Introduktion: Olika typer av sår skapar stort lidande för den drabbade och Negative Pressure Wound Therapy (NPWT) är en behandlingsmetod som utvecklats för att effektivisera sårläkningsprocessen. Livskvaliteten och hälsan påverkas av såret och dess utveckling, vilket gör omvårdnaden vid sårbehandling grundläggande för patientens välmående. Syfte: Syftet var att belysa hur Negative Pressure Wound Therapy påverkar patientens livskvalitet och hälsa. Metod: Polit och Beck (2012) niostegsmodell användes för litteraturstudien. Artikelsökningarna gjordes i två olika databaser samt manuella sökningar och resultatet grundades på tolv artiklar som genomgick en kvalitetsgranskning. Resultat: Fem teman identifierades påverka patientens upplevelse av behandlingen. Behandlingen påverkar den fysiska förmågan att leva ett dagligt liv och tenderar att framkalla smärta vid omläggning. Behandlingen tenderar även att på ett psykiskt påfrestande sätt påverka både det allmänna välmåendet och det sociala livet. Kunskap och information, hos både personal och patient, visades ha en inverkan på patientens livskvalitet och hälsa. Slutsats: Denna avancerade sårbehandling påverkar patientens livskvalitet och hälsa. Behandlingen innebär en fysisk påfrestning där patienten behöver bära runt på en behandlingsmaskin samt uppleva smärta. Det innebär också en psykisk påfrestning som ger utryck i stress, oro och rädsla samt en risk för isolering i det sociala livet. Det är därför av största vikt att vårdpersonal införskaffar sig och tillgodoser patientens behov av information och kunskap för att förutsättningar för en optimal omvårdnad ska kunna skapas.

No description available.

Introduktion: Ett av huvudmålen med omvårdnad är att lindra lidande hos patienter, vilket kan uppnås genom att möta patienten med värdighet och genom att stötta i lidandet. Cancer är en snabbt växande sjukdom där smärta är ett vanligt symtom som orsakar lidande. Smärtan är ofta svårbehandlad och patienter kan uppleva den farmakologiska smärtlindringen som otillräcklig, vilket kan vara anledning till ickefarmakologiska interventioner. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa den upplevda effekten av ickefarmakologiska interventioner vid cancerrelaterad smärta. Metod: En litteraturstudie med systematiskt arbetssätt baserat på en nio-stegsmodell av Polit och Beck (2012). Granskning av artiklar utgick från en induktiv process där sammanlagt 10 artiklar kategoriserats. Resultatet delades in i tre kategorier; Lokalstimulerande interventioner, Punktstimulerande interventioner samt Stimuli utan eller med mycket lätt hudkontakt. Resultat: Lokalstimulerande interventioner visade varierande effekter. Vid Punktstimulerande interventioner upplevde majoriteten av patienterna en god effekt. Även Stimuli utan eller med mycket lätt hudkontakt gav en upplevelse av god effekt på smärtan hos deltagarna. Slutsats: De ickefarmakologiska interventioner som gav god effekt på cancerrelaterad smärta var de som administrerades utanför smärtområdet istället för direkt på smärtpunkterna. Genom att integrera resultatet i omvårdnadsarbetet kan patienter smärtlindras till en högre grad och vården kan förbättras.

Tio procent av Sveriges befolkning lever med långvarig smärta och 60 procent av dessa är sjukskrivna på grund av kronisk smärta (1177 Vårdguiden 2013). Patienter med kronisk smärta upplever ofta en okunskap i sin omgivning kring hur det är att leva med smärta. Dessa patienter vårdas på alla avdelningar och det är då av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap och förståelse för att bemöta patienterna på bästa sätt. Hur kan man öka kunskapen och förståelsen för denna patientgrupp? Syftet med studien var att beskriva hur det är att leva med kronisk smärta. Litteraturstudien resulterade i tio kvalitativa artiklar som analyserats och bildat tre huvudteman och sju subteman. Huvudtemana är ensamhet, hjälplöshet och försoning. Resultatet visar att smärtan påverkar familjelivet, sociala relationer och arbetsförmågan. Många upplevde ensamhet och utanförskap från samhället. Att inte ha kontroll på sin situation ledde till känslan av hjälplöshet. För att klara av att leva med kronisk smärta användes strategier och vägar till att finna styrka. Det fanns en oro för hur smärtan skulle komma att påverka framtiden. Diskussionen visar att det är viktigt att se patienten, ha ett bra bemötande, ta tillvara på individens egna resurser och upplevelser, vilket leder till att patienten blir delaktig och får större kontroll över sin situation.

Trots att smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker vård, upplevs den ofta behandlas olika av sjuksköterskor beroende på patientens bakgrund. Sjuksköterskor upplevde en kunskapsbrist som fick dem att känna rädsla inför vårdandet av patienter med opioidberoende och smärta. Litteraturstudien belyser faktorer som framhävts under analysen av nio artiklar, både kvalitativa och kvantitativa, som påverkar den vårdande relationen mellan sjuksköterska och patient. Sjuksköterskorna förbisåg och tvivlade på den subjektiva smärtan, framförallt hos patienter med opioidberoende i bakgrunden. Detta tvivel härstammade många gånger från att sjuksköterskor inte kände sig trygga i vårdandet. Utan en god vårdande relation kan inte patientens vård anpassas till den enskilda individens behov. I diskussionen belyses vikten av en arbetsmiljö med god organisatorisk planering som en grund för en individanpassad och trygg vård för patienten. Arbetsplatsen ska även främja hållbar utveckling och sjuksköterskors möjlighet till att växa i sitt lärande.

Background: Reduction of a fracture in the forearm can be performed with nitrous oxide to avoid surgery. It can be a both painful and unpleasant procedure for the child. The presence and support of the childs’ parent is significant in painful procedures. Aim: The aim of the study was to describe childrens’ and their parents' experiences of fracture reduction in the fore arm within a time interval of 14 days after the procedure.  Method: A descriptive qualitative interview study with semi structured questions was used. Five children between 9 and 13 years old, and five parents took part in the study. The data was analysed with qualitative content analysis.  Results: Fracture reduction of the forearm with nitrous oxide was experienced in different ways. The pain was described variously, and the children felt fear before the procedure. Waiting for fracture reduction one day after the injury caused anxiety. The effect of nitrous oxide was also experienced differently. When the fracture was manipulated, pain was experienced shortly. According to parents, nitrous oxide was a good pain-relieving method, to avoid surgery. After the procedure both parents and children felt relieved. The children needed pharmacological pain relief afterwards. The information to the parents about pain relief at home was varied. Within a period of two weeks, none of the children had any further pain and they said they could repeat the procedure. Parents considered repeating the procedure for their child, but with more pain relief.  Conclusion: A fracture in the forearm is painful. Waiting for the reduction is scary and makes the child worried. During the procedure the child will experience pain. Afterwards the child and parent feel relieved. Information is needed throughout the process.

Hur smärta upplevs beror på fysiska, psykiska, sociala, andliga och existentiella faktorer samt kön, ålder och tidigare erfarenheter, vilket innebär att smärta är en subjektiv upplevelse som dessutom blir komplex. International association for the study of pain, IASP:s beskrivning av smärta innebär att upplevelsen av smärta är verklig för den som uttrycker smärta oavsett från vad som hittas vid en smärtutredning. Sjuksköterskan ska vårda barn enligt hälso- och sjukvårdslagen och ha barnets bästa i åtanke. Sjuksköterskans ansvar är att kunna bedöma och lindra barnets smärta samtidigt som hon skapar en relation till barnet för att kunna ge god vård. Sjuksköterskan ska också stödja föräldrarna och ge dem information. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans upplevelser och uppfattningar av att möta barns smärta inom slutenvården. Som lämplig metod till det formade syftet valdes en systematisk litteraturstudie för att belysa och sammanställa forskningsresultat som finns inom det berörda området. Studiens resultat baserades på 14 artiklar som analyserats och kategoriserats. Resultatet visar att sjuksköterskan känner sig frustrerad och otillräcklig när barnets smärta inte kan lindras. Både främjande och hindrande omständigheter påverkade sjuksköterskans smärtbedömning och smärtlindring. En relation till barnet och föräldramedverkan underlättade sjuksköterskans bedömning och lindring av smärtan. Sjuksköterskans ålder, erfarenhet och utbildning korrelerade med sjuksköterskans kompetensnivå. Många sjuksköterskor observerade barnets beteende som bedömningsunderlag och litade inte på barnets skattning av sin smärta när barnet inte visade ett smärtbeteende. Sjuksköterskans ansvar är att ge god smärtlindring som kan underlättas genom att skapa en relation med barnet och lyssna på barnet. Sjuksköterskan måste se till alla behov som barnet har, även de psykiska och emotionella. Genom utbildning kan sjuksköterskans kunskap och attityder gentemot barns smärta och smärtlindring öka så att barnets vård optimeras och lidandet minskar.

No description available.

Bakgrund: Ett kriterium för att smärta ska kallas långvarig är att den har pågått under mer än tre månader och kan begränsa det vardagliga livet.  Behandlingen syftar till att hjälpa personen att ta mer kontroll över sitt liv, där omvårdnaden läggs på en personnivå. Sjuksköterskan har en betydande roll i smärtbehandlingen, eftersom bemötandet till dessa personer kan påverka smärtsituationen och öka förutsättningarna för en god balans i livet. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med långvarig smärta upplever mötet med sjuksköterskan. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats, baserad på elva kvalitativa artiklar som har analyserats enligt Fribergs analysmodell. Resultat: Ur resultatet framkom det både positiva- och negativa upplevelser av mötet med sjuksköterskan. Analysen resulterade därför i två huvudkategorier; Att uppleva bekräftelsens betydelse och Att inte bli bekräftad.  Slutsats: Personer med långvarig smärta upplever att smärtproblematiken blir bekräftad om ett personcentrerat förhållningssätt används. En personcentrerad omvårdnad bidrar till en ökad delaktighet och kan främja känslan av kontroll och lindra den långvariga smärtan.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett komplicerat fenomen som påverkar hela individens existens. Så många som var femte svensk beräknas lida av den här typen av smärta som definieras som en ihållande smärta över tre till sex månader. Att minska lidandet är det grundläggande målet i all smärtbehandling och är även en viktig del i sjuksköterskan etiska kod. Till skillnad från akut smärta där farmakologiska preparat är en hörnsten, behöver långvarig smärta behandlas på andra sätt då den innefattar olika dimensioner.   Syfte: Att beskriva den rådande forskningen gällande fysisk aktivitet och massage för att lindra lidandet vid långvarig smärta.   Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 13 randomiserade kontrollerade studier. Databaserna som användes var Pubmed, CINAHL och Scopus.   Resultat: Behandlingsmetoderna fysisk aktivitet och massage har en lindrande effekt på långvarig smärta. Dessa interventioner resulterade inte enbart i en minskad smärtupplevelse utan även andra hälsovinster som förbättrad funktionsförmåga samt ökad livskvalité redovisades. Både fysisk aktivitet och massage behöver upprepas regelbundet för att en smärtlindrande effekt ska uppnås. Massage verkade ha en något bättre effekt på funktionsförmågan än fysisk aktivitet. Båda interventionerna visade sig ha en snarlik inverkan på livskvalitén.   Slutsats: Baserat på föreliggande studie visar sig fysisk aktivitet och massage vara värdefulla behandlingsmetoder vid långvarig smärta. Det finns dock ett behov av att utföra fler studier med större populationer för att kunna dra några vetenskapliga slutsatser.