No description available.

No description available.

Inom ambulanssjukvård är en av ambulanssjuksköterskans uppgifter att kunna ge patienten adekvat smärtlindring. Tidigare har det krävts en intravenös infart för detta, men sedan några år finns möjligheten att kunna ge smärtlindring intranasalt. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att administrera intranasal smärtlindring i den prehospitala vårdmiljön. Studien är kvalitativ och baseras på åtta intervjuer med sjuksköterskor, vilka har erfarenhet av att ge smärtlindring intranasalt. Intervjuerna analyserades därefter enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) för att kunna beskriva informanternas levda erfarenhet. Följande fem kategorier utkristalliserade sig: Förebyggande, Smidighet, Osäkerhet, Oerfarenhet och Biverkningar. Varje kategori hade även två till tre underkategorier. Resultatet belyser intranasal smärtlindring som ett bra alternativ till intravenös smärtlindring inom ambulanssjukvård. Det lyfts också fram att det känns skönt att kunna erbjuda smärtlindring utan att orsaka patienten mer smärta genom att behöva etablera en intravenös infart. Det framkommer även att den intranasala smärtlindringen hellre används på barn än på vuxna. Vid vård av vuxna patienter är tryggheten störst med intravenös smärtlindring. Det förefaller som att barn helst inte ska utsättas för nålstick. Det framkommer också att intranasal smärtlindring fungerar bättre på barn än på vuxna inom ambulanssjukvård.

Bakgrund: Kommunikationen mellan en sjuksköterska och patient är en central faktor för att uppnå en god vård världen över. Språkbarriärer har en stor påverkan på kommunikationen samt möjligheten att skapa en god vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Både sjuksköterskan och patienten är i behov av att kommunikationen fungerar för att sjuksköterskan ska kunna ge en så god och adekvat omvårdnad som möjligt till patienten. Vid en bristfällig kommunikation äventyras patientsäkerheten som kan resultera i allvarliga konsekvenser.   Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att kommunicera med patienter där ett gemensamt talat språk saknas inom hälso- och sjukvård.   Metod: En allmän litteraturöversikt med en induktiv ansats ligger till grund för detta arbete. Vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod har analyserats med hjälp av Fribergs fyrastegs analysmodell (2022).   Resultat: Resultatet bestod av tre huvudkategorier med fem underkategorier. Huvudkategorierna var Språkbarriärer var en utmaning, Patientsäkerheten äventyras och Tillämpa kommunikationsstrategier med underkategorierna; Att ha brist på kunskap, Att ha en otillräcklig informationsöverföring, Tillämpa tolk, Tillämpa kroppsspråk samt Tillämpa digitala hjälpmedel och visuellt stöd.   Slutsats: Det framkom att sjuksköterskor var införstådda i de utmaningar som fanns i att kommunicera med patienter där ett gemensamt talat språk saknades. Sjuksköterskor berättade att de sökte fler strategier och mer kunskap om hur de ska kommunicera vid språkbarriärer. En förbättrad kunskap skulle därmed resultera i en säkrare vård både för patient och sjuksköterska.

Background: Emergency care is an eventful area. Emergency clinics have stressful meetings and emergency situations. Patients who come to emergency rooms often have a relative with them. Relatives are often described as someone who should be involved in the care. Coping has a central role in this environment for both patients, relatives but also the staff. Aim: To describe nurses' experiences of meetings with relatives in emergency care. The methodological aspect was to examine the selection method of the selected articles. Method: Literature study with 9 articles examined. Results: Nurses' experiences of meetings with relatives in emergency care have proved to have several dimensions of a problem. Emergency clinics are described as a place that is hectic, the staff assess and help patients in a first stage. Emergency clinics are often built for a lower patient pressure than reality. The staff have poorer conditions for coping. The staff are exposed to threats and anger from relatives. Recent research indicates that relatives are also involved in the emergency rooms. The picture that was painted was that nurses often do not want to allow relatives to take the place they need. In the study, the good example of how an emergency department meets relatives and lets them participate is revealed. The emergency department shows what should be done. Coping needs more space. Conclusion: The nurse's ability for using their coping strategies are worse at emergency departments. The author sees that processing processes cannot be managed properly before the next difficult-to-handle situation comes. The work environment is thus an important factor that affects the nurse's coping and also affects the meeting with relatives in emergency care. Relatives can give the nurse increased and reduced stress at work. At the same time, relatives can support the nursing and provide information to the nurse, which is a great resource.

Bakgrund: Forskning visar att det i Sverige blir allt fler äldre människor; samtidigt är dagens sjukvård inte organiserad för att möta deras behov. Äldre har ofta ett stort behov av omvårdnad och det är viktigt att sjuksköterskan arbetar personfokuserat relaterat till detta. Det sker idag en åldersdiskriminering av äldre och sjuksköterskans personliga egenskaper, såsom hennes attityd och bemötande, kan påverka vårdens kvalitet och hur den äldre upplever sin hälsa. Där av tydliggörs vikten av en god vårdrelation, med respekt för individens autonomi, integritet och värdighet.Syfte: Syftet är att beskriva vilka faktorer som kan ha betydelse för sjuksköterskans bemötande av äldre.Metod: Litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. Litteratursökningen genomfördes under mars och april månad, år 2011, i de elektroniska databaserna CINAHL, Medline och Pubmed. De vetenskapliga artiklarna härstammar från; Sverige, Norge, Finland, Australien, Kanada och Storbritannien.Resultat: Vid analys av de vetenskapliga artiklarna hittades två genomgående huvudkategorier, med respektive subkategorier. Huvudkategorierna var; yttre faktorer med subkategorierna; organisering av vården, tidsbrist och vårdmiljön, och inre faktorer med subkategorierna; kunskapsnivå, attityder och Sjuksköterskans erfarenheter av att vårda äldre.Diskussion: I resultatet av den här studien framkom att många av de identifierade kategorierna påverkade varandra, exempelvis är organisatoriska faktorer avgörande för vårdmiljön och sjuksköterskans tillgängliga tid. Vilka också påverkar sjuksköterskans inre faktorer. Organisationen av vården påverkade sjuksköterskans bemötande gentemot äldre både positivt och negativt. Resultatet talar för att en organisation som ser till den äldre som en unik individ, där vårdarbetet är personfokuserat, kan påverka sjuksköterskans bemötande av den äldre positivt.Nyckelord: Äldre, vårdrelation, sjuksköterskeattityder, sjuksköterskans erfarenheter och god omvårdnad.Keywords: Aged, nurse-patient relations, nurse attitudes, nurse experiences and god nursing.

Bakgrund År 2010 avled 90 000 personer i Sverige. Cirka 80 procent bedöms ha varit i behov av palliativ vård. En allmän palliativ vård, dvs vård som kan ges av personal med grundläggande kunskap och kompetens inom palliativ vård, ska kunna bedrivas på alla vårdenheter oavsett om patienten befinner sig på en akutvårdsavdelning eller på ett kommunalt boende. På en allmän vårdavdelning är för det mesta vården fokuserad på att bota och att ta beslut om att vården övergår till att vara palliativ är ofta komplext. Syfte Att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att möta patienter som befinner sig i ett palliativt skede på en allmän vårdavdelning. Metod En systematisk litteraturstudie med 13 artiklar, varav tre med kvantitativ ansats och tio med kvalitativ ansats genomfördes. Dessa analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Fyra kategorier identifierades. Dessa var sjuksköterskans profession, teamet, mötet med den döende patienten samt kompetens. Utifrån dessa kategorier skapades elva underkategorier. Slutsats Att vårda patienter som befinner sig i ett palliativt skede kan vara givande men också en svår uppgift för sjuksköterskan. Tillgängliga resurser är mycket bristfälliga, men sjuksköterskan strävar efter att ge bästa möjliga vård efter de förutsättningar hon har.

Bakgrund: Begreppet transkulturell omvårdnad är flerdimensionellt samt komplext och innefattar flera begrepp. Kultur är något som är individuellt och då under ständig förändring. Därmed bör sjuksköterskan vara flexibel i transkulturella vårdmöten. Målet i mötet mellan sjuksköterska och patient är att skapa en vårdrelation som bidrar till en tillvaro där patienten kan känna trygghet och tillit till hälso- och sjukvården. Att kommunicera innebär att inta information samt att ge information. För sjuksköterskan och annan hälso- sjukvårdspersonal ger kommunikationen möjlighet till att utöva personcentrerad vård och på så sätt tillfredsställa enskilda individers behov. Att uppnå personcentrerad och säker vård innebär en större utmaning i de fall där ett gemensamt talande språk saknas. Madeleine Leininger används som teoretisk referensram då teorin fokuserar på transkulturell omvårdnad och hur sjuksköterskor bör bemöta patienter med annan kulturell bakgrund. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av det transkulturella vårdmötet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen gjordes utifrån inspiration av Granheim och Lundmans tolkning av Krippendorfs innehållsanalys. Resultat: Följande kategorier framkom i resultatet erfarenheter relaterade till skillnader på kulturella beteenden, erfarenheter relaterade till kommunikation samt hälso- och sjukvårdspersonals erfarenheter av bärande kunskap i transkulturella vårdmöten. Den utmaning i det transkulturella vårdmötet som beskrevs till största del var språkbarriärer. Detta mötte sjuksköterskorna med hjälp av olika strategier som tolk och verbal- och ickeverbal kommunikation. Vidare utmaningar var de oväntade beteenden som sjuksköterskorna uppfattade patienterna att ha. De oväntade beteendena grundar sig i kulturella skillnader. En kulturell kompetens underlättar för sjuksköterskan vid mötet av oväntade beteenden hos patienter med annan kulturell bakgrund. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde språkbarriärer som det största hindret i transkulturella vårdmöten. Utmaningar för sjuksköterskorna att förstå situationer beskrevs även där patienter uppvisade oväntade beteenden, vilket grundas i kulturella skillnader. Vidare utveckling och utbildning i kulturell kompetens kan innebära en större möjlighet till att möta dessa beskrivna oväntade beteenden. Vilket innebär en bättre personcentrerad omvårdnad för denna patientgrupp.

Introduktion: En livsuppehållande behandling är en behandling som syftar till att hålla en patient vid liv när dennes tillstånd är livshotande. När en patient är nära livets slut måste ett beslut gällande den livsuppehållande behandlingen tas. Sjuksköterskan har ett etiskt och omvårdnadsmässigt ansvar att medverka i avgörandet om behandling. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av vilka faktorer som leder till etiska svårigheter vid beslutsfattandet om att fortsätta med eller avsluta en livsuppehållande behandling. Metod: Litteraturstudien baserades på Polit och Becks niostegsmodell. Databassökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Tio artiklar svarade på litteraturstudiens syfte och kvalitetsgranskades därefter. Efter analys av de tio artiklarnas resultat framkom underkategorier och huvudkategorier som utgjorde litteraturstudiens resultat. Resultat: Det slutliga resultatet delades in i fem huvudkategorier vilka var: Patienten, Anhöriga, Kommunikation, Organisation och Vårdpersonalens egenskaper med tillhörande underkategorier. Slutsats: Det finns, utifrån sjuksköterskans erfarenheter, olika faktorer som kan leda till etiska svårigheter vid beslutsfattandet om att fortsätta med eller avsluta en livsuppehållande behandling. Dessa faktorer kan vara av betydelse för vårdpersonal att känna till för underlättande av beslutsfattanden.

Bakgrund: När en patient drabbas av hjärtstopp är sjuksköterskans främsta uppgift att omedelbart vidta åtgärder för att rädda liv. Enligt etiska riktlinjer har närstående rättighet att närvara vid HLR. Tidigare studier visade dock att närståendes rättighet att närvara inte efterlevs av sjuksköterskorna. Vidare forskning visade att sjuksköterskan kunde känna svårigheter med att agera samt utföra HLR och samtidigt stödja närståendes situation vilket kunde leda till att närstående inte får erbjudande att närvara. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att närstående närvarar vid hjärt- och lungräddning inom sjukhusmiljö. Metod: Designen var litteraturstudie. Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl samt PubMed. Nio vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier: Förhållningssätt, Emotionell påverkan samt Följa riktlinjer och ge stöd. Sjuksköterskorna hade positiva, negativa och neutrala förhållningssätt. De kände sig emotionellt påverkade under närvaron som både underlättade och hindrade mötet med närstående. Bristen av fastställda och tydliga riktlinjer skapade en osäkerhet i sjuksköterskans förhållningssätt till att närstående erbjuds att närvara vid HLR. Slutsats: Att vidareutveckla riktlinjer eller tydliggöra riktlinjer som finns var en slutsats som framkom utifrån sjuksköterskornas erfarenheter, för att de ska kunna bli etiskt förberedda och genom implementering av riktlinjer med etiskt perspektiv känna sig säkra till närvaron.