för bedömning av sjukdom. Individens egna känslor och personlighet är drivkrafter till sjuknärvaro. Många ägnar sig åt självrannsakan före en sjukskrivning.Sjuknärvaro kan medföra risker för kollegor och för arbetsplatsen. Sjukfrånvaro anses få konsekvenser för andra människor och även för individen själv, vilket bidrar till sjuknärvaro.Yrke och arbetsuppgifter har betydelse för sjuknärvaro. Fysisk och psykosocial arbetsmiljö och arbetsplatskultur är också faktorer som spelar in. Samhällsfaktorer som bidrar till sjuknärvaro är samhällsklimatet, ekonomiska faktorer och brister i sjukförsäkringssystemet. Diskussion:Sjuknärvaro är ett problem i samhället som inte bara påverkar individen utan hela arbetsgruppen,arbetsplatsen som organisation och samhället i stort. Det finns många anledningar till att människor går sjuka till jobbet. Forskning behövs för att komma till rätta med detta problem.Forskning behövs också för att internationellt sett stärka arbetstagares rättigheter och villkor,arbetsgivarens skyldigheter och samhällets ansvar.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om de som är sjukskrivna med diagnosen psykisk sjukdom reagerar annorlunda vid ersättningsförändringen i sjukförsäkringen år 1998 jämfört med övriga sjukskrivna. I detta syfte har vi tillämpat två Fixed effects modeller på paneldata över en fyraårsperiod, 1996 till 1999, som innefattar Sveriges län. Som approximation på andelen med psykisk sjukdom bland de sjukskrivna har vi använt Apotekets statistik över konsumtionen av antidepressiva medel och sömn- och lugnande medel. Under förutsättning att läkemedelskonsumtion är en god approximation för andelen med psykisk sjukdom i länen. Får vi ett statistisk signifikant resultat som tyder på att andelen med psykisk sjukdom bland de sjukskrivna reagerar mindre positivt på ersättningsförändringen år 1998 jämfört med övriga sjukskrivna.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka om de som är sjukskrivna med diagnosen psykisk sjukdom reagerar annorlunda vid ersättningsförändringen i sjukförsäkringen år 1998 jämfört med övriga sjukskrivna. I detta syfte har vi tillämpat två Fixed effects modeller på paneldata över en fyraårsperiod, 1996 till 1999, som innefattar Sveriges län. Som approximation på andelen med psykisk sjukdom bland de sjukskrivna har vi använt Apotekets statistik över konsumtionen av antidepressiva medel och sömn- och lugnande medel. Under förutsättning att läkemedelskonsumtion är en god approximation för andelen med psykisk sjukdom i länen. Får vi ett statistisk signifikant resultat som tyder på att andelen med psykisk sjukdom bland de sjukskrivna reagerar mindre positivt på ersättningsförändringen år 1998 jämfört med övriga sjukskrivna.