When childbirth was medicalized and institutionalized in the West during the early 20th century people raised concerns about the degree to which anesthetics were used. Within that context some obstetricians and midwives began advocating for childbirth without what they considered to be unnecessary anesthetics. They also advocated for obstetricians to start providing young women with fundamental knowledge about how the body functions during pregnancy. Obstetricians hoped that this knowledge would prevent unnecessary fear these young women might otherwise have felt during their pregnancies. This was a key element of their teachings as they believed that fear of childbirth was a contributing factor to labor pains.  In this essay I explore three books about pregnancy and childbirth from the perspective of medicalization and phenomenology. I wanted to combine these two theoretical tools since I saw that pregnancy and labor pains brought about a duality connected to medicalization; since pregnancy is medicalized even though it is not considered an illness.  Furthermore I explore the way the authors discuss childbirth without anesthetics, which methods they advocate for and how they relate their theories to a bigger narrative. I found that all three authors had strong ideas about gender, medicine, and what role they thought that medicine should play during childbirth. In addition, all authors expressed ideas about the importance of mind and body coherence and how the pregnant woman should work together with the natural flow of the body during labor.

Bakgrund: Barnets upplevelse av den första vårdkontakten är av stor betydelse, eftersom smärtsamma ingrepp på barn kan medföra problem vid framtida sjukvårdsbesök och kan orsaka långvarig sjukvårdsrädsla. På BVC kan procedurrelaterad smärta förorsakas vid venprovtagning eller vaccination. Exempel på smärtlindringsmetoder vid procedurrelaterad smärta är amning, EMLA och distraktion. Syfte: Studiens syfte var att beskriva BVC-personalens upplevelser av små barns behov av smärtlindring vid vaccination och/eller venprovtagning samt de metoder som användes för smärtlindring. Metod: För att besvara vårt syfte gjorde vi bandinspelade, semistrukturerade intervjuer med 8 personer som arbetar inom BVC med små barn i åldern 3 månader, 1-2 år och 5-6 år. Analys: Intervjutexten analyserades med kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). Resultat: Vid analysen framkom följande fyra domäner: Upplevda behov av att smärtlindra barn vid vaccination och Metoder för smärtlindring av barn vid vaccination, Upplevda behov av att smärtlindra barn vid venprovtagning och Metoder för smärtlindring av barn vid venprovtagning. Det framkom vid analysen att det var få som upplevde behov av att smärtlindra små barn vid vaccination, däremot vid venprovtagning var upplevda behov att smärtlindra små barn större. Med barnets stigande ålder använder sig intervjupersonerna av flera olika metoder samtidigt, så som att distrahera eller att använda sig av leksaker. Diskussion: Resultatet jämförs med metoder för smärtlindring som har stöd i forskning. Redan använda metoders verkan bekräftas men förslag på ytterligare smärtlindringsmetoder ges. Med ökad spridning av redan befintlig kunskap, kan BVC- personal med sin lyhördhet bemöta och guida barnet på ett sätt som kan motverka och lindra procedurrelateradsmärta.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Patienter i palliativt skede upplever oftast en stark smärta, inte enbart den smärta från grundsjukdomen utan också smärta som innefattar oro, ångest, sorg, depression och vrede. Detta i sin tur påverkar patienternas livskvalitet. Palliativ vård skall präglas av respekt för patientens autonomi, vara individuell och ha som mål att ge en så god livskvalitet som möjligt. Detta kan ske med hjälp av tidig identifiering, analys och behandling av smärta, samt andra fysiska, psykiska och sociala/ andliga problem. Syfte: Studiens syfte var att belysa livskvalitet i samband med smärta och farmakologisk smärtlindring hos patienter som befinner sig i ett palliativt skede. Metod: Metoden i studien var en systematisk litteraturstudie med analys av sex vetenskapliga artiklar, varav tre hade kvalitativ och tre hade kvantitativ ansats. Dessa artiklar kommer från databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Tre teman identifierades ur artiklarna: Smärtans påverkan på upplevelsen av livskvalitet, Farmakologisk smärtlindring och dess påverkan på upplevelsen av livskvalitet samt Biverkningarnas påverkan på upplevelsen av livskvalitet. Resultat:Smärta var en faktor som främst påverkade upplevelsen av livskvaliteten negativt.En adekvat smärtlindring kunde förbättra patienters upplevelse av livskvalitet, vilket bidrog till att de hade kontroll över smärtan. Biverkningar av farmakologisk smärtlindring kunde påverka upplevelsen av livskvalitet negativt. Det fanns en stor oro inför biverkningar och om de inte kunde kontrolleras kunde det leda till en försämring av upplevelsen av livskvalitet. Slutsats: Om smärtlindringen inte ges på ett adekvat sätt eller om biverkningarna blir för stora kan detta leda till att patienten i palliativ vård upplever en försämrad livskvalitet. Individuellt anpassad smärtlindring behövs för att patienter inom palliativ vård skall få en så bra livskvalitet som möjligt. Utökad forskning behövs avseende hur information och utbildning om farmakologisk smärtlindring kan påverka upplevelsen av livskvalitet hos patienter och anhöriga inom palliativ vård. Fler studier behövs om hur individanpassning av smärtlindring hos patienter inom palliativ vård kan förbättras.

Barn associerar invasiva ingrepp som till exempel nålstick med stress; smärta och/eller oro. Smärta och rädsla har ett starkt samband genom att smärtan kan göra barnet rädd och rädslan inverkar på smärtan. Att misslyckas med att förebygga eller lindra stickrädsla är skadligt för barn, dels det onödiga lidandet under själva proceduren, dels kan barns minne av smärtsamma upplevelser skapa deras framtida reaktioner på smärtsamma händelser. Syftet var att belysa omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan och föräldrarna kan använda för att förebygga eller lindra barnets rädsla och smärtupplevelse i samband med stick. Forskningsöversikt valdes som metod. Artikelsökning genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 17 artiklar i resultatet. För att få resultatet från de vetenskapliga artiklarna överskådligt delades omvårdnadsåtgärderna in i tre rubriker: beteende hos föräldrar och sjuksköterskan, distraktion och smärtlindring.Distraktion hade överlag en god effekt likaså topikal smärtlindring. Dock var resultaten inte entydiga gällande oral smärtlindring. Slutsatsen var att om sjuksköterskan på bästa sätt ska kunna förebygga och lindra barns stickrädsla, ger en kombination av omvårdnadsåtgärderna det bästa resultatet.