My degree project evolves around the fact that entrepreneurship was added to the Swedish educational program for the elementary school in 2011. I focus on one possible reaction to entrepreneural pedagogics in elementary school, from a childs perspective.  I examine this through depicting an introverted and self-critical childs reactions to the entrepreneural pedagogical goals of power of intiative and strong self-confidence. By this I hope to raise questions about how children could be affected by thinking of themselves in terms of entrepreneurs at early ages. And, in a wider context, how far we are willing to go in adapting humanity to market demands. My research has evolved around the reasons for- and the practicing of- entrepreneural pedagogics, and has resulted in writing of a script that takes place at the fictional Unikum primary school. The script was recorded by an acting student and is played over a series of nine sculptures I built that illustrate the contents of the story.

I sin "Masteressä: Samtal mellan Kristofer och Kristofer om monument och annat" skissar Kristofer Hedberg hur han närmar sig monumenten och det monumentala, politik och maktförhållanden i sitt konstnärliga arbete. Hedberg arbetar i första hand med skulptur och installationer och essän berättar hur dessa är kopplade till hans syn på vardagen och historien. Arbete med skulptur i the tredimensionella rummet och det abstrakta systemet.I sin essä skriver Hedberg att arbetet med rummet och det tredimensionella har att göra med en oförmåga att få en överblick över system och att det politiska systemet blir något abtrakt för honom. Ett sätt att förstå detta system blir ett försök att läsa av det visuella språket och ytan av makten, som utseendet, kroppsspråket och gester hos politiker och andra personer som har höga positioner i samhället. Att använda den egna kroppen som en måttstock för att väga och mäta sig mot en skulptur är relevant för Hedberg. Monumentet som maktgest.Hedberg påstår att monument kan användas som medium för att markera början och även slutet för en regim. Resningen av monumentet motsätts av störtandet av monumentet. Och att budskapet hos ett monument kan ändras av betraktaren till något annat. Han hävdar att genom historien är monumentet en maktgest i samhället och skapat som strategi för att kontrollera folket betraktar ur ett grodperspektiv. Exempel på detta skulle kunna vara ryttarstatyer. Förhållandet mellan monument och samtida skulptur.Monument fungerar som en påminnelse av en händelse av något slag och är alltid skapat av människor. Naturen kan inte vara ett monument i sig självt. Hedberg anser att Rachel Whitereads arbetet refererar till monument  när hon gjuter minnen av utrymmen eller platser där sedan "orginalet" är borttaget. Richard Serras skulpturer kontrollerar människors rörselser som en gest av makt. Inte endast visualiserar makt men även tar makt i det offentliga rummet. Exemplet Hedberg tar upp i essän är Titled Arc. / [I examensarbetet ingår utställningen "Reading the backsides of philosophy books":] I utställningen visar jag skulpturen ”Gray goo” och teckningar ur serien ”Descriptions”. Jag återkommer till makten som jag inte förstår. Min oförmåga att få en överblick över politiska system gör att jag stannar i det visuella med politiken och försöker göra sans av det jag ser. Material: Mixed media Teknik: Skulptur, teckning

No description available.

Inspired by a trip to Guatemala, Honduras and New York, I have done illustrations that I have translated into rugs and sculpture.

Uppsatsen innehåller en studie av fyra skulpturer som är utplacerade längs en längre promenadväg, Lilla å – promenaden i Örebro. Studien har haft två utgångspunkter. En har varit om verken har skapats och placerats så att det vid betraktandet av dem många sinnen tas i anspråk. Om de är integrerade i den gåendes väg eller om det har skapats speciella platser för dem. Jag har också undersökt om den sinnliga varseblivningen i sig själv kan spela huvudrollen i perceptionen av de enskilda verken. Detta med tanke på den viktiga roll som filosofen Maurice Merleau-Ponty ger varseblivningen. Den gående betraktaren har varit mig själv.

Text plus bilder

Jag är uppvuxen på landet och har tillbringat hela min barndom med en ständig närhet till naturen. Jag har alltid kunnat frossa i växters prakt och lovprisa dess skönhet. Min syn på naturen är minst sagt romantisk. I mitt projekt har jag utgått från mitt förhållande till naturen men i stället för att frossa i dess skönhet har jag velat arbeta mig bort från allt det som jag avgudar – en alternativ bild av naturen. Med det menar jag att jag vill visa en sida av naturen som inte är skör, gracil, vacker och trängtande. Jag vill inte förkovra mig i blads sirlighet eller blomsterknoppars skönhet som så många konsthantverkare/konstnärer före mig har gjort. Det jag vill visa är en motsatt bild av den vackra naturen, jag vill ge upprättelse åt en annan sida, låta den ha personligheter, hemligheter, jag vill visa den elak, listig, spretig, brutal och blodtörstig.                                                                                 Jag bygger och skapar världar där blommorna och växterna spelar huvud­rollen, jag tänker att de samtalar över onda gärningar när mörkret faller, de skrattar åt oss och smider ondskefulla planer. De smyger i gräset och är inte rädda att visa sitt sanna jag. De är trötta på allt det som är tillrät­talagt och alla trista regler om hur naturen är och bör vara, bort med alla rabatter! De drömmer om att sprida sig till större ytor, att ta över hela rummet, sprida ut och sträcka sina blad och stjälkar åt all håll och bara frossa.   Mitt konstnärliga arbete bygger på ett gestaltande av de här växtvärl­darna, där jag använder mig av stengodslera blandad med 20 % papper för att bygga upp världarna. Stjälkarna på de högsta blommorna är ca 1 meter höga. Jag bygger landskapen genom moduler; stjälkar, marken, växthuvu­dena bygger jag var för sig. Genom den här tekniken kan jag använda de olika delarna som ett pussel som jag sätter samman till en växtvärld eller flera växtvärldar. Växtvärlden är ca 1 1/2 m lång och 1 m bred, i format av en avlång ö. Under mitt arbete tänker jag mycket på hur växterna kommunicerar med varandra och med mig. Det är viktigt för mig att det bildas ett samtal mellan dem, där de berättar om sin onda, listiga värld. Jag raspar i leran och lämnar avtryck efter mina händer, jag skrapar mönster i leran för att ge dem liv och personlighet. Jag arbetar snabbt och metodiskt för att ge mitt arbete styrka och något precist men slumpartat. Jag vill bygga världar som får människor att bli indragna i en ny berät­telse, att luta sig framåt, att vilja titta närmare, skratta, att undra över hur den är gjord och vad växterna vill säga, vad är det? För mig är det ett sätt att bygga historier om form, humor och främmande världar

This paper is analyzing the Zlatan statue from an art -theoretical and -historical perspective, focusing on issues relating to its references to different sculptural traditions, its symbols of power and what consequences this has for the understanding of the artwork, and finally how the statue works as a portrait of the football player Zlatan Ibrahimovic. The analysis shows that the statue bears traces of both Greek sculptural tradition as well as fascist sculptural tradition, two imageries that shared the fascination for athletic body ideals but for completely different reasons. The paper also shows that the statue uses numerous symbols of power, symbols linked to the patriarchal dominance in public space, and builds on a long tradition of how men of power are portrayed in public art. Zlatan himself was involved in the design of his tribute portrait, something that here is interpreted as an attempt to subvert the inevitable ephemerality and thus uphold the myth of Zlatan.

Uppsatsen består i en diskursanalys som berör samtidskonstnären Cajsa von Zeipels uppseendeväckande skulpturer av unga kvinnor och i vilken kontext de har tillkommit samt hur hennes verk mottagits och bidragit till debatt kring kroppsideal i konsten.

Introduktion till artikelserien: Arkitekturen tillhör historiskt en av de stora konstarterna, men håller det här på att förändras? Förr räknades en fastighet ge vinst på 50, eller kanske 100, års sikt – i dag är byggbranschen otåligare. Allt mer byggs för att krängas direkt, och det påverkar arkitektgebitet. Byggherrarna har börjat inkräkta i den kreativa processen, med efterfrågan på att bygga ekonomiskt, sälja snabbt och tjäna mycket. Samtidigt ropar man från arkitekthåll efter mer konstnärlighet. Gör de ökade kraven på effektivitet att arkitekturen faktiskt håller på att likriktas? Urvattnas den artistiska ådran till förmån för ekonomi? I det här numret söker sig RUM till målarnas, skulptörernas och musikernas värld, för att se vad relationen mellan konst och arkitektur kan lära oss.