Berggren, S & Olsson, S. Språkbarriärer i barnsjukvården. Sjuksköterskans erfarenhet av att möta barn och närstående med en annan språktillhörighet. Examensarbete i Omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2018.Bakgrund: Tidigare forskning visar att det kan finnas svårigheter att skapa en god relation mellan sjuksköterskan, barn och dess närstående när de pratar olika språk. Sjuksköterskor i vuxenvården upplevde att språkbarriärer begränsade konversationen mellan sjuksköterskan och patienten, det försvårade även sjuksköterskans förmåga att ge god omvårdnad. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att möta barn och närstående som har en annan språktillhörighet inom barnsjukvården. Metod: I denna studie användes en kvalitativ induktiv ansats. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som arbetade på olika barnavdelningar inom Region Skåne. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysprocessen. Resultat: Baserat på analysen erhölls fyra kategorier samt sju subkategorier. De fyra huvudkategorierna som identifierades var Indirekt kommunikation, Strategier för att optimera mötet, Känslor i mötet där det finns en språkbarriär och Vården påverkas av språkbarriärer. Konklusion: Sjuksköterskornas erfarenheter tydde på att barn som har en annan språktillhörighet inte fick samma förutsättningar för god vård. Det framkom även att språkbarriärer ledde till en högre arbetsbelastning för sjuksköterskorna.Nyckelord: Barn, barnsjukvård, intervjustudie, närstående, sjuksköterskans erfarenhet och språkbarriär. / Berggren, S & Olsson, S. Language barriers in pediatrics. The nurse’s experience of meeting children and their relatives speaking another first language. Master thesis. 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, department of Care Science, 2018.Background: Previous research indicates difficulties in establishing a good relationship between the nurse, children and their relatives when they speak different languages. Nurses in the adult care experienced that language barriers restricted the conversation between the nurse and the patient, which also complicated the nurse’s ability to provide good nursing care. Aim: The aim of the study was to describe nurse’s experience of meeting children and relatives with another first language in pediatrics. Method: A qualitative inductive approach was used in this study. Nine semi-structured interviews were conducted with nurses who worked at various children’s departments within Region Skåne. A qualitative content analysis was used in the analysis process. Result: Based on the analysis, four categories and seven subcategories were obtained. The four main categories identified were: Indirect communication, Strategies to optimize the meeting, Feelings linked to encounters involving language barriers and The care is affected by language barriers. Conclusion: The nurses’ experiences indicate that children who had a different first language received poorer care. Moreover, language barriers led to a higher workload for the nurses.Keywords: Children, interview, language barriers, nurses’ experiences, pediatrics and relatives.

Bakgrund: Sverige är ett mångkulturellt samhälle vilket ställer krav på sjuksköterskans kompetens för att ge god omvårdnad. En persons kultur styr hur denne ser världen och vad denne anser vara rätt, i ett mångkulturellt samhälle behövs en förståelse för andra kulturer för att ha möjlighet att skapa goda förutsättningar för andra kulturer och inte para sin egen. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med annan kulturell bakgrund än sin egen. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ beskrivande ansats genomfördes och resulterade i 15 kvalitativa artiklar och en artikel med mixad metod som hittades i CINAHL och PubMed. Resultat: Kulturella skillnader påverkade interaktionen mellan sjuksköterskan, patienterna och deras anhöriga. Belastningen ökade i arbetet med patienter från en annan kultur och vårdtiderna blev längre för dessa patienter. Ord, påståenden och förklaringar kunde tolkas olika beroende på kultur. Det sågs vara viktigt att anpassa vården efter patientens kulturella bakgrund för att kunna ge adekvat vård. Sjuksköterskorna upplevde att det tog längre tid att skapa en relation med patienterna. En osäkerhet uttrycktes som grundades i bristande kunskaper om transkulturell omvårdnad. Diskussion: Vårdanpassning var viktigt för att skapa god omvårdnad till patienter från en annan kulturell bakgrund, för att kunna anpassa vården måste sjuksköterskan känna till sin egen bakgrund. Språkbarriärer var ett stort hinder för kommunikationen och kunde bli avhjälpt av teknik. Slutsats: Mer forskning skulle behövas i området för att skapa riktlinjer för god omvårdnad i det mångkulturella samhället. / <p>Examinationsdatum 2020-04-29</p>

Bakgrund: Patientdelaktighet är en viktig aspekt inom hälso- och sjukvården. Det är sjuksköterskors ansvar att göra patienterna delaktiga i sin egen vård och behandling. Forskning lyfter vikten av att göra patienten delaktig i vården och hur delaktigheten främjas. Samtidigt lyfts hindrande faktorer som gör att patientdelaktigheten inte alltid fungerar i verkligheten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens delaktighet; utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod:En allmän kvalitativ litteraturstudie med strukturerad informationssökning utfördes. Resultat: I resultatet redovisas en sammanställning av tio kvalitativa artiklar och ur analysen framkom fyra teman: Ömsesidig relation och engagemang, delad makt och kompetens, tid och förmåga och andra hindrande och främjande faktorer. För att patientdelaktighet ska fungera krävs det ömsesidig respekt och en god relation mellan sjuksköterska och patient. Något som visade sig påverka patientmedverkan var tidsbristen hos sjuksköterskorna men även den fysiska eller kognitiva förmågan hos patienten. Konklusion: Patientdelaktighet förespråkar en jämställd relation mellan sjuksköterskor och patienter. Sjuksköterskorna upplevde att det fanns bidragande faktorer som utgjorde hinder till patientdelaktighet. Patienters brist på kunskap gällande hälsan hade negativ effekt eller hindrade patientensmedverkan. Något som upplevdes otillfredsställande var den begränsade tiden som sjuksköterskorna hade att ägna till patienterna då andra arbetsuppgifter också krävde tid. / Backgroud: Patient participation is an important aspect in healthcare. It is the nurses' responsibility to involve patients in their own care and treatment. Research raises the importance of involving the patient in care and how participation is prometed. At the same time, hindering factors are raised that mean that  patientparticipation does not always work in reality.Aim: The aim of the study was to describe the patient's participation; from the nurse's perspective. Method: A general qualitative literature review with structured information retrieval was performed. Results: The results present a compilation of ten qualitative articles and the analysis revealed four themes: mutual relationship and engament, shared power and competence, time and ability and other hindering and promoting factors. For patient participation to work, mutual respect and a good relationship between nurse and patient are required. Something that affect patient participation was the lack of time among the nurses but also the physical or cognitive ability of the patient. Conclusion: Patient participation advocates an equal relationship between nurses and patients. The nurses experienced that there were contributing factors that constituted obstacles to patient participation. Patients' lack of knowledge about health had a negative effect or hindered patient participation. Something that was unsatisfying was the limited time that the nurses had to devote to the patients as other tasks also required time.

Bakgrund: Stress är ett ökande samhällsproblem som har både positiva och negativa fysiska såväl som psykiska effekter på kroppen. Hög arbetsbelastning anses bidra till den ökade stressen. På akutmottagningarna är det vanligtvis höga patientflöden, korta möten och hög arbetsbelastning. Den höga arbetsbelastningen som orsakar stress kan riskera att påverka patientsäkerheten, vårdkvalitén samt omvårdnaden.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av arbetsrelaterad stress på akutmottagningar. Metod: Allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats genomfördes.  Resultat:  Två teman identifierades: Inre och yttre stressfaktorer och Konsekvenser av arbetsrelaterad stress, samt fem subteman; Resursbrist, Bristande teamarbete, Stöd i arbetsmiljön, Arbetsförhållanden påverkar vårdkvalitén och patientsäkerheten, Påverkan på sjuksköterskors fysiska och psykiska hälsa. Slutsats: Arbetsrelaterad stress leder till negativa konsekvenser för sjuksköterskornas hälsa samt akut sjuka patienters vård. Hög arbetsbelastning och resursbrist är de främsta orsakerna till den arbetsrelaterade stressen. Vårdkvalitén, patientsäkerheten och den personcentrerade vården påverkas negativt av den stressiga arbetsmiljön som upplevs vara otillräckligt att utföra god omvårdnad i.  Nyckelord: Akutmottagning, Arbetsrelaterad stress, Sjuksköterskans erfarenhet / Background: Stress is a growing social problem which has both positive and negative physical so well as psychological effects on the body. High workloads are considered to contribute to increased stress. In emergency departments, there are usually high patient flows, short appointments, and high workloads. The high workload that causes stress can risk affecting patient safety, quality of care and nursing care. Aim: The aim of the study was to highlight nurses' experiences of work-related stress in an emergency department. Method: A general literature review with a qualitative approach was conducted.  Results: Two themes were identified: Internal and external stressors and Effect of work-related stress, with five sub-themes: Lack of resources, Lack of teamwork, Support in the work environment, working conditions affect quality of care and patient safety, and Impact on nurses´ physical and mental health.  Conclusion: Work-related stress leads to negative consequences for nurses' health and the care of acutely ill patients. High workload and lack of resources are the main causes of work-related stress. Quality of care, patient safety and person-centered care are negatively affected by the stressful work environment, which is perceived as insufficient to provide good nursing care. Keywords: Emergency department, Occupational stress, Nurse's experience

Bakgrund: Globalt blir var tredje kvinna utsatt för våld under sin livstid. Agenda 2030 är en handlingsplan för FN:s medlemsstater, ett av målen belyser att jämställdhet ska uppnås, delvis genom att avskaffa diskriminering av kvinnor. Våldet kan visa sig på olika sätt och för med sig stora konsekvenser. Stressen som sjuksköterskor kan arbeta under på akutmottagningen skapar svårigheter att hinna se patienten bortom de medicinska behoven. Däremot möter akutmottagningens sjuksköterskor många patienter vilket skapar möjlighet att identifiera fler våldsutsatta kvinnor.   Syfte: Syfte med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera våld i nära relation på akutmottagningar.  Metod: Litteraturstudie med integrativ analys av åtta artiklar.   Resultat: Studiens resultat har fem huvudkategorier och nio underkategorier. Resultatet tyder på flertal utmaningar som sjuksköterskan stöter på och måste hantera i mötet med en våldsutsatt kvinna. Dels ses utmaningarna i de egna känslorna som kan uppkomma, dels den svårighet som uppstår vid att koppla ihop diffusa symtom med eventuell våldsutsatthet. Den manliga sjuksköterskan upplever ytterligare en dimension i form av skam över att vara man. Sjuksköterskorna beskriver barriärer som akutmottagningens arbetsmiljö och utformning har i form av brist på privata rum, hög arbetsbelastning som förhindrar tid för varje patient men även avsaknad av utbildning. Sjuksköterskorna eftersöker mer kunskap och en standardiserad arbetsrutin för att identifiera fler våldsutsatta kvinnor.  Slutsats: Sjuksköterskor erfar flertal utmaningar och känslor kring identifieringen av våldsutsatta kvinnor. Mer utbildning och standardiserade arbetsrutiner efterfrågas och behövs för att främja identifieringen.

Bakgrund: Tvångsåtgärder är en omdiskuterad intervention och leder till att patientens autonomi åsidosätts. Personal kan medvetet eller omedvetet framprovocera situationer som kan leda till tvångsåtgärder. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av framprovocerade tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes där nio sjuksköterskor intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats genomfördes vilket gav tre slutkategorier. Resultat: Resultatet beskrev varför framprovocerade tvångsåtgärder uppstår, hur tvångsåtgärder provoceras fram av personal samt hur framprovocerade tvångsåtgärder kan undvikas. Framprovocerade tvångsåtgärder kunde uppstå när personal inte hade tålamod, kunskap eller tillämpande personalperspektivet. En vårdkultur som präglades av machokultur kunde leda till framprovocerade tvångsåtgärder. Genom att arbeta förebyggande med alternativa lösningar, ha ett lågaffektivt bemötande och ha rätt kompetens och kunskap på avdelningen kunde framprovocerade tvångsåtgärder undvikas. Slutsats: En djupare förståelse för varför och hur framprovocerade tvångsåtgärder uppkommer framkom men även hur preventivt arbete kunde utföras. Framprovocerade tvångsåtgärder är ett område som kan vara svårt att prata om men som är viktigt att belysa. Genom den ökade kunskapen hoppas författarna möjliggöra reflektion på arbetsplatserna och att vidare forskning utförs i syfte att belysa området.

Bakgrund: Alla människor har rätt till en bra sista tid i livet med ett gott människovärde och att avsluta sin sista tid i livet på ett fridfullt sätt och med en värdig död. Tidigare studier inom ämnet påvisar att det finns bristande kunskap hos sjuksköterskor som påverkar patientens smärtlindring negativt. Syftet: Sjuksköterskans upplevelse av smärtlindring för patienter livets slutskede. Metoden: Som metod valdes att göra en litteraturöversikt med kvalitativ data som grund med en systematisk sökning i databasen CINAHL. Totalt valdes 17 artiklar ut och kvalitetsgranskades. De utvalda artiklarna lästes igenom och därmed formades strukturerade huvudkategorier med underkategorier som var gemensamma för dessa artiklar.  Resultatet: Det framkom att sjuksköterskan ansåg att ett väl fungerande vårdlag krävdes för att genomföra en god omvårdnad samt mer tid för att kunna utföra en god omvårdnad i livets slutskede med ett positivt resultat. Ingen ska behöva dö ensam och med onödig smärta. Därför behövs mer forskning kring ämnet för att utveckla och kvalitetssäkra den palliativa omvårdnaden samt omvårdnaden i livets slutskede. Utbildning inom områden som kommunikation, smärta och smärtlindring bör ges till alla som arbetar med patienter i livets slutskede. Kurser i smärtlindring bör ingå i sjuksköterskans grundutbildning men även på arbetsplatserna för att kunna upprätthålla en god kunskapsnivå och som sjuksköterska vara uppdaterad i ämnet. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskan har kompetens, kunskap samt engagemang för att kunna ge patienter i livets slutskede en god vård. Sjuksköterskorna lyfter hur viktigt det är med kompetens och kunskapsutveckling inom ämnet för att som sjuksköterska kunna bemöta behovet av smärtlindring för patienterna i livets slutskede.

Barn som utsätts för våld i nära relation är ett samhällsproblem och i Sverige avlider tio barn per år till följd av våldet, trots att samhället har en skyldighet att skydda barnen. Hemmet ska för barn vara en trygg plats där de får sina grundläggande behov tillgodosedda, trots detta är det i hemmet som våldet förekommer. Konsekvenserna kan bli både fysiska och psykiska. Dessutom riskerar barnet att få långsiktiga konsekvenser som drabbar barnet även i vuxen ålder. Hälso- och sjukvården har skyldighet att göra en orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Sjuksköterskor har i sin profession ansvar för att främja hälsa och lindra lidande genom att kunna identifiera symtom och tecken på barn som misstänks utsättas för våld i nära relation. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn inom hälso- och sjukvården som misstänks bli eller har blivit utsatta för våld i nära relation. Metoden för studien var litteraturöversikt med kvalitativa artiklar. Strukturerade litteratursökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed som utmynnade i tio artiklar som inkluderades i litteraturöversiktens resultat. Resultatet presenterades i två huvudteman; Sjuksköterskans utmaningar och Sjuksköterskans behov av stöd.   Under slutsatser föreslås ett förbättringsområde utifrån sjuksköterskors kunskap och kompetens.

Bakgrund: I lagar och styrdokument stadgas att sjuksköterskan ska vårda patienten utifrånett personcentrerat förhållningssätt. Personcentrerad vård präglas av partnerskap,delaktighet och ömsesidig respekt mellan sjuksköterskan, patienten och närstående. Ettgenuint engagemang från sjuksköterskan—och att se och bemöta den unika människan medvärdighet—värdesätts högt av närstående och patienten. När patienten upplever exkluderingkan passivitet uppstå och skapa uppgivenhet och ensamhet. Syfte: Att översiktligt beskrivasjuksköterskans erfarenhet av personcentrerad vård. Metod: En allmän litteraturöversiktsom baseras på tio artiklar: nio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel. Resultat:Sjuksköterskan upplevde att kärnan i personcentrerad vård ligger i den relation somutvecklas mellan sjuksköterskan och patienten. Sjuksköterskans uppfattning är god om vadpersoncentrerad vård är. Vidare beskrevs personcentrerad vård som ett förhållningssätt somsynliggör människan bakom sjukdomen. Slutsats: Sjuksköterskan har en god uppfattningom hur personcentrerad vård bör tillämpas och genomföras och vilka de utmaningar är somkan försvåra detta.

Background: According to the ethical guidelines, family members of the patient should be allowed to be present during cardiopulmonary resuscitation (CPR). Nurses should be able to, besides performing CPR, decide if family presence is appropriate, support and explain the course of events to the family. Aim: The aim of this study was to illuminate nurses' experiences of family presence during resuscitation. Method: A literature study has been made of 11 qualitative studies, where differences and similarities were analysed. The studies were published between the years 2000 – 2015. Result: Two main themes were identified and five subthemes. The main themes were: "The nurse's experience of their work situation" and "The nurse's experience of the circumstances that affects the nursing". The findings showed that the nurses experienced a dilemma when they needed to decide if family presence was appropriate. The nurses experienced that a bond could be created with the families through the role of support person. They experienced that the family members could participate in the care but they could also be a distraction and a source of stress. Conclusion: Clear local guidelines would facilitate the decision if family presence is appropriate. A support person for the family would also facilitate the family's presence. More education and experience in this subject helps nurses overcome fears of difficulties often associated with family presence.