Detta arbete är en fallstudie med syftet att undersöka kulturell gräns mellan vardagslivets subkultur hos elever och skolans subkultur. Arbetet har utförts genom att undersöka elevernas miljöuppfattning och natursyn samt hur eleverna upplevt skolans miljöundervisning i en skola som har många elever med utländsk bakgrund. Som datainsamlingsmetod användes kvalitativa intervjuer och textanalys. Sju elever med olika kulturell bakgrund i år nio intervjuades och sex olika ämnens läromaterial analyserades. Resultatet visade att de sju elevernas uppfattningar av relationerna mellan människor, natur och miljö varierar. Det kan bero på att dessa elever har ett annat ursprungsland än Sverige. Enligt eleverna är miljöundervisningen i skolan mest faktabaserad, vilket sannolikt resulterat i elevernas samstämmiga kunskapsnivå. Läromedlen, förutom biologins, som används i skolan hanterar naturen med antropocentrisk attityd. Elevernas olika natursyn kan betraktas som deras vardagliga subkultur och miljöundervisningens antropocentriska och vetenskapliga natursyn kan betraktas som skolans subkultur. Det kan uppstå en gräns mellan de två subkulturerna.

Introduktion: Den fria flyktingpolitiken har bidragit till ett samhälle där människor med olika kulturella bakgrunder och etniciteter lever tillsammans. När behov av vård uppstår för dessa personer utgör det en utmaning i sjuksköterskans arbete. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka om etnicitet och kultur hade någon betydelse för sjuksköterskans omvårdnad av patienten. Metod: Litteraturstudien grundar sig på Polit & Becks (2012) niostegsmodell. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. En kvalitetsgranskning av artiklarna genomfördes med hjälp av Polit och Becks (2012) granskningsmallar. Efter granskningen återstod 10 artiklar som utgör litteraturstudiens resultat. Resultat: Litteraturstudiens analysmaterial delades in i tre huvudkategorier med respektive underkategorier. Huvudkategorierna var: Kommunikationsbarriärer, Utbildning och kunskap om etnicitet och kultur samt Sjuksköterskans professionalitet i patientmötet. Slutsats: Omvårdnad till patienter med annan etnisk och kulturell bakgrund påverkades främst genom bristande kommunikation, okunskap samt osäkerhet hos sjuksköterskan. För att uppnå kulturell kompetens där sjuksköterskan kan ge adekvat etnisk och kulturell omvårdnad så krävs det utbildning både under och efter grundutbildningen på sjuksköterskeprogrammet.

<p>Detta arbete handlar om kulturell bakgrund, sång, samverkan samt olika förhållningssätt som förekommer i arbetet med mångkulturella barngrupper i förskolan. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur sju förskollärare arbetar med barnens kulturella bakgrund i den dagliga verksamheten på förskolan och vid sångsamlingar. Syftet har även varit att undersöka vilken begreppsförståelse förskollärarna har kring några begrepp som förekommer i talet om mångkultur och hur den förståelsen påverkar deras arbete i barngruppen.</p><p>I tidigare forskning har det framkommit att Sverige har varit ett mångkulturellt land i många år, men att den svenska skolan ännu inte kommit särskilt långt i sitt arbete med integration. Det har även framkommit att förskollärarna ser på barnens kulturella bakgrund på skilda sätt och att mångfalden i barngrupperna osynliggörs. Studien är baserad på semi-strukturerade intervjuer som genomförts med sju förskollärare på deras respektive arbetsplatser. Intervjumaterialet har skrivits ut i sin helhet och analyserats i syfte att finna likheter och skillnader i de deltagandes svar.</p><p>Resultaten visar att tillvaratagandet av barnens kulturella bakgrund och intresset för dessa kulturella bakgrunder skiftar bland förskollärarna. Det finns en osäkerhet hos förskollärarna rörande hur de ska arbeta med olikheter och likheter tillsammans med barnen. Osynliggörande av barns kulturella bakgrund, kompensatoriskt arbetssätt och reciprokt arbetssätt är tre arbetssätt som framträder tydligare än andra i denna studie.</p><p>En slutsats i studien är att det finns vissa brister i förskollärarnas kunskap rörande andra människors kulturella bakgrund. Detta är förmodligen anledningen till att förskollärarna använder sig av ett reciprokt eller kompensatoriskt arbetssätt i arbetet med barnen. Det är troligtvis även detta som gör att förskollärarna osynliggör barnens kulturella bakgrund i sin verksamhet. Detta sätt att arbeta gör att arbetet med interkulturell pedagogik och integration blir svårt för förskollärarna och det leder i sin tur till att det blir svårt för dem att samverka med modersmålslärare och andra vuxna personer med annan kulturell bakgrund än den svenska. Detta leder även till att förskollärarna inte kan hjälpa barnen med att förstå likheter och skillnader mellan kulturer vilket leder till att barnen lämnas åt att söka svar på dessa frågor på egen hand.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur ett antal lärare i årskurs 1 till 6 arbetar med språkutveckling och synliggörande av olika kulturer hos elever med svenska som andraspråk. Studien baseras på åtta intervjuer som genomfördes på två skolor i mellersta Sverige. Av dessa skolor har den ena ett stort antal elever med svenska som andraspråk och annan kulturell bakgrund, medan den andra skolan har färre. Skolorna kommer även att jämföras för att se likheter och skillnader. Resultatet i studien visar att medvetenheten för att främja språkutvecklingen hos elever med svenska som andraspråk är större bland lärarna på den mångkulturella skolan. Här synliggörs även elevers olika kulturella bakgrunder i undervisningen på ett mer framträdande sätt. Majoriteten av lärarna på den mångkulturella skolan använder ett flertal strategier för att språket ska utvecklas och de ser elevernas kulturella bakgrunder som en tillgång då det får en naturlig plats i undervisningen. Lärarna på skolan med färre elever med svenska som andraspråk har inga specifika arbetssätt för att främja språkutvecklingen för dessa elever, och de uppmärksammar inte elevers kulturella bakgrund på ett medvetet sätt.   Nyckelord: Svenska som andraspråk, kulturell bakgrund, språkutveckling, förstaspråk.

Detta arbete handlar om kulturell bakgrund, sång, samverkan samt olika förhållningssätt som förekommer i arbetet med mångkulturella barngrupper i förskolan. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur sju förskollärare arbetar med barnens kulturella bakgrund i den dagliga verksamheten på förskolan och vid sångsamlingar. Syftet har även varit att undersöka vilken begreppsförståelse förskollärarna har kring några begrepp som förekommer i talet om mångkultur och hur den förståelsen påverkar deras arbete i barngruppen. I tidigare forskning har det framkommit att Sverige har varit ett mångkulturellt land i många år, men att den svenska skolan ännu inte kommit särskilt långt i sitt arbete med integration. Det har även framkommit att förskollärarna ser på barnens kulturella bakgrund på skilda sätt och att mångfalden i barngrupperna osynliggörs. Studien är baserad på semi-strukturerade intervjuer som genomförts med sju förskollärare på deras respektive arbetsplatser. Intervjumaterialet har skrivits ut i sin helhet och analyserats i syfte att finna likheter och skillnader i de deltagandes svar. Resultaten visar att tillvaratagandet av barnens kulturella bakgrund och intresset för dessa kulturella bakgrunder skiftar bland förskollärarna. Det finns en osäkerhet hos förskollärarna rörande hur de ska arbeta med olikheter och likheter tillsammans med barnen. Osynliggörande av barns kulturella bakgrund, kompensatoriskt arbetssätt och reciprokt arbetssätt är tre arbetssätt som framträder tydligare än andra i denna studie. En slutsats i studien är att det finns vissa brister i förskollärarnas kunskap rörande andra människors kulturella bakgrund. Detta är förmodligen anledningen till att förskollärarna använder sig av ett reciprokt eller kompensatoriskt arbetssätt i arbetet med barnen. Det är troligtvis även detta som gör att förskollärarna osynliggör barnens kulturella bakgrund i sin verksamhet. Detta sätt att arbeta gör att arbetet med interkulturell pedagogik och integration blir svårt för förskollärarna och det leder i sin tur till att det blir svårt för dem att samverka med modersmålslärare och andra vuxna personer med annan kulturell bakgrund än den svenska. Detta leder även till att förskollärarna inte kan hjälpa barnen med att förstå likheter och skillnader mellan kulturer vilket leder till att barnen lämnas åt att söka svar på dessa frågor på egen hand.

Syftet med den här studien är att få en inblick i vilket förhållande ungdomar i en mångkulturell skola har till tro, religiositet och Gud samt se ifall man kan urskilja likheter och skillnader och om så, är det möjligt att anta att dessa beror på religiös eller kulturell skillnad. För att kunna besvara frågorna genomfördes kvalitativa intervjuer med åtta ungdomar som alla går i årskurs 8 och har olika kulturell bakgrund. Studien har gjorts på en skola i en medelstor stad i Mellansverige. Resultatet av min studie visar att många av ungdomarna har en religiös tro på Gud och att religionen på vissa områden är viktig för dem. Det finns både likheter och skillnader mellan ungdomarna vad gäller kulturell och religiös bakgrund. Intervjuresultatet i sig kan inte ge något entydigt svar eftersom många likheter och skillnader även finns inom den egna kulturella/religiösa gruppen men studien visar t.ex. att likheten är att ungdomarna har ett förhållande till tro och religiositet och att det verkar finnas ett intresse för dessa frågor. Den främsta framträdande skillnaden är att de muslimska ungdomarna uttrycker en mer traditionell uppfattning om sin religiositet i jämförelse med de ungdomar i studien som anser sig vara troende men inte muslimer. Det finns en sannolikhet för att skillnaderna beror på kulturell och religiös bakgrund.

Elever i den svenska grundskolan har olika förutsättningar och olika bakgrund. Vissa elever behöver en undervisning anpassad för den enskilda individen för att kunna uppnå uppsatta kunskapsmål inom olika ämnen. I idrott och hälsa kan elever från en annan kulturell eller religiös bakgrund möta svårigheter i vissa moment och under vissa tider av året.   Syftet med studien är att belysa och att öka kunskaperna om de potentiella faktorer som undervisningen i idrott och hälsa handskas med i strävan mot att ge alla elever en likvärdig utbildning, oavsett religiös eller kulturell bakgrund. Kvalitativa intervjuer används för att få ett resultat. För att genomföra studien har fem lärare i idrott och hälsa och tre elever i årskurs nio intervjuats på sammanlagt fyra skolor.   Under intervjuerna framkom att lärare upplever att få elever var frånvarande under ordinarie undervisning på grund av religiös eller kulturell bakgrund. Lärarna har lagt upp undervisningen på ett sätt som gör att elever med svårigheter att delta i ordinarie undervisning, på grund av religion eller kultur, inte behöver avstår undervisning. Lärarna har arrangerat undervisning på ett sätt som möjliggör att dessa elever kan utvecklas efter sina egna förutsättningar. Ofta handlar det om könsuppdelad undervisning eller undervisning individuellt eller i mindre grupper. Det moment som utmärks i behov av alternativ undervisning är undervisning i simning.   Under ramadan skiljer agerandet mellan de intervjuade lärarna. Vid en skola har eleverna rätt att välja att inte delta i ordinarie undervisning i idrott och hälsa. Andra lärare väljer att anpassa undervisningen på ett sätt där den fysiska ansträngingsgraden blir lägre och två skolor väljer att inte anpassa undervisningen efter ramadan.   Gemensamt för de intervjuade lärarna är att de är tillmötesgående för att genomföra undervisning utöver den ordinarie undervisningen för att alla elever ska ha chansen att klara ett godkänt betyg i en likvärdig utbildning.

Bakgrund: Begreppet transkulturell omvårdnad är flerdimensionellt samt komplext och innefattar flera begrepp. Kultur är något som är individuellt och då under ständig förändring. Därmed bör sjuksköterskan vara flexibel i transkulturella vårdmöten. Målet i mötet mellan sjuksköterska och patient är att skapa en vårdrelation som bidrar till en tillvaro där patienten kan känna trygghet och tillit till hälso- och sjukvården. Att kommunicera innebär att inta information samt att ge information. För sjuksköterskan och annan hälso- sjukvårdspersonal ger kommunikationen möjlighet till att utöva personcentrerad vård och på så sätt tillfredsställa enskilda individers behov. Att uppnå personcentrerad och säker vård innebär en större utmaning i de fall där ett gemensamt talande språk saknas. Madeleine Leininger används som teoretisk referensram då teorin fokuserar på transkulturell omvårdnad och hur sjuksköterskor bör bemöta patienter med annan kulturell bakgrund. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av det transkulturella vårdmötet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen gjordes utifrån inspiration av Granheim och Lundmans tolkning av Krippendorfs innehållsanalys. Resultat: Följande kategorier framkom i resultatet erfarenheter relaterade till skillnader på kulturella beteenden, erfarenheter relaterade till kommunikation samt hälso- och sjukvårdspersonals erfarenheter av bärande kunskap i transkulturella vårdmöten. Den utmaning i det transkulturella vårdmötet som beskrevs till största del var språkbarriärer. Detta mötte sjuksköterskorna med hjälp av olika strategier som tolk och verbal- och ickeverbal kommunikation. Vidare utmaningar var de oväntade beteenden som sjuksköterskorna uppfattade patienterna att ha. De oväntade beteendena grundar sig i kulturella skillnader. En kulturell kompetens underlättar för sjuksköterskan vid mötet av oväntade beteenden hos patienter med annan kulturell bakgrund. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde språkbarriärer som det största hindret i transkulturella vårdmöten. Utmaningar för sjuksköterskorna att förstå situationer beskrevs även där patienter uppvisade oväntade beteenden, vilket grundas i kulturella skillnader. Vidare utveckling och utbildning i kulturell kompetens kan innebära en större möjlighet till att möta dessa beskrivna oväntade beteenden. Vilket innebär en bättre personcentrerad omvårdnad för denna patientgrupp.

Syftet med denna uppsats är att, med hjälp av skolans styrdokument och intervjuer med lärarei årskurs 7–9, undersöka vems historia, som ska/kan läras ut, och vems historia som faktisktlärs ut. Syftet är också att ta reda på varför de utvalda lärarna väljer det innehållet de gör, omelevernas etniska bakgrunder påverkar det valet och på vilket sätt i så fall. Studien undersökerockså hur lärarna arbetar med att inkludera olika kulturer i sin undervisning.Undersökningen bygger på en innehållsanalys av det centrala innehållet för historia ochkvalitativa semistrukturerade intervjuer med historielärare som undervisar i årskurs 7–9.Studien vilar på Vanja Lozics teorier om att historieundervisningen är identitetsskapande, menatt historieundervisningen trots det oftast ändå är eurocentrisk.Resultatet av undersökningen bekräftar Lozics teori om att historieundervisningen äreurocentriskt. Detta trots att denna undersökning visar att det centrala innehållet erbjuder fleramöjligheter till att ta upp andra kulturer. Flera av lärarna tar dock ändå upp en del olika kulturer,medan några gör det i väldigt liten uträckning. Här kan man ana ett samband mellan hur mångakulturer de tar upp i sin undervisning och vilken syn de har på styrdokumenten. Samtliga lärareförsöker dock att inkludera sina elevers kulturella bakgrunder i sin undervisning, men i de flestafall sker det mer i förbifarten. Faktorerna som styr lärarnas val av kulturer att ta upp iundervisningen är många och elevernas kulturella bakgrunder är bara en del i det. Det blir ocksåtydligt att undervisningen om andra kulturer påverkar lärarnas arbetssätt på flera sätt

Bakgrund: Sjuksköterskor möter i bredare utsträckning patienter som talar ett annat språk. Tidigare forskning visar att kommunikation kan påverka patienters välbefinnande och säkerhet. Patienters delaktighet i vården kan försvåras vid en språkbarriär. Patienters förmåga att uttrycka sina behov kan försvåras men användning av kroppsspråk och tolk kan underlätta för en kommunikation. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som inte talar samma språk som sjuksköterskan. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med en beskrivande syntes. Resultat: Det framkom två teman i resultatet ”Betydelsen av att kunna kommunicera” och ”Språkliga olikheter kan medföra kulturell mångfald”. Sjuksköterskor uppgav att vården var beroende av en fungerande kommunikation. Sjuksköterskor hade svårigheter att utföra vård när det inte fanns ett gemensamt språk och en fungerande kommunikation. De använde sig av olika tillvägagångssätt för att få en förståelse för patienter och deras behov. Patienter med en annan språklig bakgrund hade många gånger även en annan kulturell bakgrund. Slutsats: Sjuksköterskors tillvägagångssätt möjliggjorde för en kommunikation men visade sig inte vara optimala. Olikheter i språk medförde svårigheter i vårdandet. Även de kulturella behoven som uppmärksammades med ett annat språk behövde tillgodoses och det krävdes därför mer av sjuksköterskor.